dcsimg

Description ( англиски )

добавил AmphibiaWeb articles
Tail cylindrical, shorter than body with head. Conspicuous parotoid glands behind eyes are pigmented. Dorsal and lateral skin black, with large yellow to orange spots and/or bands. Yellow pattern varies among subspecies, although it is not entirely reliably for subspecies identification. Belly skin black or brownish. Females generally larger than males and possess relatively shorter extremities and tail. Male's cloaca much more swollen than female's cloaca.Size: up to 250 mm, sometimes almost 300 mm.The systematics of the genus Salamandra is in progress. Some forms earlier recognized as subspecies of the species S. salamandra have acquired specific rank.This is the first species from which Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) infections have been identified (Martel et al. 2013). This species was featured as News of the Week on 24 June 2019:Although Fire Salamanders are assumed to be an aposematic species, where bright colors are viewed by potential predators as warning of toxicity, the costs associated with the honesty of their signaling and predator learning behavior has not been quantified. Preißler et al. (2019) tested whether the alkaloid content matched yellow coloration in a highly variable Fire Salamander population in Solling, Germany, (Salamandra salamandra terrestris) to determine if the species had an honest signal of toxicity. They found that the amount of yellow patterning did not correlate with the amount of toxins in individuals, as would be expected for a true aposematic species. The authors also found that the population was sexually dichromatic, with males being more yellow than females. Although these findings could be explained by sexual selection, statistical analysis of color variation indicated that site specific female choice was not a factor. These findings indicate that other, yet to be verified, biological processes are playing a role in the yellow coloration of Fire Salamanders, and that the toxins are produced by conserved bioactivity (Written by Ann T. Chang).This species was featured as News of the Week on 17 August 2020:The pathogenic amphibian fungus known as Bsal (Batrachochytrium salamandrivorans) may be the most potent amphibian disease and poses extreme risk to natural populations, especially in salamanders. First detected in Fire Salamanders (Salamandra salamandra) in extreme southeastern Netherlands and adjacent Belgium and reported in 2013, it has spread to western Germany (with new reports from Bavaria), where it is having devastating effects. An entire issue of the journal Salamandra (2020, vol 56, issue 3, open access and available as PDF) is devoted to Bsal research centered in Germany. Salamander populations have essentially disappeared from the northern Eiffel region and are threatened in the southern Eiffel and Ruhr regions. Bsal has been present in Germany for at least 16 years and has been found in laboratory populations of the Common Frog, Rana temporaria, and field populations of the Great Crested Newt, Triturus cristatus. It is known to infect salamandrid species from southeast Asia, which appear to have been the source of the European outbreaks via pet trade importation. The goal in highlighting this important set of papers as stated by the editors "must go beyond documenting declines towards understanding spatio-temporal disease dynamics and the factors influencing the spread and impact of Bsal in different situations." In light of the seriousness of the Bsal threat in Germany, the authors' common goal is a national Bsal Action Plan, which would be of great importance for the international community of amphibian biologists and for the public (Written by David B. Wake).

Наводи

  • Freytag, G.E. (1955). Feuersalamander und Alpensalamander (Die Neue Brehm Bücherei Bd. 142). A. Ziemsen, Wittenberg-Lutherstadt.
  • Martel, A., Spitzen-van der Sluijs, A., Blooi, M., Bert, W., Ducatelle, R., Fisher, M.C., Woeltjes, A., Bosman, W., Chiers, K., Bossuyt, F., Pasmans, F. (2013). ''Batrachochytrium salamandrivorans sp. nov. causes lethal chytridiomycosis in amphibians.'' PNAS, 110(38), 15325-15329.
  • Thiesmeier, B. (1992). Okologie des Feuersalamanders. Westarp Wissenschaften, Essen.

лиценца
cc-by-3.0
автор
Sergius L. Kuzmin
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
AmphibiaWeb articles

Distribution and Habitat ( англиски )

добавил AmphibiaWeb articles
The species is distributed from the Iberian Peninsula to Iran and from North Africa to North Germany. The genus consists of variable forms, the taxonomy of which has not been revised as yet. Some of the former subspecies of Salamandra salamandra are now recognized as separate species and the separation of more species can be expected. Populations of S. s. salamandra from Turkey are genetically closely related to the S. s. infraimmaculata group. The species inhabits mainly deciduous and mixed, sometimes conifer forests. Populations inhabiting anthropogenic landscapes and unforested habitats can be considered, as a rule, as relicts of formerly forest dwellers. The spotted coloration of this salamander seems to play two roles: cryptic, when the spots on black background allow the animal to hide on the forest floor, where there are alternate spots of sun and shadow, and aposematic, where bright yellow spots indicate poisonous skin secretions.
лиценца
cc-by-3.0
автор
Sergius L. Kuzmin
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
AmphibiaWeb articles

Life History, Abundance, Activity, and Special Behaviors ( англиски )

добавил AmphibiaWeb articles
Over a large part of its range, S. salamandra seems to be not a rare species, but its abundance declines in many regions. In unwooded areas the species is generally rarer than in forests.Females are active in daytime during the breeding period; afterwards adults are active at twilight, spending the day under logs, snags, stones, rodent burrows and holes. During rainy weather salamanders regularly leave their hiding places by day. The appearance of active salamanders on the land surface in day time indicates the approach of rain. Hibernation, typically in groups, occurs in the northern part of the range, whereas in the south (e.g., in Israel) activity ceases during hot summer period. Similarly, in central Europe reproduction occurs between spring and autumn, whereas at the south of the range it is confined to winter. Mating takes place on land, and male-male combats for a female often takes place. The species is typically viviparous, and the female releases the young into water, usually shallow brooks. The number of larvae per female, as well as their stage at birth time, varies among subspecies. Salamandra salamandra bernardezi and, sometimes, S. s. fastuosa give birth to completely metamorphosed young salamanders. Larval development takes several months, but in many cases they overwinter and finish their metamorphosis in the next year. Most larvae occur in fishless parts of brooks, which is caused by fish predation. As a rule, larvae start active feeding just after birth. Age changes in diet during ontogeny are minor and related mainly to the use of larger prey. Larvae consume primarily upon rheophilous invertebrates: Gammaridae, larval Ephemeroptera, Diptera, etc. In semi-flowing waters, typical limnophilous preys (e.g., Diaptomidae) are included in their diet. Adults do not consume the small preys that are eaten by juveniles: Acarina, Geophylomorpha, and Collembola. However, they eat large Mollusca, Myriapoda (Oniscomorpha, Polydesmida and Juliformia), Coleoptera, etc.
лиценца
cc-by-3.0
автор
Sergius L. Kuzmin
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
AmphibiaWeb articles

Life History, Abundance, Activity, and Special Behaviors ( англиски )

добавил AmphibiaWeb articles
In historical perspective, the range seemed to be constricted, mainly due to deforestation. In some places (e.g., in Ukrainian Carpathians) declines of populations take place due to anthropogenic influences.Although the IUCN status has not been updated, since 2010, there has been a precipitous decline in the species bringing it close to extinction by 2013. A captive breeding problem resulted in 49% of the captive animals dying of, then, unknown causes. It was later determined that a newly identified chytrid fungus was infecting the species, causing anorexia, apathy, and ataxia then death within 7 - 27 days (depending on method of exposure). The new fungus was named Batrachochytrium salamandrivorans and is not known to infect frogs (Martel et al. 2013).
лиценца
cc-by-3.0
автор
Sergius L. Kuzmin
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
AmphibiaWeb articles

Relation to Humans ( англиски )

добавил AmphibiaWeb articles
Habitat destruction, pollution, and collecting for commercial purposes (mainly pet trade) are the main threats for the populations. Destruction of forests and overcollecting cause the declines of some populations.
лиценца
cc-by-3.0
автор
Sergius L. Kuzmin
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
AmphibiaWeb articles

Lifespan, longevity, and ageing

добавил AnAge articles
Maximum longevity: 24 years (captivity) Observations: Anecdotal evidence, which may or may not be true, suggests these animals may live up to 50 years. It is generally classified as viviparous.
лиценца
cc-by-3.0
авторски права
Joao Pedro de Magalhaes
уредник
de Magalhaes, J. P.
соработничко мреж. место
AnAge articles

Без наслов ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Traditional folklore held that salamanders could survive in fire; the term "salamander" actually comes from an Arab term for "lives in fire." The Fire Salamander in particular owes its name to these myths. The stories probably originated because salamanders, including S. salamandra, were frequently seen to crawl out of logs tossed onto cooking and campfires. Of course, their thin permeable skin offers no such protection.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Conservation Status ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Better legislation has helped to reduce the numbers of Fire Salamanders that are caught in the wild for both the pet trade and for research.

Perhaps more of a threat is the crucial issue of habitat preservation. Like all amphibians, the Fire Salamander is susceptible to pollutants in its environment. Habitat fragmentation is also a potential problem since these animals are so loyal to their home ranges and overwintering sites. The ecological requirements of the species must be taken into consideration for any habitat protection effort (Griffiths 1996).

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Life Cycle ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Development - Life Cycle: metamorphosis

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Benefits ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

The Fire Salamander has been a popular species in the pet trade, and has also been utilized as an animal model in research (Griffiths 1996).

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Trophic Strategy ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

The diet of S. salamandra consists of invertebrate prey and is generally a mixture of the most abundant species available in the salamander's particular habitat. These include soft-bodied prey such as earthworms and slugs, and harder-bodied prey such as flies, millipedes, centipedes, and beetles among others. Young Fire Salamanders seem to imprint on their preferred prey types during the first few weeks following metamorphosis from the larval stage to the adult.

S. salamandra appears to employ different hunting strategies for different situations. When some light is available, it uses prey movement as its cue and ignores stationary prey. However, when hunting in the dark, it uses olfaction as its primary cue since vision is impaired. In this situation it will attack prey, if the prey is stationary, as long as it can detect the odor of the prey item.

Animal Foods: insects; terrestrial non-insect arthropods; mollusks; terrestrial worms

Primary Diet: carnivore (Insectivore , Molluscivore , Vermivore)

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Distribution ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

The Fire Salamander occurs in central and southern Europe, with parts of its range extending into northern Africa and the Middle East.

Biogeographic Regions: palearctic (Native )

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Habitat ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

S. salamandra prefers woodland habitats, especially those with much shade and nearby ponds or streams for breeding. It spends much time beneath rocks or logs, or hiding in crevices to stay protected and moist.

Habitat Regions: temperate

Terrestrial Biomes: forest

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Life Expectancy ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Average lifespan
Status: captivity:
24 years.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Morphology ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Salamandra salamandra is the largest species in the family Salamandridae, ranging from 15 to 25cm long, with some individuals exceeding 30cm. Its body is black with yellow or orange markings that occur in patterns varying from discrete spots to large splotches or bands. The underside is usually dark grey with fewer spots. Body length exceeds tail length, and the limbs are stout. Females tend to be slightly larger than males, but little other sexual dimorphism exists.

Range length: 15 to 30 cm.

Other Physical Features: ectothermic ; bilateral symmetry ; poisonous

Sexual Dimorphism: female larger

Average mass: 19.1 g.

Average basal metabolic rate: 0.00857 W.

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Reproduction ( англиски )

добавил Animal Diversity Web

Fertilization is internal via deposition of a spermatophore by the male. The female may retain the sperm for some time before ovulation and fertilization occur. This helps to account for the long gestation between the peak of mating season in the summer and the birth of the larvae in the following spring, after the winter hibernation. This seasonal pattern shifts in the warmer Middle Eastern populations, where breeding occurs October-January, with larval birth occuring the following November-December, after the period of inactiviy that occurs during the arid summer. Breeding occurs on land, and the females deposit their young in water.

S. salamandra is considered viviparous. The female retains the developing eggs, and the embryos derive their nourishment from the yolk. At birth the larvae are usually quite advanced, although some populations deposit young that have already metamorphosed.

Fire Salamanders may live in excess of 14 years; therefore, females have the chance to breed multiple times during their lives.

Breeding interval: Breeds once per year

Key Reproductive Features: iteroparous ; seasonal breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; fertilization (Internal ); viviparous ; sperm-storing ; delayed fertilization

лиценца
cc-by-nc-sa-3.0
авторски права
The Regents of the University of Michigan and its licensors
библиографски навод
Sydlowski, R. 2000. "Salamandra salamandra" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Salamandra_salamandra.html
автор
Rose Sydlowski, Michigan State University
уредник
James Harding, Michigan State University
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
Animal Diversity Web

Endemic range ( англиски )

добавил EOL authors
Salamandra salamandra almanzoris is a salamander subspecies endemic to the Iberian conifer forests of Southwest Europe, more particularly the Iberian Peninsula. These forests have several dominant pine species including Pinus pinaster and P. umbellicata; broadleaf canopy species may also occur such as Holm oak. The geology landscape consists of a very complex lithological composition. Mesozoic dolomite and calimestone predominate in the eastern massifs; other important substrates are sandstone, marl, and conglomerates..
лиценца
cc-by-nc
авторски права
World Wildlife Fund; Encyclopedia of Earth
библиографски навод
World Wildlife Fund. 2012. Iberian conifer forests. Topic ed. C.Michael Hogan. Ed.-in-chief Cutler Cleveland. Encyclopedia of Earth, National Council for Science and the Environment. Washington DC
автор
C. Michael Hogan (cmichaelhogan)
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
EOL authors

Salamandra salamandra ( астурски )

добавил wikipedia AST

La sacavera común (Salamandra salamandra) ye una especie d'anfibiu urodelu de la familia Salamandridae. Ye'l más común de los urodelos n'Europa. De vezos terrestres, namái entra na agua pa parir, y munches subespecies facenlo en tierra.[2] Ye un urodelu inconfundible, de fondu negru y llurdios variaos marielles bien intenses que pueden llegar a cubrir la casi totalidá del cuerpu. Dacuando tamién s'aprecien llurdios de color acoloratáu.

Descripción

Adultos d'ente 18 y 25 cm incluyendo la cola, siendo les femes daqué mayores. En casos escepcionales pueden llegar a 28 o más de 30 cm. Cuerpu gruesu y cola relativamente curtia, ensin cresta dorsal nin caudal. Glándules parótideas bien visibles na cabeza.[3]

Diseñu característicu de llurdios mariellos sobre fondu negru, bien variables, tantu que pudieren paecer de fondu mariellu con llurdios negros. Esti diseñu y coloración ye utilizada como una señal d'alvertencia pa evitar ser atacada por posibles predadores —coloración aposemática—. La so piel contién pequeñes cantidaes de sustances tóxiques qu'agafen los güeyos y boca de los predadores.[4]

Los bárabos tienen la cabeza más ancha que'l cuerpu, con cresta dorsocaudal qu'empieza na parte posterior del tueru. De coloración escura, na base de cada pata suel tener un pequeñu llurdiu claru, más patente nes posteriores. Reparóse neotenia nesta especie.[2]

Si pierden dalgún miembru les sacaveres son capaces de refaelos.[5]

Comportamientu, hábitat, distribución y caltenimientu

 src=
Bárabu de S. salamandra na que s'aprecien les marques blanques de les pates.

Ye un animal de vezos nocherniegos, anque puede trate activa de día si'l mugor relativo ye alta —en díes lluviosos o neblinosos—, y cuando la temperatura ye fresca pero cimeru a los 3 ºC. Pel día abetunase so la foyarasca, tueros d'árboles cayíos o so piedres. Los bárabos atopase en regueros y fontes d'agües llimpies.

Polo xeneral, ye una especie ovovivípara, na que les femes paren bárabos semidesarrolladas na agua. Delles subespecies son vivípares y paren en tierra ente dos y ocho críes totalmente metamorfosiaes. Los partos tienen llugar a partir de la seronda y hasta finales de la primavera dependiendo de la xeografía y el clima. Los bárabos tarden ente 2 y 6 meses en desenvolvese. El letargo ivernizu pue ser enllargáu nes zones de monte más fríes y l'estivación variable nes zones más seques.[6]

Anque acomuñada a montes caducifolios o mistos, con regueros llimpios y bien avisiegos, tamién apaez nos biotopos de contautu con estos montes: roquedos, carba, praderíes, etc.

Distribuyese a lo llargo d'Europa, dende Portugal a Italia y Grecia hasta'l norte d'Alemaña, sur de Polonia y Rumanía.

Apaez catalogada como «esmolición menor» pola UICN, anque si considérense les subespecies, dalgunes pueden catalogase como amenaciaes. Polo xeneral, les poblaciones caltiénense estables, anque llocalmente pueden menguar ya inclusive escastase, como nel Sistema Ibéricu de la península ibérica onde sumió nos postreros 20 años debíu, quiciabes, a una enfermedá epidémica.[7] Les sos mayores amenaces son la destrucción del hábitat y en consecuencia la fragmentación de les poblaciones, la introducción de predadores como salmónidos o'l cámbaru coloráu americanu y, n'árees concretes, l'atropellu d'adultos al cruciar víes de comunicación. Delles poblaciones españoles tópense afeutaes pola enfermedá micótica denominada quitridiomicosis.[1]

Sistemática

Foi descrita per primer vegada por Carlos Linneo en 1758, denominándola Lacerta salamandra.[8] Darréu, en 1896 Einar Lönnberg tresllado al xéneru Salamandra.[9]

Subespecies

Namái na península ibérica esisten 9 subespecies de Salamandra salamandra:[2]

 src=
S. s. gallaica na que pueden vese los arabescos. Nesti casu nun tien llurdios coloraos.
 src=
S. s. terrestris con llurdios mariellos.
 src=
S. s. bernardezi con bandes marielles y llurdios coloraos na cabeza.


Entá s'alderica'l númberu de clados esistentes na península ibérica, d'estos 9 dellos autores amenorguen la llista a 6, incluyendo'l cambéu de estátus de la subespecie S. s. almanzoris a especie.[10] S. s. gallaica, S. s. campanuda, S. s. terrestris y S. s. bejarae formen un grupu genéticamente próximu y S. s. crespoi y S. s. morenica formen otru.[2] Sía que non, les subespecies vivípares paecen estremase de les ovovivíparas non yá pol calter reproductor, sinón tamién por ser dos clados filoxenéticos bien separaos.[11]

Sinonimia

La so conocencia dende antiguu, la so amplia distribución europea y la so gran variabilidá de diseñu fixeron que numberosos autores incurrieren en sinonimia al describir la especie, subespecies, variedaes o formes.[12]

  • Lacerta salamandra Linnaeus, 1758
  • Salamandra candida Laurenti, 1768
  • Salamandra maculosa Laurenti, 1768
  • Salamandra terrestris Houttuyn, 1782
  • Salamandra terrestris Lacépède, 1788
  • Salamandra terrestris Bonnaterre, 1789
  • Gecko salamandra Meyer, 1795
  • Triton vulgaris Rafinesque, 1814
  • Salamandra maculata Merrem, 1820
  • Salamandra vulgaris Cloquet, 1827
  • Triton corthyphorus Leydig, 1867
  • Salamandra maculosa var. nera Doderlein, 1872
  • Salamandra maculosa var. pezzata Doderlein, 1872
  • Salamandra maculosa Boulenger, 1882
  • Salamandra maculosa var. europaea Bedriaga, 1883
  • Salamandra maculosa var. gallaica López-Seoane, 1885
  • Salamandra maculosa var. molleri Bedriaga, 1889
  • Salamandra salamandra Lönnberg, 1896
  • Salamandra maculosa var. nigriventris Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. typica Bedriaga, 1897
  • Salamandra maculosa var. taeniata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. quadri-virgata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. coccinea Schweizerbarth, 1909
  • Salamandra salamandra salamandra Poche, 1912
  • Salamandra moncheriana Schreiber, 1912
  • Salamandra maculata Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa forma campanuda Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa var. speciosa Schreiber, 1912
  • Salamandra salamandra molleri Nikolskii, 1918
  • Salamandra salamandra taeniata Nikolskii, 1918
  • Salamandra maculosa var. taeniata forma Bonnali Wolterstorff, 1925
  • Salamandra salamandra taeniata Mertens, 1925
  • Salamandra maculosa taeniata forma bernardezi Wolterstorff, 1928
  • Salamandra salamandra carpathica Calinescu, 1931
  • Salamandra maculosa bejarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra maculosa bezarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra salamandra (= maculosa) hispanica Wolterstorff, 1937
  • Salamandra maculosa subsp. Bernardezi Scharlinski, 1939
  • Salamandra salamandra albanica Gayda, 1940
  • Salamandra salamandra thuringica Gayda, 1940
  • Salamandra salamandra hispanica Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra bonnali Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra bernardazi Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra forma francica Sochurek and Gayda, 1941
  • Salamandra salamandra forma werneri Sochurek and Gayda, 1941
  • Salamandra salamandra gigliolii Eiselt and Llanza, 1956
  • Salamandra salamandra salamandra Eiselt, 1958
  • Salamandra (Salamandra) salamandra Özeti, 1967
  • Salamandra salamandra beschkovi Obst, 1981
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (crespoi) crespoi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (crespoi) morenica Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (campanuda) alfredschmidti Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (campanuda) bernardezi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (campanuda) campanuda Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (campanuda) gigliolii Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) bejarae Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) beschkovi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) gallaica Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) salamandra Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) terrestris Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) werneri Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) almanzoris Dubois and Raffaëlli, 2009

Referencies

  1. 1,0 1,1 Kuzmin, S., T. Papenfuss, M. Sparreboom, I. H. Ugurtas, S. Anderson, T. Beebee, M. Denoël, F. Andreone, B. Anthony, B. Schmidt, A. Ogrodowczyk, M. Ogielska, J. Bosch, D. Tarkhnishvili & V. Ishchenko (2009). «Salamandra salamandra» (inglés). Llista Roxa d'especies amenazaes de la UICN 2011.2.. Consultáu'l 24 de xineru de 2012.
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 Mansó y Pijoan (2011)
  3. Arnold y Burton (1978), Lanza (2002), Velasco (2005), Masó y Pijoan (2011)
  4. Arnold y Burton (1978)
  5. Estudio sobre la capacidad de regeneración en salamandras
  6. Kuzmin et ál. (2009), Mansó y Pijoan (2011)
  7. Velasco et ál. (2005)
  8. Linneo (1758)
  9. Lönnberg (1896)
  10. Dubois y Rafaëlli (2009)
  11. García-París et ál. (2003)
  12. Frost (2011)

Bibliografía

  • Arnold, E.N y J.A. Burton (1978). Guía de campu de los reptiles y anfibios de la España y /(d)e (África. Omega, 275. ISBN 84-282-0488-8.
  • Dubois, A. & J. Rafaëlli. «A new ergotaxonomy of the family Salamandridae Goldfuss, 1820 (Amphibia, Urodela)» (n'inglés). Alytes 26 (1-4).
  • Frost, Darrel R.. «Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 5.5 (31 January, 2011)» (inglés). American Museum of Natural History, New York, USA. Consultáu'l 25 de xineru de 2012.
  • García-París, M.; M. Alcobendas, y D. Buckley y D.B. Wade. «Dispersal of viviparityacross contact zones in Iberian populations of fire salamanders (Salamandra) inferred from discordance of genetic and morphological traits» (n'inglés). Evolution 57 (1).
  • Lanza, B., S. Vanni and A. Nistri (2002). «Salamanders and newts», en Gould, E.: Encyclopedia of animals: mammals, birds, reptiles, amphibians (n'inglés). Barnes & Noble, 687. ISBN 9780760735527.
  • Linnaeus, C. (1758). Systema Naturae per Regna Tria Naturae, Secundum Classes, Ordines, Genera, Species, cum Characteribus, Differentiis, Synonymis, Locis, 10th Edition. Volume 1 (n'inglés), L. Salvii.
  • Lönnberg, E.. «Linnaean type-specimens of birds, reptiles, batrachians and fishes in the zoological museum of the R. University in Upsala» (n'inglés). Bihang till Kongliga Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar (22).
  • Masó, A. y M. Pijoan (2011). Anfibios y reptiles de la península ibérica, Baleares y Canarias. Omega, 848. ISBN 978-84-282-1368-4.
  • Velasco, J.C., M. Lizana, J. Román, M. Delibes, J. Fernández & C. Sánchez (2005). Guía de los peces, anfibios, reptiles y mamíferos de Castilla y León, 1ª, Náyade, 272. ISBN 84-933730-1-X.

Enllaces esternos

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AST

Salamandra salamandra: Brief Summary ( астурски )

добавил wikipedia AST

La sacavera común (Salamandra salamandra) ye una especie d'anfibiu urodelu de la familia Salamandridae. Ye'l más común de los urodelos n'Europa. De vezos terrestres, namái entra na agua pa parir, y munches subespecies facenlo en tierra. Ye un urodelu inconfundible, de fondu negru y llurdios variaos marielles bien intenses que pueden llegar a cubrir la casi totalidá del cuerpu. Dacuando tamién s'aprecien llurdios de color acoloratáu.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AST

Ləkəli salamandra ( азерски )

добавил wikipedia AZ

Ləkəli salamandra — salamandralar fəsiləsinə aid olan bir salamandra növü.

Xüsusiyyətləri

Qalın bədəninin uzunluğu 25 sm-ə qədər çatır. Başın ön hissəsi qabarıq olub erkək fərdlərdə anal bölgə daha qabarıqdır. Kürək bölgəsi qara rəngdədir və üzərində sarı, nadir də olsa qırmızı ləkələr olur. Ləkələrin yerləşməsi və forması çox müxtəlifdir. Alt hissəsi qara rəngdədir.

Yaşadığı yerlər

Dağlıq və təpəlik bölgələrdə nəmli meşə və ağaclıqlarda yaşayır. Buralarda yarpaqların altında, ağacaların köklərində, daşlarda, oyuqlarda gizlənir. Əsasən gecə heyvanlarıdır. Gizləndikləri yerlər sudan uzaq olmur. Yağışlı havalarda gündüzlər də görünür. Dəniz səviyyəsindən 300–2000 m yüksəklikdə yaşayır.

Qidalanması

Gecələri ova çıxan canlı olub əsasən soxulcanlarla və yumşaq cücülərlə qidalanır.

Çoxalması

Dişi fərd 20-40 və ya daha çox sürfə qoyur. Bu sürfələr daha sonra metamarfoz keçirib ana canlıya çevriləcəklərdir.

Qalereya

Xarici keçidlər

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AZ

Ləkəli salamandra: Brief Summary ( азерски )

добавил wikipedia AZ

Ləkəli salamandra — salamandralar fəsiləsinə aid olan bir salamandra növü.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia AZ

Sourd boutin ( бретонски )

добавил wikipedia BR

Ar sourd boutin (Salamandra salamandra) a zo un divelfenneg lostek a vev en Europa.

Perzhioù pennañ

Vioù a ra ar sourded, evel an naered: bevvic'hanerien int kar digloriñ a ra ar vioù kerkent ha lakaet en dour.

Al loened-se a c'hall bezañ 20 santimetr hir.

War o c'hein hag o c'hostezioù ez eus takadoù pe merkoù melen. Div linenn zidroc'h pe zidroc'hoc'h a vez en un doare dizingal eus ar penn betek al lost.

Kavet e vez ar sourded boutin e pep lec'h e kornaoueg Europa, nemet e bro Iwerzhon, Island, Skandinavia hag e Breizh-Veur.

Bevañ a reont dreist-holl e koadoù gwez deliaouek met ivez dindan gwez pin pe sapr hag e-kichen ar gwazhioù. Ar sourded a blij dezho fiñval pa vez dous ha gleb an nozvezhioù. Loened didrouz ha gorrek int. War an deiz e chomont kuzh dindan ur penskoad, dindan an douar.

Gorrekoc'h c'hoazh e vez o buhez e-pad ar goañv. Ar sourded a c'hell kaout re vihan forzh pegoulz. Pa'z a ar vioù da larvenned, e vezont lakaet en dour betek 4 pe 6 miz.

Brudet eo ar sourded evit bezañ marlonk : debriñ a reont buzhug, melc'hwed hag amprevaned.

Loened gwarezet eo ar sourded.

 src=
Tiriad ar sourd boutin
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia BR

Sourd boutin: Brief Summary ( бретонски )

добавил wikipedia BR

Ar sourd boutin (Salamandra salamandra) a zo un divelfenneg lostek a vev en Europa.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia BR

Salamandra comuna ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA

La salamandra,[1][2] salamandra comuna[3] o salamàndria[4][5][6] (Salamandra salamandra) és un amfibi urodel que pertany a la família dels salamàndrids (Salamandridae), la mateixa que la de la gandària, en la qual estan inclosos la majoria dels urodels europeus.

Té una longitud mitjana de 20 cm i la pell llisa. És inconfusible pels seus colors vius,[7][8][9][10] fons negre amb taques grogues molt variables, indicador de les secrecions irritants que pot desprendre, cosa que li serveix de defensa davant els depredadors. Les poblacions s'estenen pel centre i sud d'Europa, des de Portugal fins als Carpats. Es tracta d'una espècie associada a hàbitats de boscos humits, i fa que les seves larves es desenvolupin en aigües molt netes. Té hàbits terrestres i nocturns. La reproducció és ovovivípara.

La salamandra està protegida per la legislació, però la destrucció o alteració de l'hàbitat són amenaces que l'afecten. Moltes supersticions associades a la salamandra en fan un ésser diabòlic o, si més no, nociu i resistent al foc.

Morfologia

Es tracta d'un urodel gros i robust,[6] amb una longitud mitjana total de 18 centímetres, amb màxims fins a 25 centímetres[11] i d'uns 24 grams de pes. Té la cua amb secció bàsicament cilíndrica i amb una llargada semblant a la del cos i el cap junts, no presenta ni crestes ni membranes interdigitals;[12] les potes són llargues i gruixudes, amb quatre dits a la mà i cinc al peu.[6] Darrere els ulls, té dues glàndules paròtides amb porus grossos que es poden observar a simple vista. El cap és ample, amb el musell arrodonit i els ulls grossos i foscos.[13]

Té la pell llisa i lluent amb colors vius. Sobre un fons negre intens hi destaquen les taques grogues. L'abundància, la disposició i/o extensió d'aquestes taques són molt variables.[14] Pot ser gairebé negre amb punts grocs, tenir taques grogues extenses, o bé línies grogues longitudinals, amples i dominants. La part inferior de l'animal és fosca, rarament amb taques clares.[6]

El dimorfisme sexual està poc accentuat. Tot i que els mascles acostumen a ser més esvelts que les femelles, la diferència més visible és la major grandària dels llavis cloacals del mascle durant l'època de zel.[11]

Larves

 src=
Larva de salamandra

Neix amb una longitud total aproximada d'entre 2,5 i 3,5 cm i les quatre extremitats ben formades, amb una taca blanca a la base de cada pota[13] i els dits llargs.[15] Té el cap gros i ample,[14] i tres plomalls branquials a cada costat,[13] de llargada moderada, però densos.[6] L'inici de la cresta dorsicaudal és a la meitat del tronc i la cua no té l'extrem punxegut. La part dorsal acostuma a ser grisa o bruna,[6] amb taques fosques abundants i denses,[11] que li donen una tonalitat general molt fosca. Durant l'etapa de larva viu dins de l'aigua, i generalment abandona el medi aquàtic després de la metamorfosi, quan té una longitud total d'entre 4 i 6 cm,[12] o més. La durada del període larvari oscil·la entre les dues setmanes (en alguns punts de la península Ibèrica[15] no catalana) i els 5 mesos.[12]

Distribució

 src=
Mapa de distribució de la salamandra als Països Catalans

La salamandra comuna és una espècie present gairebé a tota l'Europa continental, des de la península de Jutlàndia al sud d'Itàlia, des de Grècia a la península Ibèrica, i des dels Carpats a l'extrem sud de Portugal. Hi ha animals semblants al nord-oest de l'Àfrica i a parts del sud-oest d'Àsia, però es classifiquen com espècies diferents.[15]

La salamandra es distribueix de manera discontínua als Països Catalans. A causa de la seva higrofília, hom pot trobar-la des del nivell del mar fins a uns 2.000 m d'altitud, però és més freqüent a les muntanyes mitjanes.[6] Habita a la Catalunya del Nord i a totes les comarques gironines i barcelonines, i també a Andorra i altres àrees pirinenques, prepirinenques i de la Catalunya central. A la Catalunya meridional, és present al nord del riu Ebre, especialment a les serres prelitorals. No és present al delta de l'Ebre, a la plana de Lleida ni a les zones de climes més àrids,[12] a la plana de l'Empordà,[16] i recentment ha desaparegut al delta del Llobregat.[17] Tampoc no es troba a les comarques valencianes, a les Illes Balears, ni a l'Alguer.

Hàbitat

Espècie d'hàbits terrestres i típicament forestal, als Països Catalans es presenta gairebé sempre en zones amb més de 500 mm de precipitació anual.[12] D'afinitat eurosiberiana, prefereix la humitat: és més comuna a les zones amb elevada cobertura forestal i caducifolis.[18] La seva preferència són els boscos de planifolis frescos i humits, en especial als marges, i més rarament boscos de coníferes i boscos mediterranis.[15] Sovint es troba entre faigs, roures i castanyers, i a menor densitat entre alzines sureres, pins i alzines, així com, a gran altitud, en prats alpins i torberes.[14] Mostra predilecció per les àrees obagues de muntanya,[5] li agraden les vessants molsoses amb arbusts i pedres, així com el sotabosc amb abundants soques o brancatge caigut[13] i fullaraca humida. Sempre es troba a prop d'aigües adients per a la reproducció.[6]

Les larves són aquàtiques i es troben en rierols i torrents amb un corrent gairebé inexistent, petit o molt lent. Per tant, les larves es concentren amb preferència a les gorgues i vores lentes. També se'n troben en fonts, basses naturals o d'obra, petits embassaments i canals, sempre que siguin accessibles.[18] Toleren cert grau d'eutrofització de l'aigua, però sempre que sigui fresca i oxigenada,[11] si bé és molt més abundant en aigües netes; possiblement, per aquest motiu, popularment se la considera indicadora d'aigües de bona qualitat.[18]

Ecologia

Els seus moviments són lents i pausats.[19] Quan caminen, aixequen un xic el cos del terra i, normalment, entre desplaçaments curts, realitzen pauses llargues en les quals descansen sobre el ventre, però amb el cap alt i vigilant. Les salamandres espantades poden fugir força ràpid, però com que es cansen de seguida, aviat tornen al seu caminar lent.[13]

Són d'activitat predominantment nocturna, tot i que en climes humits se les pot veure de dia en jornades plujoses o boiroses i de temperatures suaus.[20] Són actives entre els 2 °C i els 18 °C, tot i que concentren la major part dels moviments entre els 8 °C i els 14 °C i quan la humitat és superior al 95%.[12] Romanen inactives quan les temperatures no superen els 3 °C o amb temps sec o ventós. En zones pirinenques de més altitud, presenten un període d'hibernació més o menys prolongat, mentre que en zones de clima menys rigorós, l'activitat es desenvolupa principalment de setembre a maig i pot interrompre's durant els mesos més calorosos i secs.[14] A grans trets, es pot dir que la hibernació és més o menys prolongada a muntanya i l'estivació és de duració variable a les zones seques. A la major part de Catalunya, el període d'activitat va de setembre a maig aproximadament, però a la zona pirinenca és de març a juny. El millor moment per observar salamandres és després d'uns quants dies de pluja.[11] En determinats boscos humits i temperats del Montseny o la Garrotxa s'ha observat la seva activitat durant tot l'any.[12]

Són criatures molt sedentàries, i tenen un domini vital d'entre 10 i 150 m.[20] Durant el dia i els períodes d'inactivitat busquen amagatalls sota pedres i troncs, i arriben a utilitzar els caus d'altres animals.[21] Són animals solitaris, però si troben bons amagatalls poden compartir l'espai amb altres salamandres.[13]

Les salamandres poden viure 20 anys en estat salvatge, i fins a 50 anys en captivitat.[15]

 src=
Salamandra salamandra

Reproducció

Els exemplars d'aquesta espècie arriben a la maduresa sexual als 3 o 4 anys, moment a partir del qual són capaços de reproduir-se. Les salamandres s'aparellen a terra i de nit[22] i les modalitats reproductives varien també entre poblacions. És a la tardor quan entren en zel,[14] però el zel pot allargar-se fins a mitja primavera. El mascle és atret per l'olfacte per la femella[6] i, quan la intercepta, la segueix i es col·loca sobre ella, va lliscant cap a sota rítmicament, i fa fregar el musell amb el coll de la femella.[22] L'aparellament té una durada d'entre 2 i 6 minuts.[12] Sovint els mascles intercepten les femelles quan van a parir. Quan hi ha competència es poden produir lluites rituals entre mascles.[23]

El mascle diposita a terra un espermatòfor d'uns 10 mm de longitud. Llavors, col·loca la femella en la posició adequada perquè l'absorbeixi a través de la seva cloaca. Posteriorment se separen. Les femelles tenen una espermateca, una petita cavitat del conducte oviductal que els permet emmagatzemar l'esperma el temps necessari fins que les condicions ambientals siguin propícies perquè es produeixi l'ovulació.[20][23] La gestació pot durar fins a 8 mesos,[21] normalment entre 6 i 8.[15]

La salamandra és ovovivípara; els ous es desenvolupen a l'interior de la femella, fins que les larves ja formades són dipositades a l'aigua,[21] en nombre variable, entre 1 i 70.[14] A vegades, la posta de larves pot contenir algun ou no fecundat.[12] Les larves poden néixer de cap o de cua, i no poques vegades enrotllades.[13] Per parir les larves, la femella posa tot el cos dins l'aigua si la fondària és de pocs mil·límetres i hi ha poc corrent. En cas contrari, es limita a posar a l'aigua la part posterior del cos, agafant-se tan sols per les potes davanteres a la riba.[13] Com que no són bones nedadores, a vegades algunes moren ofegades.[6]

Algunes subespècies, com la fasutosa, present a la Vall d'Aran, o la bernardezi, poden parir individus completament metamorfitzats. En aquesta forma, es produeixen fenòmens de canibalisme intrauterí, en què les larves, tot i estar dins la mare, depreden altres larves i/o ous, i llavors el nombre d'individus finalment alliberats es redueix a menys de 15.[14]

Dieta

Les salamandres mengen principalment preses d'entre 4 i 20 mm: petits artròpodes, insectes (dípters, himenòpters, coleòpters i blatodeus), gastròpodes (caragols i llimacs), oligoquets (cucs de terra), quilòpodes (centpeus), aràcnids,[22] isòpodes (com el porquet de sant Antoni)[13] i les seves larves i altres invertebrats.[20]

Pel que fa a les larves, són molt voraces i localitzen activament[20] petits crustacis i insectes aquàtics (adults i larves)[14] de tricòpters, plecòpters, dípters, etc. Fins i tot arriben a devorar altres congèneres gairebé de la seva mateixa mida.[20]

Depredadors

Els exemplars adults pràcticament no tenen depredadors, tot i que esporàdicament alguns poden incloure'ls en la dieta.[21] Entre els animals que s'alimenten de les larves de la salamandra hi ha rèptils com la serp de collaret, la serp d'aigua i els escurçons, mamífers com el turó comú, la llúdriga,[22] la guilla, el visó i el porc senglar,[21] i ocells com el xot, l'òliba, l'aligot comú, el xoriguer comú o la garsa.[14]

La majoria dels depredadors, com els escurçons, la serp d'aigua, alguns ocells i altres espècies d'amfibis, escullen com a presa les larves de salamandra,[21] que també poden ser devorades per larves de libèl·lules, ditiscs, escorpins aquàtics i altres amfibis.[20] La truita comuna sembla ser un predador voraç de les larves i la població de salamandra es troba localment disminuïda en trams fluvials on s'ha introduït, com per exemple al Montseny.[18]

Sistemes de defensa

 src=
Detall d'un exemplar on s'observa la glàndula paròtide

Davant una amenaça, les salamandres adopten una postura defensiva arquejant el cos, exhibint els seus colors i les glàndules paròtides.[21] Està protegida per l'abundant secreció blanca i nociva de la seva pell, que pot llençar activament a certa distància des de les glàndules de la superfície del dors, la qual irrita la boca i els ulls dels seus predadors. Els colors brillants del seu cos avisen d'aquest sistema de defensa,[15] de manera que el possible predador s'ho pot pensar dos cops, abans d'atacar. Aquesta secreció tòxica blanquinosa, de caràcter defensiu, conté un alcaloide verinós derivat del colesterol i conegut com a salamandrina, que té un fort efecte neurotòxic quan és absorbit per epitelis o mucoses i que pot produir lesions d'importància als possibles depredadors. En circumstàncies molt concretes, les salamandres són capaces de polvoritzar a distància sobre l'agressor les secrecions verinoses des de les seves glàndules dorsals. En aquests casos, la secreció pot arribar a distàncies d'entre 40 i 200 cm, i ser projectada a una velocitat de fins a 300 cm/s.[14] Per als humans resulta completament inofensiva. En cas d'haver-ne tocat una, n'hi ha prou de rentar-se bé les mans per evitar possibles irritacions als ulls i la boca.[21]

Protecció i amenaces

La salamandra està protegida per les normatives autonòmiques, estatals i europees. A Catalunya, està inclosa com a espècie protegida de la fauna salvatge autòctona com a categoria D per l'annex del Decret Legislatiu 2/2008, del 15 d'abril, pel qual s'aprova el text refós de la Llei de protecció dels animals. La Llei estatal 42/2007, del 13 de desembre, del patrimoni natural i de la biodiversitat, no cataloga l'espècie com a protegida, però preveu un règim de protecció de tota la fauna silvestre, tant si és catalogada com a protegida com si no.[24] En l'àmbit europeu, l'espècie està inclosa en l'Annex III del Conveni de Berna, relatiu a la protecció del medi silvestre i del medi natural a Europa.

Als territoris més humits dels Països Catalans, sembla que no té problemes importants de conservació, però en algunes poblacions aïllades de zones litorals i meridionals ha desaparegut. La contaminació o alteració de fonts, torrents i d'altres punts d'aigua, poden afectar negativament l'espècie, igual que els incendis,[12] la destrucció localitzada de l'hàbitat, la gestió forestal realitzada sense tenir en compte l'espècie, la recol·lecció amb fins comercials (és a dir, el comerç de mascotes), la introducció d'espècies depredadores -principalment peixos (salmònids) i crancs de riu- i la fragmentació de la població. La mortalitat dels adults a les carreteres és una amenaça localitzada en algunes parts de la seva àrea de distribució.[25] També cal tenir en compte altres factors molt importants, com l'augment de l'aridesa, amb períodes prolongats de sequera, i l'explosió demogràfica del porc senglar, que deteriora els seus punts de reproducció.[19] No es pot descartar l'afectació que poden arribar a tenir les malalties infeccioses o parasitàries en algunes poblacions.[14]

Mites i supersticions

 src=
Salamandra entre flames en un llibre d'alquímia medieval

La salamandra va unida al mite i a la llegenda, resistent al foc, símbol de la puresa, buscada per alquimistes per fer potents pocions, extremadament verinosa, perquè ja en l'antiguitat va matar 4.000 homes de l'exèrcit d'Alexandre Magne que van beure d'un torrent on habitava... A Galícia és responsable d'enverinar la llet de les vaques en xuclar de les seves mamelles.[21] En el folklore de molts llocs, hom diu que aquest animal pot sobreviure al foc, refugiat sovint en fusta morta, apareix si aquesta fusta es posa en una foguera.[6] A Catalunya, entre principis i mitjans del segle XX, hi havia un tipus d'estufa coneguda com la "salamandra", nom que prové indubtablement del mite de la resistència al foc d'aquest animal.[26] El paral·lelisme bíblic amb la bardissa inconsumible que es presentà davant Moisès va convertir la salamandra en un símbol de la fe.[19]

La civilització cristiana l'ha considerada, igual que la majoria d'amfibis i rèptils, com un animal impur i pròxim al diable. Durant l'edat mitjana, quasi sempre anava unida a pocions i artificis de mags i bruixes. Tots aquests antecedents no l'han afavorida gens, ja que, en l'àmbit rural, quan algú se'n trobava una, directament la trepitjava o l'aixafava amb una pedra. Malauradament, avui en dia, la situació continua sent la mateixa, i moltes salamandres adultes són aixafades cada any, simplement per por i desconeixement.[20] A l'edat mitjana es creia que naixien del foc perquè habitaven als troncs i al tirar els troncs al foc aquestes eixien.[27]

Una altra creença popular, que indica que hom pot beure tranquil·lament aigua on hi ha salamandres, té una base prou científica, perquè és obtinguda mitjançant l'observació: efectivament, les salamandres trien aigües extremament netes per a llurs larves.[6] També es diu que, amb la seva activitat, marca el temps que farà: s'amaga quan ve la secada i surt quan ha de ploure o han de créixer els torrents.[18]

Per bé o per mal, aquestes virtuts i maldats formen part del mite i res no tenen a veure amb la realitat.[21]

Subespècies

Hi ha diverses subespècies de l'espècie Salamandra salamandra:[15]

  • Salamandra salamandra almanzoris
  • Salamandra salamandra bejarae
  • Salamandra salamandra bernardezi
  • Salamandra salamandra beschkovi
  • Salamandra salamandra crespoi
  • Salamandra salamandra fastuosa
  • Salamandra salamandra galliaca
  • Salamandra salamandra gigliolii
  • Salamandra salamandra morenica
  • Salamandra salamandra salamandra
  • Salamandra salamandra terrestris

Sovint, encara apareix com a subespècie de salamandra la salamandra penibètica (S. s. longirostris), ja que fins fa poc no era considerada una espècie diferent.[11]

Les poblacions catalanes pertanyen a la subespècie S. s. terrestris, present des del nord-est peninsular fins a Holanda, i a la Vall d'Aran es troba la subespècie S. s. fastuosa, que s'estén des d'aquest punt fins a l'est de la serralada Cantàbrica.[12]

Referències

  1. «salamandra». Diccionari de la llengua catalana de l'IEC. Institut d'Estudis Catalans.
  2. «salamandra» Diccionari Normatiu Valencià. Acadèmia Valenciana de la Llengua.
  3. «Salamandra». diccionari.cat. GDLC. [Consulta: 21 juny 2015].
  4. «salamàndria». Diccionari de la llengua catalana de l'IEC. Institut d'Estudis Catalans.
  5. 5,0 5,1 Vives, 1984.
  6. 6,00 6,01 6,02 6,03 6,04 6,05 6,06 6,07 6,08 6,09 6,10 6,11 Alcover; Martínez; Vives, 1987.
  7. «salamandra». bdv.cat. Ajuntament de Barberà del Vallès. [Consulta: 21 juny 2015].
  8. «La salamandra a Osona. Un amfibi carregat de mites i llegendes». biodiversitat.cat. Biodiversitat. [Consulta: 21 juny 2015].
  9. «Sant Llorenç del Munt- El Montcau- Canal de les Teixoneres. Fauna». ICHN. IEC. [Consulta: 21 juny 2015].
  10. «Fauna». espairuralgallecs.cat. Consorci de Gallecs. [Consulta: 21 juny 2015].
  11. 11,0 11,1 11,2 11,3 11,4 11,5 Masó; Pijoan, 2011.
  12. 12,00 12,01 12,02 12,03 12,04 12,05 12,06 12,07 12,08 12,09 12,10 Rivera; Escoriza, 2011.
  13. 13,0 13,1 13,2 13,3 13,4 13,5 13,6 13,7 13,8 Diesener; Reichholf, 2005.
  14. 14,00 14,01 14,02 14,03 14,04 14,05 14,06 14,07 14,08 14,09 14,10 Barbadillo, 1999.
  15. 15,0 15,1 15,2 15,3 15,4 15,5 15,6 15,7 Arnold; Ovenden, 2007.
  16. Pleguezuelos; Márquez, 2002, p. 56.
  17. Rivera; Escoriza, 2011, p. 37.
  18. 18,0 18,1 18,2 18,3 18,4 «Salamandra». Catàleg de vertebrats. Grup de Naturalistes d'Osona, 18-12-2013. [Consulta: 25 gener 2014].
  19. 19,0 19,1 19,2 «Salamandra» (en castellà). Enciclopèdia animales. Wikifaunia, tu enciclopèdia de animales. [Consulta: 29 gener 2014].
  20. 20,0 20,1 20,2 20,3 20,4 20,5 20,6 20,7 Esteban, José Luís; Fuentes, Javier; Escoriza, Eduardo Luís. «Salamandra común» (en castellà). Fichas de Fauna. Proyecto Sierra de Baza. [Consulta: 29 gener 2014].
  21. 21,0 21,1 21,2 21,3 21,4 21,5 21,6 21,7 21,8 21,9 «Salamandra común (Salamandra salamandra)» (en castellà). Herpetologia. Los Bloggers de Axena, 2011. [Consulta: 29 gener 2014].
  22. 22,0 22,1 22,2 22,3 Creaciois, Jano. «Salamandra común» (en castellà). Animales de España y Portugal: Especies, ecosistemas, artículos.... [Consulta: 27 gener 2014].
  23. 23,0 23,1 Pujol, 2012.
  24. «Normativa bàsica de protecció i classificació legal de la fauna salvatge autòctona». Fauna autòctona. Departament d'Agricultura, Ramaderia, Pesca, Alimentació i Medi Natural de la Generalitat de Catalunya. [Consulta: 19 febrer 2014].
  25. Kuzmin, 2005.
  26. «Estufes». col·lecció. Museu de la Tècnica de l'Empordà. [Consulta: 27 gener 2014].
  27. Staple; Gamlin, 1993, p. 56.

Bibliografia

  • Alcover, Josep Antoni; Martínez, Joan Pau; Vives, Maria Victòria. Història Natural dels Països Catalans, vol. 13:Amfibis, rèptils i mamífers. Barcelona: Enciclopèdia Catalana, 1987. ISBN 84-7739-005-3.
  • Arnold, Nicholas; Ovenden, Denys. Reptiles y anfibios. Guía de campo (en castellà). Barcelona: Omega, 2007. ISBN 978-84-282-1253-3.
  • Barbadillo, Luis Javier. Anfibios y reptiles de la Península Ibérica, Baleares y Canarias (en castellà). Barcelona: Planeta, 1999. ISBN 84-08-02750-6.
  • Diesener, Günter; Reichholf, Josef. Reptiles y anfibios (en castellà). Barcelona: Blume, 2005 (Guías de Naturaleza Blume). ISBN 84-8076-271-3.
  • Kuzmin, Sergius. «Salamandra salamandra» (en anglès). IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2013, 2005. [Consulta: 20 gener 2014].
  • Masó, Albert; Pijoan, Manuel. Anfibios y reptiles de la península Ibèrica, Baleares y Canarias (en castellà). Barcelona: Omega, 2011 (Nuevas guías de campo). ISBN 978-84-282-1368-4.
  • Pleguezuelos; Márquez. Atlas y Libro Rojo de los Anfibios y Reptiles de España (en castellà). Madrid: Direcció General de Conservación de la Naturaleza-Asociación Herpetologica Española, 2002. ISBN 84-8014-450-5.
  • Pujol, Eudald. «Salamandres en reproducció: Tot un espectacle». Amfibis i Rèptils de les Gavarres, l'Ardenya, el Montgrí, i el Baix Ter, 2012. [Consulta: 26 gener 2014].
  • Rivera, Xavier; Escoriza, Daniel. Amfibis i rèptils de Catalunya, País Valencià i Balears. Bellaterra i Barcelona: Lynx, 2011. ISBN 978-84-96553-53-8.
  • Staple, Michèle; Gamlin, Linda. El llibre de les 1001 preguntes i respostes sobre els animals. Madrid: Susaeta, 1993. ISBN 84-305-8497-0.
  • Vives, Maria Victòria. Els amfibis i els rèptils de Catalunya. Barcelona: Ketres editora, 1984 (Ventall). ISBN 84-85256-43-3.

Vegeu també

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Salamandra comuna: Brief Summary ( каталонски; валенсиски )

добавил wikipedia CA

La salamandra, salamandra comuna o salamàndria (Salamandra salamandra) és un amfibi urodel que pertany a la família dels salamàndrids (Salamandridae), la mateixa que la de la gandària, en la qual estan inclosos la majoria dels urodels europeus.

Té una longitud mitjana de 20 cm i la pell llisa. És inconfusible pels seus colors vius, fons negre amb taques grogues molt variables, indicador de les secrecions irritants que pot desprendre, cosa que li serveix de defensa davant els depredadors. Les poblacions s'estenen pel centre i sud d'Europa, des de Portugal fins als Carpats. Es tracta d'una espècie associada a hàbitats de boscos humits, i fa que les seves larves es desenvolupin en aigües molt netes. Té hàbits terrestres i nocturns. La reproducció és ovovivípara.

La salamandra està protegida per la legislació, però la destrucció o alteració de l'hàbitat són amenaces que l'afecten. Moltes supersticions associades a la salamandra en fan un ésser diabòlic o, si més no, nociu i resistent al foc.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autors i editors de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CA

Mlok skvrnitý ( чешки )

добавил wikipedia CZ

Mlok skvrnitý (Salamandra salamandra) je středně velký ocasatý obojživelník a nejrozšířenější evropský zástupce čeledi mlokovitých rozšířený v západní Asii, jihozápadní a zvláště v jižní a střední části Evropy (přesný evropský areál rozšíření viz mapka níže).

Popis

Mlok skvrnitý je robustnější obojživelník protáhlého tvaru s krátkými končetinami, poměrně dlouhým a silným ocasem a dosti velkou hlavou se zakulacenou tlamou a vypouklýma očima. Velikost i zbarvení se výrazně mění dle několika poddruhů (viz níže). Dospělý jedinec je dlouhý 18–28 cm. Nejčastěji se objevují mloci s černě zbarveným tělem se žlutými skvrnami nebo pruhy. V některých lokalitách se objevují i poddruhy se skvrnami pomerančově oranžovými až červenými. Svým zbarvením se blízce podobá americkým axolotlům a stejně jako u nich má jeho barevné skvrnění funkci varovnou a odrazující. Pohlaví se od sebe zbarvením neliší.

Prostředí

 src=
larva mloka skvrnitého

Mlok skvrnitý obývá výhradně vlhké lesní lokality, louky nebo pole, mnohdy v blízkosti vodních toků, avšak mimo období kladení larev žije často daleko od vody. Preferuje listnaté nebo smíšené lesy v podhorských lokalitách do nadmořské výšky 1 200 m n. m, nejčastěji 200–600 m n. m.

Chování a potrava

Aktivní je především v noci a za soumraku, přes den se ukrývá pod listy, kmeny stromů, větvemi, v dírách v zemi nebo pod kameny, kde je chráněn před přímým slunečním zářením. Za deštivých nebo vlhkých dnů však často vylézá ze svých úkrytů i ve dne. Mlok je charakteristický svým pomalým pohybem. Jeho potravou se stávají nejčastěji malí až středně velcí bezobratlí živočichovéžížaly, stonožky, drobný hmyz, pavouci, červi, slimáci . Na přelomu října a listopadu se před nepříznivým zimním počasím schovává do podzemí, kde se drží stálejší vyšší teplota.

Na svou obranu používá jed (což směs toxinů, jejímiž hlavními složkami jsou samandarin, samandaron a samandaridin), který produkuje především v příušních žlázách v zadní části hlavy, a pak ve žlázách nacházejících se po stranách hřbetu a na ocase. Samandarin je nejúčinnější látkou mločího jedu, ale ani tak pro člověka není příliš nebezpečný. Pokud se však dostane např. do očí, způsobuje silné pálení. Menším živočichům, kteří se ho snaží napadnout, ale může způsobit silné svalové křeče a zvýšení krevního oběhu v celém těle, spojené s obtížnějším dýcháním; jed ve větším množství pak může takového živočicha i zabít. Díky této schopnosti nemá téměř žádného přirozeného nepřítele, největším nebezpečím je pro něj člověk.

Rozmnožování

Mlok skvrnitý pohlavně dospívá ve 3. až 4. roce života. Při páření samec samici uchopí zespodu, odloží spermatofor na podklad a sklouzne na stranu, takže samice klesne na spermatofor. Páření probíhá koncem léta a na podzim. V našich podmínkách je mlok živorodý případně vejcoživorodý; vajíčka se tedy vyvíjejí v těle samice. V březnu až květnu následujícího roku klade samice do pomalu tekoucích potoků, studánek či jezírek přibližně 40 (max. 70[2]) larev o délce 2,2–3,2 cm, které před proměnou dorůstají velikosti až 8 cm[2] (obvykle do 6 cm). Larvy jsou masožravé, živí se rybím potěrem, drobnými korýši nebo členovci, často se u nich také projevuje kanibalismus. K proměně u nich dochází po třech měsících, v červenci až srpnu. V přírodě se dožívají průměrně 20, v zajetí až 50 let.

Výskyt a početnost v ČR

Mlok skvrnitý je v Česku dle vyhlášky 395/1992 Sb. silně ohroženým druhem. Vinu za tento stav nese lidská činnost především vzestupem automobilismu a ničením a znečišťováním přírodních vodních toků, jezírek a studánek. Na mloka se vztahuje též Bernská konvence, podle níž je zařazen mezi přísně chráněné druhy; odchyt v přírodě je zakázán, živé jedince lze získat jen z registrovaných chovů. Druhy žijící na území našeho státu lze chovat v zajetí jen na základě udělené výjimky ze zákona o ochraně přírody a krajiny č. 114/1992 Sb.

Poddruhy

 src=
Poddruh S. s. gallaica.
  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa
  • S. s. gallaica
  • S. s. gigliolii
  • S. s. longirostris
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra
  • S. s. terrestris

Galerie

Odkazy

Reference

V tomto článku byly použity překlady textů z článků Fire Salamander na anglické Wikipedii, Samandarin na anglické Wikipedii a Salamandra plamista na polské Wikipedii.

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]
  2. a b ZWACH, Ivan. Obojživelníci a plazi České republiky. Praha: Grada Publishing, 2009.

Literatura

  • ZWACH, Ivan. Obojživelníci a plazi České republiky. Praha: Grada Publishing, 2009.
  • Diesener & Reichholf (1997): Obojživelníci a plazi.
  • Moravec ed. (1994): Atlas rozšíření obojživelníků v ČR.

Externí odkazy


лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autoři a editory
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CZ

Mlok skvrnitý: Brief Summary ( чешки )

добавил wikipedia CZ

Mlok skvrnitý (Salamandra salamandra) je středně velký ocasatý obojživelník a nejrozšířenější evropský zástupce čeledi mlokovitých rozšířený v západní Asii, jihozápadní a zvláště v jižní a střední části Evropy (přesný evropský areál rozšíření viz mapka níže).

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autoři a editory
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia CZ

Ildsalamander ( дански )

добавил wikipedia DA

Ildsalamander (Salamandra salamandra) er en europæisk padde i familien egentlige salamandre.

Udseende

Ildsalamanderen har en kort, cylindrisk hale og korte ben med brede tæer. Der er stor variation i farven. De kan være sorte med gule tegninger i form af prikker eller striber, eller gule med sorte tegninger, eller rødlige eller orange og sorte. Ildsalamanderen har to rækker af giftkirtler ned langs ryggen og to store parotoidkirtler i nakken. Der udskilles en mælkehvid gift fra disse kirtler hvis dyret angribes.[2]

Levevis og forplanting

 src=
Larve

Voksne ildsalamandre er landdyr. Om dagen ligger de i skjul under træstammer eller sten. De kommer frem om natten og efter regn for at spise smådyr som regnorme, insekter og nøgensnegle.[2] De fleste underarter føder 12-50 veludviklede larver i vandhuller eller vandløb hvor de lever indtil de gennemført deres metamorfose.[2] Hos underarterne S.s. bernardezi og S.s. fastusa kan larverne blive i hunnens æggeleder indtil de er når deres voksne form, hvorefter hunnen føder 2-8 unger på land.[1]

Udbredelse og levested

Ildsalamander findes i store dele af Central-, Øst og Syeuropa hvor den som helhed ikke regnes som truet, men der er været alvorlige nedgange i bestanden i nogle områder i især Holland og Spanien. Blandt årsagerne er tab af habitatområder, udsættelse af rovfisk og øget tørke i Spanien.[1] Tidligere har salamandrebestande i Nordafrika og Sydøstasien som nu regnes for selvstændige arter, også været betragtet som ildsalamandre.

Ildsalamanderen findes hovedsageligt i våde løv- eller blandingsskove, sjældere i nåleskov, nær vandløb. De kan også findes i skovlysninger, skovkanter, klipper og områder med tæt buskads eller urteartig vegetation. De foretrækker steder som er dækket af nedfaldne blade eller andet dødt plantemateriale eller mos, men er de ret tolerante over for ændrede omgivelser og er f.eks. også fundet i haver. De lever i højder op til 2.500 m.[1]

Ildsalamanderens gift

 src=
Strukturformel for samandarin

Ilssalamanderen giftsekret indholder flere alkaloider som kan fremkalde muskelkramper, hypertension og hyperventilering hos hvirveldyr. Hos raske mennesker vil giften normal kun give svag hudirritation. Hos meget følsomme mennesker og spædbørn kan der også komme kvalme, vejrtrækningsbesvær og opkastning. Uerfarne hunde og katte som har spist salamandre er i nogle tilfælde døde af forgiftningen. Der er konstateret stofferne samandarin (C19H31NO2), samandaridin (C21H31NO3) og samandaron (C19H29NO2), som kaldes salamander-alkaloider, i giften.

Ud over forsvar mod rovdyr tjener hudkirtelsekretionen til at hæmme bakterie- og svampevækst på den fugtige hudoverflade.

Myter om salamanderen

 src=
Byen Le Havres våbenskjold med en salamander omgivet af flammer. Salamanderen kommer fra byens grundlægger, Frans 1.s, personlige våbenskjold.[3]

Salamanderen er ildens elementarånd i Paracelsus' teori om åndemennesker[4], og i Goethes Faust personificeres ild også med salamanderen.

Sammenknytningen mellem salamanderen og ild går tibage til oldtidens Grækenland. Aristoteles (384-322 fvt.) skrev "At visse dyr kan modstå ilden viser også salamanderen der – efter hvad man siger – slukker ilden, når den går derigennem". Her menes ildsalamanderen der som en landlevende, almindelig salamander er den salamanderart man oftest ville støde på.[3]

Baggrunden for opfattelse kan stamme fra at ildsalamanderen kan skjule sig i hule træstammer i dagtimerne, og hvis et stykke træ med en salamander bliver lagt på et ildsted, kan salamanderen udskille en væske fra sine giftkirtler som et kort øjeblik beskytter mod ildens varme. I 1600- og 1700-tallet blev der gjort flere eksperimenter for at fastslå om det er rigtigt at salamandre kan slukke ild. Resultaterne var at de ikke blev antændt med det samme, men at de kun kunne modstå ild i kort tid.[3]

Plinius (ca. 23-79) skrev "Af alle giftige dyr, er salamanderen det afskyeligste; for de øvrige bider eller stikker dog hver gang kun en enkelt ... men salamanderen kan, hvis man ikke tager sig i agt for den, ødelægge hele folkeslag. Kryber den op i et træ, forgifter den al dets frugt og dræber således enhver, som spiser deraf, ved sin isnende kraft. Ja, har den blot med en fod berørt et stykke træ, og man så bruger det til at bage en skorpe brød, så bliver brødet til gift; falder den i en brønd, forgiftes vandet." Disse påstande om evnen til at slukke ild og stor giftighed gentages af mange skribenter indtil det 17. århundrede.[3]

Referencer

  1. ^ a b c d "Salamandra salamandra". IUCN's Rødliste. 2009. Hentet 2018-08-30.
  2. ^ a b c Mark O'Shea; Tim Haliday (2001). Krybdyr og padder. 1. Dansk bearbejdelse ved Thomas Bille. Politikens Forlag. s. 202.
  3. ^ a b c d Bengt Holbek; Iørn Piø (1979). Fabeldyr og sagnfolk (2. udgave). Politikens Forlag. s. 308-311.
  4. ^ Bengt Holbek; Iørn Piø (1979). Fabeldyr og sagnfolk (2. udgave). Politikens Forlag. s. 46.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DA

Ildsalamander: Brief Summary ( дански )

добавил wikipedia DA

Ildsalamander (Salamandra salamandra) er en europæisk padde i familien egentlige salamandre.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DA

Feuersalamander ( германски )

добавил wikipedia DE

Der Feuersalamander (Salamandra salamandra) ist eine europäische Amphibienart aus der Familie der Echten Salamander. Die Spezies wurde erstmals 1758 von dem schwedischen Naturforscher Carl von Linné beschrieben. Je nach regionaler Mundart wird sie unter anderem auch als Feuermolch, Erdmolch, Erdsalamander, Regenmolch, Regenmännchen[1], Gelber Schneider, Bergnarr, Wegnarr, Regenmolli oder Tattermandl (bayerisch) bezeichnet. Diese volkstümlichen Namen unterscheiden allerdings nicht immer eindeutig zwischen Feuer- und Alpensalamander.

Die Schwanzlurche leben in größeren Laub- und Mischwaldgebieten mit naturnahen Bachläufen. Sie sind überwiegend nachtaktiv. Anders als bei vielen anderen mitteleuropäischen Lurchen werden keine Eier, sondern in der Regel weit entwickelte, kiementragende Larven ins Wasser abgesetzt (Ovoviviparie). Die Hauptlaichzeit erstreckt sich von Anfang März bis in den Mai.

In Nordrhein-Westfalen[2] und Rheinland-Pfalz[3] sind erste Auswirkungen der eingeschleppten Salamanderpest (Bsal) erkennbar.[4] Im Ruhrgebiet wurden bereits Massensterben beobachtet. Die tödliche Bsal-Infektion greift inzwischen auch auf andere Bundesländer über.[5][6]

Der Feuersalamander war Lurch des Jahres 2016.[7]

Inhaltsverzeichnis

Verbreitung in Europa

 src=
Verbreitung des Feuersalamanders in Europa

Der Feuersalamander ist über weite Teile Mittel- und Südeuropas verbreitet. Er hat das größte Verbreitungsgebiet unter den europäischen Landsalamandern. Die Nordgrenze seines Areals verläuft durch Nord- und Mitteldeutschland, dann südostwärts entlang der Karpaten bis in die Ukraine und Rumänien und südwärts über Bulgarien nach Griechenland, wobei die Verbreitung maßgeblich durch die Gebirge Südosteuropas bestimmt wird. In Südwesteuropa, insbesondere auf der Iberischen Halbinsel, stellen die großen Gebirgszüge die Lebensräume für mehrere Feuersalamanderunterarten. Die großen subkontinental geprägten Hochebenen, beispielsweise die Iberische Meseta, werden aus klimatischen Gründen nicht besiedelt.

Nicht besiedelt sind auch Skandinavien, Großbritannien, Irland und Nordosteuropa. In Mitteleuropa unterscheidet man die Tiere je nach ihrem gelben Zeichnungsmuster auf dem Rücken als gebänderte Unterart (Salamandra salamandra terrestris) mit dem Hauptverbreitungsgebiet West- und Mitteleuropa sowie die Nominatform mit geflecktem Muster (Salamandra salamandra salamandra) mit dem Verbreitungsgebiet Mittel-/Osteuropa. In Deutschland gibt es Regionen, in denen sich die Areale dieser beiden Unterarten überschneiden, beispielsweise im Rhein-Main-Gebiet. Im Gesamtareal werden derzeit 13 Unterarten unterschieden, die meisten davon auf der Iberischen Halbinsel.[8][9]

Vier ehemalige Unterarten werden mittlerweile aufgrund genetischer Untersuchungsergebnisse als eigenständige Arten angesprochen:

Noch nicht alle Publikationen haben diese taxonomischen Änderungen berücksichtigt. Die Vorkommen vor allem am südlichen Arealrand müssen ferner sämtlich als Refugialhabitate angesehen werden, die wohl weitgehend voneinander isoliert sind.

Verbreitung in Deutschland

 src=
Feuersalamander im Tagesversteck, getarnt durch Vegetation

Der Feuersalamander ist in Deutschland vor allem in bewaldeten Landschaften beheimatet. Verbreitungsschwerpunkte sind die Mittelgebirge im westlichen, mittleren und südwestlichen Deutschland. Dazu kommen zusammenhängende Bereiche unter anderem im Erzgebirge sowie in Nord- und Ostbayern. Im nordwestdeutschen Tiefland gibt es mehrere isolierte Vorkommen, insbesondere auch im Gebiet der Lüneburger Heide und im Münsterland. Im nordostdeutschen Tiefland fehlt die Art, die Elbe wird in östlicher Richtung nicht überschritten. Auch im südwestlichen Bayern, südlich der Donau, gibt es die so genannte „Allgäu-Lücke“.[11] Dieser Raum ist weitgehend unbesiedelt von Feuersalamandern. In Sachsen-Anhalt befindet sich der Verbreitungsschwerpunkt im Harz. Daneben existiert ein isoliertes Vorkommen im Süden, im Bereich des Zeitzer Forsts (FFH-Gebiet), das Anschluss an die Vorkommen in Thüringen hat.[12]

Im Saarland und in Rheinland-Pfalz ist die Art in fast allen Lebensräumen oberhalb 200 m gut verbreitet. Die Tieflagen (Nördliche Oberrheinebene, Rheinhessen) dagegen sind fundfrei. In Hessen sind die Mittelgebirge Odenwald, Spessart, Taunus und Westerwald fast flächendeckend besiedelt. Niedersachsen besitzt Verbreitungsschwerpunkte im Osnabrücker Hügelland sowie im Weser- und Leinebergland. Isolierte Fundpunkte liegen bei Delmenhorst, Vechta und südlich von Nordhorn. In Nordrhein-Westfalen finden sich Feuersalamander im Bergischen Land sowie in der Nordeifel.[13] Im Ruhrgebiet (Bochum) dringen kleine Populationen sogar bis in den Siedlungsbereich (Parks und Hausgärten) vor.[14] Baden-Württemberg ist innerhalb Deutschlands ein wichtiges Verbreitungszentrum. Hier sind Feuersalamander bis auf die Naturräume Oberrheinebene und Oberschwaben nahezu flächenhaft vorhanden. Im Bereich des Vorderen Odenwalds in Nordbaden überschneiden sich die Vorkommen von S. salamandra salamandra und S. salamandra terrestris.[12] Im Freistaat Bayern liegen die meisten Vorkommen im Südosten. In den bayerischen Alpenregionen ist die Art selten; ebenso im Chiemgau. Im Bayerischen Wald, Oberpfälzer Wald, Frankenwald, in der Südrhön sowie im Spessart ist der Feuersalamander fast flächendeckend verbreitet (z. B. NSG Amphibienfreistätte Sommergrund im Landkreis Aschaffenburg).

Die Höhenlage ist nicht unbedingt maßgeblich für die Verbreitung des Feuersalamanders in Mitteleuropa. Wichtig ist die Existenz alter, naturnaher Laubwälder, dem Lebensraum heimischer Feuersalamander. Diese liegen etwa zwischen 200 und 600 Metern über Normalnull; darüber hinaus werden auch Höhen zwischen 650 Meter ü. NN im Harz und 900 Meter ü. NN im Südschwarzwald und in den Alpen erreicht.[15] In Niedersachsen und in Nordrhein-Westfalen finden sich auch Vorkommen deutlich unter 100 Meter ü. NN, wie beispielsweise in der Umgebung von Münster und im Nordwesten des Kreises Warendorf (beide etwa 60 m ü. NN), im Hasbruch bei Oldenburg (25 Meter ü. NN).

Manche Vorkommen des Feuersalamanders sind wohl immer noch unbekannt. Durch ihre versteckte Lebensweise sowie durch ihre nächtliche Aktivität, können diese Lurche trotz ihrer auffälligen Färbung jahrzehntelang einen Lebensraum besiedeln, ohne dass der Mensch sie bemerkt.

Lebensraum

Unter den einheimischen Amphibien ist der Feuersalamander die Art mit der engsten Bindung an den Lebensraum Wald (silvicol). Bevorzugt werden heterogen strukturierte, grundwassernahe Laub- und Mischwälder.[16] Reine Nadelwaldbestände dagegen werden gemieden; allenfalls noch akzeptiert werden lückenhafte Bereiche von Fichtenwäldern mit aufkommender Moos- und Krautvegetation. Wo der Wald verschwunden ist, kann der Feuersalamander sich als Faunenrelikt für längere Zeit noch halten, wenn die klimatischen Bedingungen günstig sind.

Habitate

Feuersalamander sind als erwachsene Tiere weitgehend unabhängig von Oberflächengewässern und führen ein verborgenes Dasein in Nischen von Höhlen, unter Totholz und Baumstümpfen, zwischen Felsen und Blockhalden sowie im Lückensystem des Bodens, zum Beispiel in Kleinsäugergängen. Bei den Weibchen spielt die Nähe zu einem Laichgewässer bei der Wahl des Habitats neben dem Vorhandensein von Tagesverstecken eine wichtige Rolle. Auch Bauwerke wie Brunnenstuben, Stolleneingänge und stillgelegte, verschlossene Eisenbahntunnel bieten guten Unterschlupf. Die stäbchenreiche Netzhaut der Feuersalamanderaugen ist für die visuelle Orientierung in lichtarmen Habitaten wie stillgelegte Bergwerke[17] besonders hilfreich. In Regionen mit weichen bzw. lockeren Böden graben sich die Lurche auch selbst eigene kleine Gänge mit einer Tiefe bis zu 16 cm, in die sie sich zurückziehen.[12] Da Feuersalamander meist ortstreu sind, behalten sie ihre Rückzugsgebiete über lange Zeiträume bei.

Eine besondere Vorliebe besitzen Feuersalamander für in Waldnähe gelegene, schattenreiche Friedhofsanlagen mit Altbaumbestand; sie bieten den Tieren bei günstiger Konstellation nahezu ideale Lebensmöglichkeiten:

  • eine räumliche Verzahnung mit dem nahen Wald
  • Strukturvielfalt durch Grabhügel, Grabsteine, Saumbiotope aus Hecken und Gebüschen, alte Laubbäume mit Efeubewuchs im Traufbereich
  • hohe Bodenfeuchtigkeit durch bewässerte Gräber
  • Stellen zum Wasserzapfen oder -schöpfen, gelegentlich finden sich auch gefasste Quellbecken in Bodennähe
  • Keine Störungen durch Menschen während der nächtlichen Aktivitätsphase

Aktivität

 src=
Im Winter aktives Exemplar im Harz mit ausgetrockneter Hautoberfläche

In Abhängigkeit zur geografischen Lage sind unterschiedliche Jahresaktivitäten zu beobachten. Im atlantisch geprägten Teil des westlichen Europas können die Salamander ganzjährig aktiv sein. Faktoren für einsetzende Aktivität sind neben Temperatur und relativer Luftfeuchte, die eingestrahlte Tageslichtmenge. Bei starken Regenfällen, besonders nach längerer Trockenheit, verlassen Feuersalamander ihre Verstecke sogar tagsüber.[18] Normalerweise liegt das Aktivitätsmaximum in der Nacht. Nach der Aktivitätsphase kehren die Tiere in der Morgendämmerung zum Tagesversteck zurück. Bei ihren nächtlichen Streifzügen können sie im Schnitt Strecken bis zu 350 m zurücklegen. Die weiteste Entfernung wurde von Reiner Klewen (1985) ermittelt. Sie lag bei 980 m.

In den überdurchschnittlich heißen, trockenen Sommermonaten der Jahre 2019/20 verlagerte sich die Aktivität der heimischen Feuersalamander auf die Herbst- bzw. Wintermonate (Oktober/November). Generell gelten in Europa Temperaturen um den Gefrierpunkt als begrenzender Aktivitäts-Parameter. Dennoch gibt es in kalten Wintermonaten hin und wieder Beobachtungen von einzelnen Exemplaren, auch auf Schneefeldern. Oft handelt es sich um Weibchen.[19][12] Normalerweise beginnt die Hauptaktivität der Weibchen mit der Laichzeit im März. Ab Mai finden sich dann überwiegend Männchen im Gelände. Offensichtlich spielen auch die Windverhältnisse eine wichtige Rolle. So verharren die Schwanzlurche bei starkem Wind in ihren Verstecken, trotz ansonst optimaler äußerer Bedingungen.[20]

Begleitfauna

 src=
Fehlpaarung zwischen Grasfrosch und Feuersalamander

Ausgewachsene Feuersalamander sind aufgrund ihrer Lebensraumansprüche mit vergleichsweise wenigen anderen Amphibien vergesellschaftet. Den Salamandermännchen schreibt man sogar einen gewissen Hang zu innerartlich territorialer Lebensweise zu, was aber noch nicht eindeutig belegt ist. Nachgewiesen sind Rangeleien und „Ringkämpfe“ von männlichen Exemplaren untereinander, vor allem während der Paarungszeit. In den Salamanderbiotopen findet man manchmal den Grasfrosch, die Erdkröte und den Bergmolch als Begleitarten. In seltenen Fällen treten dabei Fehlpaarungen zwischen männlichen Froschlurchen und Feuersalamanderweibchen auf.[21]

Je nach Region finden sich im Laichgewässer weitere Arten, wie zum Beispiel die Geburtshelferkröte im Südschwarzwald sowie der Fadenmolch. Vergesellschaftet mit Feuersalamanderlarven finden sich in Quellnähe häufig die Strudelwürmer Crenobia alpina und Polycelis felina sowie die Quellschnecke Bythinella dunkeri. In tiefer gelegenen Bachabschnitten finden sich syntop Bachflohkrebse wie Gammarus fossarum, Hakenkäfer (Elmis rietscheli), die Libellenlarve Cordulegaster boltonii, die Köcherfliegenlarven Plectrocnemia geniculata und Silo nigrocornis, die Steinfliegenlarve Leuctra prima sowie die Fischarten Bachforelle, Groppe, Bachsaibling und gelegentlich auch das Bachneunauge. In seltenen Fällen kann die Wasserspitzmaus als Begleitart auftreten. Sie fängt und frisst auch Salamanderlarven.

Merkmale

Körpergröße, Körperfärbung

 src=
Salamandra infraimmaculata, Fundort: Carmel Mountain bei Haifa, Israel

Ausgewachsene mitteleuropäische Feuersalamander erreichen eine maximale Körperlänge von Kopf bis Schwanzspitze von 23 Zentimetern und ein Körpergewicht von etwa 40 Gramm, während bei einigen außereuropäischen Feuersalamandern auch deutlich größere Exemplare vorkommen. So erreicht beispielsweise der im Nahen Osten heimische Kleinasiatische Feuersalamander (Salamandra infraimmaculata) eine Gesamtlänge von bis zu 30 cm. Einen umfassenden Überblick zu dieser Art gibt Degani (1996).[22]

Untersuchungen im Rahmen einer Kartierung in den Wäldern um Heidelberg zeigten, dass dort Gesamtlängen von über 20 Zentimetern nur von der gebänderten Unterart Salamandra salamandra ssp. terrestris erreicht werden.[23] Der Gefleckte Feuersalamander Salamandra salamandra salamandra wird vergleichsweise nur 16 bis max. 20 cm lang. Auch moderne molekulargenetische Untersuchungen (DNA-Barcoding) belegen zwischen beiden Arten Unterschiede.[24]

Die glatte, tiefschwarze Haut des Feuersalamanders wird auf dem Rücken durch ein gelbes, gelegentlich auch orangefarbenes bis rotes Zeichnungsmuster aus Punkten und/oder Linien unterbrochen. An der Variabilität dieses Musters kann man adulte Exemplare individuell unterscheiden. In diesem Zusammenhang hat sich die fotografische Dokumentation des rückseitigen Zeichnungsmusters als zuverlässige, individuelle Identifikationsmethode bewährt. Die fotografische Erfassung (Photographic-Mark-Recapture - PMR) ist für die Tiere schonend und damit ethisch vertretbar.[25][26] Für ein erfolgreiches Monitoring ist es notwendig, die zu beobachtenden Populationen zwei- bis dreimal jährlich aufzusuchen. Geplant sind PMR-Studien, die anhand des Feuersalamanders und der Gelbbauchunke an der Universität Bielefeld und der TiHo Hannover mit Unterstützung durch den NABU Niedersachsen durchgeführt werden sollen[27]

Die hohe Variationsbreite der Rückenzeichnung erschwert zugleich die Zuordnung von Individuen zu einer der beiden mitteleuropäischen Unterarten, insbesondere in Mischpopulationen. Die Existenz von zwei oder mehr unterschiedlich gefärbten Phänotypen einer sich kreuzenden Population wird als Farbpolymorphismus bezeichnet.[28] Bei der gebänderten Unterart kommt hinzu, dass sich die individuelle Zeichnung in den ersten anderthalb bis zwei Lebensjahren noch deutlich verändert. In Ausnahmefällen findet man Feuersalamander sogar ohne gelbe Musterung, also als schwarz gefärbte Tiere. Hin und wieder werden auch albinotische Salamander, also Weißlinge oder Gelblinge, beschrieben. Bei den Larven gelten gelbliche beziehungsweise helle Flecken an den oberen Extremitäten als gutes Erkennungsmerkmal in Abgrenzung zu syntop vorkommenden Bergmolchlarven.

Wie bei anderen Amphibienarten können auch bei Feuersalamandern Umgebungsfaktoren die Intensität der Körperfärbung beeinflussen.[29][30] Auf gelblichen Böden, zum Beispiel in Löß- und Keupergebieten, erscheinen Salamander oft insgesamt heller, das Gelb intensiver. In montanen Lebensräumen erreicht die Schwarzfärbung ihre höchste Intensität. Dies wird als Anpassung zur besseren Aufnahme von Sonnenenergie interpretiert.[31]

Unter dem Einfluss von Trockenheit und Wärme stumpfen die Körperfarben ab, bei längerer Einwirkung beider Faktoren erscheint die gesamte Hautoberfläche spröde und faltig. Diese äußerlichen Veränderungen spiegeln zugleich ein „Unwohlsein“ des Tieres wider, da die gesamte Hautoberfläche bei erwachsenen Salamandern atmungsaktive Aufgaben erfüllt, was nur in feuchter Umgebung optimal möglich ist. Ebenso wesentlich für den Gasaustausch ist die Atmung über die Mundhöhle. Durch Heben und Senken des Mundbodens können Salamander ein- bzw. ausatmen, bei gleichzeitig koordiniertem Schließen bzw. Öffnen der Nasenlöcher.

Die auffällige Körperfarbe des Feuersalamanders erfüllt noch eine weitere wichtige Funktion, sie dient als Warnhinweis auf die Giftigkeit. Beispiele für Warnfarben finden sich auch bei anderen Amphibienarten, vgl. Pfeilgiftfrösche, Gelbbauchunke. Mittels der Warntracht erfährt der potentielle Beutegreifer ein eindeutiges visuelles Signal, sich von dem Beutetier fernzuhalten.

Das „Vomeronasalorgan“

Feuersalamander verfügen neben der Nase über ein weiteres Geruchsorgan, das Vomeronasalorgan. Es handelt sich dabei um eine länglich blind endende Einstülpung auf der Außenseite der Nasengänge, deren Epithel Geruchszellen enthält, die den nasalen Geruchsnerven angeschlossen sind. Es wird vermutet, dass das Organon vomeronasale die Zusammenführung der Sexualpartner unterstützt sowie dem Lurch bei der Orientierung im Gelände hilft. Möglicherweise steht die erstaunliche Ortstreue beim Auffinden der Laichplätze sowie der Sommer- und Winterquartiere damit in engem Zusammenhang.

Ohrdrüsen (Parotiden)

Charakteristisch sind die paarig ausgebildeten, auffälligen Ohrdrüsen (Parotiden), die zum Beispiel den Wassermolchen fehlen, aber auch beim nah verwandten Alpensalamander sowie bei den Echten Kröten zu finden sind. Von den Parotiden ausgehend erstreckt sich auf beiden Seiten der Rückenmitte jeweils eine Drüsenreihe, die bis zum Schwanz reicht. Zur Abwehr von Feinden können die Ohrdrüsen sowie die am Rücken lokalisierten Drüsenreihen ein weißliches, giftiges Sekret absondern. Unter starkem Stress stehende Tiere sind sogar in der Lage, das Gift in dünnen Strahlen bis über einen Meter weit auszustoßen.[32] Erste Hinweise, dass Feuersalamander Gift absondern, wurden bereits im 17. Jh. schriftlich belegt.[33] Nach neueren Erkenntnissen, sind auch die am Rücken verlaufenden Hautdrüsen nach mechanischem Reiz in der Lage Gift zu versprühen.[34] Die Reaktionen zeigen sich selbst noch bei der Präparation frisch toter Exemplare.

Die Fähigkeit des willkürlichen und offensichtlich auch unwillkürlichen Verspritzens von giftigen Flüssigkeiten, hat in vergangener Zeit die menschliche Phantasie dazu bewegt, im Feuersalamander ein dämonisches, mit übernatürlichen Fähigkeiten ausgestattetes Wesen zu erkennen → (Kap. Historisches).

Hautsekrete

Die in den Hautdrüsen des Feuersalamanders erzeugten Sekrete zählen zu den Alkaloiden. Bislang wurden die organischen Verbindungen Samandarin (C19H31NO2), Samandaridin (C21H31NO3) und Samandaron (C19H29NO2) festgestellt.[35] Alle Salamander-Alkaloide besitzen eine Steroid-ähnliche Struktur und leiten sich vom 3-Aza-A-homo-5β-androstan ab.[36][37]

Meist verursachen die Sekrete beim Menschen ein leichtes Brennen auf der Haut. Bei empfindlichen Personen und Kleinkindern können sie auch zu Übelkeit, Atembeschwerden und Erbrechen führen. Hin und wieder wird in der Tagespresse von Vergiftungserscheinungen durch Feuersalamander berichtet. Insbesondere junge Hunde und unerfahrene Katzen, die den Lurch meist als Spiel- oder Beuteobjekt betrachten, werden dabei in „Mitleidenschaft“ gezogen. Die Folgen sind Maulsperre, Genickstarre oder starker Speichelfluss, in Einzelfällen auch der Tod. Neben der Abwehr von Fressfeinden dient das Hautdrüsensekret in erster Linie der Hemmung des Bakterien- und Pilz­wachstums auf der feuchten Hautoberfläche. Gegen die neuerdings aus Asien eingeschleppte Pilzerkrankung Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal) sind die Hautsekrete allerdings ohne Wirkung.[38]

Häutung

Feuersalamander müssen sich in gewissen Abständen häuten, insbesondere die heranwachsenden Exemplare. Da während des Häutungsprozesses die Abwehr mittels der Hautgifte stark eingeschränkt ist, vollziehen die Tiere diesen Vorgang überwiegend an versteckten Plätzen. Die Häutung wird eingeleitet, indem der Kopf oder die Schnauzenspitze an Holz, Steinen oder sonstigem Substrat gerieben wird. Nachdem der Kopf von der alten Haut befreit ist, schiebt sie sich über dem Hals zusammen. Wenn dieser Hautwulst den Hals zu eng umschließt, kann es im Extremfall zum Ersticken kommen, insbesondere bei jüngeren Exemplaren. Mittels schlängelnder und ruckartiger Bewegungen versucht der Lurch den Hautwulst vom Hals über die Brust bis zum Schultergürtel herabzuziehen, um dann anschließend mit den Vorderbeinen aus der restlichen Hauthülle auszusteigen. Ist dies gelungen, hat der Salamander die schwierigste Phase der Häutung hinter sich. Der Ausstieg aus dem verbliebenen Rest gleicht dem Abstreifen eines Strumpfes, wobei Unebenheiten des Untergrundes unterstützende Dienste leisten können. Vielfach wird die alte Haut abschließend gefressen. Die frische Haut ist nach dem Häutungsvorgang noch feucht, weich und etwas empfindlich; nicht selten verharren die Salamander darum einige Zeit mit ausgestreckten Armen und Beinen. Nach vollzogener Häutung sind die farblichen Kontraste der schwarz-gelben Körperoberfläche am intensivsten.

Feuersalamanderlarven häuten sich nicht.[39] Ihre Epidermis ist wesentlich einfacher strukturiert als die der erwachsenen Tiere.

Lautäußerungen

Feuersalamander haben keine Schallblasen wie die Froschlurche. Trotzdem sind sie zu Lautäußerungen fähig; allerdings ist die Deutung von Lauten wie „Quietschen“, „Fiepen“ und „Piepsen“ oder „hellem Knurren“ umstritten. Manche Fachleute gehen davon aus, dass bioakustische Phänomene beim Feuersalamander mehr zufälliger Natur sind und durch mechanisches Auspressen von Luft bei Erschrecken entstehen. In diesem Fall würde dies keine wirkliche Kommunikation darstellen. Dafür spricht auch die Tatsache, dass Schwanzlurche weder ein Mittelohr noch ein Trommelfell besitzen. Dennoch gibt es einige zuverlässige Autoren die von Lautäußerungen berichten.[40][41] Die älteste, belegte Mitteilung geht auf den Nürnberger Arzt Joh. Paul Wurfbain aus dem Jahr 1683 zurück.[42] In jüngerer Zeit hat G. Menges eine Reihe von Literaturstellen über Lautäußerungen des Feuersalamanders zusammengestellt.[43] Demnach sind die Laute meist leise und werden in Situationen abgegeben, in denen sich die Lurche besonders wohl fühlen oder aber bedroht bzw. erschreckt werden. Äußerungen des Wohlbefindens werden durch sehr leises Trillern und Piepsen ausgedrückt. Reaktionen des Erschreckens und der Abwehr äußern sich je nach Situation in Quietschlauten. Auch beim Aufnehmen der Tiere kann es zu Lautäußerungen kommen.[44]

Optischer Sinn

 src=
Feuersalamander, die dunklen Augen sind extrem lichtsensitiv

Dass sich erwachsene Feuersalamander sehr gut visuell orientieren können, ist durch die erstaunliche Standorttreue der Tiere sowie das gezielte Wiederauffinden der verschiedenen Quartiere (Winterquartier, Laichplatz, Nahrungshabitate) belegt. Da sich der Salamander überwiegend in der Dämmerung und in der Nacht mithilfe seiner Augen orientieren muss, erhob sich die Frage, unter welchen Lichtstärken ein Feuersalamander seine Umwelt noch wahrnehmen kann. Man ist dieser Frage mit Hilfe eines Infrarot-Sichtgeräts nachgegangen und hat ermittelt, dass S. salamandra noch bei 10−4 Lux Beutetiere erkennen kann und sie erfolgreich fängt. Die Augen des Menschen erkennen bei dieser geringen Lichtintensität schon nichts mehr. Im Normalfall verlassen die Tiere bei weniger als 10 Lux ihre Tagesverstecke, um sie dann in der Morgendämmerung wieder aufzusuchen.

Lebensweise

Lebenserwartung

In Gefangenschaft kann der Feuersalamander ein hohes Lebensalter erreichen. So wird von einem Feuersalamander berichtet, der im Museum Koenig (Bonn) von 1863 bis 1913 in einem Terrarium gepflegt wurde und ein Alter von mehr als 50 Jahren erreichte – das Tier war zum Zeitpunkt des Fanges bereits erwachsen. Die Lebenserwartung in freier Wildbahn beträgt nachweislich über 20 Jahre.

Fortpflanzung und Entwicklung

Geschlechtsreife und Geschlechtsmerkmale

Feuersalamander erlangen die Geschlechtsreife mit zwei bis vier Jahren. Die Geschlechter sind außerhalb der Paarungszeit, zum Beispiel im Winterquartier, nur schwer oder nicht unterscheidbar. Im Sommer ist beim männlichen Tier aber die Kloake halbkugelig aufgewölbt und in der Körperlängsrichtung verläuft ein deutlich sichtbarer Spalt. Die Kloakenregion der Weibchen bleibt auch in der Fortpflanzungsphase flach.

Paarung

Die Paarung des Feuersalamanders unterscheidet sich von der in Mitteleuropa heimischen Amphibien und stellt einen Sonderfall dar. Während die meisten Lurche im Frühjahr für einen gewissen Zeitraum Teiche und Tümpel aufsuchen, um sich dort zu paaren und Eier abzulegen, paaren sich Feuersalamander ausschließlich an Land. Die Paarungszeit erstreckt sich von etwa April bis September mit einem klaren Schwerpunkt im Juli. Die Geschlechter finden wahrscheinlich über Geruchs- und Berührungsreize zueinander. Zur Paarung schiebt sich das männliche Tier unter das Weibchen und umgreift mit den Vorderbeinen diejenigen der Partnerin. Das Weibchen nimmt dazu ein vom Männchen auf dem Untergrund abgesetztes Samenpaket mit seiner Kloake auf. Nach einer erfolgreich verlaufenden Paarung ist das Weibchen in der Lage, die Samenflüssigkeit des Männchens mehrere Jahre im Körper aufzubewahren. Infolge dieser Strategie ist es den Tieren möglich, über längere Zeiträume auch ohne Sexualpartner alljährlich für Nachwuchs zu sorgen.

Vorgeburtliche Entwicklung der Larven

Nach der Paarung trägt das weibliche Tier etwa acht bis neun Monate die Embryonen aus (sog. intrauterine Entwicklung). Während dieser Entwicklungsphase liegen die noch von den Eihüllen umgebenen Larven in einer Flüssigkeit, die beträchtliche Mengen an Harnstoff enthält. Man nimmt an, dass die jeweilig vorherrschende Harnstoffkonzentration im Muttertier maßgeblich die Entwicklungsgeschwindigkeit der Larven mitbestimmt. Bei Feuersalamander-Populationen, die in höheren Lagen leben, soll es nur alle zwei Jahre neugeborene Larven geben. Auch dies wäre eine Parallele zur Fortpflanzung des Alpensalamanders.

Geburt und weitere Entwicklung der Larven

Für den Geburtsakt suchen weibliche Exemplare im Frühjahr passende Gewässer in ihrem näheren Umfeld auf. Dafür legen sie Strecken bis zu 375 Meter zurück. Vor allem in Mittelgebirgslagen wandern die trächtigen Tiere zu Fließgewässern, um die Larven bevorzugt in fischfreien Quellbereichen oder Bachoberläufen abzusetzen. Unter den einheimischen Amphibien ist der Feuersalamander die einzige Art, die fließende Gewässer als Vermehrungsplatz akzeptiert.[12] Im Flachland dagegen werden überwiegend Stillgewässer genutzt. Dort können bei günstigen Bedingungen die Larven auch vor Beginn des Winters abgesetzt werden. Sie haben dann einen deutlichen Entwicklungsvorsprung gegenüber den Larven, die erst im Frühjahr geboren werden. Larven, die den Winter im Gewässer überstehen, können so bereits im Frühsommer an Land gehen.

Zur Geburt der Larven bewegt das Weibchen seinen Hinterleib ins Wasser, um den Nachwuchs an geeigneten Stellen im Uferbereich abzusetzen; dies geschieht überwiegend nachts. Je nach Alter, Körpergröße und Ernährungszustand des Weibchens werden innerhalb mehrerer Tage schubweise durchschnittlich 30 Larven geboren, von wenigen bis zu 70. Die Eihüllen platzen im Moment der Geburt auf. Der Feuersalamander laicht also nicht, sondern ist lebendgebärend; man spricht hier von Ovoviviparie oder auch Larviparie.

Die zunächst 25 bis 35 Millimeter kleinen Larven des Feuersalamanders sind anfangs unscheinbar bräunlich gefärbt. Sie haben äußere Kiemenbüschel und von Anfang an vier Beine. Erkennungsmerkmale der Larven sind: Der Kopf ist merklich breiter als der Rumpf und an allen vier Oberschenkeln befindet sich ein heller gelblicher Fleck. Mit zunehmendem Wachstum werden diese dunkler, während die spätere Fleckung allmählich immer deutlicher wird.

Die Morphologie eines Gewässers hat einen großen einen großen Einfluss auf die Entwicklung der Salamanderlarven. In den Verbreitungsgebieten Mitteleuropas findet man sie meist in kleinen Bachoberläufen, vorzugsweise an Stellen mit geringer Fließgeschwindigkeit, in Quelltümpeln und Gumpen sowie dort, wo sich größere Bäche im Schatten stauen. Recht beliebt sind auch gefasste Quelltöpfe und beschattete Quellhorizonte. Den meisten Reproduktionsgewässern gemeinsam ist kühles, nährstoffarmes, sauerstoffreiches Quellwasser von 8 °C bis 10 °C mit kühl-feuchtem, schattigem und windstillem Mikroklima, das in der Regel aus Grundwasser oder Hangdruckwasser stammt. Bei höheren Fließgeschwindigkeiten findet man die Larven in Auskolkungen und lenitischen (langsamfließenden) Buchten. Gute Bedingungen bieten die so genannten Siepen (V-Tälchen).

Weil der aquatische Lebensraum in der Regel recht kühl ist, benötigen die Larven für ihre Entwicklung recht lange. So vollzieht sich die Metamorphose vom kiemenatmenden Wasserbewohner zum lungenatmenden Landtier bei einer mittleren Temperatur um die 10 °C, meist erst nach drei bis fünf Monaten – der Maximalwert steht dabei vor allem für kalte Gewässer in Gebirgslagen. Als besonders wichtig hat sich die Nahrungsaufnahme nach der Geburt herausgestellt. Zur Nahrung gehören Larven von Wasserinsekten; wie bei den Adulten gilt: Was überwältigt werden kann, wird aufgenommen. In Gewässern mit geringem Nahrungsangebot ist sogar Kannibalismus zu beobachten.[45] Feinde der Larven sind Fische, insbesondere Forellen (u. a. Salmo trutta fario) und Groppen sowie größere Libellenlarven (z. B. Gestreifte Quelljungfer).

Bei sehr günstigen Bedingungen, z. B. bei wärmeren Wasser (um 15 °C) und optimalem Futterangebot, kann die Metamorphose bereits nach zwei Monaten abgeschlossen sein. In diesem Stadium sind die Tiere etwa 50 bis 70 Millimeter lang. Größere Larven sind grundsätzlich in der Lage temporär geringere Sauerstoffwerte durch Luftschnappen an der Wasseroberfläche zu kompensieren.[46] Meist verharren die Tiere dann an der Wasseroberfläche um Energie zu sparen. Salamanderlarven, die im Jahresverlauf erst spät abgesetzt wurden (Juli/August) und nicht mehr ihre Entwicklung im gleichen Jahr beenden können, sind bei günstigen Lebensbedingungen in der Lage, im Larvalgewässer auch zu überwintern.

Viviparie und Neotenie bei Feuersalamandern

Einige Populationen von Feuersalamandern in Südeuropa können zum Teil fertig entwickelte Jungsalamander gebären (Viviparie), die sofort terrestrisch leben, während in sehr seltenen Fällen auch Neotenie vorkommt und die Tiere ihr Leben lang im Larvenstadium verweilen.

1928 hatte der Herpetologe Willy Wolterstorff von „vollmolchgebärenden“, also von Geburt an sofort lungenatmenden Feuersalamandern aus Oviedo in Nordwestspanien berichtet, die er damals als Unterart Salamandra maculosa taeniata forma bernardezi beschrieb. In den 1970er Jahren wurde der „Oviedo-Feuersalamander“ (Salamandra salamandra bernardezi) bestätigt, der dank seiner obligatorisch vollständigen Jungtiere völlig entkoppelt von Gewässern vor allem inmitten einer Stadtlandschaft lebt.

Es liegt nahe, die Evolution zum „Lebendgebären“ sowohl beim Alpen- als auch beim Feuersalamander als Anpassung an geänderte, extreme Lebensbedingungen zu deuten. Die Viviparie beim Feuersalamander in Spanien kann als Anpassung an trockenwarmes (xerothermes) Klima und die damit verbundene Gewässerknappheit interpretiert werden.

Überwinterung

 src=
Feuersalamander in der Bilsteinhöhle

Die Winterquartiere werden erst mit Beginn bodenfrostkalter Nächte, also Ende Oktober/Anfang November aufgesucht. Die Überwinterung erfolgt überwiegend unterirdisch, vorzugsweise in wasserführenden Fels- und Bodenspalten, unter Baumstümpfen, in Brunnenstuben, in Bergwerksstollen[47] sowie in Höhlen. Je nach Beschaffenheit der Höhle können die Lurche über 100 m in die Systeme vordringen. So wurden in alten Bergwerkstollen stellenweise bis zu 190 Exemplare während der Wintermonate nachgewiesen.[48]

 src=
Stillgelegtes Bergwerk Mausbach bei Ziegelhausen (FFH-Gebiet: 6518-311 Steinachtal und Kleiner Odenwald)

Für einen längeren Aufenthalt zum Beispiel in quellwassergespeisten Höhlen müssen sich die Salamander jederzeit auf wechselnde Wasserstände einstellen, insbesondere nach Starkregen oder bei Schneeschmelze. So berichtet der Höhlenforscher F. Krauß von verblüffenden Überlebensstrategien des Feuersalamanders in den Karsthöhlen der Schwäbischen Alb:[49]

Normalerweise während der inaktiven Phase hält sich der Feuersalamander im Geröll des Höhlenbodens auf. Kurz bevor das Wasser kommt, kriecht er aber in höhergelegene Felsspalten. Wenn der Höhlenbach bei starkem Hochwasser alle Spalten überspült, lässt er sich aus der Höhle sogar herausschwemmen und wartet, bis das Wasser zurückgeht. Dies ist meist nach wenigen Stunden der Fall. Danach kriecht das Tier vor dem nächsten Frosteinbruch wieder in die schützende Höhle zurück.

Gelegentlich sind Feuersalamander an wärmeren und windstillen Tagen auch während der Wintermonate anzutreffen. Es wird berichtet, dass sie sogar in der Lage sind, über kurze Zeiträume leichten Frost, Temperaturen bis −5 °C, unversehrt zu überstehen. Geschlossene Schneedecken verhindern allerdings jegliche Aktivität. Mit einsetzender Schneeschmelze werden die Salamander wieder aktiv. So können die Laichwanderungen der Weibchen bereits Mitte Februar beginnen. Als zusätzliche Faktoren spielen Tageslichtlänge, Luftbewegung und Luftfeuchte eine wichtige Rolle. Optimale Bedingungen herrschen bei etwa +10 °C, begleitet von einer hohen Luftfeuchtigkeit von 75 bis 90 Prozent und Windstille, dem sogenannten „Salamanderwetter“.

Ernährung

Erwachsene Salamander ernähren sich weitgehend von wirbellosen Organismen wie Asseln, zum Beispiel Porcellio scaber, kleinen weichen Käfern sowie kleinen bis mittelgroßen Exemplaren der Wald-Wegschnecke (Arion sylvaticus), Braunen Wegschnecke (Arion subfuscus) sowie Roten Wegschnecke (Arion rufus). Die zweite der drei genannten Nacktschnecken-Arten sitzt häufig an Pilzen und wird dort vom Feuersalamander „abgeweidet“. Daneben sind insbesondere Regenwürmer (Lumbricidae) als Beute sehr beliebt, aber auch Spinnen und Insekten sind begehrte Nahrungsquellen; sie werden vielfach in „Chamäleon-Manier“ beschlichen und dann je nach Größe entweder mit der Zunge oder mit einem Sprung und anschließendem Zupacken der Kiefer gefangen. Generell verzehren Feuersalamander alles, was von der Körpergröße noch überwältigt und verschlungen werden kann, also unter Umständen auch andere Amphibien wie Molche oder kleine Frösche. Wenn sich die ansonsten sehr langsamen Tiere einmal dafür „entschieden haben“, Beute zu machen, können sie plötzlich sehr agil werden. Kleine Zähne im Ober- und Unterkiefer sowie am Gaumen dienen zum Festhalten und zum Transport der Beute in den Schlund.[50] Stark pendelnde Körperbewegungen unterstützen den Schlingvorgang, insbesondere nach der Überwältigung größerer Beuteorganismen. Jungtiere verzehren im Schnitt kleinere Beuteorganismen wie Springschwänze (Collembola), Larven von Pilzmücken und Nymphen von Waldschaben.

Das Körpergewicht der Schwanzlurche kann beträchtlich schwanken, zum einen, weil Feuersalamander zuweilen übermäßig viele und große Beutetiere fressen, zum anderen, weil die adulten Weibchen im Frühjahr durch die Embryonen in ihrem Bauch stark an Masse zulegen. Ein gut genährter Feuersalamander von 19 Zentimetern Länge kann durchaus ein Gewicht von 55 Gramm oder mehr erreichen, große trächtige Weibchen sogar noch deutlich mehr.

 src=
Steinfliegenlarve, bedeutender Nahrungsorganismus für Salamanderlarven

Die Nahrung der Salamanderlarven besteht überwiegend aus larvalen Stadien von Wasserinsekten wie Steinfliegen, Eintagsfliegen (hier: Ephemera danica), Zuckmücken (speziell Prodiamesa olivacea), Kriebelmücken (Simuliidae), Köcherfliegen (Trichoptera; hier vorwiegend köcherlose, also freilebende Formen wie etwa Rhyacophila dorsalis) sowie aus Bachflohkrebsen (speziell Gammarus fossarum). Es gilt aber für die Larve das gleiche wie für erwachsene Tiere: Was überwältigt werden kann, wird aufgenommen; so schreckt die Larve auch vor Kaulquappen nicht zurück. Salamanderlarven, die im unmittelbaren Bereich von Höhlengewässern aufwachsen, ernähren sich überwiegend von Höhlenflohkrebsen (Niphargus puteanus), Höhlenasseln (Asellus cavaticus) sowie vom Höhlenhüpferling (Graeteriella unisetigera). Bei extrem geringem Nahrungsangebot und hoher Larvendichte kann unter Salamanderlarven Kannibalismus auftreten. Beginnende Anzeichen sind abgebissene Gliedmaßen und zerfetzte Kiemenbüschel. Der Kannibalismus kann ebenso durch allzu große Altersunterschiede unter den abgesetzten Larven (Frühlarven/Spätlarven) innerhalb eines gemeinsamen Laichgewässers ausgelöst werden. Mit zunehmender Körpergröße steigern sich die Beißereien, bis letztendlich ein schwächerer oder bereits stark verletzter Artgenosse vom Stärkeren gefressen wird. Beim Eintritt in die Metamorphose wird die Nahrungsaufnahme für mehrere Tage bis zur vollständigen Umwandlung unterbrochen.

Fressfeinde

 src=
Carabus violaceus lebt häufig in feuchten Wäldern. Der Laufkäfer erbeutet u. a. junge Feuersalamander, bei denen die Giftdrüsen noch nicht entwickelt sind.

Der beste Schutz des Feuersalamanders gegen potentielle Fressfeinde (Prädatoren) sind sein Aposematismus (auffällige Warntracht) im Zusammenspiel mit seinem toxischen Hautdrüsensekret, das je nach Heftigkeit des Angriffs oder der lebensbedrohenden Situation stufenweise zum Einsatz kommen können. Erwachsene Salamander nehmen bei Gefahr zunächst eine typische Abwehrhaltung ein, indem sie der Gefahrenquelle die giftreichen Ohrdrüsen entgegenhalten. Lässt der Angreifer von seinen feindlichen Absichten nicht ab, sondert der Salamander weißlich gefärbte, schaumartige Drüsensekrete in sehr kurzer Zeit über die Ohrdrüsen und über die dorsal gelegenen Drüsenporen ab. Die heftigste Form der Abwehr ist das aktive Spritzen des Drüsensekrets. Es wurde beobachtet, dass hierbei ausgewachsene Feuersalamander in der Lage sind, ihr Hautsekret bis zu einem Meter weit auszustoßen.

 src=
Feuersalamander in Abwehrhaltung: Stark angespannter Rumpf und aufgerichteter Vorderkörper, die Parotiden sind bereits leicht angeschwollen

In der Literatur finden sich keine Hinweise, dass erwachsene Salamander gezielt von Beutegreifern gesucht und verzehrt werden. Bislang wurden lediglich Angriffe von Ratten, Hühnern, Enten, Hunden, Katzen und manchmal auch Schlangen (z. B. Ringelnatter) beschrieben, die aber alle recht schnell von einem Angriff auf den Feuersalamander Abstand nahmen. Man kann deshalb generell sagen, dass erwachsene Feuersalamander keine natürlichen Feinde haben.

Anders ist die Situation bei den Larven und den juvenilen Exemplaren. So sind Angriffe waldbewohnender Laufkäferarten, z. B. der Goldleiste (Carabus violaceus), auf junge Feuersalamander beobachtet worden. Demnach verzehren die Käfer die frisch entwickelten Salamander meist von der Bauchseite her, dabei bleiben Rückenhaut sowie Teile des Kopfes und des Schwanzes übrig.

Stärker gefährdet sind die Salamanderlarven, da sie noch nicht in der Lage sind, giftige Drüsensekrete zu produzieren. Zu ihren Fressfeinden zählen die Larven der Libellenarten Zweigestreifte Quelljungfer (Cordulegaster boltoni) und Gestreifte Quelljungfer (Cordulegaster bidentata). Weitere Fressfeinde sind die bereits genannten Fischarten wie Bachforelle, Bachsaibling und Groppe, insbesondere dann, wenn die Salamanderlarven durch Verdriftung in tiefer gelegene Zonen von Bachläufen gelangen. Auch die Wasseramsel sowie die seltene Wasserspitzmaus stellen Feuersalamanderlarven gelegentlich nach.

Parasiten

Der Befall erwachsener Feuersalamander durch äußere Parasiten („Ektoparasiten“) ist aufgrund der starken Hautgifte weder zu erwarten noch wurde dergleichen bisher beobachtet. Parasiten, die innerhalb der Leibeshöhle leben, Endoparasiten genannt, gibt es auch beim Feuersalamander. So konnte an einer Salamanderpopulation im Taunus der Befall der Larven mit der Art Pomphorhynchus laevis beobachtet werden, die zu den Kratzern (Acanthocephala) gezählt wird. Die Parasitierung betraf im vorliegenden Fall die Leber, in der pro Larve bis zu fünf Exemplare gefunden wurden. Direkte Beeinträchtigungen der Lurche konnten trotz dieser Befallsrate nicht festgestellt werden. Vereinzelt wurden auch Infektionen mit Fadenwürmern (Nematoda) in Darm und Mundschleimhaut beobachtet.

Mensch und Feuersalamander

Historisches – vom Monster zur Werbefigur

Der Feuersalamander ist aufgrund seines auffälligen äußeren Erscheinungsbildes seit langer Zeit dem Menschen vertraut, was nicht immer zu seinem Vorteil war. In früheren Jahrhunderten glaubte man, dass die Hautsekrete des Salamanders nicht nur todbringend giftig seien, sondern auch imstande seien, Brände zu löschen. Entsprechend abergläubisch reagierten die Menschen und warfen die Tiere ins Feuer; darauf geht wohl auch der Name zurück. Der Glaube an die angebliche Unzerstörbarkeit durch Feuer ist bereits im spätantiken Wiener-Dioskurides-Manuskript belegt.[51]

Joachim Camerarius aus Nürnberg schreibt 1590 in seinem Werk „Symbolorum et emblematum ex animalibus quadrumpedibus desumtorum centuria altera“:

Siehe der Salamander geht durch die Flammen hindurch. Unverletzt bleibt immer auch die Reinheit.“

Nach den verschiedenen Darstellungen in den so genannten Emblembüchern des späten Mittelalters hat der Feuersalamander aber mehr Ähnlichkeit mit einem Reptil, das eher an ein „drachenähnliches Geschöpf“ erinnert. Diesen Darstellungskonventionen entkommt der Feuersalamander erst Mitte des 17. Jahrhunderts durch ein Gemälde des Antwerpener Malers Jan van Kessel der Ältere (1626–1679), das einen naturalistisch dargestellten Feuersalamander inmitten eines Ensembles von 39 verschiedenartigen Insekten und Reptilien zeigt. Ungeachtet der systematisch fehlerhaften Zuordnung, der auch Carl von Linné anfänglich unterlag und die sich etwa in der Bezeichnung Lacerta salamandra äußert – Lacerta ist das lateinische Wort für „Eidechse“ – erinnert dieses Gemälde bereits an eine didaktisch orientierte Lehrtafel zur Biologie.

Eine der dekorativsten Wiedergaben des Feuersalamanders erstellte der Nürnberger Aquarellmaler und Kupferstecher August Johann Rösel von Rosenhof (1705–1759) in seinem 1758 handkolorierten Tafelwerk „Historia naturalis ranarum nostratium“. Mit der Veröffentlichung dieses Werks wurde zugleich der Grundstein wissenschaftlich orientierter herpetologischer Forschung (Herpetologie) gelegt. Noch etwas realistischer gestaltet ist die Abbildung von Pierre André Latreille. Sein Aquarell aus dem Jahr 1800 zeigt erstmals Details, wie die Hautdrüsen und eine verdickte Kloake. Sehr vereinfacht, nahezu unrealistisch, offenbart sich die Zeichnung von Lacepède aus dem Jahr 1819.

Große Fortschritte hinsichtlich Biologie und Ökologie des Feuersalamanders vermittelt die Darstellung von Heinrich Harder in der Enzyklopädie Schmeils Naturwissenschaftliche Atlanten von 1912.[52] Erstmals wird einer großen Leserschaft die Morphologie der kiementragenden Larven im Laichgewässer vermittelt. Das am Ufer abgebildete adulte Exemplar zeigt sowohl in den Körperproportionen als auch der übrigen Körpermerkmale (Färbung, Hautdrüsen, dunkle Augen) sehr reale Verhältnisse an. Der Verzehr eines Regenwurms, ist natürlich als kleines "Highlight" zu betrachten.

Sehr realitätsnah ist auch die farbige Zeichnung aus der wissenschaftlichen Publikation von Marie Phisalix: Animaux venimeux et venins: la fonction venimeuse chez tous les animaux. Masson & Co., Paris 1922,[53] frei übersetzt: Gifttiere und ihre Gifte - Eigenschaften und Funktionen. Auf der Abbildung werden insbesondere die Giftdrüsen auf der Hautoberfläche hervorgehoben. Der wissenschaftliche Name Salamandra maculosa in der Bildunterschrift, war zu dieser Zeit taxonomisch korrekt. Selbst in der Kinderliteratur taucht der Feuersalamander recht früh in Erscheinung (z. B. Walter Caspari, 1905).

Ab Mitte des 20. Jahrhunderts erlangt der Feuersalamander als Markenzeichen der Salamander Schuh GmbH weit verbreitete Sympathie. Sowohl das Firmensymbol als auch die Comicfigur „Lurchi“ sprechen vor allem Kinder und Jugendliche an.[54] Der nachfolgende Reim erreicht Kultstatus:

Lange schallt´s im Walde noch, Salamander lebe hoch!.“

Der Verein für Geschichte und Heimatpflege Kornwestheim e.V. unterhält in seinem Museum eine separate Abteilung, die umfassend über die Geschichte der Firma Salamander und über Lurchi informiert.[55]

Die französische Gemeinde Pinas (Département Hautes-Pyrénées) führt zwei Feuersalamander in ihrem Wappen. Auch Straßen und Wege sind nach dem Lurch benannt. So existiert in Zürich (CH) seit vielen Jahren eine Straße mit dem Namen Feuersalamanderweg, ebenso in Halle (Saale).

Gefährdung und Schutz

  • Rote Liste Bundesrepublik Deutschland: Vorwarnliste[56]
  • Rote Liste Bayern: Gefährdet[57]
  • Rote Liste Sachsen: Stark gefährdet[58]

Gemäß Bundesartenschutzverordnung (BArtSchV) und Bundesnaturschutzgesetz (BNatSchG) gilt der Feuersalamander in Deutschland als „Besonders geschützt“. Dies bedeutet unter anderem, dass die Tiere nicht eingefangen, verletzt oder getötet werden dürfen. Der Anteil Deutschlands am europäischen Gesamtareal beträgt etwas mehr als 10 %. Hierbei liegt der Südwesten (Baden-Württemberg, Saarland, Rheinland-Pfalz) im Zentrum der Verbreitung mit der vermutlich höchsten Besiedlungsdichte. Deutschland ist somit für den Schutz und Erhalt des Feuersalamanders in hohem Maße verantwortlich.[59]

S. salamandra ist in den meisten Ländern Europas durch die Aufnahme in Anhang III des Berner Übereinkommens geschützt. In der Schweiz steht er auf der Roten Liste und wird als „Gefährdet“ (VU, „vulnerable“) eingestuft. In Österreich gilt seit 2007 die Kategorie „NT“ („Gefährdung droht“), was etwa der deutschen Vorwarnliste entspricht.[60] Frankreich hat seine Rote Liste Amphibien und Reptilien 2015 aktualisiert. Hier werden Alpensalamander als Gefährdet (Vulnérable), Korsischer Feuersalamander als Bedroht (Quasi menacée) und S. salamandra auf der Vorwarnliste (Préoccupation mineure) eingestuft.

Bestandsgefährdungen entstehen in der Hauptsache durch landschaftliche Eingriffe an den Laichgewässern durch Schadstoffeinträge und Verbauung sowie durch häufiges Befahren von Wegen und Straßen am Waldrand und in den Wäldern.[61] Auch Fahrräder (Mountainbikes, Tourenräder) auf Waldwegen können für die Lurche eine tödliche Gefahr darstellen. Die Individuenverluste haben hierdurch sowie durch den allgemeinen Anstieg der Verkehrsdichte lokal erheblich zugenommen. Die langsame Fortbewegungsweise haben den Feuersalamander örtlich zum häufigsten Verkehrsopfer nach Igeln und Erdkröten werden lassen. Hohe Bordsteinkanten sind dabei oft eine zusätzliche Barriere. Vielerorts existieren spezielle Amphibienschutzanlagen mit speziellen Durchlässen unter der Straße. Davon profitieren nicht nur Feuersalamander, sondern auch zahlreiche andere, vom Straßentod bedrohte Kleintiere.

Die „Kinderstuben“ des Feuersalamanders, wie naturnahe Quellbachregionen, haben in den letzten 50 Jahren starke Beeinträchtigungen erfahren. Unzählige Quellfluren sind inzwischen entwässert, Quellen verbaut und verrohrt oder aufgrund übermäßigen Wasserkonsums gänzlich versiegt. In Salamanderlebensräumen sollen heute sogenannte Mikrohabitatstrukturen, zum Beispiel Hohlräume unter Bäumen, Erdhöhlen, Blockschutt, Steinspalten und andere Bodenlückensysteme, erhalten werden. Weitere Schutzmaßnahmen sind:

  • der Erhalt von Stollen und Höhlen im Wald oder in Waldnähe, zumal sie auch bedeutende Sommer- und Winterquartiere für weitere Tierarten neben dem Feuersalamander darstellen, etwa für Fledermäuse. Die Verkehrssicherheit und die Vermeidung potentieller Unfälle lassen sich durch abschließbare Vergitterungen des Höhleneingangs herstellen. Der Gitterrost sollte breitmaschig sein und nicht direkt am Boden abschließen, damit ihn Salamander ungehindert passieren können.
  • die Sicherung bestehender und die Wiederherstellung ehemaliger Larvengewässer, zum Beispiel durch Rückbau von Verbauungen und Einfassungen. Fischteichwirtschaft an Bachoberläufen ist ein erheblicher Eingriff in die Lebensräume und sollte nach Ansicht von Naturschützern aufgegeben werden.
  • die Entwicklung von Waldrändern in möglichst großer Breite und mit guter Verzahnung zur Umgebung. Sie sind als Saumbiotope wichtige Übergangsflächen zwischen Wäldern und angrenzendem Offenland. Gleiches gilt für Gehölzsäume entlang von Wegen und Gewässern.
  • der langfristige Umbau standortfremder Nadelholzforste zu naturraumtypischen, strukturreichen Laubwäldern durch die Forstwirtschaft.
  • die temporäre Sperrung von Waldwegen für Verkehrsmittel aller Art in der Zeit der Frühjahrswanderungen der Salamanderweibchen.
  • der Aufbau eines angemessenen Inventars an Totholz als Lebensstätte für Tier- und Pflanzenarten innerhalb von Wäldern im Rahmen einer naturnahen, nachhaltigen Forstwirtschaft (Waldmanagement).[62]

Quellen und Quellgebiete gehören oft zu den Bestandteilen von Natur- oder Landschaftsschutzgebieten. Sie unterliegen sowohl nationalen als auch internationalen Verordnungen. Von besonderer Bedeutung sind die in Anhang I der Fauna-Flora-Habitat-Richtlinie der Europäischen Union aufgeführten Gewässerlebensräume, wie z. B. Abschnitte von Wasserläufen mit natürlicher bzw. naturnaher Dynamik. Für diese Lebensräume gelten für potentielle Eingriffe strenge Regelungen.

Bsal

→ Hauptartikel: Batrachochytrium salamandrivorans

Seit einiger Zeit drohen dem Feuersalamander neue Gefahren. Eine aus Asien eingeschleppte Pilzerkrankung, hervorgerufen durch den Chytrizidpilz Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal), breitet sich im Süden der Niederlande sowie in Belgien und den angrenzenden Regionen Deutschlands (z. B. in der Eifel[63]) fortschreitend aus.[64] Der Nachweis von Bsal im Heimtierhandel legt nahe, dass dies die Hauptursache für die rasche Ausbreitung sein könnte. Die Mykose führt zu tiefen, offenen Geschwüren und bereits nach wenigen Tagen zum Tod der Salamander.[65][66] Davon befallene Populationen verschwinden innerhalb von zwei bis drei Jahren vollständig.[67] Bisher sind keine Anzeichen einer natürlichen Widerstandsfähigkeit bei den Lurchen beobachtet worden. In Deutschland wurde die Krankheit im Oktober 2015 erstmals erkannt.[68]

 src=
Mit Bsal infizierter Feuersalamander

2017 wurde der Erreger bereits im Ruhrgebiet nachgewiesen. Die detaillierte Überwachung eines Standorts in Essen (Kruppwald) von Januar bis Mai 2019 lieferte Daten zur Infektions- und Krankheitsdynamik während eines akuten Ausbruchs in einer Feuersalamander-Population.[69] Die Prävalenz der Infektion lag zwischen 4 % und 50 % und stieg im Laufe des Frühjahrs signifikant an.

Durch eine Förderung des Hessischen Biodiversitäts-Forschungsfonds werden aktuell Feuersalamander im Freiland über drei Jahre lang (2018–2021) erforscht. Helfen kann hierbei jeder, der sich für den Amphibienschutz interessiert.[70] Schwerpunktgebiet ist der westliche Vogelsberg.

Inzwischen ist die Krankheit auch in Bayern angekommen.[71] Das Bayerische Landesamt für Umwelt (LfU) beprobt aktuell Feuersalamander und Molche aus dem nördlichen Steigerwald (Landkreis Bamberg). Gleichzeitig wird die derzeitige Bestandssituation mithilfe von Larven des Feuersalamanders, die dort in den Bächen leben, dokumentiert.

B. salamandrivorans ist auch für andere Arten von Schwanzlurchen gefährlich. Teich- und Bergmolche werden ebenso davon befallen. Alljährliche "Krötenrettungsaktionen" mit Fangeimern können den Pilz durch den Körperkontakt der gefangenen Amphibien unmittelbar übertragen. Die Sporen von B. salamandrivorans sind außerdem in der Lage, lange Zeit in Wasser und Boden zu überleben.

Feuersalamander in Wissenschaft und Forschung

Insbesondere die Studien an Geweben des Feuersalamanders etablierten ein neues Feld innerhalb der Biowissenschaften, zum besseren Verständnis der Zellteilung. Die Pionierarbeiten dazu leistete Walther Flemming, ab 1876 Professor für Anatomie und Histologie in der medizinischen Fakultät der Universität Kiel. Mit Hilfe der Lichtmikroskopie untersuchte er die Zweiteilung einer Zelle, der die Teilung ihres Kernes (Karyokinese) vorausgeht.[72] Flemming prägte den Begriff Chromatin für die technisch färbbaren Substanzen im Zellkern.[73] Er war der Erste, der Kernteilungen in lebenden Zellen unter dem Mikroskop verfolgte. Er sah, wie sich aus dem Chromatin kompakte individuelle Schleifen, die Chromosomen, formen. Nach der bipolaren Teilung der Chromosomen, lockert sich ihre Struktur zur Ausbildung der Tochterkerne. Flemming nannte diesen Vorgang Mitose;[74] in ihrem Verlauf zählte er 2n = 24 Chromosomen.[75]

Der Feuersalamander wurde dazu als idealer Modell-Organismus über Jahre an der Kieler Anatomie in Zucht gehalten,[76] weil er besonders große Zellkerne und Chromosomen besitzt. Die Genomgröße von S. salamandra beträgt 41 pg DNA.[77] Demnach enthält ein mittleres G1-Chromosom des Feuersalamanders 3,4 pg DNA. Es ist damit fast so schwer wie das ganze menschliche Genom, das aus 1 C = 3,7 pg DNA besteht.[78] Aufgrund seiner chromosomalen Forschungsarbeiten erzielte Flemming einige wissenschaftlichen Erfolge in den Anfängen der Lichtmikroskopie.

Flemming hat auch zum besseren Verständnis der Meiose grundlegende Beobachtungen bei S. salamandra gemacht: Jede Spermatozyte vollführt zwei unterschiedliche Teilungen unmittelbar hintereinander. Die erste Kernteilung hat eine „heterotypische“ Form; wegen der chromosomalen Rekombinationen (Chiasmata) erscheint sie anders als eine normale Mitose. Die zweite Kernteilung erweist sich „homöotypisch“ – morphologisch einer normalen Mitose ähnlich.[79]

DNA-Barcoding

DNA-Barcoding befähigt die Wissenschaft, ein Individuum mittels seines genetischen Barcodes zuverlässig einer Tierart taxonomisch zuzuordnen. Dies geschieht durch den Abgleich des ausgelesenen Barcodes mit einer Referenzdatenbank, die bereits vorhandene Barcodes für die entsprechenden Art enthält. Um einen Barcode zu erzeugen, wird aus einer Gewebeprobe die DNA extrahiert und auf einem Sequenzierer ausgelesen. Dazu ist jedes Labor in der Lage, das über eine entsprechende Ausstattung für molekulargenetische Untersuchungen verfügt. Seit 2012 existiert das Projekt German Barcode of Life (GBOL) in Bonn.[80] Der Schwerpunkt der Untersuchungen lag zunächst im Bereich der Entomologie, als leicht verfügbare sowie artenreichste Tiergruppe. Amphibien kamen erst 2014/15 dazu.

Hinsichtlich des Ausbaus der Datenbank ist internationale Zusammenarbeit gefragt. Um maximale Synergie-Effekte zu erlangen, stellen wissenschaftliche Institutionen inzwischen weltweit ihre Daten auch in der globalen Datenbank BOLD (Barcode of Life Database), mit Sitz an der University of Guelph (Kanada) zur Verfügung.[81] Die erstellte DNA-Barcode-Referenzbibliothek ist öffentlich einsehbar. Sie steht zur Artidentifikation und zum Abgleich mit eigenen Barcode-Sequenzen bereit. Zur Qualitätssicherung unterliegen die an BOLD gemeldeten Daten strengen Standards. Jede gemeldete Barcode-Sequenz benötigt vollständige Metadaten zu Fundort, Zeitpunkt und Sammler. Ein Belegexemplar muss in einer öffentlichen Sammlung (z. B. Museum) archiviert und fotografisch dokumentiert werden. Die Nomenklatur bei den Amphibien folgt der erwähnten Datenbank Amphibian Species of the world.[82]

Für den Feuersalamander aus Deutschland liegen derzeit 21 untersuchte Belegexemplare aus verschiedenen Bundesländern in der GBOL vor (Stand: November, 2021). Das Verbundprojekt hat inzwischen viel Beachtung in Land- und Forstwirtschaft, Behörden sowie bei Naturschützern und Umweltplanern gefunden. Aufruf der Webseite sowie Nutzung der Daten sind kostenfrei und stehen jedermann zur Verfügung. Ein weiterer Ausbau dieser zukunftsweisenden Gen-Datenbank ist in Arbeit.

Synonyme

Der Feuersalamander wurde mehrfach wissenschaftlich beschrieben; dadurch entstanden neben dem heute gültigen Namen unter anderem die folgenden Synonyme:

  • Lacerta salamandra Linnaeus, 1758 (Lacerta bedeutet „Eidechse“!).
  • Salamandra candida Laurenti, 1768.
  • Salamandra maculosa Laurenti, 1768.
  • Gecko salamandra Meyer, 1795.
  • Salamandra maculata Merrem, 1820.
  • Salamandra vulgaris Cloquet, 1827.
  • Triton corthyphorus Leydig, 1867.
  • Salamandra salamandra Lönnberg, 1896.

Das Synonym Salamandra maculosa – das Epitheton maculosa bedeutet „fleckig, gefleckt“ – war noch bis 1955 als wissenschaftlich gültiger Name gebräuchlich.[83] Als literarische Grundlage diente seinerzeit das mehrbändige Werk "Brehms Tierleben" aus dem 19. Jh.

Literatur

  • W. Böhme: Zum Höchstalter des Feuersalamanders „Salamandra salamandra“ (L.), ein wiederentdecktes Dokument aus der Frühzeit der Terraristik (Amphibia: Caudata: Salamandridae). In: Salamandra. (Rheinbach). Band 15, Nr. 3, 1979, , S. 176–179.
  • L. Dalbeck, H. Düssel-Siebert, A. Kerres, K. Kirst, A. Koch, S. Lötters, D. Ohlhoff, J. Sabino-Pinto, K. Preißler, U. Schulte: Die Salamanderpest und ihr Erreger Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal): aktueller Stand in Deutschland. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Band 25, Nr. 1, 2018, S. 1–22, .
  • J. Eiselt: Ergebnisse zoologischer Sammelreisen in der Türkei: Amphibia caudata. In: Annalen des Naturhistorischen Museums Wien. Band 69, 1966, , S. 427–445 (zobodat.at [PDF]).
  • R. Feldmann: Winterquartiere des Feuersalamanders „Salamandra salamandra terrestris“ Lacépede, 1788 in Bergwerksstollen des südlichen Westfalen. In: Salamandra. (Rheinbach). Nr. 3, 1967, , S. 1–3.
  • R. Feldmann: Über Lautäußerungen einheimischer Schwanzlurche. In: Natur u. Heimat. Band 28, Münster 1968, , S. 49–51.
  • R. Feldmann: Felduntersuchungen an westfälischen Populationen des Feuersalamanders, „Salamandra salamandra terrestris“ Lacépede, 1788. In: Dortmunder Beiträge zur Landeskunde. Band 5, Dortmund 1971, , S. 37–44.
  • R. Feldmann: Überwinterung, Ortstreue und Lebensalter des Feuersalamanders, „Salamandra salamandra terrestris“. Schlußbericht einer Langzeituntersuchung. In: Jahrbuch Feldherpetologie. Band 1, Köln 1987, , S. 33–44.
  • R. Feldmann, R. Klewen: Feuersalamander. In: R. Feldmann (Hrsg.): Die Amphibien und Reptilien Westfalens. In: Abhandlungen aus dem Westfälischen Museum für Naturkunde. Band 43, Nr. 4, Münster 1981, , S. 30–44.
  • G. Freytag: Feuersalamander und Alpensalamander. (= Die Neue Brehm-Bücherei. Band 142). 3. Auflage. Hohenwarsleben 2002, ISBN 3-89432-480-5.
  • G. Freytag: Aktives Giftspritzen bei „Salamandra salamandra“ (Amphibia: Caudata: Salamandridae). In: Salamandra. (Rheinbach). Band 18, Nr. 3/4, 1982, , S. 356–357.
  • G. Freytag: Eine albinotische Larve des Feuersalamanders (Salamandra salamandra) aus dem Harz und andere Feuersalamander-Weißlinge (Amphibia: Caudata: Salamandridae). In: Salamandra. (Rheinbach). Band 18, Nr. 1/2, 1982, S. 89–92.
  • J.-P. Gasc, A. Cabela, J. Crnobrnja-Isailovic, D. Dolmen, K. Grossenbacher, P. Haffner, J. Lescure, H. Martens, J. P. Martinez-Rica, H. Maurin, M. E. Oliviera, T. S. Sofianidou, M. Veith, A. Zuderwijk (Hrsg.): Atlas of the Amphibians and Reptiles in Europe. Societas Europaea Herpetologica. Museum National d’Histoire Naturelle, Paris 1997, ISBN 2-85653-574-7.
  • Reiner Klewen: Untersuchungen zur Ökologie und Populationsbiologie des Feuersalamanders (Salamandra salamandra terrestris Lacepede 1788) an einer isolierten Population im Kreise Paderborn (= Abhandlungen aus dem Westfälischen Museum für Naturkunde, Museum für Naturkunde. Band 47, Heft 1). Westfälisches Museum für Naturkunde; Landschaftsverband Westfalen-Lippe, 1985, ISSN 0175-3495 (lwl.org [PDF]).
  • G. Habermehl: The biological relevance of Salamandra venom. In: Biology of Salamandra and Mertensiella. Symposium papers 4.1994, ISBN 3-9801929-3-8, S. 209–214.
  • Reiner Klewen: Die Landsalamander Europas. 2., erw. Auflage. Band 1. A. Ziemsen, Wittenberg Lutherstadt 1991, ISBN 3-7403-0242-9, S. 208.
  • P. A. Hardy, H. Zacharias: Walther Flemming und die Mitose: Der Beitrag seiner ersten Kieler Jahre. In: Schr. Naturwiss. Ver. Schlesw.-Holst. Band 70, 2008, S. 3–15. (schriften.uni-kiel.de, PDF-Datei; 624 kB)
  • F. Krauss: Zur Überwinterung des Feuersalamanders in Höhlen. In: Laichinger Höhlenfreund. Band 15, 1980, , S. 29–36.
  • M. Linnenbach: Fehlpaarung zwischen „Rana temporaria“ und „Salamandra salamandra“ mit tödlichem Ausgang. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. (Bielefeld) Band 7, 2000, , S. 224–225.
  • R. Manenti, G. F. Ficetola, F. de Bernardi: Water, stream morphology and landscape: complex habitat determinants for the fire salamander Salamandra salamandra. In: Amphibia-Reptilia. Band 30, 2009, S. 7–15.
  • D. Mebs, W. Pogoda: Variability of alkaloids in the skin secretion of the European fire salamander (Salamandra salamadra terrestris). Zentrum der Rechtsmedizin, University of Frankfurt, Frankfurt 2005, doi:10.1016/j.toxicon.2005.01.001.
  • G. Menges: Und er quietscht doch! Von der Stimme des Feuersalamanders. In: Beiträge zur Naturkunde Niedersachsens. Band 3, 1951, S. 1–5.
  • Thomas Mutz: Salamandra corsica (Savi, 1838) – Korsischer Feuersalamander. In: Burkhard Thiesmeier, Kurt Grossenbacher (Hrsg.): Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas. Schwanzlurche IIB. Aula Verlag, 2004, ISBN 3-89104-674-X, S. 1029–1046.
  • H. Sauer, H. Weibecker: Einheimische Schlangen als gelegentliche Verfolger des Feuersalamanders („Salamandra salamandra“) – zwei Feldbeobachtungen. In: Natur und Museum. (Senckenberg, Frankfurt). Band 124, Nr. 10, 1994, , S. 349–350.
  • B. R. Schmidt, M. Schaub, S. Steinfartz: Apparent survival of the salamander Salamandra salamandra is low because of high migratory activity. In: Frontiers in Zoology. Band 4, 2007, S. 19.
  • V. Schulz u. a.: Batrachochytrium salamandrivorans in the Ruhr District, Germany: history, distribution, decline dynamics and disease symptoms of the salamander plague. In: Salamandra. Band 56, Nr. 3, 2020, S. 189–214.
  • B. Thiesmeier: Der Feuersalamander. (= Zeitschrift für Feldherpetologie. Suppl. 4). Laurenti Verlag, 2004, ISBN 3-933066-21-2.
  • B. Thiesmeier, R. Günther: Feuersalamander – „Salamandra salamandra.“ (Linnaeus, 1758). In: R. Günther (Hrsg.): Die Amphibien und Reptilien Deutschlands. Gustav Fischer, Jena 1996, ISBN 3-437-35016-1, S. 82–104.
  • M. Veith, G. Erpelding: Presence of “Pomphorhynchus laevis” Salamandra salamandra. In: Journal of helminthology. (Cambridge). Band 69, , S. 267–268.

Einzelnachweise

  1. Alfred Edmund Brehm: Tierleben: Die Lurche und Kriechtiere. Bibliographisches Institut, 1912, S. 131.
  2. L. Dalbeck, H. Düssel-Siebert, A. Kerres, K. Kirst, A. Koch, S. Lötters, D. Ohlhof, J. Sabino-Pinto, K. Preißler, U. Schulte, V. Schulz, S. Steinfartz, M. Veith, M. Vences, N. Wagner, J. Wegge, J.: Die Salamanderpest und ihr Erreger Batrachochytrium salamandrivorans (Bsal), aktueller Stand in Deutschland. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Band 25, 2018, S. 1–22.
  3. N. Wagner, S. Lötters, S. Feldmeier, J. Beninde, K. Bredimus, D.C Christiansen, J. Ewen, L. Feiler, G Fichera, B. Fontaine, C. Kolwelter, W. Harms, F. Hildebrandt, F. Keltsch, L.F. Marin da Fonte, A. Martens, S.L Ong, L. Schmitz, U. Schulte, U., V. Schulz, S. Steinfartz, M. Vences, J. Viebahn, M. Wagner, K. Wallrich, & M. Veith: Aktueller Kenntnisstand zur Verbreitung des Erregers der Salamanderpest (Batrachochytrium salamandrivorans) in Rheinland-Pfalz. In: Dendrocopos. Band 46, 2019, S. 35–66.
  4. A. Martel u. a.: Recent introduction of a chytrid fungus endangers western palearctic salamanders. In: Science. Band 346, 2014, S. 630.
  5. S. Lötters, N. Wagner, G. Albaladejo u. a.: The amphibian pathogen Batrachochytrium salamandrivorans in the hotspot of its European invasive range; past-present-future. In: Salamandra. Band 56, 2020, S. 173–188.
  6. Pressemitteilung des Landesamts für Umweltschutz Bayern. (lfu.bayern.de, abgerufen am 21. November 2021)
  7. Deutsche Gesellschaft für Herpetologie und Terrarienkunde dght.de, abgerufen am 3. Oktober 2021.
  8. Übersicht. In: biotropics.com.
  9. Gunther Köhler, Sebastian Steinfartz: A new subspecies of the fire salamander, Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758) from the Tendi valley, Asturias; Spain. In: Salamandra. Band 42, Nr. 1, 20. Februar 2006, ISSN 0036-3375, S. 13–20 (online, PDF (Memento vom 18. Oktober 2014 im Internet Archive) [abgerufen am 14. November 2015]). A new subspecies of the fire salamander, Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758) from the Tendi valley, Asturias; Spain (Memento vom 18. Oktober 2014 im Internet Archive)
  10. Thomas Mutz: Salamandra corsica (Savi, 1838) – Korsischer Feuersalamander. In: Burkhard Thiesmeier, Kurt Grossenbacher (Hrsg.): Handbuch der Reptilien und Amphibien Europas, Schwanzlurche IIB. Aula Verlag, 2004, S. 1029–1046.
  11. Walter Hellmich: Über eine merkwürdige Lücke in der Verbreitung unserer Ringelnattern, Glattnatter und des Feuersalamanders. In: Aqua. Terrar. Z. (Stuttgart). Band 17, Nr. 10, 1964, S. 312–315.
  12. a b c d e B. Thiesmeier: Der Feuersalamander. (= Zeitschrift für Feldherpetologie. Suppl. 4). Laurenti Verlag 2004, ISBN 3-933066-21-2.
  13. M. Schlüpmann, A. Geiger: Arbeitsatlas zur Herpetofauna von Nordrheinwestfalen. Eigenverlag, Recklinghausen 1998.
  14. B. Thiesmeier: Die Amphibien und ihre Lebensräume in Bochum. Beitrag zum Amphibienschutz in der Großstadt. In: Dortmunder Beiträge zur Landeskunde, naturwissenschaftliche Mitteilungen. Heft 18, 1984, S. 17–46.
  15. B. Thiesmeier, R. Günther: Feuersalamander - Salamandra salamandra (Linneaus, 1758). In: R. Günther (Hrsg.): Die Amphibien und Reptilien Deutschlands. Fischer Verlag, Jena 1996, Kap. 6.2, S. 82–104.
  16. H. Schiemenz, R. Günther: Verbreitungsatlas der Amphibien und Reptilien Ostdeutschlands. Verlag Natur & Text, Rangsdorf 1994, ISBN 3-9803856-0-4.
  17. R. Feldmann: Winterquartiere des Feuersalamanders „Salamandra salamandra terrestris“ Lacépede, 1788 in Bergwerksstollen des südlichen Westfalen. In: Salamandra. (Rheinbach). Nr. 3, 1967, S. 1–3.
  18. B. Thiesmeier: Der Feuersalamander. (= Zeitschrift für Feldherpetologie. Suppl. 4). Laurenti Verlag, Bielefeld 2004.
  19. Reiner Klewen: Untersuchungen zur Ökologie und Populationsbiologie des Feuersalamanders (Salamandra salamandra terrestris Lacepede 1788) an einer isolierten Population im Kreise Paderborn (= Abhandlungen aus dem Westfälischen Museum für Naturkunde. Jg. 47, Heft 1). Westfälisches Museum für Naturkunde; Landschaftsverband Westfalen-Lippe, 1985, ISSN 0175-3495, DNB 860114716.
  20. B. Thiesmeier, R. Günther: Feuersalamander – „Salamandra salamandra.“ (Linnaeus, 1758). In: R. Günther (Hrsg.): Die Amphibien und Reptilien Deutschlands. Gustav Fischer, Jena 1996.
  21. M. Linnenbach: Fehlpaarung zwischen „Rana temporaria“ und „Salamandra salamandra“ mit tödlichem Ausgang. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. (Bielefeld) Band 7, 2000, , S. 224–225.
  22. G. Degani: Salamandra salamandra at the southern limit of its distribution. Golan Research Institute, Kazrin, Israel 1996.
  23. F. Haidle, T. Trabold: Kartierung der Amphibien im südlichen Stadtgebiet von Heidelberg. Stadt Heidelberg - Amt für Umweltschutz und Gesundheitsförderung (Hrsg.) 1992, 99 S.
  24. O. Hawlitscheck, M. Frantzen, F. Glaw: DNA-Barcoding der Amphibien und Reptilien Deutschlands. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Bd. 23, Nr. 2, 2016, S. 141–158.
  25. D. T. Bolger u. a.: A computer-assisted system for photographic mark-recapture analysis. In: Methods in Ecology and Evolution. Band 3, 2012, S. 813–822.
  26. J. S. Doody: A photographic mark–recapture method for patterned amphibians. In: Herpetol. Rev. Band 26, 1995, S. 19–21.
  27. H. Pröhl, M. Nadjafzadeh, B. Caspers:, Wildbook, eine fortschrittliche Software zur Auswertung von foto-basierten Mark-Recacapture-Daten für den Amphibienschutz. In: elaphe. Heft 5, 2021, S. 84–87.
  28. W. Beukema u. a.: Colour polymorphism in Salamandra salamandra (Amphibia: Urodela), revealed by a lack of genetic and environmental differentiation between distinct phenotypes. In: Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research. Band 54, Nr. 2, 2016.
  29. K. Herbst: Beiträge zur Entwicklungsphysiologie der Färbung und Zeichnung der Tiere. I. Der Einfluss gelber, weißer und schwarzer Umgebung auf die Zeichnung von Salamandra maculosa. (= Abh. Heid. Ak. Wiss. 7). 1919, S. 3–64.
  30. C. Herbst: Beiträge zur Entwicklungsphysiologie der Färbung und Zeichnung der Tiere. 2. Die Weiterzucht der Tiere in gelber und schwarzer Umgebung. In: Arch. Mikrosk. Anat. En. Band 102, 1924, S. 130–167.
  31. X. Rivera, D. Donaire-Barroso, O. Arribas: Hipótesis sobre el origen y función del patrón del coloración y de las estrategias reproductivas en el género Salamandra Laurenti, 1768. In: Buttleti de Societat Catalana ´Herpetologica. Band 21, 2014, S. 75–92.
  32. G. Freytag: Aktives Giftspritzen bei „Salamandra salamandra“ (Amphibia: Caudata: Salamandridae). In: Salamandra. (Rheinbach). Band 18, Nr. 3/4, 1982, , S. 356–357.
  33. E. Topsell: History of Four-footed Beasts and Serpents. E.Cotes, London 1658.
  34. R. Malkmus, M. Dehling: Giftspritzen - eine Abwehrstrategie des Feuersalamanders. In: Feldherpetologisches Magazin. Band 12, Laurenti Verlag, 2019, S. 10–13.
  35. C. Schöpf, K. Koch: Über Samandaron und Samandaridin, Nebenalkaloide im Gift des Feuer- und Alpensalamanders. In: Justus Liebigs Annalen der Chemie. Band 552, Nr. 1, 1942, S. 37–61.
  36. Eintrag zu Salamander-Alkaloide. In: Römpp Online. Georg Thieme Verlag, abgerufen am 6. September 2013.
  37. T. Lüddecke: Über das Hautgift beim Feuersalamander. In: Feldherpetologisches Magazin. Band 11, 2019, S. 9–16.
  38. V. Schulz u. a.: Batrachochytrium salamandrivorans in the Ruhr District, Germany: history, distribution, decline dynamics and disease symptoms of the salamander plague. In: Salamandra. Bd. 56, Nr. 3, 2020, S. 189–214.
  39. G. Freytag: Feuersalamander und Alpensalamander (= Die Neue Brehm-Bücherei. Band 142). 3. Auflage. Hohenwarsleben 2002, S. 46 ff.
  40. R. Feldmann: Über Lautäußerungen einheimischer Schwanzlurche. In: Natur und Heimat. Band 28, 1968, S. 49–51.
  41. Rudolf Malkmus: Lautäußerung bei Salamandra salamandra gallaica. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Band 12. Bielefeld 2005, S. 131–132.
  42. G. Freytag: Feuersalamander und Alpensalamander (= Die Neue Brehm-Bücherei. Band 142). 3. Auflage. Hohenwarsleben 2002, S. 46 ff.
  43. G. Menges: Und er quietscht doch! In: Beiträge zur Naturkunde Niedersachsens. Band 3, 1951, S. 1–5.
  44. Rudolf Malkmus: Lautäußerung bei Salamandra salamandra gallaica. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Band 12. Bielefeld 2005, S. 131–132.
  45. B. Thiesmeier: Der Feuersalamander. (= Zeitschrift für Feldherpetologie. Suppl. 4). Bochum 2004, ISBN 3-933066-21-2, S. 97–119.
  46. Thiesmeier, B. & M. Sommerhäuser (1995): Larvalökologische Merkmale einer Feuersalamanderpopulation (Salamandra salamandra terrestris) eines temporären Fließgewässers im nordwestdeutschen Tiefland. Zeitschrift für Feldherpetologie 2, S. 23-35.
  47. R. Feldmann: Winterquartiere des Feuersalamanders „Salamandra salamandra terrestris“ Lacépede, 1788 in Bergwerksstollen des südlichen Westfalen. In: Salamandra. (Rheinbach). Nr. 3, 1967, , S. 1–3.
  48. R. Feldmann: Überwinterung, Ortstreue und Lebensalter des Feuersalamanders, Salamandra salamandra terrestris. Schlußbericht einer Langzeituntersuchung. In: Jahrbuch Feldherpetologie. Band 1, Köln 1987, S. 33–44.
  49. F. Krauss: Zur Überwinterung des Feuersalamanders in Höhlen. In: Laichinger Höhlenfreund. Band 15, 1980, , S. 29–36.
  50. W. Himstedt: Experimentelle Analyse der optischen Sinnesleistungen im Beutefangverhalten der einheimischen Urodelen. In: Zool. Jahrbücher für Physiologie der Tiere. Band 73, 1967, S. 281–320.
  51. Pedanius Dioscorides: Der Wiener Dioskurides – Codex medicus Graecus 1 der Österreichischen Nationalbibliothek. Band 2, Akademische Druck- und Verlagsanstalt, Graz 1999, ISBN 3-201-01725-6 (fol. 423 recto und Kommentar S. 64).
  52. R. Sternfeld: Die Amphibien und Reptilien Mitteleuropas. In: Schmeils naturwissenschaftliche Atlanten. Quelle & Meyer, Leipzig 1912.
  53. Animaux venimeux et venins: la fonction venimeuse chez tous les animaux; les appareils venimeux. (biodiversitylibrary.org, abgerufen am 26. Oktober 2021)
  54. Stefan Semel: Lurchis Abenteuer. In: Reddition. Zeitschrift für Graphische Literatur. Nr. 35, Verlag Volker Hamann, 1998.
  55. Verein für Geschichte und Heimatpflege Kornwestheim e.V. geschichtsverein-kornwestheim.de, abgerufen am 7. Dezember 2021.
  56. Rote Liste BfN Stand:2020 (bfn.de, abgerufen am 20. Oktober 2021)
  57. Rote Liste gefährdeter Lurche Bayerns (nationalredlist.org, abgerufen am 21. November 2021)
  58. Kommentierte Artenliste und Rote Liste Amphibien und Reptilien Sachsen (2015) (natur.sachsen.de, abgerufen am 28. November 2021)
  59. Rote Liste der Tiere, Pflanzen und Pilze Deutschlands. BfN 2020. (bfn.de, abgerufen am 20. Oktober 2021)
  60. Online-Übersicht. In: amphibienschutz.de
  61. In Albstadt-Lautlingen wurde ein Tunnel für Salamander gebaut, damit diese nicht länger von Autos oder landwirtschaftlichen Maschinen überrollt werden. (schwarzwaelder-bote.de, abgerufen am 14. Dezember 2021)
  62. Projekt: Feuersalamander im Thüringer Wald. (bfn.de, abgerufen am 23. Oktober 2021)
  63. Marie Sandvoß u. a.: Spread of the pathogen Batrachochytrium salamandrivorans and large-scale absence of larvae suggest unnoticed declines of the European fire salamander in the southern Eifel Mountains. In: Salamandra. Band 56, Nr. 3, 2020, S. 215–226.
  64. A. Spitzen-van der Sluijs u. a.: Der rätselhafte Niedergang treibt Salamandra salamandra in den Niederlanden an den Rand des Aussterbens. In: Amphib-Reptil. Band 34, Nr. 2, 2013, S. 233–239.
  65. Daniel Lingenhöhl: Aggressiver Pilz bedroht Feuersalamander. Meldung bei Spektrum.de vom 2. September 2013.
  66. An Martel, Annemarieke Spitzen-van der Sluijs, Mark Blooi u. a.: Batrachochytrium salamandrivorans sp. nov. causes lethal chytridiomycosis in amphibians. In: Proc. Natl. Acad. Sci. 2013. doi:10.1073/pnas.1307356110 (freier Volltextzugriff).
  67. S. N. Lötters u. a.: Batrachochytrium salamandrivorans in the hotspot of its european invasive range:past-presence-future. In: Salamandra. Bd. 56, 2020, S. 173–188.
  68. Ein Hautpilz bedroht die einheimischen Feuersalamander. nabu.de, News, Oktober 2015.
  69. V. Schulz u. a.: Batrachochytrium salamandrivorans in the Ruhr District, Germany: history, distribution, decline dynamics and disease symptoms of the salamander plague. In: Salamandra. Band 56, Nr. 3, 2020, S. 189–214.
  70. Projekt: Feuersalamander brauchen Hilfe (feuersalamander-hessen.de, abgerufen am 11. November 2020)
  71. Pressemitteilung LfU Bayern lfu.bayern.de - Landesamt für Umweltschutz Bayern, abgerufen am 21. November 2021.
  72. Walther Flemming: Zur Kenntnis der Zelle und ihrer Theilungs-Erscheinungen. In: Schriften Naturwissenschaftlicher Verein Schleswig-Holstein. Band 3, 1878, S. 23–27.
  73. Walther Flemming: Beiträge zur Kenntnis der Zelle und ihrer Lebenserscheinungen, Theil II. In: Arch Mikr Anat. Band 18, 1880, S. 151–259 + 3 Tafeln.
  74. Walther Flemming: Zellsubstanz, Kern und Zelltheilung. Vogel, Leipzig 1882.
  75. Walther Flemming: Beiträge zur Kenntnis der Zelle und ihrer Lebenserscheinungen, III. Theil. In: Arch Mikr Anat. Band 20, 1882, S. 1–86 + 4 Tafeln.
  76. Walther Flemming: Einfluss von Licht und Temperatur auf die Färbung der Salamanderlarve. In: Sitzungsberichte Physiol Verein Kiel 1896. Lehmann, München 1897.
  77. S. N. Litvinchuk, J. M. Rosanov, L. J. Borkin: Correlations of geographic distribution and temperature of embryonic development with the nuclear DNA content in the Salamandridae (Urodela, Amphibia). In: Genome. Band 50, 2007, S. 333–342.
  78. J. Doležel, J. Bartoš, H. Voglmayr, J. Greilhuber: Nuclear DNA content and genome size of trout and human. In: Cytometry. Band 51A, 2003, S. 127–128.
  79. Walther Flemming: Neue Beiträge zur Kenntnis der Zelle. In: Arch Mikr Anat. Band 29, 1887, S. 389–463.
  80. German Barcode of Life. (bolgermany.de, abgerufen am 20. Oktober 2021)
  81. Barcode of Life Data System. (boldsystems.org, abgerufen am 20. Oktober 2021)
  82. Amphibian Species of the world, Abteilung Internationale Taxonomie, Herpetologie, American Museum of Natural History, New York, NY 10024-5102. (amphibiansoftheworld.amnh.org, abgerufen am 17. November 2021)
  83. Alfred Edmund Brehm: Tierleben: Die Lurche und Kriechtiere. Bibliographisches Institut, 1912, S. 131.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DE

Feuersalamander: Brief Summary ( германски )

добавил wikipedia DE

Der Feuersalamander (Salamandra salamandra) ist eine europäische Amphibienart aus der Familie der Echten Salamander. Die Spezies wurde erstmals 1758 von dem schwedischen Naturforscher Carl von Linné beschrieben. Je nach regionaler Mundart wird sie unter anderem auch als Feuermolch, Erdmolch, Erdsalamander, Regenmolch, Regenmännchen, Gelber Schneider, Bergnarr, Wegnarr, Regenmolli oder Tattermandl (bayerisch) bezeichnet. Diese volkstümlichen Namen unterscheiden allerdings nicht immer eindeutig zwischen Feuer- und Alpensalamander.

Die Schwanzlurche leben in größeren Laub- und Mischwaldgebieten mit naturnahen Bachläufen. Sie sind überwiegend nachtaktiv. Anders als bei vielen anderen mitteleuropäischen Lurchen werden keine Eier, sondern in der Regel weit entwickelte, kiementragende Larven ins Wasser abgesetzt (Ovoviviparie). Die Hauptlaichzeit erstreckt sich von Anfang März bis in den Mai.

In Nordrhein-Westfalen und Rheinland-Pfalz sind erste Auswirkungen der eingeschleppten Salamanderpest (Bsal) erkennbar. Im Ruhrgebiet wurden bereits Massensterben beobachtet. Die tödliche Bsal-Infektion greift inzwischen auch auf andere Bundesländer über.

Der Feuersalamander war Lurch des Jahres 2016.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia DE

Eerdpüüster ( долносаксонски )

добавил wikipedia emerging languages

De Eerdpüüster (wetenschoplich Salamandra salamandra), ok Mull oder Füersalamander nömmt, is en Deert, dat to de Amphibien un dor to de Salamanders höört.

Utsehn

De Eerdpüüster is swart mit gele Placken oder Bänner. De Ünneroorden ünnerscheedt sik faken bi dat Utsehn. He warrt üm un bi 23 Zentimeter lang un bringt denn so üm un bi 40 Gramm op de Waag.

Levensruum

 src=
Levensruum in Europa

De Eerdpüüster leevt in grote Delen vun Süüd- un Middeleuropa. In Noorddüütschland leevt he in den Hoort, de Lünborger Heid un ans blots in en poor lüttjere Rebeden. Normalerwies leevt he aver lever in ene Hööch vun 200 bet 450 Meter över de See.

He leevt in Hügel- und Bargland mit Woolden. Opleevst mag he fuchtige Mischwoolden. Nadelbööm mag he weniger. Den Dag över krüüpt de Eerdpüüsters in Ecken, wo se schützt sünd, ünner Steen, in Eerdgäng vun annere Deerten oder twischen Boomwuddeln to’n Bispeel. Rutkamen doot se dor meist blots bi Nacht oder wenn dat düchtig regent hett.

 src=
Salamandra salamandra gallaica (Portugal)

De Oort warrt in 13 Ünneroorden indeelt:

  • Salamandra salamandra almanzoris
  • Salamandra salamandra bejarae
  • Salamandra salamandra bernardezi
  • Salamandra salamandra beschkovi
  • Salamandra salamandra crespoi
  • Salamandra salamandra fastuosa
  • Salamandra salamandra gallaica
  • Salamandra salamandra gigliolii
  • Salamandra salamandra longirostris
  • Salamandra salamandra morenica
  • Salamandra salamandra salamandra
  • Salamandra salamandra terrestris

Dree annere Ünneroorden warrt na geneetsche Ünnersökungen nu as egene Oorden ansehn. Dat sünd de Korsische Eerdpüüster (Salamandra corsica Savi, 1838), de Noordafrikaansche Eerdpüüster (Salamandra algira Bedriaga, 1883), de Süüdspaansche Eerdpüüster (Salamandra longirostris Joger & Steinfartz, 1994) un de Kleenasiaatsche Eerdpüüster (Salamandra infraimmaculata Martens, 1885).

Levenswies

Pooren doot de Eerdpüüsters sik in de Tiet vun April bet September. De Larven wasst denn bet to’t Vörjohr in’n Buuk vun de Mudder. Denn warrt se vun de Mudder in enen Diek oder Pool afsett. Dat sünd in’n Dörsnitt üm un bi 30 Stück opmal. Dor wasst se ran, bet se twee bet veer Johren oolt sünd. Denn sünd se sülvst sowiet, dat se sik pooren köönt.

Freten doot se Kevers, Snicken, Mecken un annere lütte Deerten.

De Eerdpüüsters köönt 20 Johren oolt warrn. Welk sünd ok al över 50 Johren oolt worrn.

Kiek ok bi

Weblenken

Commons-logo.svg . Mehr Biller, Videos oder Audiodateien to’t Thema gifft dat bi Wikimedia Commons.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Eerdpüüster: Brief Summary ( долносаксонски )

добавил wikipedia emerging languages

De Eerdpüüster (wetenschoplich Salamandra salamandra), ok Mull oder Füersalamander nömmt, is en Deert, dat to de Amphibien un dor to de Salamanders höört.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Fire salamander ( шкотски )

добавил wikipedia emerging languages

The fire salamander (Salamandra salamandra) is possibly the best-kent salamander species in Europe. It is black wi yellae spots or stripes tae a varyin degree; some specimens can be nearly completely black while on ithers the yellae is dominant. Shades o reid an orange mey sometimes appear, either replacin or mixin wi the yellae accordin tae subspecies.[2] Fire salamanders can hae a very lang lifespan; ane specimen lived for mair than 50 years in Museum Koenig, a German naitural history museum.

References

  1. S. Kuzmin, T. Papenfuss, M. Sparreboom, I. H. Ugurtas, S. Anderson, T. Beebee, M. Denoël, F. Andreone, B. Anthony, B. Schmidt, A. Ogrodowczyk, M. Ogielska, J. Bosch, D. Tarkhnishvili, V. Ishchenko (2009). "Salamandra salamandra". IUCN Reid Leet o Threatened Species. Version 2013.1. Internaitional Union for Conservation o Naitur. Retrieved 2013-09-28.CS1 maint: multiple names: authors leet (link)
  2. Eric T.B. Francis (1934). "The anatomy of the Salamander". Oxford: Clarendon Press. Retrieved January 12, 2013.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Fire salamander: Brief Summary ( шкотски )

добавил wikipedia emerging languages

The fire salamander (Salamandra salamandra) is possibly the best-kent salamander species in Europe. It is black wi yellae spots or stripes tae a varyin degree; some specimens can be nearly completely black while on ithers the yellae is dominant. Shades o reid an orange mey sometimes appear, either replacin or mixin wi the yellae accordin tae subspecies. Fire salamanders can hae a very lang lifespan; ane specimen lived for mair than 50 years in Museum Koenig, a German naitural history museum.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Lanjarde bitaclée ( пикардски )

добавил wikipedia emerging languages

Lanjarde bitaclée

Éstatut d' consérvacion UICN

( LC )
LC : Préotchupacion mineure

Vir el biolodjie dseur Wikipédia :

Portal:Biolodjie
Portal:Zoolodjie
Portal:Microbiolodjie
Portal:Consiérvachon del nature
Portal:Botanique
Portal:Agricultchure pi agronomie
Portal:Plantes utiles
Gardin pi heurticultchure

El lanjarde bitaclée (Salamandra salamandra, in frinsé: salamandre tachetée ) ch'est eune éspèche d' urodèles deul famille des Salamandridae.

variantes = eune lanjarde, eune langearde, un quaterpierres, un léant, un laiant, un agaiant, un ta, eune taque [1].

 src=
Larve
  1. Raymond Dubois, Questionnaire définitif, Atlas linguistique picard (dir. Robert Loriot et Raymond Dubois), Université de Dijon (1960) et fac simile, CEP, Univarsité éd Picardie Jules Verne (2011)
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Lanjarde bitaclée: Brief Summary ( пикардски )

добавил wikipedia emerging languages
 src=

léant assez rare aveuc des takes orangées à rouchates (variabilité génétike).

Raymond Dubois, Questionnaire définitif, Atlas linguistique picard (dir. Robert Loriot et Raymond Dubois), Université de Dijon (1960) et fac simile, CEP, Univarsité éd Picardie Jules Verne (2011)
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Qurnewêlk ( курдски )

добавил wikipedia emerging languages

Qurnewêlk, selemendir, salamandir, semender, cureyekî bejavokan (Amphibia) ji famîleya beqên bidûvik in û li hemû deverên çiyayên Kurdistanê dijîn.

Qurnewêlk an gumgumok?

Qurnewêlk bejavok (Amphibia) ye, di avê de dizê û mezin dibe û bi beqan dişibe; gumgumok jî ajalekî xijende (Reptilia) yê bejî ye û dişibe margîseyê.

Pêşangeh

Çavkanî

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Qurnewêlk: Brief Summary ( курдски )

добавил wikipedia emerging languages

Qurnewêlk, selemendir, salamandir, semender, cureyekî bejavokan (Amphibia) ji famîleya beqên bidûvik in û li hemû deverên çiyayên Kurdistanê dijîn.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Rogne (biesse) ( валонски )

добавил wikipedia emerging languages
Rogne Salamandra salamandra - Rogne
Salamandra salamandra - Rogne Classifiaedje syintifike Ringne: Animalia (biesses) Ecoxhmint: Chordata (biesses al schene) Classe: Amphibia (glumantès biesses) Ôre: Urodela Sor-ôre: Archaeobatrachia Famile: Salamandrideae Djinre: Salamandra Indje: salamandra No e sincieus latén Salamandra salamandra LINNAEUS
Discramiaedje des årtikes avou "rogne"

Li rogne (po dismacraler, on dit eto : rogne des bwès, rogne di feu), c' est on batracyin, di l' ôre des Urodela (batracyins al cawe).

C' est come ene pitite cwate-peces, 15 cm longue, k' a ene noere pea avou des djaenès taetches. Ele vike dins les crouwès plaeces dins les bwès.

No d' l' indje e sincieus latén : : Salamandra salamandra.

Croweyances so les rognes

I gn a-st avou totes sôres di nén sincieusès creyances so les rognes.

On vleut k' elzî sûnéve ene hagnante oumeur foû d' leu pea.

Les macrales s' endè siervént bråmint. On djheut k' les rognes passént houte do feu sins s' broûler (did la, leu no e l' inglès ey e neyerlandès : rogne di feu).

Des femes k' i gn a prindént ene rogne, li mete e feu, et cåzer avou leye, et dire ki c' esteut leu-z ome k' esteut restchårné (Y. Gourdin).

Divins l' tins, cwand on trovéve des rognes, on les stitchive so on bwès po les biesses èn nén ndaler après (L. Remacle).

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Rogne (biesse): Brief Summary ( валонски )

добавил wikipedia emerging languages
Discramiaedje des årtikes avou "rogne"

Li rogne (po dismacraler, on dit eto : rogne des bwès, rogne di feu), c' est on batracyin, di l' ôre des Urodela (batracyins al cawe).

C' est come ene pitite cwate-peces, 15 cm longue, k' a ene noere pea avou des djaenès taetches. Ele vike dins les crouwès plaeces dins les bwès.

No d' l' indje e sincieus latén : : Salamandra salamandra.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Salamandra salamandra ( арагонски )

добавил wikipedia emerging languages

Salamandra salamandra ye una especie d'urodelo d'a familia Salamandridae y d'o chenero Salamandra muito estendillata por Europa, común en os Pireneus y no guaire común en o Sistema Iberico.

Subespecies

  • Salamandra salamandra alfredschmidti.
  • Salamandra salamandra almanzoris.
  • Salamandra salamandra bejarae.
  • Salamandra salamandra bernardezi.
  • Salamandra salamandra beschkovi.
  • Salamandra salamandra crespoi.
  • Salamandra salamandra fastuosa.
  • Salamandra salamandra galliaca.
  • Salamandra salamandra gigliolii.
  • Salamandra salamandra longirostris.
  • Salamandra salamandra morenica.
  • Salamandra sal. salamandra – Salamandra tacada.
  • Salamandra sal. terrestris – Salamandra estriada.
  • Salamandra salamandra werneri.

Se veiga tamién

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Salamandra salamandra: Brief Summary ( арагонски )

добавил wikipedia emerging languages

Salamandra salamandra ye una especie d'urodelo d'a familia Salamandridae y d'o chenero Salamandra muito estendillata por Europa, común en os Pireneus y no guaire común en o Sistema Iberico.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Tåttermandl ( баварски )

добавил wikipedia emerging languages

Die 'Tåttermandln' (Sidtiróler Dialekt; in Nordtiról Wegnår, Muĕraggl, Möltnhunt ...) sein wégn ihrer auffällign Fårb leicht zu derkénnen: schwårz mit groaße gelbe Fléckn. Die Haut isch glått unt produziart an Schleim, der in Viech Schutz va Pakterien gip. Zåmpm Schwånz wern sie bis 20 cm lång. Sie pewégn sich långsåm.

 src=
Tattermandl

Die Weibelen légn 20 pis 40 Tolme (Füeßnégl) mit Außnkiemen in die Pach å; sie håm viar Fiaßlen. In Gepirge kénnen die Weibelen unter Umstént die Tolme länger austrågn, pis sie pésser entwicklt sein.

Tåttermandlen (Fuirsalamander) gip’s va Pórtugal iber Mittleurópa pis in die Karpatn unt nåch Griachnlånt, aa af der italinischn Hålbinsl pis gånz åi. In Toale va Spanien unt in Dénemark fahln sie.

Sie pleim gern in der Néchnt va die Pach unt mégn die faichte Luft. Déswégn sigg man sie meischtns, wénn’s régnt óder die Nåcht. Verdréckte Pach mégn sie nét. In Mittleurópa geahn sie in Winterstarre, wénn’s Winter wert; in Sideuropa, wó’s wérmer isch, sein sie in Winter aktiv.

Zun Fréssn håm sie in liapschtn Régnwirm, Schneggn unt Insektn. Fir die Lait sein sie nét gfahrlich. Der Hautschleim sóllet nét in Kóntakt mit die Augn kémmen, weil er reizt.

Es gip a påår Unterårtn. In die Ålpm isch die Unterårt S. s. salamandra, in Taitschlånt aa die Unterårt S. s. terrestris.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Viersalamander ( Vls )

добавил wikipedia emerging languages

De Viersalamander (Salamandra salamandra) es een bêestje van de familie van de salamanders.

Uutzicht

Vee minsn vindn de viersalamander de schôonste salamander dat er es. Ie es zwart blinknd va kleur, moar me schône gele plekkn en streepn. Ie eit nen korte, stompe steirt en an de boasis van zyn pôotn eit ie een gele plekke. Deur die kleurn weetn aar bêestn lik egels dan ze gin viersalamanders meugn eetn, z'hen klier bachtn nundern kop woamei dan ze vergif kunn wegsputn. Ze keunn tot 20 cm lank kommn en mêer dan 20 joar kommn in 't wilde, in gevangschap zoudn ze 50 joar oud kunn kommn.

Verspreidienge

De viersalamander komt nie vele mi vôorn in België, allêen in de Vlamsche Ardenn keun je em nog ip verschillnde plekkn vindn, juuste lik in d'Ardenn. Ie es vrêe difficile wa da zyn woater beteft: de plassn meugn nie te diepe zyn, der mag bykan niet in groein en de pH moet redelik neutroal zyn (tussn de 5.5 en 7.5). D'oundersôorte die in België vôornkomt, is de Salamandra salamandra terrestris.

Leevnswyze

Overdag goa je em nie vele teegnkomn, ie leeft vôorol 's nachts, o't koel es. De poarienge es vrêe typisch: het manneke tracht et vrouwke zoverre te krygn da't et nie mêe kan beweegn, ton kruupt ie der ounder en eft ze ip. Deur zyne steirt te beweegn probeert ie de cloaca te stimuleern. Lukt da, ton gift ie een spermatofoor of dat het vrouwke gewillig anneemt. De larvn groein van oktober tot april en zyn deur 't wuvetje leevnd in woater in oude beuke- en êkebusschn uuteduwd. 't Is ollêne an ze nog nie vulgroeid zyn dan viersalamanders in 't woater zittn, 't zyn d'ênigste echte landsalamanders van België.

Eetn

De viersalamander eet geirn insectelarvn, kobbn, duuzndpôotn, tettiengn en slekkn. O't ie larve es, eet ie andere woaterbêestn gelik vliege-, muggelarvn, haftn en ôok klêene kreeftachtigen.

Externe koppelienge

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Viersalamander: Brief Summary ( Vls )

добавил wikipedia emerging languages

De Viersalamander (Salamandra salamandra) es een bêestje van de familie van de salamanders.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Κοινή σαλαμάνδρα ( грчки, современ (1453-) )

добавил wikipedia emerging languages

Η κοινή σαλαμάνδρα, Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758) ή σαλαμάνδρα της φωτιάς, είναι ένα είδος σαλαμάνδρας στην οικογένεια Salamandridae. Πρόκειται για το πιο γνωστό ίσως είδος σαλαμάνδρας στην Ευρώπη και αποτελεί ένα από τα τρία είδη σαλαμάνδρας στην Ελλάδα.

Περιγραφή

Πρόκειται για μια μεγάλου μεγέθους σαλαμάνδρα, η οποία μπορεί φτάνει συνήθως τα 25cm σε τελικό μήκος, σπανίως περισσότερο[1]. Είναι μαύρη με κίτρινες κηλίδες ή ρίγες, ενώ η αναλογία των χρωμάτων μπορεί να διαφέρει σε μεγάλο βαθμό στα διάφορα υποείδη. Τα θηλυκά είναι μεγαλύτερα από τα αρσενικά. Τα αρσενικά έχουν αναλογικά μεγαλύτερα άκρα και ουρά[1].

Γεωγραφική κατανομή

Το είδος είναι ευρέως κατανεμημένο στο μεγαλύτερο μέρος της Ευρώπης, με εξαίρεση τις Βρετανικές νήσους, μέρος της βόρειας και ανατολικής Ευρώπης, καθώς και πολλά μεγάλα νησιά της Μεσογείου[2]. Στην Ελλάδα, η εξάπλωση της περιλαμβάνει σχεδόν όλη την ηπειρωτική Ελλάδα, την Πελοπόννησο και την Εύβοια[1].

Βιολογία

Είναι κυρίως νυκτόβιο αμφίβιο, αν και μπορεί να παρατηρηθεί εύκολα μετά από βροχή. Ζευγαρώνει νωρίς την άνοιξη στο έδαφος. Τα θηλυκά μπορούν να αποθηκεύσουν το σπέρμα του αρσενικού για μήνες και γεννούν 20 με 40 προνύμφες με σχηματισμένα άκρα, σε μικρές λίμνες, στάσιμα νερά ή ελαφρώς ρέοντα. Η μεταμόρφωση των προνυμφών διαρκεί 3 με 4 μήνες[1].

Τοξικότητα

Αν απειληθεί εκκρίνει τοξικό υγρό από αδένες που φέρει στο δέρμα κι έτσι αποτρέπει τους θηρευτές[1]. Μπορεί να χρησιμοποιήσει την άμυνά του αυτή και στην περίπτωση που χειριστεί βίαια από τον άνθρωπο. Οι ουσίες αυτές είναι ακίνδυνες για τον άνθρωπο όταν έρθουν σε επαφή με το δέρμα, αλλά μπορεί να προκαλέσουν κάποια συμπτώματα, όπως ερεθισμός, αν έρθουν σε επαφή με τα μάτια, με κάποια πληγή ή στην ακραία περίπτωση της κατάποσης[1].

Παραπομπές

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 1,4 1,5 http://www.herpetofauna.gr/index.php?module=cats&page=read&id=200&sid=191
  2. Speybroeck, J., Beukema, W., Bok, B., Van Der Voort, J. (2016). Field Guide to the Amphibians and Reptiles of Britain and Europe.. San Diego, USA: Bloomsbury Natural History.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Κοινή σαλαμάνδρα: Brief Summary ( грчки, современ (1453-) )

добавил wikipedia emerging languages

Η κοινή σαλαμάνδρα, Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758) ή σαλαμάνδρα της φωτιάς, είναι ένα είδος σαλαμάνδρας στην οικογένεια Salamandridae. Πρόκειται για το πιο γνωστό ίσως είδος σαλαμάνδρας στην Ευρώπη και αποτελεί ένα από τα τρία είδη σαλαμάνδρας στην Ελλάδα.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Вут-хĕмлĕ саламандра ( чувашки )

добавил wikipedia emerging languages
 src=
Саламандра Salamandra salamandra

Вут-хĕмлĕ саламандра, е ула саламандра, е ахаль саламандра (лат. Salamandra salamandra) — çĕрти-шыврисен хÿреллисен ушкăнĕнчи чĕрчун тĕсĕ. Европари чи паллă саламандрасенчен пĕри, лат. Salamandridae йышĕн чи шултра пайташĕ. Вут-хĕмлĕ саламандрасем уçă хура-сарă тĕслĕ. Вĕсем нумай пурăннипе паллă. Пĕрремĕш хут ун çинчен 1758 çулта швед çутçанталăк тĕпчевçи Карл Линней çырса панă.

Вуламалли

  • Жизнь животных. Том 5. Земноводные. Пресмыкающиеся / под ред. А. Г. Банникова, гл. ред. В. Е. Соколов. — 2-е изд. — М.: Просвещение, 1985. — С. 39. — 399 с.
  • Ананьева Н. Б., Боркин Л. Я., Даревский И. С., Орлов Н. Л. Пятиязычный словарь названий животных. Амфибии и рептилии. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1988. — С. 33. — 10 500 экз. — ISBN 5-200-00232-X.
  • Кузьмин С. Л. Земноводные бывшего СССР. — М.: Товарищество научных изданий КМК, 2012. — 2-е изд. — С. 65. — 370 с. — ISBN 978-5-87317-871-1
  • Писанец Е. М. Амфибии Украины (справочник-определитель земноводных Украины и сопредельных территорий). — Киев: Зоологический музей ННПМ НАН Украины, 2007. — С. 58-66. — ISBN 966-02-4176-3.
  • Б.Н. Орлов, Д.Б. Гелашвили, А.К. Ибрагимов. Ядовитые животные и растения СССР: Справочное пособие для студентов вузов по спец. «Биология». — Москва: Высшая школа, 1990. — 272 с. — ISBN 5-06-001027-9.
  • Зенкевич Л.А. Земноводные и пресмыкающиеся // Жизнь животных. — Москва: Просвещение, 1969. — Т. 4.
  • Перейти к: 1 2 Сосновский И. П. Амфибии и рептилии леса. — Москва: Лесная промышленность, 1983. — С. 26-30.

Каçăсем

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Вут-хĕмлĕ саламандра: Brief Summary ( чувашки )

добавил wikipedia emerging languages
 src= Саламандра Salamandra salamandra

Вут-хĕмлĕ саламандра, е ула саламандра, е ахаль саламандра (лат. Salamandra salamandra) — çĕрти-шыврисен хÿреллисен ушкăнĕнчи чĕрчун тĕсĕ. Европари чи паллă саламандрасенчен пĕри, лат. Salamandridae йышĕн чи шултра пайташĕ. Вут-хĕмлĕ саламандрасем уçă хура-сарă тĕслĕ. Вĕсем нумай пурăннипе паллă. Пĕрремĕш хут ун çинчен 1758 çулта швед çутçанталăк тĕпчевçи Карл Линней çырса панă.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Галт саламандр ( монголски )

добавил wikipedia emerging languages

Галт саламандр (лат. Salamandra salamandra) нь Европ тивд тархсан хоёр нутагтан юм.

 src=
Улбар шар судалтай саламандр

Биеийн урт 15-25см, хааяа 30см хүрэх тохиолдол бий. Өнгө нь шар, улаан судалтай (заримдаа улбар шар) хар.

Урт нарийн бие, богино бүдүүн хөл, хуруутай. Нурууг нь дагасан 2 эгнээ хорны шугам бий. Эрэгчин нь эмэгчнээсээ биеэр жижиг байдаг.

Хор

 src=
Самандарины бүтэц

Саламандрын багт багтдаг амьтад ихэнх нь дайснуудаас биеэ хамгаалахын тулд арьсныхаа гадуур хортой нялцгай бүрхүүлтэй байдаг. Галт саламандр нь самандарин (C19H31NO2), самандаридин (C21H31NO), самандерон (C22H31NO2) гэгдэх алкалоидын төрлийн нейротоксин буюу мэдрэл саармагжуулагч хорыг агуулна. Энэ нь хөвчтөний хүрээний бүх амьтанд үйлчлэх бөгөөд амьсгаадуулж, даралт ихэсгэнэ.

 src=
Чихний суваг

Хорны суваг нь толгойн арын хэсэгт орших чихний суваг болон нурууны гол шугамын дагуу байрласан байдаг. Сүүн цагаан өнгөтэй хорт шингэнийг 300 см/секундын хурдтай цацах чадвартай.

Дэд зүйлүүд

 src=
Португалын галт саламандр (S. s. galliaca)
 src=
Францын галт саламандр (S. s. terrestris) [1]

Дараах дэд зүйлс бий.

  • Salamandra salamandra alfredschmidti 
  • Salamandra salamandra almanzoris Испаний галт саламандр
  • Salamandra salamandra bejarae 
  • Salamandra salamandra bernardezi Иберийн галт саламандр
  • Salamandra salamandra beschkovi
  • Salamandra salamandra crespoi 
  • Salamandra salamandra fastuosa 
  • Salamandra salamandra galliaca Португалын галт саламандр
  • Salamandra salamandra gigliolii Италийн галт саламандр
  • Salamandra salamandra longirostris 
  • Salamandra salamandra morenica Мореникагийн галт саламандр
  • Salamandra salamandra salamandra 
  • Salamandra salamandra terrestris Францын галт саламандр

Амьдрах орчин

Харанхуй, чийглэг орчинд дуртай. Усанд ойр навчит ой, холимог ойн модны ёроолд амьдрах бөгөөд ихэнх цагаа чулуу, унасан модны доор, модны үндэсний завсар, бусад амьтны ухсан нүх зэрэгт нуугдаж өнгөрөөнө.

Голцуу шөнийн цагаар идэш тэжээл хайн ангуучлах боловч заримдаа борооны дараа, өдөр ч гэсэн гарч ирэх нь бий.

Идэш тэжээлээ наалдамхай хэлээ сунгаж барьж авах юм уу шууд хазаж бариад тэр чигээр нь залгидаг. Аалз, шавьж, шавьжны авгалдай, жижиг хоёр нутагтнууд гэх мэт жижиг амьтдыг барьж иддэг.

 src=
Цасан дээр явж буй галт саламандр

Биеийн температур нь орчноо дагаж өөрчлөгддөг тул хэт халуун, эсвэл хэт хүйтэнд бараг хөдөлдөггүй.

Дайснууд

Дайсан ойртоход галт саламандр тэр зүг рүү чихний сувгаа чиглүүлж, хамгаалалтын байдалд орж зогсдог. Хортой амьтдад элбэг байдаг хурц тод өнгөтэй тул дурлаж довтолдог дайсан бараг байхгүй. Галт саламандрын биеэ хамгаалах эцсийн арга нь хор цацах явдал бөгөөд аргагүй байдалд ороогүй цагт хороо цацдаггүй. Хорноос нь болоод арьсанд нь паразит хорхойнууд амьдардаггүй боловч элэг, гэдэс, амны хөндийд нь туузан хорхой паразитлан амьдрах тохиолдол бий.

 src=
S.s.salamandra

Нас бие гүйцээгүй галт саламандр нь махчин цохны довтолгоонд өртөх нь бий.

Тархалт

 src=
Галт саламандрын тархалтын зураг

Галт саламандр нь өмнөд, төв, Зүүн Европт тархсан байдаг. Хойд хязгаар нь Герман, Польшийн нутаг юм. Зүүн хязгаар нь Карпатын нуруу. Далайн түвшнээс дээш 400-1000м өргөгдсөн газруудад амьдарна.

Хүн ба галт саламандр

Галт саламандр нь эртний Европт гал дотор амьдардаг, мөн биеийн температур нь маш хүйтэн тул галыг ойртуулдаггүй, эсвэл унтраадаг гэж итгэдэг байв.

Мөн галыг өрддөг чанартай гэж зороастрианизмд үздэг байсан тул ариун галыг өрдөхийн тулд галт саламандрыг өргөдөг байв.

Галт саламандр нь саад бэрхшээлд сөхрөлгүй даван туулж чадах итгэл, ариун галыг өрдөж, бузар галыг унтраахын бэлгэдэл болдог.

 src=
Франсуа I-ийн Шамбор цайз дахь галт саламандрын дүрс

Чулуун хөвөнгөөр хийгдсэн бөс даавуу дорно зүгээр нэвтрэхэд европчууд түүнийг саламандрын арьсаар хийгдсэн гэж бодож байсан гэдэг.

 src=
Галт саламандрын хээгээр гоёсон галт тэрэг. Австри

Ном зүй

  • William E. Duellman, Linda Trueb "Biology of Amphibians" (Johns Hopkins Univ Pr) ISBN 0-8018-4780-X
  • Richard A. Griffiths "Newts and Salamanders of Europe" (Princeton Universal Press) ISBN 0-12-303955-X

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia зохиогчид ба редакторууд
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Галт саламандр: Brief Summary ( монголски )

добавил wikipedia emerging languages

Галт саламандр (лат. Salamandra salamandra) нь Европ тивд тархсан хоёр нутагтан юм.

 src= Улбар шар судалтай саламандр

Биеийн урт 15-25см, хааяа 30см хүрэх тохиолдол бий. Өнгө нь шар, улаан судалтай (заримдаа улбар шар) хар.

Урт нарийн бие, богино бүдүүн хөл, хуруутай. Нурууг нь дагасан 2 эгнээ хорны шугам бий. Эрэгчин нь эмэгчнээсээ биеэр жижиг байдаг.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia зохиогчид ба редакторууд
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging languages

Bissa de la pioa ( Vec )

добавил wikipedia emerging_languages
 src=
Areale di distribuzione

La bissa de la pioa (nome sientifego Salamandra salamandra) la è an urodelo che fa parte de la fameja Salamandridae.

Descrižion

La bissa de la pioa se la cognoss facilmente par al so color negro co vistose mace giale.

La bissa de la pioa la donde i 15–20 cm de longheža total (coda conpresa), e le mastce le è in genere pì longhe e grosse de i mastci. Le mastce le è ovovipare, e le fa mudoi inte ricatei, roje o altri cors de aqua ossigenadi polito. I mudoi i à branchie e quatro žate ben svilupade. I mudoi i se diferenžia da altri de urodeli par la presenža de mace ciare a la base de le žate. Inte žerte popolažion de montagna de bissa de la pioa, le mastce le è vivipare e le fà boat conpletamente svilupadi e pronti par la vita terestre.

Abitudini

I adulti i fà na vita discreta, e i è de solito ativi solche de not, o durante al tenp piovoss e umido (da sto tant gnen al nome "bissa de la pioa"). I abita diversi tipi de bosch, pì che sia de latifoglie missiadi, de fagher e castegner, pì che sia arent cors de aqua.

Ghe n'è poca diferenža fra mastci e femene. I mastci se i cognoss par la sagoma de solito pì magra, e par an gnoch te 'l cul, aonde che le celule spermatiche le è conservade 'te na strutura ciamada spermateca. La fecondažion la è interna 'te le femene, che le tira sù la semenža assada su 'l teren da 'l mastcio durante 'l acopiament. I mastci i se cata da dir durante 'l periodo de 'l calor (che al canbia secont la posižion geografica).

Inte la Europa meridional, la bissa de l apioa la è ativa pì che sia de otuno e de primavera, e no la se ritira in letargo invernal. In Europa central, inveže, la è ativa in primavera e in istà, e la va in letargo durante i mesi pì fredi.

Distribužion

La à na anpia distribužion in Europa, 'te la fassa magrebina, i Balcani e la Asia Minor.

Sotspecie

La specie Salamandra salamandra la à an numero variabile de sotspecie ricognosseste infin dess: 16 sotspecie, de le quale 13 presenti in Europa. Žerte le è state in seguito descrite come specie separade. In Italia la è representada da S. salamandra salamandra propria de le region alpine e da Salamandra salamandra grigolii, endemismo italico distribuì 'te le Alpi Maritime e in tut al Apenino, infin a la Calabria.

Miti e credenže popolari

La bissa de la pioa la è stata ogeto durante i secoi de miti e credenže, tra le quai che n'è quela che la pode sopraviver a 'l fogo. Sto tant al è de 'l tut sbaljà parchè la so pel umida la la rende delicata in presenža de fonti de calor e anca distante da l'aqua. La è inveže in part vera la credenža che la è velenosa: le so ghiandole de la pel difati le pol far an liquido che brusa te le mucose; sta sostanža la è na difesa contro i predator, che i gnen avisadi de 'l pericol da la coloražion aposematica de la spece.

Bibliografia

Ligami foresti

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging_languages

Bissa de la pioa: Brief Summary ( Vec )

добавил wikipedia emerging_languages
 src= Areale di distribuzione

La bissa de la pioa (nome sientifego Salamandra salamandra) la è an urodelo che fa parte de la fameja Salamandridae.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia emerging_languages

Fire salamander ( англиски )

добавил wikipedia EN

The fire salamander (Salamandra salamandra) is a common species of salamander found in Europe.

It is black with yellow spots or stripes to a varying degree; some specimens can be nearly completely black while on others the yellow is dominant. Shades of red and orange may sometimes appear, either replacing or mixing with the yellow according to subspecies.[2] This bright coloration is highly conspicuous and acts to deter predators by honest signalling of its toxicity (aposematism)[3] Fire salamanders can have a very long lifespan; one specimen lived for more than 50 years in Museum Koenig, a German natural history museum.

Habitat, behavior and diet

Fire salamanders live in the forests of central Europe and are more common in hilly areas. They prefer deciduous forests since they like to hide in fallen leaves and around mossy tree trunks. They need small brooks or ponds with clean water in their habitat for the development of the larvae. Whether on land or in water, fire salamanders are inconspicuous. They spend much of their time hidden under wood or other objects. They are active in the evening and the night, but on rainy days they are active in the daytime as well.[4]

The diet of the fire salamander consists of various insects, spiders, millipedes, centipedes,[5] earthworms and slugs, but they also occasionally eat newts and young frogs. In captivity, they eat crickets, mealworms, waxworms and silkworm larvae. Small prey will be caught within the range of the vomerine teeth or by the posterior half of the tongue, to which the prey adheres. It weighs about 40 grams. Compared to other salamanders in the region like Luschan's salamander, the fire salamander has been shown to be larger and appears to have a more solid pectoral girdle. Additionally, it has a longer pectoral girdle than Luschan’s salamander. [6] The fire salamander is one of Europe's largest salamanders[7] and can grow to be 15–25 centimetres (5.9–9.8 in) long.[8]

Reproduction

Males and females look very similar, except during the breeding season, when the most conspicuous difference is a swollen gland around the male's vent. This gland produces the spermatophore, which carries a sperm packet at its tip. The courtship happens on land. After the male becomes aware of a potential mate, he confronts her and blocks her path. The male rubs her with his chin to express his interest in mating, then crawls beneath her and grasps her front limbs with his own in amplexus. He deposits a spermatophore on the ground, then attempts to lower the female's cloaca into contact with it. If successful, the female draws the sperm packet in and her eggs are fertilized internally. The eggs develop internally and the female deposits the larvae into a body of water just as they hatch. In some subspecies, the larvae continue to develop within the female until she gives birth to fully formed metamorphs. Breeding has not been observed in neotenic fire salamanders.

In captivity, females may retain sperm long-term and use the stored sperm later to produce another clutch. This behavior has not been observed in the wild, likely due to the ability to obtain fresh sperm and the degradation of stored sperm.[9]

Toxicity

Samandarin structure

The fire salamander's primary alkaloid toxin, samandarin, causes strong muscle convulsions and hypertension combined with hyperventilation in all vertebrates. Through an analysis of the European fire salamander’s skin secretions, scientists have determined that another alkaloid, such as samandarone, is also released by the salamander.[10] These steroids can be swabbed from the salamander’s parotid glands. Samandarine was often the dominant alkaloid present but the ratio varied between salamanders. This ratio, however, was not shown to be sex dependent. [11]Larvae do not produce these alkaloids. Upon maturity, ovaries, livers, and testes appear to produce these defensive steroids. The poison glands of the fire salamander are concentrated in certain areas of the body, especially around the head and the dorsal skin surface. The coloured portions of the animal's skin usually coincide with these glands. Compounds in the skin secretions may be effective against bacterial and fungal infections of the epidermis; some are potentially dangerous to human life.

Distribution

Video of a fire salamander in its natural habitat in Austria

Fire salamanders are found in most of southern and central Europe. They are most commonly found at altitudes between 250 metres (820 ft) and 1,000 metres (3,300 ft), only rarely below (in Northern Germany sporadically down to 25 metres (82 ft)). However, in the Balkans or Spain they are commonly found in higher altitudes as well.

Subspecies

Several subspecies of the fire salamander are recognized. Most notable are the subspecies fastuosa and bernadezi, which are the only viviparous subspecies – the others are ovoviviparous.

  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa (or bonalli) – yellow-striped fire salamander
  • S. s. gallaica – Galician fire salamander
  • S. s. gigliolii
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra – spotted fire salamander, nominate subspecies
  • S. s. terrestris – barred fire salamander
  • S. s. werneri

Some former subspecies have been lately recognized as species for genetic reasons.

Gallery

References

  1. ^ Sergius Kuzmin, Theodore Papenfuss, Max Sparreboom, Ismail H. Ugurtas, Steven Anderson, Trevor Beebee, Mathieu Denoël, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Maria Ogielska, Jaime Bosch, David Tarkhnishvili, Vladimir Ishchenko (2009). "Salamandra salamandra". IUCN Red List of Threatened Species. 2009: e.T59467A11928351. doi:10.2305/IUCN.UK.2009.RLTS.T59467A11928351.en. Retrieved 19 November 2021.{{cite journal}}: CS1 maint: multiple names: authors list (link)
  2. ^ Francis, Eric T.B. (1934). "The anatomy of the Salamander". Oxford: Clarendon Press. Retrieved January 12, 2013.
  3. ^ Caspers, Barbara A. (30 June 2020). "Developmental costs of yellow colouration in fire salamanders and experiments to test the efficiency of yellow as a warning colouration". Amphibia-Reptilia. 41 (3): 373–385. doi:10.1163/15685381-bja10006.
  4. ^ Tanner, Vasco M.; Wood, Stephen L. (1958). "Salamander". The Great Basin Naturalist. Phovo (Utah): Brigham Young University. pp. 97ff. Retrieved January 12, 2013.
  5. ^ Sydlowski, Rose. "Salamandra salamandra". Animal Diversity Web. Retrieved 2022-12-02.
  6. ^ Özeti, Neclâ (1967). "The Morphology of the Salamander Mertensiella luschani ( Steindachner ) and the Relationships of Mertensiella and Salamandra". American Society of Ichthyologists and Herpetologists ( ASIH ): 287–298.
  7. ^ "Bsal". www.ravon.nl. Retrieved 2022-12-02.
  8. ^ Griffiths, R (1996). Newts and Salamanders of Europe. London: Academic Press.
  9. ^ Steinfartz, S.; Stemshorn, K.; Kuesters, D.; Tautz, D. (30 November 2005). "Patterns of multiple paternity within and between annual reproduction cycles of the fire salamander (Salamandra salamandra) under natural conditions". Journal of Zoology. 268 (1): 1–8. doi:10.1111/j.1469-7998.2005.00001.x.
  10. ^ Mebs, Dietrich; Pogoda, Werner (1 April 2005). "Variability of alkaloids in the skin secretion of the European fire salamander (Salamandra salamadra terrestris)". Toxicon. 45 (5): 603–606. doi:10.1016/j.toxicon.2005.01.001. PMID 15777956.
  11. ^ Mebs, Dietrich; Pogoda, Werner (1 April 2005). "Variability of alkaloids in the skin secretion of the European fire salamander (Salamandra salamadra terrestris)". Toxicon. 45 (5): 603–606. doi:10.1016/j.toxicon.2005.01.001. PMID 15777956.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EN

Fire salamander: Brief Summary ( англиски )

добавил wikipedia EN

The fire salamander (Salamandra salamandra) is a common species of salamander found in Europe.

It is black with yellow spots or stripes to a varying degree; some specimens can be nearly completely black while on others the yellow is dominant. Shades of red and orange may sometimes appear, either replacing or mixing with the yellow according to subspecies. This bright coloration is highly conspicuous and acts to deter predators by honest signalling of its toxicity (aposematism) Fire salamanders can have a very long lifespan; one specimen lived for more than 50 years in Museum Koenig, a German natural history museum.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia authors and editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EN

Salamandra salamandra ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia ES

La salamandra común (Salamandra salamandra) es una especie de anfibio urodelo de la familia Salamandridae. Es el más común de los urodelos en Europa. De hábitos terrestres, únicamente entra en el agua para parir, y muchas subespecies lo hacen en tierra.[2]​ Es un urodelo inconfundible, de fondo negro y manchas variadas amarillas muy intensas que pueden llegar a cubrir la casi totalidad del cuerpo. A veces también se aprecian manchas de color rojizo.

Descripción

Adultos de entre 18 y 25 cm incluyendo la cola, siendo las hembras algo mayores. En casos excepcionales pueden llegar a 28 o más de 30 cm. Cuerpo grueso y cola relativamente corta, sin cresta dorsal ni caudal. Glándulas parótideas bien visibles en la cabeza.[3]

Diseño característico de manchas amarillas sobre fondo negro, muy variables, tanto que pudieran parecer de fondo amarillo con manchas negras. Este diseño y coloración es utilizada como una señal de advertencia para evitar ser atacada por posibles predadores —coloración aposemática—. Su piel contiene pequeñas cantidades de sustancias tóxicas que irritan los ojos y boca de los predadores.[4]

Las larvas tienen la cabeza más ancha que el cuerpo, con cresta dorsocaudal que comienza en la parte posterior del tronco. De coloración oscura, en la base de cada pata suele tener una pequeña mancha clara, más patente en las posteriores. Se ha observado neotenia en esta especie.[2]

Si pierden algún miembro las salamandras son capaces de regenerarlos.[5]

Comportamiento, hábitat, distribución y conservación

 src=
Larva de S. salamandra en la que se aprecian las marcas blancas de las patas.

Es un animal de hábitos nocturnos, aunque puede verse activa de día si la humedad relativa es alta —en días lluviosos o neblinosos—, y cuando la temperatura es fresca pero superior a los 3 ºC. Por el día se refugia bajo la hojarasca, troncos de árboles caídos o bajo piedras. Las larvas se encuentran en arroyos y fuentes de aguas limpias y en ocasiones en aguas ferruginosas.

En general, es una especie ovovivípara, en la que las hembras paren larvas semidesarrolladas en el agua. Algunas subespecies son vivíparas y paren en tierra entre dos y ocho crías totalmente metamorfoseadas. Los partos tienen lugar a partir del otoño y hasta finales de la primavera dependiendo de la geografía y el clima. Las larvas tardan entre 2 y 6 meses en desarrollarse. El letargo invernal puede ser prolongado en las zonas de montaña más frías y la estivación variable en las zonas más secas.[6]

Aunque asociada a bosques caducifolios o mixtos, con arroyos limpios y bien sombreados, también aparece en los biotopos de contacto con estos bosques: roquedos, matorrales, praderas, etc.

Se distribuye a lo largo de Europa, desde Portugal a Italia y Grecia hasta el norte de Alemania, sur de Polonia y Rumanía.

Aparece catalogada como «preocupación menor» por la UICN, aunque si se consideran las subespecies, algunas pueden catalogarse como amenazadas. En general, las poblaciones se mantienen estables, aunque localmente pueden haber disminuido e incluso haberse extinguido, como en el Sistema Ibérico de la península ibérica donde ha desaparecido en los últimos 20 años debido, quizá, a una enfermedad epidémica.[7]​ Sus mayores amenazas son la destrucción del hábitat y en consecuencia la fragmentación de las poblaciones, la introducción de predadores como salmónidos o el cangrejo rojo americano y, en áreas concretas, el atropello de adultos al cruzar vías de comunicación. Algunas poblaciones españolas se hallan afectadas por la enfermedad micótica denominada quitridiomicosis.[1]

Sistemática

Fue descrita por primera vez por Carlos Linneo en 1758, denominándola Lacerta salamandra.[8]​ Posteriormente, en 1896 Einar Lönnberg la trasladó al género Salamandra.[9]

Subespecies

Solo en la península ibérica existen 9 subespecies de Salamandra salamandra:[2]

 src=
S. s. gallaica en la que se pueden ver los arabescos. En este caso no tiene manchas rojas.
 src=
S. s. terrestris con manchas amarillas.
 src=
S. s. bernardezi con bandas amarillas y manchas rojas en la cabeza.
  • S. s. gallaica Nikolskii, 1918: Es grande y robusta con el hocico puntiagudo. Su diseño se compone de manchas amarillas irregulares similares a arabescos y frecuentemente con manchas rojas burdeos. Se distribuye por el centro y sur de Galicia, casi todo Portugal (excepto el sur) y Extremadura.
  • S. s. almanzoris Müller and Hellmich, 1935: Pequeña, con pocas y pequeñas manchas amarillas, sin manchas rojas. Circunscrita a las sierras de Gredos y Guadarrama.
  • S. s. bejarae Mertens and Müller, 1940: pequeña, mediana o grande, manchas amarillas con forma de coma. Se distribuye por los sistemas Central e Ibérico y por los Montes de Toledo y Montes de León.
  • S. s. fastuosa Eiselt, 1958: Pequeña, con el hocico redondeado, su diseño se compone de franjas amarillas. Algunas poblaciones son vivíparas. Centro y oeste de Pirineos y este de la cordillera Cantábrica.
  • S. s. terrestris Eiselt, 1958: Grande y robusta, con manchas amarillas dispersas o en dos bandas continuas. Se encuentra en los Pirineos orientales, Cataluña y resto de Europa.
  • S. s. bernardezi Gasser, 1978: Pequeña, con el morro redondeado, con las manchas amarillas dispuestas en bandas como patrón más común. El viviparismo de esta subespecie es muy acentuado. Aparece en la cordillera Cantábrica central y occidental, hasta el noreste de Galicia.
  • S. s. crespoi Malkmus, 1983: Muy grande, más de 25 cm, cabeza pequeña, hocico puntiagudo y dedos largos. Con manchas amarillas, rojas o pardas. Sur de Portugal.
  • S. s. morenica Joger and Steinfartz, 1994: Tamaño grande, más de 21 cm. Hocico puntiagudo y manchas amarillas y a veces rojas. Se distribuye por Sierra Morena y sierras de Cazorla, Segura y Alcaraz.
  • S. s. alfredschmidti Köhler and Steinfartz, 2006: Pequeña, con el morro redondeado, su diseño tiende a un color uniforme por todo el cuerpo, ya sea amarillo o marrón amarillento. Limitada a Asturias. Se ha puesto en duda el status de esta subespecie como resultado de una investigación posterior, en la que se amplió el área de estudio, se analizó el patrón de coloración de más de 1100 individuos y en la que se incluyeron análisis genéticos y de similitud de nicho ecológico. Esta investigación concluye que se trata de un ejemplo de polimorfismo dentro de S. s. bernardezi. Por lo tanto, el patrón de coloración es también variable en esta última y es común el color pardo o marrón oscuro en muchos individuos.[cita requerida]

Aún se discute el número de clados existentes en la península ibérica, de estos 9 algunos autores reducen la lista a 6, incluyendo el cambio de estatus de la subespecie S. s. almanzoris a especie.[10]S. s. gallaica, S. s. fastuosa, S. s. terrestris y S. s. bejarae forman un grupo genéticamente próximo y S. s. crespoi y S. s. morenica forman otro.[2]​ En cualquier caso, las subespecies vivíparas parecen distinguirse de las ovovivíparas no solo por el carácter reproductor, sino también por ser dos clados filogenéticos bien separados.[11]

Sinonimia

Su conocimiento desde antiguo, su amplia distribución europea y su gran variabilidad de diseño han hecho que numerosos autores incurrieran en sinonimia al describir la especie, subespecies, variedades o formas.[12]

  • Lacerta salamandra Linnaeus, 1758
  • Salamandra candida Laurenti, 1768
  • Salamandra maculosa Laurenti, 1768
  • Salamandra terrestris Houttuyn, 1782
  • Salamandra terrestris Lacépède, 1788
  • Salamandra terrestris Bonnaterre, 1789
  • Gecko salamandra Meyer, 1795
  • Triton vulgaris Rafinesque, 1814
  • Salamandra maculata Merrem, 1820
  • Salamandra vulgaris Cloquet, 1827
  • Triton corthyphorus Leydig, 1867
  • Salamandra maculosa var. nera Doderlein, 1872
  • Salamandra maculosa var. pezzata Doderlein, 1872
  • Salamandra maculosa Boulenger, 1882
  • Salamandra maculosa var. europaea Bedriaga, 1883
  • Salamandra maculosa var. gallaica López-Seoane, 1885
  • Salamandra maculosa var. molleri Bedriaga, 1889
  • Salamandra salamandra Lönnberg, 1896
  • Salamandra maculosa var. nigriventris Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. typica Bedriaga, 1897
  • Salamandra maculosa var. taeniata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. quadri-virgata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. coccinea Schweizerbarth, 1909
  • Salamandra salamandra salamandra Poche, 1912
  • Salamandra moncheriana Schreiber, 1912
  • Salamandra maculata Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa forma fastuosa Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa var. speciosa Schreiber, 1912
  • Salamandra salamandra molleri Nikolskii, 1918
  • Salamandra salamandra taeniata Nikolskii, 1918
  • Salamandra maculosa var. taeniata forma Bonnali Wolterstorff, 1925
  • Salamandra salamandra taeniata Mertens, 1925
  • Salamandra maculosa taeniata forma bernardezi Wolterstorff, 1928
  • Salamandra salamandra carpathica Calinescu, 1931
  • Salamandra maculosa bejarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra maculosa bezarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra salamandra (= maculosa) hispanica Wolterstorff, 1937
  • Salamandra maculosa subsp. Bernardezi Scharlinski, 1939
  • Salamandra salamandra albanica Gayda, 1940
  • Salamandra salamandra thuringica Gayda, 1940
  • Salamandra salamandra hispanica Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra bonnali Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra bernardazi Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra forma francica Sochurek and Gayda, 1941
  • Salamandra salamandra forma werneri Sochurek and Gayda, 1941
  • Salamandra salamandra gigliolii Eiselt and Lanza, 1956
  • Salamandra salamandra salamandra Eiselt, 1958
  • Salamandra (Salamandra) salamandra Özeti, 1967
  • Salamandra salamandra beschkovi Obst, 1981
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (crespoi) crespoi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (crespoi) morenica Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (fastuosa) alfredschmidti Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (fastuosa) bernardezi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (fastuosa) fastuosa Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (fastuosa) gigliolii Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) bejarae Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) beschkovi Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) gallaica Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) salamandra Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) terrestris Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) salamandra (salamandra) werneri Dubois and Raffaëlli, 2009
  • Salamandra (Salamandra) almanzoris Dubois and Raffaëlli, 2009

Referencias

  1. a b Kuzmin, S., T. Papenfuss, M. Sparreboom, I. H. Ugurtas, S. Anderson, T. Beebee, M. Denoël, F. Andreone, B. Anthony, B. Schmidt, A. Ogrodowczyk, M. Ogielska, J. Bosch, D. Tarkhnishvili & V. Ishchenko (2009). «Salamandra salamandra». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2011.2. (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 24 de enero de 2012.
  2. a b c d Mansó y Pijoan (2011)
  3. Arnold y Burton (1978), Lanza (2002), Velasco (2005), Masó y Pijoan (2011)
  4. Arnold y Burton (1978)
  5. Estudio sobre la capacidad de regeneración en salamandras.
  6. Kuzmin et ál. (2009), Mansó y Pijoan (2011)
  7. Velasco et ál. (2005)
  8. Linneo (1758)
  9. Lönnberg (1896)
  10. Dubois y Rafaëlli (2009)
  11. García-París et ál. (2003)
  12. Frost (2011)

Bibliografía

  • Arnold, E.N y J.A. Burton (1978). Guía de campo de los reptiles y anfibios de la España y de Europa. Barcelona: Omega. p. 275. ISBN 84-282-0488-8.
  • Beukema, W. (2006). Filling the gap in the distribution of Salamandra salamandra alfredschmidti Köhler & Steinfartz 2006, and remarks on the reproduction of the Río Tendi vally salamanders in Asturias, Spain. Amphibia, 5 (2): 20-23.
  • Beukema, W., Nicieza. A. G., Lourenço, A., Velo-Antón, G. (2015). Colour polymorphism in Salamandra salamandra (Amphibia: Urodela), revealed by a lack of genetic and environmental differentiation between distinct phenotypes. Journal of Zoological Systematics and Evolutionary Research.
  • Dubois, A. & J. Rafaëlli (2009). «A new ergotaxonomy of the family Salamandridae Goldfuss, 1820 (Amphibia, Urodela)». Alytes (en inglés) 26 (1-4): 1-85.
  • Frost, Darrel R. «Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 5.5 (31 January, 2011)» (en inglés). American Museum of Natural History, New York, USA. Consultado el 25 de enero de 2012.
  • García-París, M.; M. Alcobendas, y D. Buckley y D.B. Wade (2003). «Dispersal of viviparityacross contact zones in Iberian populations of fire salamanders (Salamandra) inferred from discordance of genetic and morphological traits». Evolution (en inglés) 57 (1): 173-176. La referencia utiliza el parámetro obsoleto |coautores= (ayuda)
  • Lanza, B., S. Vanni and A. Nistri (2002). «Salamanders and newts». En Gould, E., ed. Encyclopedia of animals: mammals, birds, reptiles, amphibians (en inglés). Barnes & Noble. pp. 687. ISBN 9780760735527.
  • Linnaeus, C. (1758). Systema Naturae per Regna Tria Naturae, Secundum Classes, Ordines, Genera, Species, cum Characteribus, Differentiis, Synonymis, Locis (en inglés) (10th Edition. Volume 1 edición). Stockholm, Sweden: L. Salvii.
  • Lönnberg, E. (1896). «Linnaean type-specimens of birds, reptiles, batrachians and fishes in the zoological museum of the R. University in Upsala». Bihang till Kongliga Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar (en inglés) (22): 1-45.
  • Masó, A. y M. Pijoan (2011). Anfibios y reptiles de la península ibérica, Baleares y Canarias. Barcelona: Omega. p. 848. ISBN 978-84-282-1368-4.
  • Pasmans, F., Keller, H. (2000). Morphological variation in neighbouring populations of Salamandra salamandra bernardezi in northern Spain. Zeitschrift für Feldherpetologie, 7: 77-84.
  • Pasmans, F., Bogaerts, S., Keller, H. (2004). Note on the distribution of Salamandra salamandra cf. bernardezi in Asturias, northern Spain. Podarcis, 5: 58-60.
  • Velasco, J.C., M. Lizana, J. Román, M. Delibes, J. Fernández & C. Sánchez (2005). Guía de los peces, anfibios, reptiles y mamíferos de Castilla y León (1ª edición). Medina del Campo, Valladolid: Náyade. p. 272. ISBN 84-933730-1-X.
  • B. Thiesmeier: Der Feuersalamander. In: Zeitschrift für Feldherpetologie. Suppl. Bochum 2004,4. .
  • Villanueva, A. (1993). Hallazgo de una nueva coloración de Salamandra salamandra bernardezi en Asturias. Boletín de la Asociación Herpetológica Española, 4: 14-15.

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores y editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ES

Salamandra salamandra: Brief Summary ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia ES

La salamandra común (Salamandra salamandra) es una especie de anfibio urodelo de la familia Salamandridae. Es el más común de los urodelos en Europa. De hábitos terrestres, únicamente entra en el agua para parir, y muchas subespecies lo hacen en tierra.​ Es un urodelo inconfundible, de fondo negro y manchas variadas amarillas muy intensas que pueden llegar a cubrir la casi totalidad del cuerpo. A veces también se aprecian manchas de color rojizo.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores y editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ES

Tähniksalamander ( естонски )

добавил wikipedia ET

Tähniksalamander (Salamandra salamandra) on arvatavasti kõige tuntum salamandri liik Euroopas.

Ta kaalub umbes 40 grammi ja kasvab 15–25 cm pikkuseks.

Tähniksalamander on musta värvi kollaste varieeruvate täppide või triipudega, mõni isend võib olla peaaegu täiesti must, samas võib mõnel teisel isendil domineerida hoopis kollane värv. Olenevalt alamliigist võib isenditelt leida ka eri toonides punast ja oranži.

Levila

Tähniksalamander elutseb peamiselt Lõuna-, Ida- ja Kesk-Euroopas.[1] Lääne-Euroopas võib liiki kohata Hispaanias, Portugalis ning isegi Venemaa lääneosas. Ida pool ulatub tähniksalamanderi leviala Türgist Iisraelini [2]. Ka Ibeeria jääb tema levikualasse, kuid sealsed populatsioonid on tugevalt fragmenteerunud [1]. Liigi levik ulatub veel Põhja-Aafrikasse [3].

Elupaik

Tähniksalamander on arglik liik, kes eelistab varjulisi ja niiskeid elupaiku. Tema elupaigaks on tavaliselt lehtmetsad, mis asuvad mägistel aladel. Lehtmetsades saavad nad varjuda langenud lehtede ning puutüvede alla. Varjepaigaks kasutavad tähniksalamandrid kive, tihedaid põõsaid ning rohttaimestikku [1]. Enamuse ajast veedavadki tähniksalamandrid varjepaigas olles. Aktiivsed on nad õhtuhämaruses ja öösiti, kuid vihmastel päevadel võib neid ka päevavalgel tegutsemas näha. Elupaiga läheduses peavad asuma selged veesilmad, näiteks jõed, tiigid ja ojad, kuhu täiskasvanud isendid sigima lähevad [3].

Toitumine

Tähniksalamander toitub enamasti putukatest, ämblikest, vihmaussidest ja nälkjatest, aga vahepeal söövad ka noori vesilikke või väikseid konnasid. Vangistuses söövad nad ka kilke, vihmausse ning vahausside ja siidiusside vastseid. Saaki püüab ta eesmiste hammaste ja keele abil, tänu nende kahe koostööle ei pääse saak minema.[4]

Paljunemine

Tähniksalamandrite sigivad kevadest varasuveni, suguküpseks saavad nad 3.–4. eluaastal.

Emased ja isased isendid näevad üsna sarnased välja, kuid sigimisperioodi ajal on neid võimalik eristada.

Kui isasloom on potentsiaalse emase välja valinud, blokeerib ta tema tee. Isasloom hõõrub oma lõuga vastu emast, et näidata huvi emase vastu. Isane proovib emasest kinni haarata ning lasta spermatofoori emaslooma kloaagis paiknevasse spermateeki [4]. Vees paaritudes haarab emasloom koetud spermatofoori kloaagiavaga [2]. Munade viljastumine toimub emase ihus. Munemiseks otsib emasloom puhta veekogu. Emane muneb 25–40 muna. Vastsetel on kolm paari sulgjaid lõpuseid, mis võimaldavad neil vee all hingata. Kolme kuu pärast arenevad vastsetel kopsud ning lõpused kärbuvad [2].

Ohustatus

Tähniksalamandreid ohustab eelkõige inimtegevus. Peamised ohud on elupaikade hävimine, populatsioonide killustumine, intensiivne metsade majandamine ning loomade kinnipüüdmine kaubanduslikel eesmärkidel. Oluline probleem on veel sigimispaikade reostumine, kuna salamandrid paljunevad vaid selgetes ja puhastes veekogudes. Paljud täiskasvanud isendid surevad ka maanteedel. [1]

Tähniksalamandreid püütakse kodustamise eesmärgil, kuid loomad kohastuvad vangistatud tingimustes väga halvasti ning surevad tihti. Suremise põhjuseks on seen (Batrachochytrium salamandrivorans), mis põhjustab anoreksiat, apaatiat ja ataksiat (Martel et al. 2013[5]). Seen avastati alles hiljuti ning teadaolevalt see konnadele edasi ei lähe. Sõltuvalt nakkusega kokkupuutumise viisist surevad loomad 7–27 päeva jooksul. [4]

Mürgisus

Tähniksalamandri põhiline mürk on alkaloidne toksiin samandariin. See mürk põhjustab tugevaid lihasekrampe ja lihasekangestust kombineeritult hüperventilatsiooniga kõikides selgroogsetes. Mürk on piisavalt tõhus, et tappa pisiimetaja, ja võib tekitada probleeme ka kuni koerasuurusele loomale. Inimestele see enamasti suuremaid vaevusi ei põhjusta, kuid pärast salamandri katsumist ei tohiks katsuda enda suud ega silmi, mürgi sattumine sinna võib põhjustada oksendamist või ajutist pimedust. [2]

Viited

  1. 1,0 1,1 1,2 1,3 "The International Union for Conservation of Nature".
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 "Miksike".
  3. 3,0 3,1 "Animal Diversity Web".
  4. 4,0 4,1 4,2 "Amphibia Web".
  5. Martel, A., Spitzen-van der Sluijs, A., Blooi, M., Bert, W., Ducatelle, R., Fisher, M.C., Woeltjes, A., Bosman, W., Chiers, K., Bossuyt, F., Pasmans, F. (2013). Batrachochytrium salamandrivorans sp. nov. causes lethal chytridiomycosis in amphibians. PNAS, 110(38), 15325-15329..
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipeedia autorid ja toimetajad
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ET

Tähniksalamander: Brief Summary ( естонски )

добавил wikipedia ET

Tähniksalamander (Salamandra salamandra) on arvatavasti kõige tuntum salamandri liik Euroopas.

Ta kaalub umbes 40 grammi ja kasvab 15–25 cm pikkuseks.

Tähniksalamander on musta värvi kollaste varieeruvate täppide või triipudega, mõni isend võib olla peaaegu täiesti must, samas võib mõnel teisel isendil domineerida hoopis kollane värv. Olenevalt alamliigist võib isenditelt leida ka eri toonides punast ja oranži.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipeedia autorid ja toimetajad
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia ET

Arrabio arrunt ( баскиски )

добавил wikipedia EU
«Arrabio» orriak hona dakar. burdin mearen tarteko produktuari buruzko artikulua hau da: «Arrabio (metalurgia)»

Arrabio arrunta (Salamandra salamandra) anfibio urodeloa da, Salamandridae familiakoa, Europan bizi dena. 15-16 zentimetroko luzera du, lau hanka motz eta buztan luzea. Gorputz beltza dauka, orban hori disdiratsuekin. Helduak lehortarrak dira, baina ingurune heze eta freskoak behar dituzte; ondorioz, baso hostogalkorretan bizi dira batik bat.

Kolorazio bitxi hau dela-eta, arrabioaren irudia betidanik hainbat elezahar eta sineskeriaz inguraturik egon da, eta sarri askotan sorgin eta deabruen sukaldeko piztitzat jo izan da. Adibidez, arrabioa sutatik sortzen zela, edota bertan ez zela erretzen dioten kondairak ugari dira Europa osoko kulturetan.[1] Horren adierazle garbia dugu ingelesez arrabioak duen izena: fire salamander.

Deskribapena

 src=
Arrabio arrunt heldua

Arrabio helduak 15-16 zentimetrorainoko luzera du, eta Euskal Herriko urodelorik handiena da. Burua zabala baino luzeagoa du, dortsobentralki zapaldua, eta beronen atzealdean, dortsolateralki kokaturik, guruin parotoideo nabariak ageri ditu. Begi arre-ilunak ere oso nabarmenak ditu alde dortsalean, berauen orbiten tamaina handia dela-eta. Soin-enborra zilindrikoa izaten du, eta beso eta hanka laburrek lurretik nekez altxa dezakete oinez doanean. Bizkarraldean, eta guruin parotoideoen jarraipen balira bezala, bederatzina pikortez osaturiko bi lerro paralelo hedatzen zaizkio lepo-aldetik hasi eta isatserantz.[1]

Isatsa laburragoa izaten du soina baino, eta bere zeharkako ebakidurak sekzio biribiltsua ageri du; hau animaliaren izaera lehortarraren eta agerirako moldagarritasun ezaren adierazlea da. Baina arrabio helduaren ezaugarri deskribatzailerik adierazgarriena bere janzkera eder deigarria dugu ezbairik gabe. Izan ere, arrabioaren larruazal hezea luzetarako orban edo arrasto hori eta beltz distiratsuz apaindua ageri baitzaigu; honi esker, animalia mendian ibilia den edonorentzat ikaragarri ezaguna gertatzen da.[1]

Larba 24-36 milimetro luze da jaiotzen denean, baina neurri hori baldintza geografikoen araberakoa da. Buru handi eta zabala du, eta motots-brankial arrosak, tamaina aldakorrekoak, bizi den inguruneko oxigeno-mailaren araberakoak. Ondo definitutako begi handiak ditu, 50 zentimetroko distantzian mugimendua detektatzeko gai direnak. Gorputza alboetatik zapaldua du, eta isatsa baino zertxobait luzeagoa izaten da. Isatsa konprimatua dago, eta gandor dortsal bat du, gorputzaren erdialderaino luzatzen dena. Isatsaren muturra biribildua izaten da. Azal hori-beltza du, gorputzarekiko paraleloki luzatzen diren orbanez osatutako marrazki bat osatuz. Hanken hasieran kolore horiko orban argiak ditu, garapenean aurrera joan ahala deigarriagoak egiten direnak. Hanka sendoak ditu, ez oso luzeak, eta bost hatz dituzte atzekoetan eta lau aurrekoetan. Metamorfosia burutu aurretik 60-65 milimetroko luzera izaten dute, baina handiagoak ere ikusi izan dira, esaterako bizi direneko ingurunetik atera ezin direnean, eta 95 milimetrorainoko larbak ikusi izan dira, brankiak erabat garaturik dituztenak (neotenia).

Subespezieak

 src=
Salamandra salamandra fastuosa, Urbia, Gipuzkoa
  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa
  • S. s. gallaica
  • S. s. gigliolii
  • S. s. infraimmaculata
  • S. s. longirostris
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra
  • S. s. semenovi
  • S. s. terrestris
  • S. s. Werneri

Toxikotasuna

 src=
Guruin parotoidea begien atzean dago

Arrabio arrunta, gainerako anfibio gehienak bezala, azal pozoitsuz horniturik dago. Haren kasuan, pozoia bizkarreko pikorta dortsolateraletan, eta buruko guruin parotoideetan ekoizten da baina, gainera, epidermi osoan zehar tartekaturik garatzen diren zelula guruintsuetan ere sortzen da, eta azala osoa sumingarria gertatzen da. Pozoi hau samandarina izeneko alkaloideen taldeko substantziez osatuta dago, eta zuzenean etsaien odolera sartzeko biderik balu, sekulako eragina izango luke haiengan.[1]

 src=
Samandarinaren egitura kimikoa

Hala ere, arrabioaren pozoiak defentsa-funtzioa besterik ez du eta, ondorioz, aski du jateko asmoz datorkion etsaiaren ahoa sumintzearekin, honek berehala askatuko baitu. Horregatik, arrabioak arriskua somatzen duenean, azaleko zelula guruintsuek pozoia jariatzen dute, eta berehala soin osoa zuku sumingarriz bustitzen da. Gainera, bizkarraldeko pikortek eta guruin parotoideoek pozoia esprai baten gisara jaurtitzeko ahalmena dute.[1]

Dena dela, defentsa-mekanismo berezi hau azaleko kolore biziak osatzen du. Izan ere, pozoiak etsaiak arrabioa askatzea eragiten duen arren, lehenbiziko hozkadak kalte handia egin diezaioke animaliari, eta ondorioz, derrigorrezkoa gertatzen da lehen eraso hori ere ekiditea. Horregatik, arrabioak, tropiko-aldeko makina bat anfibiok bezalaxe, janzkera bizi eta deigarriaren bitartez bere izaera pozoitsua adierazten du, etsai izan daitezkeen guztiei izaera honen berri emanez; kolorazio aposematikoa deritzo honi. Edonola ere, eta defentsa-mekanismo konplexu hau izan arren, arrabioak badu etsairen bat edo beste, zeintzuei, dirudienez, pozoiak ez dien eragiten. Hauen artean urubi arrunta (Strix aluco) eta basurdea (Sus scrofa) dira aipagarrienak.[1]

Banaketa

Arrabio arrunta eskualde paleartikoko espeziea dugu, eta Europako erdialde eta hegoaldean, Asiako mendebaldean, eta Afrikako ipar-mendebaldean aurkitu da. Iberiar penintsulan, iparralde osoan ageri dela esan daiteke; barnealdean, berriz, mendietan bakarrik ageri da. Euskal Herriari dagokionez, ohikoa da eskualde eurosiberiarreko ingurune gehienetan eta trantsiziozko mendietan. Aldiz, hegoaldeko lautada eta ingurune idorretan falta da, baldintza klimatikoak direla eta.[1]

Habitata

Arrabioa bere habitat naturalean, Austria

Europako anfibiorik lehortarrenetarikoa bada ere, arrabioak ingurune heze eta freskoak behar ditu bizi ahal izateko eta, ondorioz, Euskal Herrian batik bat baso hostogalkorretan aurkitzen da; bere habitat nagusiak pagadia, hariztia eta oihan misto hezea dira. Altitudeari dagokionean, berriz, Euskal Herrian itsas mailatik hasi eta 1600 metroko altitudetaraino ikusi da, baina Pirinioetan 1800-1900 metroraino ere hel daiteke. Edonola ere, gehienak eskualde eurosiberiarreko menditar estaian daude.[1]

Bizimodua

Arrabioa bereziki espezie lehortarra dugu, eta larbak errutera baino ez da uretara hurbiltzen. Bizimodu ilunabartar eta gautarra duen arren, eguraldia euritsua denetan egunez ere ikus daiteke bere dietaren osagai diren intsektu, araknido, miriapodo, bare eta zizareen bila ari dela. Oro har bakarzalea den arren, batzuetan talde handiak ere ikusi izan dira, baina gertaera horren arrazoia zein den ez dakigu oraindik.[1] Egunean zehar, harripeetan, zuhaitz-enbor ustelduen edo goroldioaren azpian, lurpean edo mikrougaztunen galerietan ezkutaturik egoten dira. Ez dira batere oldarkorrak. Ugal garaian, eta baita arriskua sumatzen dutenean ere, “nit-nit-nit” moduko soinu bat ateratzeko gai dira.

Elikadura

Arrabioaren larbak oso jatunak dira eta aktiboki ehizatzen dute. Beste anfibio batzuk ez bezala, arrabioen larbek zein helduek hortz modukoak dituzte barailan, euren harrapakin espektroa zabaltzea baimentzen dietenak. Larben dieta batik bat, dafneek, trikopteroek eta dipteroek osatzen dute baina joera kanibalak dituzte maiz, beraien tamaina bereko aleak jaten ikusi izan direlarik.

Arrabio helduak, barailak eta mingaina erabiliz harrapatzen dituen ornogabe lurtar txikiak ditu elikagai. Arrabioek gainera ikuspen trikromatikoa dute, harrapakinak bilatzeko erabiltzen dutena. Hauen artean, koleoptero, gasteropodo, anelido, isopodo, miriapodo eta araknidoak topa daitezke. Kasu arraro batzuetan, moluskuak, diplopodoak, pentatomidoak eta lur-zizareak aurkitu dira hauen digestio-hodietan.

Ugalketa eta ontogenia

Euskal Herriko gainerako urodeloek ez bezala, arrabioak lehorrean ernaltzen dira. Arrak eme bat topatzen duenean, lehenik gainera igotzen zaio, eta horrela geldiaraztzen du. Ondoren, eta bere besoez emearenak oratuz, haren azpira sartzen da, eta berehala muturraz emearen lepapea igurtzitzeari ekiten dio, berau kilikatzeko asmoz edo. Minutu batzuen buruan, arrak espermatoforo bat askatzen du lurrera, eta segidan, soin-enborra 90° okertuz, espermatoforoaren gainera erortzen uzten dio emeari, honek kloaka-ezpainez jaso dezan. Sistema honen bitartez, arrabioek barne-ernalketa lehorrean burutzeko bidea asmatu dute.[1]

 src=
Arrabio larba

Baina, ziur asko, arrabioaren izaera lehortarra hobekien azaltzen duen ezaugarria, animalia honen obobibiparotasuna dugu. Ugalketa-mota hau salbuespen nabaria da urodeloen artean. Izan ere, arrabioak bi ingurune desberdinetan banandutako bizi-ziklo anfibiontea gainditzeko bidean daudela adierazten baitigu. Ernaldutako arrautzak uretara errun beharrean, emearen obiduktuetan mantentzen dira garapen enbrionarioa osatu artean, eta baita eklosioa gertatu eta gero ere.[1] 10-40 larba jaiotzen dira aldi bakoitzeko. Enbrioi batzuen bildukia jaio aurretik apurtzen baldin bada, beste enbrioiek jaten dituzte (adelfofagia).[2] Azkenik, eta larbek 25 milimetro inguruko luzera dutenean, emeak putzu edo errekaren batean erditzen ditu. Larba hauek uretan bizi diren ornogabe txikiez elikatzen diren ehiztari asekaitzak eta igerilari bikainak izaten dira; bi edo hiru hilabeteren buruan, 5-6 zentimetro inguruko luzera dutenean, metamorfosia burutu eta, helduen itxura lorturik, betirako lehorreratzen dira.[1] Gazteak helduak baino mugikorragoak dira, eta horrek espeziearen dispertsioan laguntzen du. Heldutasun sexuala 3-4 urterekin lortzen dute, arrek 13 zentimetro eta emeek 15 zentimetro dutelarik.[2] Neotenia kasuak gertatzen dira.

Espezieen arteko elkarrekintzak

 src=
Arrabioaren irudikapena Vienako Dioscorides izeneko eskuizkribuan

Indibiduo helduak oso gutxitan izaten dira erasotuak (haien pigmentazioak pozoitsuak direla adierazten duelako), eta kasu horietan, Natrix maura, Natrix natrix, Vipera seoanei, hainbat hegaztik eta zenbait ugaztunek egindako erasoak izaten dira. Larben etsaiak, ditiskoak, Natrix generoko sugeak eta salmonidoak dira.

Gizakiak, arrabioen populazioetan eragina badu ere, garaiera txikiko lekuetan bizi direnengan batez ere, ez du espezie honen biziraupena kolokan jartzen. Ez momentuz behintzat.

Bitxikeriak

Europako hainbat herrialdetan animalia magikoa zela pentsatzen zuten. Animali guztien artean sua zeharkatzeko gai zen bakarra uste zuten, eta heraldikan suaren gainean marraztu ohi dute.

Erreferentziak

  1. a b c d e f g h i j k l Aihartza, Joxerra Arrabio arrunta, pozoitsua bezain dotorea Elhuyar aldizkaria, 1992/03/01, CC-BY-SA-3.0, aldizkaria.elhuyar.eus . Noiz kontsultatua: 2018-9-24.
  2. a b Velo-Antón, G.; Buckley, D. Salamandra común Enciclopedia Virtual de los Vertebrados Españoles. Salvador, A., Martínez-Solano, I. (Eds.). Museo Nacional de Ciencias Naturales, Madrid, vertebradosibericos.org/ . Noiz kontsultatua: 2018-9-25.
(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipediako egileak eta editoreak
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EU

Arrabio arrunt: Brief Summary ( баскиски )

добавил wikipedia EU
«Arrabio» orriak hona dakar. burdin mearen tarteko produktuari buruzko artikulua hau da: «Arrabio (metalurgia)»

Arrabio arrunta (Salamandra salamandra) anfibio urodeloa da, Salamandridae familiakoa, Europan bizi dena. 15-16 zentimetroko luzera du, lau hanka motz eta buztan luzea. Gorputz beltza dauka, orban hori disdiratsuekin. Helduak lehortarrak dira, baina ingurune heze eta freskoak behar dituzte; ondorioz, baso hostogalkorretan bizi dira batik bat.

Kolorazio bitxi hau dela-eta, arrabioaren irudia betidanik hainbat elezahar eta sineskeriaz inguraturik egon da, eta sarri askotan sorgin eta deabruen sukaldeko piztitzat jo izan da. Adibidez, arrabioa sutatik sortzen zela, edota bertan ez zela erretzen dioten kondairak ugari dira Europa osoko kulturetan. Horren adierazle garbia dugu ingelesez arrabioak duen izena: fire salamander.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipediako egileak eta editoreak
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia EU

Tulisalamanteri ( фински )

добавил wikipedia FI

Tulisalamanteri (Salamandra salamandra) on salamantereihin kuuluva maalla elävä sammakkoeläin.

Levinneisyys

Tulisalamanteri elää luonnonvaraisena Länsi-, Keski- ja Itä-Euroopan lauhkeailmastoisilla alueilla. Sen elinympäristöä ovat vesistöjen läheiset kosteat ja varjoisat lehtimetsäalueet.

Ulkonäkö

Tulisalamanterin ulkomuoto on huomiota herättävä: lajin kostea, suomuton iho on väriltään musta keltaisen tai jopa punertavan sävyisin pilkuin tai raidoin. Kooltaan nämä salamanterit ovat 15–25 cm:n mittaisia ja niiden häntä on usein samanmittainen ruumiin kanssa. Sukupuolten väliset ulkonäköerot eivät ole helposti havaittavissa, mutta koiraat voi erottaa naaraista solakamman ulkomuodon perusteella.

Elintavat

Hämäräaktiivinen tulisalamanteri asustaa kokonaan maalla aikuisiän saavutettuaan. Päivisin salamanteri pysyttelee turvallisissa piilopaikoissa esimerkiksi kivien tai juurakkojen koloissa, eikä hidasliikkeisenä liiku öisinkään kuin joitakin metrejä. Tehokkaan näköaistinsa ansiosta tulisalamanteri näkee liikkua hämärässä ja havaitsee liikkuvat kohteet.

Ravinto

Tulisalamanterin pääasiallinen ravinto koostuu erilaisista selkärangattomista, kuten pehmeistä lieroista ja etanoista, jotka se nielee kokonaisina. Vahvojen leukojensa avulla tulisalamanteri saalistaa suurempia saaliseläimiä, mutta pienten hyönteisten saalistamiseen se käyttää tahmeaa kieltään. Saaliseläimiä normaalisti hidasliikkeinen tulisalamanteri voi saalistaa yllätävänkin nopeasti.

Lähteet

Viitteet

  1. Sergius Kuzmin, Theodore Papenfuss, Max Sparreboom, Ismail H. Ugurtas, Steven Anderson, Trevor Beebee, Mathieu Denoël, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Maria Ogielska, Jaime Bosch, David Tarkhnishvili, Vladimir Ishchenko: Salamandra salamandra IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.2. 2009. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 7.8.2014. (englanniksi)
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedian tekijät ja toimittajat
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FI

Tulisalamanteri: Brief Summary ( фински )

добавил wikipedia FI

Tulisalamanteri (Salamandra salamandra) on salamantereihin kuuluva maalla elävä sammakkoeläin.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedian tekijät ja toimittajat
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FI

Salamandra salamandra ( француски )

добавил wikipedia FR

Salamandre tachetée

La Salamandre tachetée (Salamandra salamandra) est une espèce d'urodèles de la famille des Salamandridae[1].

En français elle est également nommée salamandre terrestre, salamandre commune ou salamandre de feu.

Le nom vernaculaire salamandre tachetée généralement attribué à l'espèce Salamandra salamandra peut également s'appliquer à d'autres espèces ou sous-espèces du genre Salamandra présentant un motif tacheté, comme la salamandre nord-africaine Salamandra algira, ou encore la salamandre maculée Ambystoma maculatum.

Il s'agit de l'un des urodèles les plus répandus et les plus reconnaissables d'Europe.

Description

Leur coloration jaune (parfois orangé) et noire permet de différencier très facilement cette espèce en Europe. Les salamandres mesurent jusqu'à 20 cm, et possèdent une peau luisante d'aspect huileux. Les salamandres se déplacent lentement et sont très peu agiles (comparativement aux lézards), elles sont incapables de fuir les prédateurs lorsqu'elles se trouvent à découvert. Elles peuvent éventuellement régénérer des parties perdues ou blessées du corps et se défendre par la sécrétion d'une neurotoxine, le samandarin[2].

Taille

Les salamandres adultes d'Europe centrale peuvent atteindre une taille maximale allant de 23 à 30 cm et une masse corporelle d'environ 40 g. Le poids peut cependant varier selon les proies avalées et d'autre part parce que les femelles adultes contiennent des larves en développement dans leur abdomen au printemps. Un individu de 19 cm bien nourri peut atteindre 55 g ou plus, notamment pour les femelles fécondées.

Des études[réf. nécessaire] dans le cadre d'une cartographie des forêts autour de Heidelberg en Allemagne ont montré que la taille de 20 cm n'était atteinte que par la sous-espèce à bandes (S. s. terrestris). La salamandre tachetée méridionale (S. s. salamandra) atteint en comparaison seulement 16 cm de long, rarement 20. Les femelles deviennent en moyenne plus grandes que les mâles et avec un poids souvent supérieur à 50 g.

Description

 src=
Une salamandre dans un ruisseau.

C'est un animal nocturne, muni de grands yeux noirs adaptés à la vision nocturne et crépusculaire. La peau lisse et noire de la salamandre tachetée est interrompue sur le dos par un motif jaune, occasionnellement orange, de points et/ou de lignes. Par la variabilité de ce motif, on peut identifier les individus séparément. Dans les régions où les deux aires de répartition se chevauchent (essentiellement dans certaines régions d'Allemagne), ce niveau élevé de variation du motif dorsal rend difficile la détermination des deux sous-espèces les plus communes (terrestris et salamandra).

De plus, il semble que pour la sous-espèce terrestris le dessin des taches change encore clairement durant les deux premières années[citation nécessaire]. Dans certains cas exceptionnels on peut trouver des salamandres tachetées sans taches, entièrement noires[réf. nécessaire]. Parfois des salamandres blanchâtres, albinos, sont observées.

Les larves de salamandres présentent des marques jaunâtres ou brillantes à la base des pattes, dans leur partie proximale. Ces marques permettent de faire la différence avec les larves de tritons.

Comme chez d'autres espèces d'amphibiens, certains facteurs écologiques peuvent affecter l'intensité de la coloration des salamandres. Sur un sol jaunâtre, par exemple du lœss, leur couleur jaune est souvent plus intense. Sur un sol foncé, par exemple du mor ou de la tourbe brune, elle est plus sombre. Sous l'influence de la sécheresse et de la chaleur, leurs couleurs se ternissent, et, en cas de longue exposition à ces deux facteurs, toute la surface de la peau apparaît fragile et plissée. Ces modifications extérieures reflètent la mauvaise condition générale de l'animal[réf. nécessaire], puisque toute la surface de la peau remplit un rôle respiratoire chez les salamandres adultes, et ne fonctionne de façon optimale que dans un environnement humide. En soulevant et en abaissant le fond de la bouche, la salamandre peut respectivement inspirer et expirer, tout en coordonnant simultanément la fermeture et l'ouverture des narines. C'est le principe respiratoire de la pompe refoulante, commun chez les poissons à poumon (comme le dipneuste).

Organe voméro-nasal

Les salamandres disposent d'un organe olfactif supplémentaire à côté du nez, l'organe voméro-nasal. Il s'agit d'une longue bosse à terminaison aveugle située sur la face externe des conduits nasaux, dont l'épithélium contient des cellules olfactives reliées aux nerfs olfactifs du nez. Cet organe est probablement impliqué dans la recherche d'un partenaire sexuel ou aide l'animal à s'orienter sur le terrain.

Glandes parotoïdes

 src=
Les glandes parotoïdes de la salamandre tachetée peuvent libérer des sécrétions toxiques

Situées juste derrière les yeux, les très surprenantes glandes parotoïdes (ou parotides) sont caractéristiques de l'espèce, et sont par exemple absentes chez les tritons. Toutefois on les trouve également chez la salamandre noire ou les crapauds (au sens strict, c’est-à-dire le genre Bufo). Pour la protection contre les ennemis, les glandes parotoïdes ainsi que des rangées de glandes dorsales peuvent excréter une sécrétion empoisonnée.

Sécrétions cutanées

 src=
Formule chimique du samandarin, alcaloïde toxique produit par la peau de la salamandre

La peau épaisse et brillante de la salamandre tachetée est munie de nombreuses glandes qui sécrètent une fine couche de mucus empoisonné par une neurotoxine qui agit par contact avec les muqueuses. Les sécrétions produites par les glandes des salamandres tachetées sont classées parmi les alcaloïdes. Jusqu'ici les composés organiques Samandarin (C19H31NO), Samandaridin (C21H31NO) et Samanderon (C22H31N02) ont été identifiés.

Normalement, ces sécrétions ne traversent pas la peau saine humaine, le simple contact ou la manipulation de cet animal est inoffensif et ne provoque pas de réaction pour la plupart des personnes. On note cependant parfois des irritations sur les sujets qui y seraient plus sensibles. Un animal non alerté par les couleurs noire et jaune ou inexpérimenté (comme un chiot ou un chat) qui tente de mordre ou manger une salamandre la rejette généralement immédiatement[réf. nécessaire], et peut être affecté de troubles comme la contraction involontaire des muscles des mâchoires, la rigidité du cou et/ou une forte production de salive, et dans certains cas isolés la mort.

Les sécrétions cutanées servent principalement à inhiber la croissance de bactéries et de champignons à la surface de la peau humide de l'animal (propriétés bactéricides et antifongiques).

Mue

Les salamandres tachetées, subissent des mues successives à intervalles réguliers, notamment au cours de la croissance. Comme pendant le processus de mue la défense par la sécrétion de toxines cutanées est fortement réduite, la salamandre effectue cette procédure essentiellement dans des endroits cachés. Elle commence la mue en frottant sa tête ou sa bouche contre du bois, des pierres ou un autre support. Après que la tête est libérée de la vieille peau, la peau se resserre autour du cou. Si l'ancienne peau enserre trop fortement le cou, cela peut conduire dans certains cas extrêmes à une mort par suffocation, en particulier chez les jeunes spécimens. Au moyen de mouvements saccadés, l'amphibien essaie ensuite de faire descendre la peau sous la poitrine afin de libérer ses pattes avant puis arrière pour finalement se débarrasser complètement de son ancienne peau. L'ancienne peau est souvent mangée[réf. nécessaire].

Émissions sonores

Les salamandres tachetées, comme les autres membres de la famille des Salamandridae, ne possèdent pas de sacs vocaux comme les Anoures (grenouilles, crapauds, rainettes, etc.). Elles sont néanmoins capables d'émissions sonores, caractérisées tour à tour comme des grognements légers ou des piaulements. Quelques spécialistes[réf. nécessaire] pensent que les phénomènes bioacoustiques chez la salamandre tachetée sont de « nature coïncidentale » et résultent de mécanismes de pression mécanique de l'air lorsque les animaux sont effrayés. Dans ce cas, ils ne représenteraient pas de vraie communication sonore, étayé par le fait que les urodèles ne possèdent pas d'oreille moyenne ni de tympan.

Mode de vie et comportement

Ne craignant pas les prédateurs, les salamandres se déplacent lentement, et n'hésitent pas à traverser des espaces à découvert, souvent au péril de leur vie quand il s'agit de routes fréquentées.

Espérance de vie

En captivité la salamandre tachetée peut atteindre un âge avancé. On rapporte ainsi le cas d'une salamandre maintenue de 1863 à 1913 (soit 50 ans) dans un terrarium du Musée zoologique de Goettingen dont la collection a été transférée ultérieurement au Musée Alexander Koenig de l'institut de recherche zoologique de Bonn[3].

En milieu naturel, une espérance de vie supérieure à 30 ans a été scientifiquement attestée[réf. nécessaire].

Reproduction

 src=
Larve de salamandre tachetée. Les taches jaunes à la base des pattes, caractéristiques, permettent de différencier ces larves de celles des tritons
 src=
Larve de salamandre tachetée, en fin de développement larvaire

La reproduction de la salamandre tachetée est un cas particulier parmi les amphibiens autochtones d'Europe Centrale. Alors que la plupart des amphibiens se rendent dans des étangs et des mares au printemps durant une certaine période, afin de s'accoupler et d'y déposer leurs œufs, les salamandres tachetées s'accouplent exclusivement hors de l'eau. La période d'accouplement dure d'avril à septembre avec un pic d'activité en juillet. La femelle ne se rend jusqu'à une zone d'eau qu'à la fin de la période embryonnaire, au printemps, afin de déposer les larves.

La salamandre tachetée atteint la maturité sexuelle en 2 à 4 ans. En dehors de la période d'accouplement — par exemple dans leur lieu d'hibernation —, les partenaires sexuels sont difficilement différentiables. Durant l'été cependant le cloaque gonfle et présente une fente longitudinale bien visible chez le mâle. Chez la femelle, la région du cloaque reste plate même durant la période de reproduction. Les partenaires sexuels se rencontrent probablement grâce aux phéromones sécrétées puis au contact physique.

Pour l'accouplement, le mâle se glisse sous la femelle et l'entoure avec ses pattes avant. Au moyen de son cloaque, la femelle absorbe une petite masse de sperme, accrochée au sommet d'un cône gélatineux, le spermatophore, déposé sur le sol par le cloaque du mâle. Les spermatozoïdes peuvent être conservés plusieurs années dans des glandes spécialisées du cloaque, qui constituent une spermathèque. Lors de l'ovulation, ils remontent l'oviducte jusqu'à sa partie antérieure, à la rencontre des ovocytes qui pénètrent par l'ostium[4]. La femelle porte les embryons pendant plusieurs mois dans la partie terminale de l'oviducte communément appelée utérus (on parle de développement intra-utérin). Durant cette phase de développement, les larves sont entourées par des membranes contenant un liquide très fortement concentré en urée. On suppose que cette très forte concentration d'urée contribue à augmenter la vitesse de développement des larves dans la femelle. Pour la naissance des larves, la femelle se rend dans l'eau et dépose la nouvelle génération dans un endroit approprié des berges ; cela se passe essentiellement la nuit. Selon l'âge, la taille corporelle et les conditions d'alimentation de la femelle, des portées de seulement quelques salamandres jusqu'à 70 individus sont ainsi mises au monde, avec une moyenne de 30 larves. Ce nombre est très faible en comparaison de certains amphibiens (les grenouilles en pondent des milliers) mais comme les embryons se développent dans le corps de leur mère, les larves résultantes sont mieux formées et ont un meilleur taux de survie). Les membranes éclatent au moment du dépôt des larves dans l'eau. C'est ainsi que la salamandre tachetée met bas : on parle d'ovoviviparité ou larviparité. Après un accouplement réussi, la femelle garde en elle la semence du mâle durant plusieurs années. Cette stratégie de reproduction permet à la salamandre de donner de nouvelles générations sur de longues périodes sans forcément avoir de partenaire sexuel.

 src=
Eaux de source calmes : un habitat naturel pour les larves de salamandre

Les larves de salamandres tachetées, de 25 à 35 millimètres, discrètement colorées, sont mises au monde dans des micro-habitats aquatiques divers : des flaques, des mares, des sources et les petits cours d'eau forestiers[5],[6]. Chez les populations de salamandres tachetées situées en altitude, on n'observe parfois qu'une nouvelle génération tous les deux ans, ce qui constitue un parallèle intéressant avec la stratégie de reproduction de la salamandre noire.

 src=
Naissance de salamandres dans la vallée de la Beune, dans le Périgord. Cette mise bas ayant lieu hors de l’eau, il est probable qu’elle ait été déclenchée prématurément, pour une raison inconnue.

Certaines populations de salamandres tachetées du sud de l'Europe sont capables de donner naissance à des jeunes salamandres complètement formées[7], vivant tout de suite sur terre — comme la salamandre noire — on parle de Viviparité. En 1928, l'herpétologue Magdebourgeois Willy George Wolterstorff (1864-1943) rapportait ainsi des observations de naissances de jeunes salamandres complètes (respirant grâce à des poumons) à Oviedo dans le nord de l'Espagne qu'il décrivit avec quelque réserve comme la sous-espèce Salamandra maculosa taeniata forme bernardezi (S. maculosa étant un des synonymes taxonomique de S. salamandra). Cette découverte n'a tout d'abord pas attiré l'attention de la communauté scientifique, et ce n'est que dans les années 1970 que la découverte a été confirmée par d'autres collègues. Il est relativement facile de comprendre que cette évolution visant à mettre au monde des individus complètement formés, que ce soit chez la salamandre tachetée ou la salamandre noire, est une adaptation à des conditions de vie modifiées et parfois extrêmes. Salamandra atra, soumise a un climat glacial dans les Alpes, a peut-être survécu seulement parce que le développement des larves s'effectuait progressivement dans l'abdomen de la femelle. De la même façon, la viviparité peut être interprétée avec la salamandre tachetée en Espagne comme une adaptation aux conditions climatiques de sécheresse (xérothermie) et à la raréfaction de l'eau associée.

La durée de développement des larves de salamandres est plus longue lorsque le climat est plus froid. Ainsi la métamorphose qui donne finalement l'individu terrestre a lieu en général de trois à six mois après la ponte — la durée la plus longue correspondant particulièrement aux eaux froides des stations montagnardes. Dans des conditions très favorables, donc avec une température d'eau plus chaude et une nourriture disponible en quantité suffisante, la métamorphose peut être complète après seulement deux mois. À cette étape, la longueur des animaux atteint environ 50 à 70 millimètres. Des larves de salamandre mises au monde plus tard dans l'année, par exemple durant l'été, sont tout à fait capables, si les conditions de vie sont suffisamment bonnes, d'hiverner à l'état larvaire. Dans de très rares cas, des individus gardent certaines caractéristiques larvaires, même à l'état adulte (phénomène de néoténie).

À terme, et dès le milieu de l'hiver parfois lorsque les conditions sont favorables, les larves sont expulsées dans l'eau où elles poursuivent leur développement en étant déjà pourvues de branchies externes et de leurs quatre membres. Ce n'est que peu de temps avant leur sortie de l'eau qu'apparaîtront les taches colorées typiques de cette espèce.

Hibernation

 src=
Des grottes ou entrées de mines comme celle-ci sont des lieux souvent choisis pour l'hibernation des salamandres (entre autres)

La salamandre est un animal hibernant. Elle ne rejoint ses quartiers d'hiver que lors des premières nuits de gelée au sol, entre la fin du mois d'octobre et le début du mois de novembre. L'hibernation a lieu essentiellement sous terre, dans des endroits comme des puits, dans des galeries souterraines de mammifères, des anciens tunnels miniers ou même dans des caves. Pour des séjours de longue période dans des caves ou des grottes alimentées en eau, par exemple par une source, la salamandre doit s'adapter aux niveaux d'eau changeants pour éviter de finir noyée (rappelons que l'adulte ne peut pas nager et risque la noyade), en particulier après de fortes pluies ou des chutes de neige. Un spéléologue allemand observe ainsi des stratégies d'adaptation étonnantes chez les salamandres hibernant dans des grottes de réseau karstique en Allemagne ; lors de la montée des eaux, les individus grimpent du sol vers les colonnes rocheuses en hauteur, et attendent la décrue, avant de retourner se cacher pour continuer l'hibernation.

Les salamandres tachetées montrent une étonnante fidélité à leur habitat et reviennent régulièrement sur les mêmes lieux d'hibernation, année après année.

Occasionnellement, par des jours chauds et sans vent, on peut rencontrer des salamandres en extérieur, même durant l'hiver. On rapporte même qu'elles sont capables de résister à un gel léger sur de courtes périodes, avec des températures de l'ordre de −5 °C. Une épaisse couche de neige empêche toutefois toute activité. Avec la fonte des neiges les salamandres redeviennent actives. On peut ainsi assister à la ponte des femelles dès mi-février. D'autres facteurs, comme l'allongement de la durée du jour, l'humidité et les mouvements atmosphériques, jouent également un rôle dans la reprise de l'activité. Des conditions optimales pour observer les salamandres sont une température approximative de +10 °C, accompagnée d'une humidité atmosphérique de 75 à 90 % sans vent.

Alimentation

Les salamandres adultes se nourrissent dans une large mesure d'organismes invertébrés comme des cloportes, par exemple Porcellio scaber, de petits coléoptères tendres ainsi que de petits spécimens de limaces (Arion sylvaticus, A. subfuscus, A. rufus).

Les vers de terre (Lumbricidae) sont également des proies très appréciées, ainsi que les araignées et les insectes qui sont fréquemment approchés « à la manière du caméléon » et ensuite, selon leur taille, attrapés soit avec la langue soit par un saut suivi d'un coup de mâchoire[réf. nécessaire].

Les salamandres tachetées dévorent généralement tout ce qui n'est pas trop gros par rapport à leur propre taille[réf. nécessaire], et consomment parfois d'autres amphibiens comme des tritons ou de petites grenouilles. Les petites dents dans les mâchoires ainsi que le palais servent à maintenir la proie pour l'avaler. De vifs mouvements d'oscillation du corps soutiennent le processus en particulier lors de la capture de proies trop grandes. La langue ne joue pas un très grand rôle lors de l'alimentation, du fait qu'elle reste fortement attachée à la partie inférieure de la bouche[réf. nécessaire]. La bouche, la langue et la gorge sont munies de papilles gustatives.

La salamandre emploie différentes méthodes de chasse selon la situation. S'il y a suffisamment de lumière, la chasse est basée essentiellement sur le mouvement de la proie, et la salamandre ignorera les proies immobiles. En revanche, lors d'une chasse nocturne, c'est l'olfaction qui est principalement utilisée ; dans cette situation, la salamandre attaquera sa proie même si elle ne bouge pas, du moment qu'elle est capable de détecter son odeur.[réf. nécessaire]

La nourriture des larves de salamandre tachetée consiste essentiellement en des larves d'insectes comme des plécoptères (par exemple Protonemura auberti), des éphémères (spécialement Ephemera danica), des chironomes (spécialement Prodiamesa olivacea), des simulies, des trichoptères (surtout des espèces sans fourreaux, comme Rhyacophila dorsalis), ainsi que de petits amphipodes comme Gammarus fossarum. Comme pour les adultes, le principe général suivant peut être appliqué aux larves : tout ce qui a une taille inférieure est capturé ; ainsi une larve n'hésite pas à s'attaquer à un têtard[réf. nécessaire]. Les larves de salamandres se développant dans des grottes ou cavernes s'adaptent à la nourriture qui leur est disponible (Niphargus puteanus, Asellus cavaticus essentiellement ainsi que Graeteriella unisetigera. Lorsque la quantité de nourriture est faible et que la densité de larves est élevée, on peut observer des périodes de cannibalisme. On commence alors à observer des restes de membres ou des touffes de branchies déchiquetées. Le cannibalisme peut également être déclenché par de trop grandes différences entre les classes d'âge des larves dans un même point d'eau.

Faune accompagnatrice

 src=
En fin d'hiver, les anoures mâles attendent les femelles qu'ils enserrent par un phénomène réflexe. Ici, un mâle de grenouille rousse se méprend sur son partenaire. C'est un phénomène assez courant.

Dans les biotopes de la salamandre tachetée on trouve aussi fréquemment la grenouille rousse, le crapaud commun et le triton alpestre. D'autres espèces peuvent aussi être rencontrées dans la même région, comme l'alyte accoucheur, la grenouille agile et le triton palmé. Les larves de salamandres quant à elles sont fréquemment accompagnées des planaires Crenobia alpina et Polycelis felina ainsi que de la limace Bythinella dunkeri à proximité des sources (son biotope).

Prédateurs

 src=
Carabus violaceus vit fréquemment dans les forêts humides. Le carabe capture entre autres des Salamandra salamandra juvéniles chez lesquelles les glandes à venin ne sont pas encore complètement développées.

La meilleure protection de la salamandre tachetée contre ses prédateurs potentiels est sa coloration cutanée, qui alerte les prédateurs sur sa toxicité (les biologistes parlent de coloration aposématique ou de coloration d'avertissement). Par des glandes cutanées parotoïdes et dorsales, elle secrète une substance qui contient un alcaloïde vénéneux : le samandarin (ou la samandarine), qui en plus d'avoir très mauvais goût, est toxique pour les prédateurs qui la consomment (mortel à forte dose).

De ce fait la salamandre adulte n'a pas d'ennemis hormis l'homme. La situation est différente pour les larves et les juvéniles, qui sont attaqués par certaines espèces de carabes forestiers comme Carabus problematicus et Carabus violaceus[réf. nécessaire]. Les carabes dévorent fréquemment la partie ventrale des larves - généralement la partie dorsale reste ainsi que certaines parties de la tête et de la queue. Les larves sont plus fréquemment en danger, puisqu'elles ne sont pas capables de produire de toxines empoisonnées. Parmi leurs prédateurs on trouve les larves d'odonates (notamment Cordulegaster boltonii et Cordulegaster bidentata). D'autres prédateurs importants sont les poissons déjà cités comme la truite fario, le saumon de fontaine et le chabot commun, en particulier lorsque les larves de salamandres se retrouvent plus bas en plaine dans des zones poissonneuses. Également la rare musaraigne aquatique (Neomys fodiens) chasse de temps à autre les larves de salamandre.

Parasites

L'infestation de salamandres tachetées adultes par des parasites externes, également appelés ectoparasites. Les parasites vivant à l'intérieur du corps, ou endoparasites, sont présents chez la salamandre tachetée. On a ainsi observé une population de salamandres dans le Taunus (montagne moyenne dans le Land de Hesse en Allemagne) porteuses du ver à tête épineuse (famille des acanthocéphales) Pomphorhynchus laevis. Le parasite était localisé dans le foie des larves de salamandre, où on en a trouvé jusqu'à cinq exemplaires. Une atteinte directe aux amphibiens n'a pourtant pas pu être déterminée malgré ce taux d'infestation. De façon isolée, ont été observées des infections de nématodes dans l’intestin et la muqueuse de la bouche.

Répartition

 src=
Répartition

Sa distribution s'étend sur de larges parties de l'Europe de l’Ouest, centrale, méridionale et du sud-est. Sa limite septentrionale passe par le nord de la Belgique, le sud des Pays-Bas, l'Allemagne du Nord et de l'Est aux environs du cours de l'Elbe, et la bordure sud de la Pologne. Elle est présente vers le sud-est le long des Carpates jusqu'en Ukraine et Roumanie, et vers le sud par-delà la Bulgarie jusqu'en Grèce, où la répartition de l'espèce suit partiellement les montagnes du sud-est de l'Europe. La limite de répartition de la salamandre tachetée au sud-ouest de l'Europe est formée par la péninsule Ibérique où elle est bien présente dans le nord et l'ouest de l'Espagne ainsi que dans l'ensemble du Portugal, tandis qu'elle est absente de certaines parties du centre, du sud et de l'est de l'Espagne. En Italie elle est présente jusqu'à l’extrême sud de la péninsule mais est absente des îles et de la plaine du Pô.

Elle est absente du Royaume-Uni et de l'Irlande, de toute la Scandinavie, de l'Anatolie et des îles méditerranéennes.

Répartition en France

 src=
Une salamandre en forêt d'Écouves (Orne, France)

La salamandre tachetée est l'amphibien le plus répandu en France, aussi bien en plaine qu'en montagne. Sa présence est attestée dans la totalité des départements de France métropolitaine, à l’exception de la Corse[8]. Elle est remplacée en Corse par Salamandra corsica, la salamandre de Corse, une espèce très proche et ressemblante, autrefois considérée comme une simple sous-espèce de la salamandre tachetée mais aujourd'hui classée comme une espèce distincte.

Trois sous-espèces sont présentes en France :

La sous-espèce Salamandra salamandra fastuosa peuple l'ouest et le centre des Pyrénées[9], le Pays basque et le Béarn, à peu près au sud d'un ligne passant par Bayonne, Lourdes, Bagnères-de-Bigorre et Lannemezan. Elle cohabite par endroits avec la sous-espèce terrestris (environs de Luchon et Sarrouilles).

La sous-espèce Salamandra salamandra salamandra peuple toute l'Europe centrale et orientale, mais elle est peu répandue en France. On la trouve seulement dans le sud-est, dans les Alpes-Maritimes, à l'est du Var, et dans une partie des Alpes-de-Haute-Provence et des Hautes-Alpes.

La sous-espèce Salamandra salamandra terrestris est de loin la plus répandue en France. L'essentiel du territoire est peuplé par cette sous-espèce. Au sud, on la trouve dans la moitié orientale des Pyrénées, à l'est de la zone peuplée par la sous-espèce fastuosa, et elle est commune dans une grande partie de la Provence à l'ouest de la zone peuplée par la sous-espèce nominale, comme dans le massif des Maures, y compris sur le littoral. Mais elle absente dans toute une région côtière allant des Bouche-du-Rhône à l'Aude, ce qui constitue la plus grande zone d'absence de l'espèce en France. Au nord, elle est abondante dans les forêts de plaine subsistantes du Nord-Pas-de-Calais, comme les forêts de Nieppe, de Saint-Amand et de Mormal ou les forêts et bocages du Boulonnais, mais elle est moins fréquente dans les hêtraies plus élevées des collines de l’Artois et du nord de la Picardie, simplement à cause du manque de point d'eau pour la reproduction (l'eau s’infiltre rapidement dans le sous-sol crayeux). À l'ouest, elle habite les nombreux petits vallons boisés et les bocages denses de Bretagne, ainsi que les landes littorales, jusqu'aux pointes du Finistère. Et à l'est, alors qu'elle est très commune dans toute la Lorraine et dans les forêts des Vosges, elle est singulièrement absente dans la majeure partie de la plaine d'Alsace en dessous de 200 m, ce qui constitue la deuxième zone d'absence de l'espèce en France, mais elle est présente au nord de la plaine, dans la forêt de Haguenau.

La plupart des forêts du Bassin parisien (au sens large) accueillent cette salamandre, par exemple en Sologne, où elle est réputée abondante et est devenue l'emblème du département de Loir-et-Cher (en référence à l'emblème du roi François Ier, qui fit orner le château de Chambord de nombreuses gravures de salamandres). Elle est considérée comme indigène du département de Paris car elle était autrefois présente au bois de Boulogne jusqu'au début du XXe siècle, et dans le bois de Vincennes jusqu'à la fin de ce même siècle. Elle est aujourd'hui toujours bien présente dans la majorité des forêts d'Île-de-France, avec cependant une absence remarquée dans le massif de Fontainebleau[10], probablement à cause des sols filtrants et de la grande rareté des micro-habitats aquatiques qui caractérisent ce massif, alors qu'elle est commune en Brie juste de l'autre côté de la Seine, où le sous-sol marneux est favorable au maintien de nombreux points d'eau forestiers. La salamandre tachetée se rencontre également dans la plupart des forêts de feuillus ou mixtes du Massif central et du Bassin aquitain, à toutes altitudes. Elle est considérée comme très commune en Dordogne par exemple (la ville de Sarlat en a fait son emblème). Elle est présente aussi bien dans les hêtraies d'altitude d'Auvergne que dans les vallées des Causses, dans les petits bois qui parsèment la campagne autour de Toulouse, et bien qu'elle soit réputée absente des pinèdes littorales, on la trouve tout de même dans des forêts mixtes de pins maritimes lorsqu'elles sont accompagnées de chênes verts sur la côte atlantique ou entrecoupées de chênaies pédonculées plus humides, comme dans la forêt de Suzac au bord de l'estuaire de la Gironde [11]. La seule zone d'absence semble être une bande littorale du massif des Landes de Gascogne, mais elle est très présente à l'intérieur et au nord de ce massif. Dans les Alpes, elle peuple surtout l'étage des forêts de feuillus et mixtes, jusqu'aux hêtraies-sapinières, mais elle peut monter jusqu'à 2 000 m d'altitude, dans certains alpages pierreux aux abords de plans d'eau qui permettent sa reproduction.

Répartition en Belgique

De manière générale, cette espèce est commune dans les bois et forêts de feuillus de Belgique. Elle y est représentée uniquement par la sous-espèce S. s. terrestris, tout comme dans les régions voisines de France et d'Allemagne. Pouvant être très abondante en Wallonie, la salamandre tachetée se raréfie vers le nord en Flandre (surtout au nord de Bruxelles), où elle est en limite nord de son aire de répartition (elle est absente de la majeure partie des Pays-Bas). La rareté et le morcellement très ancien des habitats favorables (forêts de feuillus), explique probablement cette raréfaction dans les plaines du nord, car le climat est en réalité un peu plus chaud au nord de la Flandre que dans les collines boisées de Wallonie où l'espèce est encore très commune. Elle est aussi moins présente sur les plateaux les plus élevés des Ardennes, y compris en zones boisées (souvent par des conifères), puis redevient commune au sud, en Lorraine belge.

Répartition en Allemagne

 src=
Salamandre dans sa cache journalière, camouflée par la végétation.

La salamandre tachetée se trouve principalement dans les régions où subsistent des forêts anciennes de feuillus, ainsi on la trouve surtout dans les collines boisées et les régions montagneuses, en particulier dans l'ouest, le centre et le sud-ouest du pays. S'y ajoute une série de régions interconnectées comme les monts Métallifères, le nord et l'est de la Bavière. Dans le Nord de l'Allemagne se trouvent quelques populations isolées, en particulier dans la région des landes de Lunebourg. L'espèce est absente du nord-est du pays, elle n'est présente que très ponctuellement à l'est de l'Elbe, ce qui constitue sa limite de répartition nord-est en Europe. Au sud-est de la Bavière, au sud du Danube, une importante région non peuplée existe également. Quelques stations de salamandre tachetée sont encore très certainement inconnues.

La répartition altitudinale la plus fréquente en Allemagne est approximativement de 200 à 450 mètres au-dessus du niveau de la mer ; mais des populations sont connues au-delà de cette limite, par exemple à 650 mètres d'altitude dans le massif montagneux du Harz et à 1 000 mètres dans la Forêt-Noire et les Alpes. Dans la région naturelle du "Vorderer dans l'Odenwald" par exemple, dans le secteur autour d'Heidelberg, la salamandre tachetée est encore très commune. La topographie dans ce secteur est très variée ; les pentes boisées voisines du massif du Königstuhl (jusqu'à 566 mètres d'altitude), très abruptes, présentent de nombreux petits ravins et plusieurs vallées annexes dans la vallée du Neckar et la plaine du Rhin. Les ravins riches en végétation ont une humidité de l'air supérieure à la moyenne et sont accompagnés de ruisseaux clairs et d'innombrables petites lames d'eau, qui satisfont idéalement aux exigences de la salamandre tachetée. En revanche elle est presque absente dans les basses plaines du Rhin, tout comme en Alsace voisine en France. En Allemagne on a parfois interprété que cette espèce éviterait les plaines et les basses vallées, mais c'est en réalité un trompe-l’œil qui s'explique par la relative rareté des habitats favorables et préservés dans cette situation. Ainsi dans le nord-ouest, il existe des populations en Rhénanie-du-Nord-Westphalie et en Basse-Saxe dans des forêts de plaine en dessous de 100 mètres d'altitude, par exemple dans la réserve naturelle de la forêt de Hasbruch dans le district d'Oldenbourg (25 mètres d'altitude).

Habitat

 src=
La salamandre est un animal forestier, des landes ou du bocage dense.
 src=
Les forêts fraiches et humides de moyenne montagne, avec du bois mort au sol, sont très appréciées.
 src=
Les éboulis rocheux en forêt, avec de multiples cachettes, constituent un des habitats les plus favorables.
 src=
La salamandre aime les endroits frais et humides. Parfois en été on peut la voir proche des sous bois après des orages. Ici la sous-espèce S. s. terrestris.
 src=
Salamandre tachetée sortant de sa cachette, à Monteaperta (S. s. salamandra).

Chez la salamandre tachetée, seule la larve est aquatique. Contrairement aux tritons européens, les salamandres adultes sont des animaux exclusivement terrestres, elles sont dans une large mesure indépendantes des eaux de surface. Nombre de salamandres sont mortes noyées dans des aquariums où on avait cru - à tort - pouvoir les faire vivre, car elles ne savent presque pas nager. Mises dans l'eau, elles ne savent que serpenter frénétiquement pour rester à la surface et trouver le plus rapidement possible de quoi s’accrocher et sortir de l'eau, mais elles s'épuisent ainsi rapidement, comme pour un lézard ou un petit mammifère terrestre qui serait mis dans la même situation.

Cette espèce peuple surtout les milieux forestiers. Elle préfère les forêts de feuillus et les boisements mixtes, qui présentent une certaine humidité au sol. Elle peuple souvent les hêtraies et les chênaies sous climat océanique, continental modéré et montagnard. Les plus importantes densités de salamandres se trouvent plutôt en bordure de forêt, plus riche en végétation et en proies[12]. Quel que soit le climat, les boisements purs de conifères sont en général évités, bien que soient parfois tolérées les forêts de sapin avec une couche herbacée et muscinale bien développée. Elle évite également les forêts alluviales régulièrement inondables. On la trouve aussi en milieu ouvert, comme les prairies bien pourvues en cachettes (haies des bocages, murets de pierre). Dans les régions plus sèches au climat méditerranéen, elle peuple surtout les micro-habitats qui restent humides toute l'année: bas des pentes boisées exposées au nord, abords de sources et ruisseaux, gorges ombragées, etc., mais on peut aussi la trouver sous les tas de pierres dans les garrigues, les oliveraies et les forêts de chêne vert. Elle peut habiter des villages et plus rarement des villes s'il y a un peu de végétation et des cachettes humides dans les murs. Accessoirement on peut trouver la salamandre tachetée dans les cimetières boisés avec de vieux arbres, à proximité de zones forestières ; cet habitat de substitution propose de nombreux avantages aux salamandres.

Dans les habitats de bonne qualité, les densités de population sont souvent élevées. Deux études dans les Pyrénées septentrionaux (France) ont ainsi calculés des densités de 294 et 390 individus adultes à l'hectare, une étude semblable dans une forêt de Westphalie (Allemagne) en a compté 317 à l'hectare[12]. Mais cette densité peut être localement plus élevée dans des zones très favorables, comme les éboulis rocheux ombragés riches en cachettes et en nourriture. Malgré cela, les promeneurs en forêt ou les ramasseurs de champignons font rarement la rencontre avec cet amphibien car, même si le biotope correspond à l'habitat de la salamandre, son mode de vie est caché et elle s'active essentiellement la nuit durant les épisodes de mauvais temps. Elles peuvent être établies dans un habitat depuis plusieurs décennies sans que personne ne les aperçoive jamais, en dépit de leurs couleurs remarquables.

Les salamandres tachetées adultes passent leur existence cachées dans toutes sortes de petites cavités humides des milieux boisés: sous le bois mort, dans des troncs d'arbres pourris, et sous les racines des arbres, sous le bois coupé entreposé (les bucherons rencontrent régulièrement des salamandres lorsqu'ils enlèvent du bois qui était entreposé sur le sol en forêt), sous les pierres et dans les fissures rocheuses, des recoins de grottes, les ruines envahies par la végétation, les murets de pierre, ou encore dans des trous recouverts de végétation couchée, mais aussi dans le système lacunaire du sol, notamment dans les galeries de petits mammifères. Dans les jardins à proximité des zones boisées, on peut trouver des salamandres sous toutes sortes d'objets longuement posés sur le sol, comme des jardinières, des taules, des bâches, des dalles de terrasse, des tas de branches, etc. Il lui arrive de pénétrer dans les caves ou les garages humides. Comme d'autres amphibiens, on peut la trouver dans les fosses de regard des compteurs d'eau, du fait de l'humidité et de la chaleur, et elle peut éventuellement y rester piégée si les parois sont trop lisses et que rien n'est prévu pour permettre à la petite faune d'en sortir.

La présence de points d'eau dans les environs est indispensable pour la reproduction. Les femelles adultes ne migrent pas sur de longues distances pour rejoindre une zone de mise bas, contrairement au crapaud commun par exemple. Les populations adultes ne peuvent donc pas s'établir durablement au delà de quelques centaines de mètres des eaux nécessaires au développement des larves. Mais en la matière, la salamandre tachetée est l'un des amphibiens les moins exigeants. Des mares forestières ou péri-forestières très diverses sont notamment utilisées. Elles sont souvent complétement ombragées mais peuvent être ensoleillées. La végétation aquatique n'est pas nécessaire, mais sa présence n'est pas gênante. Des trous d'obus (fréquents dans les forêts du nord de la France) peuvent faire l'affaire, mais aussi de simples fossés, ou même des ornières, des chablis et autres grandes flaques, si elles peuvent rester en eau au moins jusqu'à la fin de la métamorphose des larves. On trouve fréquemment des larves dans de minuscules flaques qui s’assécheront avant leur maturité, ce qui semble indiquer que les femelles soient peu sélectives sur la taille et la qualité des points d'eau où elles mettent bas. L'autre type d'habitat très utilisé est constitué par les sources calmes et les petits ruisseaux forestiers, ainsi que les ruisselets plus torrentueux qui sont généralement dotés de zones calmes comme des micro-vasques et des petits plans d'eau formés par des embâcles. Ce sont les habitats de prédilection pour la reproduction de la salamandre au sein des forêts des régions vallonnées, où ce sont les principaux milieux aquatiques disponibles. Les auges des fontaines forestières sont fréquemment occupées. Un suintement permanent de quelques millimètres de hauteur d'eau peut parfois suffire au développement d'une portée de larve. On en rencontre également dans des petits bras morts de cours d'eau plus importants, et en bordure de certains lacs de montagne. Les larves peuvent donc vivre dans des eaux de source claires et pauvres en nutriments, dans les eaux courantes froides et bien oxygénées, ou inversement dans des eaux stagnantes, souvent chargées en feuilles mortes et très assombries par la matière organique, et aussi bien dans l'eau alcaline des sources tuffeuses que dans les gouilles des tourbières acides. Cependant, les grands plans d'eau poissonneux et les ruisseaux à truites ne conviennent pas, car la plupart des poissons sont de redoutables prédateurs qui anéantissent les larves[6],[13],[12].

Systématique

L'espèce Salamandra salamandra a été décrite par le naturaliste suédois Carl von Linné en 1758, sous le nom initial de Lacerta salamandra.

Synonymes

  • Lacerta salamandra Linnaeus, 1758 Protonyme
  • Salamandra candida Laurenti, 1768
  • Salamandra maculosa Laurenti, 1768
  • Salamandra terrestris Houttuyn, 1782
  • Salamandra terrestris Lacépède, 1788
  • Salamandra terrestris Bonnaterre, 1789
  • Triton vulgaris Rafinesque, 1814
  • Salamandra maculata Merrem, 1820
  • Salamandra vulgaris Cloquet, 1827
  • Triton corthyphorus Leydig, 1867
  • Salamandra maculosa var. europaea Bedriaga, 1883
  • Salamandra maculosa var. gallaica López-Seoane, 1885 "1884"
  • Salamandra maculosa var. molleri Bedriaga, 1889
  • Salamandra maculosa var. nigriventris Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. typica Bedriaga, 1897 "1896"
  • Salamandra maculosa var. taeniata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. quadri-virgata Dürigen, 1897
  • Salamandra maculosa var. coccinea Schweizerbarth, 1909
  • Salamandra maculata Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa fastuosa Schreiber, 1912
  • Salamandra maculosa var. speciosa Schreiber, 1912
  • Salamandra salamandra carpathica Calinescu, 1931
  • Salamandra maculosa bejarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra maculosa bezarae Wolterstorff, 1934
  • Salamandra salamandra almanzoris Müller & Hellmich, 1935
  • Salamandra almanzoris Müller & Hellmich, 1935
  • Salamandra salamandra hispanica Wolterstorff, 1937
  • Salamandra salamandra albanica Gayda, 1940 "1939"
  • Salamandra salamandra thuringica Gayda, 1940 "1939"
  • Salamandra salamandra francica Sochurek & Gayda, 1941

Le synonyme Salamandra maculosa a été jusqu'en 1955 le nom scientifique courant.

Taxinomie

Sous-espèces selon Dubois & Raffaëlli, 2009[14] :

  • Salamandra salamandra crespoi Malkmus, 1983, région de l'Algarve, à l'extrême Sud du Portugal, est souvent très grand avec des taches jaunes aux contours irréguliers et mal définis.
  • Salamandra salamandra morenica Joger & Steinfartz, 1994, identifié en 1994 dans la Sierra Morena, près de Cazalla de la Sierra dans la province de Séville en Espagne, possède de petites taches, avec beaucoup de rouge sur la tête et moins sur le corps, la queue et les pattes.
  • Salamandra salamandra alfredschmidti Köhler & Steinfartz, 2006, présente en Espagne seulement dans la vallée de Tendi, en Asturies.
  • Salamandra salamandra bernardezi Wolterstorff, 1928, en Asturies, et en Galice septentrionale et orientale, en Espagne ; les individus ressemblent à fastuosa, mais sont souvent plus petits. Certaines populations sont néanmoins très différentes, uniformément marron avec la tête jaune.
  • Salamandra salamandra fastuosa Schreiber, 1912 dans les Pyrénées centrales et occidentale et l'Est de la cordillère Cantabrique ; les taches jaunes forment deux lignes dorsales continues avec une ligne supplémentaire sur chaque flanc ; la sous-espèce bonalli est désormais considérée comme un synonyme de fastuosa[15]
  • Salamandra salamandra gigliolii Eiselt & Lanza, 1956 en Italie méridionale ; souvent très colorés en jaune, ces individus peuvent présenter des taches rouges sur le ventre.
  • Salamandra salamandra bejarae Wolterstorff, 1934, massifs montagneux d'Espagne Centrale.
  • Salamandra salamandra beschkovi Obst, 1981, dans les monts Pirin en Bulgarie ; les animaux présentent des extrémités courtes, et ont parfois une bande médiane jaune sur le dos.
  • Salamandra salamandra gallaica López-Seoane, 1885 "1884" dans tout le Portugal et une partie du Nord de l'Espagne, a des taches souvent ternes et rougeâtres sur la tête.
  • Salamandra salamandra salamandra (Linnaeus, 1758), sous-espèce nominale, en Europe Centrale et méridionale ; cette sous-espèce présente un motif irrégulier de taches jaunes, parfois orange.
  • Salamandra salamandra terrestris Lacépède, 1788 en Europe occidentale (grande majorité de la France, Benelux, Allemagne) : les taches jaunes forment souvent deux lignes discontinues le long du dos. En France, c'est très majoritairement cette sous-espèce que l'on rencontre.
  • Salamandra salamandra werneri Sochurek & Gayda, 1941 sur le Mont Pélion en Grèce.

Des observations qui intègrent une étroite aire de diffusion de Salamandra salamandra en Afrique du Nord (dans le Nord du Maroc avec des présences ponctuelles et isolées en Algérie voire en Tunisie) ainsi que de plus petits secteurs au Proche-Orient (entre autres en Turquie, au Liban et dans le Nord d'Israël) n'ont pas encore pris en considération ces évolutions dans la classification.

Les sous-espèces fastuosa et bernadezi sont vivipares - les autres sont ovovivipares. La plupart du temps, les sous-espèces possèdent des caractéristiques de coloration permettant de les identifier facilement (par exemple gigliolii est presque toute jaune), mais de grandes variations interindividuelles existent au sein d'une même sous-espèce ou d'une population. La sous-espèce bernardezi constitue un exemple parfait de ce phénomène.

Du fait des recherches en génétique, des taxons anciennement considérés comme des sous-espèces de Salamandra salamandra sont désormais considérés comme des espèces à part entière :

Phylogenèse

W. Herre, entre autres, a consacré beaucoup de temps à des études anatomiques comparées d'urodèles fossiles. Il a réussi à mettre clairement en évidence quelques relations de parenté entre ces formes fossiles et l'espèce actuelle Salamandra. Ainsi des fossiles du Miocène moyen présentent des points communs morphologiques avec des urodèles vivant de nos jours, comme une ossification de plus en plus solide du crâne et de la courroie dorsale, un palais pourvu de dents.

La Salamandre tachetée et l'Homme

Historique

 src=
Illustration historique de Rösel von Rosenhof, 1758

La salamandre tachetée a depuis longtemps gagné la confiance de l'Homme, du fait de son apparence extérieure plutôt frappante. Sa forte notoriété n'a cependant pas toujours été à son avantage. La salamandre a été longtemps considérée comme engendrée par le feu ou capable d'y survivre. Il est en tout cas probable que des salamandres cachées ou hivernant dans des bois morts, aient autrefois été vues s'échappant d'un foyer de cheminée laissant penser qu'elles aient été engendrées par le feu ou y résistant. Le nom commun de « salamandre de feu » dérive de cette croyance[16]. Ce mythe explique que l'animal symbolise les génies du feu souterrain pour les alchimistes cabalistes[17].

Cette croyance apparait déjà en 1590, dans le travail de Joachim Camerarius de Nuremberg « Symbolorum et Emblematum ex Aquatilibus et Reptilibus » où il mentionne :

« Voyez la salamandre qui traverse les flammes. C'est aussi toujours le propre de la pureté de rester indemne. »

Par la suite, les différentes représentations de la salamandre tachetée, par exemple dans les livres d'emblêmes du Moyen Âge tardif, lui donnent plus de similitudes avec un reptile, rappelant plutôt « une créature draconique ». La salamandre tachetée n'échappe à cette convention de représentation qu'au milieu du XVIIe siècle par un vernis du peintre anversois Jan van Kessel (1626 - 1679), une représentation naturaliste où la salamandre tachetée figure au milieu d'un ensemble de 39 insectes et reptiles différents. Malgré une classification systématique erronée (même Carl von Linné se pliait également au départ au consensus de son époque et désignait l'espèce comme Lacerta salamandra - Lacerta signifiant lézard en latin), ce vernis rappelle déjà un panneau d'instruction orienté didactiquement sur la biologie.

Certains Rois de France, tel François Ier firent de la salamandre un emblème royal, comme en témoigne notamment la salamandre sculptée en bas-relief au-dessus de la porte d'honneur du château d'Amboise.

Une des plus décoratives et en même temps des plus exactes salamandres tachetée a été fournie par l'aquarelliste et graveur sur cuivre de Nuremberg August Johann Rösel von Rosenhof (1705 - 1759) dans son panneau enluminé de 1758 « Historia naturalis ranarum nostratium ». Avec la parution de ce travail s'est développée dans le même temps les premières étapes d'une herpétologie plus scientifique. Amphibiens et reptiles furent alors libérés de leur symbolique négative, de la magie et la superstition.

Menaces et protections

La salamandre tachetée n'est pas menacée à l'échelle globale de son aire de répartition. Elle est l'un des amphibiens les plus abondants dans les forêts de feuillus, et peu de menaces pèsent actuellement sur cet habitat qui couvre des surfaces plus ou moins importantes selon les régions. En Wallonie par exemple, elle est probablement le seul amphibien à ne pas avoir connu de régression marquée depuis plusieurs décennies.

Jusqu'à un passé récent, la discrétion de cette espèce l'a souvent fait passer à tort pour rare et menacée dans de nombreux lieux. Des prospections plus ciblées et adaptées à cette espèce permettent aujourd'hui de mieux connaître son statut dans les différentes parties de sa répartition.

Cette situation générale ne doit cependant pas masquer des menaces bien réelles qui peuvent la faire disparaitre à l'échelle locale, notamment dans les régions peu boisées où l'espèce ne subsiste que sous forme de populations relictuelles. Les populations des bocages ont probablement beaucoup régressé du fait de la disparition des haies et des bosquets avec l'agriculture intensive, bien que le bocage n'ait jamais été son habitat de prédilection. Très localement, l'enrésinement d'anciennes forêts de feuillus pourrait la faire régresser, mais aussi la suppression de points d'eau forestiers nécessaires à sa reproduction (empierrement des ornières des chemins forestiers, création d'étangs poissonneux à l'emplacement de ruisseaux, captages de sources, pollution, drainage, etc.)[13],[6].

 src=
Spécimen photographié sur une route dans la banlieue de Toulouse. Les salamandres sont souvent victimes du trafic routier (roadkill)

La salamandre semble attirée par le macadam chaud et humide des routes après les pluies d'été. De nombreux cadavres sont trouvés sur ces routes lorsqu'elles sont fréquentées (phénomène de roadkill). On peut observer très localement des rassemblements de plusieurs centaines voire milliers d'individus sur les routes à proximité des forêts, et parfois une grande partie d'entre-eux meurent écrasés sous les pneus des voitures. La fragmentation des habitats naturels d'un nombre croissant de forêts, bosquets et petits bois, par les routes, constitue très certainement une des principales menaces à l'échelle locale, en plus d'induire probablement un appauvrissement génétique par isolement des populations.

Dans les zones sub-urbanisées, de nombreuses salamandres meurent aussi piégées, dans des trous, citernes, égouts, fosses septiques, arrosoirs, etc. dont elles ne savent pas ressortir. À la différence des tritons, les salamandres adultes ne peuvent escalader une paroi lisse ou verticale. Il n'est pas exclu que l'adulte ou la larve puisse être affecté par l'éclairage artificiel de leurs milieux (c'est le cas pour de nombreux autres amphibiens, qui se montrent expérimentalement perturbés par l'éclairage nocturne). La pollution ou la canalisation des ruisseaux dans ces zones peut aussi affecter les habitats de reproduction.

Une nouvelle menace bien plus importante semble actuellement se profiler pour cette espèce : l'apparition d'une maladie émergente très virulente, provoquée par un champignon originaire d'Asie du nom de Batrachochytrium salamandrivorans. Ce champignon, introduit par le biais des tritons d'aquarium originaires d'Asie, est capable d'anéantir des populations entières de salamandres européennes, comme cela fut constaté pour les seules populations connues aux Pays-Bas, aujourd'hui presque disparues. En 2017, la présence de ce pathogène fut détecté en Wallonie. En 2019, il a aussi été détecté en Espagne[18],[19]. Pour le moment, on n'a pas encore constaté de mortalité massive comme celle qui s'est produite aux Pays-Bas. Dans le cas des salamandres, les mortalités massives sont difficiles à mettre en évidence, l'observation d'animaux morts étant peu fréquent lorsque cela survient.

Salamandra salamandra est protégée dans la plupart des pays d'Europe via son inscription à l'annexe III de la Convention de Berne. Des pays, n'ayant pas adhéré à la Convention de Berne, la protègent également (comme l'Ukraine à partir de 2000). En France elle est protégée nationalement au même titre que tous les amphibiens.

Notes et références

  1. Amphibian Species of the World, consulté lors d'une mise à jour du lien externe
  2. La salamandre est-elle dangereuse?
  3. Dr Wolfgang Böhme, Zoologisches Forschungsinstitut und Musem Alexander Koenig, Zum Höchstalter des Feuersalamanders, Salamandra, p. 176-179, 15.09.1979
  4. Claude Boisseau, Jean Joly, Le cloaque de la femelle et l'insémination, Traité de zoologie, Paris, MASSON, 1995, 1355 p. (ISBN 2-225-80162-2), Tome XIV, 1A p.1259
  5. J. Speybroeck, W. Beukema, B. Bok, J. van Voort, I. Velikov, Guide Delachaux des amphibiens et reptiles de France et d'Europe, éditions delachaux et niestlé, édition française de 2018 (édition originale de 2016), (ISBN 978-2-603-02534-5).
  6. a b et c D. Sirugue et N. Varanguin (coord.), Revue scientifique Bourgogne-Nature, Hors-série 11, 2012, Les amphibiens de Bourgogne, Salamandre tachetée, [1].
  7. Populations vivipares chez la Salamandre tachetée?
  8. La fiche de la Salamandra salamandra sur le site de l'INPN, [2].
  9. Fretey J. (1975) Guide des Reptiles et Batraciens de France. Hatier, Paris, 239 p.
  10. Philippe Lustrat, Reptiles et batraciens de la forêt de Fontainebleau, La Voix de la Forêt, 1996, [3].
  11. J.M. Thirion, J. Vollette, E. Mathé, G. Landry, E. Gironnet, Une population littorale originale de salamandre tachetée, 2014, [4].
  12. a b et c Andreas et Christel Nöllert, Guide des amphibiens d'Europe, éditions delachaux et niestlé, (ISBN 2-603-01280-0), édition originale en 1992, édition française en 2003, pages 172-179.
  13. a et b Fiche tirée de H. Wavrin, E. Graitson, Amphibiens et Reptiles de Wallonie, Aves - Raînne et Centre de Recherche de la Nature, des Forêts et du Bois (MRW - DGRNE), Série Faune - Flore - Habitats n°2, Namur, 2007, Salamandre tachetée (Salamandra salamandra) | Salamandridae | Urodela | La biodiversité en Wallonie, 601-salamandretachetee+colophon.pdf.
  14. Dubois & Raffaëlli, 2009 : A new ergotaxonomy of the family Salamandridae Goldfuss, 1820 (Amphibia, Urodela). Alytes, vol. 26, p. 1-85.
  15. John Clare, 2002 : Caudata Culture Species Database Entry for Salamandra
  16. Philippe Gramet, Chroniques de la nature, Editions Quae, 2009 (lire en ligne), p. 51.
  17. Georges Pasteur, Les Batraciens du Maroc, Institut scientifique Chérifien, 1959, p. 91.
  18. Article La salamandre tachetée en péril – appel à la collaboration de tous ! sur biodiversite.wallonie.be, 2017, [5].
  19. D. L. González, V. Baláž, M. Solský, B. Thumsová, K. Kolenda, A. Najbar, B. Najbar, M. Kautman, P. Chajma, M. Balogová, J. Vojar, Recent Findings of Potentially Lethal Salamander Fungus Batrachochytrium salamandrivorans, 2019, [6].

Voir aussi

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FR

Salamandra salamandra: Brief Summary ( француски )

добавил wikipedia FR

Salamandre tachetée

La Salamandre tachetée (Salamandra salamandra) est une espèce d'urodèles de la famille des Salamandridae.

En français elle est également nommée salamandre terrestre, salamandre commune ou salamandre de feu.

Le nom vernaculaire salamandre tachetée généralement attribué à l'espèce Salamandra salamandra peut également s'appliquer à d'autres espèces ou sous-espèces du genre Salamandra présentant un motif tacheté, comme la salamandre nord-africaine Salamandra algira, ou encore la salamandre maculée Ambystoma maculatum.

Il s'agit de l'un des urodèles les plus répandus et les plus reconnaissables d'Europe.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia FR

Píntega común ( галициски )

добавил wikipedia gl Galician

A píntega común[1] ou salamántiga[2] (Salamandra salamandra) é un anfibio urodelo común en Europa con preferencia por hábitats acuáticos de media e alta montaña, ecoloxicamente pouco alterados.

Ao longo do territorio galego recibe tamén os nomes vulgares de salamanca[3], pinchorra[4], sacabeira[5], sapagueira[6], sacarrancha[7] ou saramaganta[8].

Localización e características

Normalmente sae do seu acocho cando o tempo é frío e húmido. Adoita ser vista nos camiños, ás veces agóchase baixo as pedras. A súa lonxitude é de 20 cm como máximo.

É doado recoñecelas pola cor da pel, negra con pintas amarelas. Para evitar seren atacadas por outros animais, a súa pel contén pequenas cantidades de substancias tóxicas (pezoña).

A píntega ou salamántiga común ten unha subespecie de seu en Galicia, a Salamandra salamandra gallaica.

Notas

  1. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para píntega.
  2. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para salamántiga.
  3. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para salamanca.
  4. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para pinchorra.
  5. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para sacabeira.
  6. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para sapagueira.
  7. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para sacarrancha.
  8. Conde Teira, M. A. (1996): "Acerca dos nomes dos anfibios e réptiles galegos" en Cadernos de Lingua, 13, páx. 84. Real Academia Galega.

Véxase tamén

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia gl Galician

Píntega común: Brief Summary ( галициски )

добавил wikipedia gl Galician

A píntega común ou salamántiga (Salamandra salamandra) é un anfibio urodelo común en Europa con preferencia por hábitats acuáticos de media e alta montaña, ecoloxicamente pouco alterados.

Ao longo do territorio galego recibe tamén os nomes vulgares de salamanca, pinchorra, sacabeira, sapagueira, sacarrancha ou saramaganta.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia gl Galician

Salamandra salamandra gallaica ( галициски )

добавил wikipedia gl Galician

Salamandra salamandra gallaica é unha subespecie de anfibio caudado pertencente á familia Salamandridae.

A Salamandra salamandra gallaica é unha das subespecies da píntega común que habitan Galiza, o noroeste español e Portugal.

Esta píntega posúe un corpo negro con manchas amarelas en forma de ferradura, anel ou arabesco, no centro das cales por veces aparece unha pinta avermellada.

Véxase tamén

Bibliografía

  • Gilbert Matz; Denise Weber. Guide des amphibien et reptiles d'Europe. Delachaux & Niestlé (1999)

Outros artigos

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia gl Galician

Salamandra salamandra gallaica: Brief Summary ( галициски )

добавил wikipedia gl Galician

Salamandra salamandra gallaica é unha subespecie de anfibio caudado pertencente á familia Salamandridae.

A Salamandra salamandra gallaica é unha das subespecies da píntega común que habitan Galiza, o noroeste español e Portugal.

Esta píntega posúe un corpo negro con manchas amarelas en forma de ferradura, anel ou arabesco, no centro das cales por veces aparece unha pinta avermellada.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia gl Galician

Pjegavi daždevnjak ( хрватски )

добавил wikipedia hr Croatian
Pjegavi daždevnjak na Mosoru

Pjegavi daždevnjak, poznat i kao šareni daždevnjak (Salamandra salamandra) je vodozemac iz roda daždevnjaka. Duguljasta je tijela, s četiri kratke noge podjednake dužine i dugačkim repom. Većina primjeraka kraća od 20 cm, ali može doseći dužinu od 25 cm. Krupne je i robusne građe.

Tijelo mu je u različitom stupnju prekriveno žutim točkama ili crtama. Neki primjerci mogu biti gotovo sasvim crni, dok kod drugih može prevladavati žuta boja. Ponekad se mogu naći i nijanse crvenog i narančastog. Vlažna koža omogućuje mu život u staništima blizu vode ili pod zaštitom na vlažnom tlu, najčešće u šumama.

Žive u vlažnim kopnenim mjestima, ali se razmnožava u vodi. Stoga i više vole sjenovita i hladna staništa, posebno zaštićeni obronci prekrivreni listopadnom ili miješanom šumom, sa vodotocima. Najaktivniji su na površini tijekom vlažnih, blagih noći. Najčešće ih se može naći na visinama ispod 800 m/nm. Provode mnogo vremena u zaštićenim skrovištima.

Razmnožavanje

Pare se na kopnu. Pri parenju mužjak ispušta paketić sperme (spermatofor) na tlo, te namješta na njega kloakalno područje ženke. Oplodnja im je unutarnja. Ženka nosi jaja 6 do 8 mjeseci, a u vodu ispušta 30 – 70 već razvijenih ličinki. Ličinke imaju vanjske škrge i četiri noge. Duge su 20 do 90 mm. Radi razmnožavanja potrebni su im mali, čisti, hladni potoci, iako u nedostatku boljeg staništa može položiti ličinke i u stajaćice. Mlade jedinke postaju sposobne za parenje nakon 2 – 10 godine.

Obično ih se teže može ugledati, jer traže skloništa ispod kamenja, drveta ili drugih predmeta. Aktivni su pretežito uvečer ili noću, no za kišovita vremena može ih se vidjeti i danju.

Pjegavi daždevnjak može imati vrlo dug životni vijek. U prirodi mogu doživjeti 20 godina, a u zatočeništvu oko 50, pa su nađeni primjerci stari i više od pedeset godina.

Prehrana

Prehrana im se sastoji od različitih beskralješnjaka šumskog tla - gujavica, puževa, kukaca, paukova i glista, no mogu jesti i mlade žabe. Ličinke se hrane sitnim vodenim beskralješnjacima (račići, kolutićavci i ličinke kukaca).

Zaštita od predatora

Odrasli daždevnjaci imaju otrovne žlijezde u vidu parotidnih žlijezda i četiri reda otrovnih žlijezda duž tijela. Otrov iritira usta i oči napadača te ih većina životinja izbjegava. Tome pripomaže i upozoravajuća obojenost daždevnjaka. No, ličinke nisu otrovne, pa služe kao hrana ribama, gmazovima (barska kornjača, bjelouška), pticama, manjim sisavcima, pijavicama te vodenim kukcima i ličinkama kukaca.

Zakonska zaštita

Pjegavi daždevnjak je zaštićen sljedećim međunarodnim propisima:

U Hrvatskoj, štiti ga Pravilnik o proglašavanju divljih svojti zaštićenim i strogo zaštićenim (NN 07/06), gdje je pod imenom "šareni daždevnjak" naznačen kao "zaštićena zavičajna svojta".

Procjena rizika od izumiranja svojte prema IUCN kriterijima - Crveni popis: Globalno – Smanjeni rizik (lc).

Drugi projekti

Commons-logo.svgU Wikimedijinu spremniku nalazi se članak na temu: Pjegavi daždevnjakWikispecies-logo.svgWikivrste imaju podatke o: Pjegavom daždevnjaku

Izvori

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori i urednici Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia hr Croatian

Pjegavi daždevnjak: Brief Summary ( хрватски )

добавил wikipedia hr Croatian
Pjegavi daždevnjak na Mosoru

Pjegavi daždevnjak, poznat i kao šareni daždevnjak (Salamandra salamandra) je vodozemac iz roda daždevnjaka. Duguljasta je tijela, s četiri kratke noge podjednake dužine i dugačkim repom. Većina primjeraka kraća od 20 cm, ali može doseći dužinu od 25 cm. Krupne je i robusne građe.

Tijelo mu je u različitom stupnju prekriveno žutim točkama ili crtama. Neki primjerci mogu biti gotovo sasvim crni, dok kod drugih može prevladavati žuta boja. Ponekad se mogu naći i nijanse crvenog i narančastog. Vlažna koža omogućuje mu život u staništima blizu vode ili pod zaštitom na vlažnom tlu, najčešće u šumama.

Žive u vlažnim kopnenim mjestima, ali se razmnožava u vodi. Stoga i više vole sjenovita i hladna staništa, posebno zaštićeni obronci prekrivreni listopadnom ili miješanom šumom, sa vodotocima. Najaktivniji su na površini tijekom vlažnih, blagih noći. Najčešće ih se može naći na visinama ispod 800 m/nm. Provode mnogo vremena u zaštićenim skrovištima.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori i urednici Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia hr Croatian

Salamandra salamandra ( италијански )

добавил wikipedia IT

La salamandra pezzata (Salamandra salamandra Linnaeus, 1758) è un anfibio urodelo appartenente alla famiglia Salamandridae.[2]

Descrizione

 src=
Salamandra salamandra

La salamandra pezzata è facilmente riconoscibile per la sua colorazione nera con vistose macchie gialle.

Raggiunge i 15–20 cm di lunghezza totale (coda compresa), e le femmine sono in generale più lunghe e grosse dei maschi. La pelle, liscia e lucente, è cosparsa di piccole ghiandole secernenti il muco che ricopre l'animale; il muco ha una funzione battericida (protegge la pelle dalle infezioni), riduce la disidratazione e ha un gusto repellente per gli eventuali predatori. Le tinte vivaci della pelle segnalano appunto che la salamandra non è commestibile: queste colorazioni appariscenti sono dette "colorazioni di avvertimento" (funzione aposematica).

Distribuzione ed habitat

 src=
Areale della specie

Ha un'ampia distribuzione in Europa, comprendente varie aree della penisola iberica, l'Europa centrale, la penisola italiana, i Carpazi ed i Balcani. Nel Maghreb, in Corsica ed in Asia Minore vivono tre specie strettamente affini, Salamandra algira, Salamandra corsica e Salamandra infraimmaculata, che sino a poco tempo fa erano considerate semplici sottospecie.

La salamandra frequenta ambienti boscati freschi e umidi (in particolare quelli di latifoglie) attraversati da piccoli corsi d'acqua, spesso fondamentali per la riproduzione. Anche la struttura e le caratteristiche dei corsi d'acqua nei quali avviene la deposizione delle larve giocano infatti un ruolo molto importante nel determinare la distribuzione della specie. Corsi d'acqua poco profondi, dall'andamento naturale, con ricchezza di rifugi e substrato ben diversificato hanno maggiori probabilità di ospitare questo urodelo.

Durante il giorno, gli animali si ritirano nei cosiddetti nascondigli diurni, in Europa centrale sono attivi nelle notti umide e fresche durante i mesi estivi. Oltre a fessure, strutture di piccoli mammiferi, grandi lastre di pietra o ceppi di alberi, vengono utilizzati anche tunnel minerari in disuso nell'ordine menzionato.

Anche la qualità dell'acqua è importante. La salamandra depone infatti solitamente in torrenti poco o per nulla inquinati con ampia disponibilità di macroinvertebrati (crostacei, larve di insetto ecc.) di cui le larve si nutrono. In alcuni casi la salamandra utilizza per la deposizione anche lavatoi, vasche e piccoli stagni alimentati da sorgenti che garantiscono un livello di ossigenazione adeguato. Inoltre la salamandra (essendo notturna) esce la sera, o di giorno se ci sono piogge molto forti.

Biologia

Gli adulti conducono una vita molto discreta, e sono normalmente attivi solo durante le ore notturne, o durante tempo piovoso e umido. Abitano diversi tipi di foreste, soprattutto boschi decidui misti, faggeti e castagneti, soprattutto in prossimità di corsi d'acqua.

Comportamento

Si tratta di un anfibio prevalentemente notturno; appare durante il giorno solo in occasione di forti piogge. Nell'Europa meridionale, la salamandra pezzata è attiva soprattutto durante i mesi autunnali e primaverili, e non si ritira in letargo invernale. In Europa centrale, invece, queste salamandre sono attive in primavera ed estate, e vanno in letargo durante i mesi autunnali e invernali.

Di abitudini sedentarie, questi animali (soprattutto le femmine) rimangono assai fedeli ai loro rifugi; qui trovano riparo in gran numero, specie in inverno durante il periodo di latenza. Contrariamente alle credenze popolari la Salamandra è assolutamente innocua per l'uomo; l'unica precauzione da prendere è quella di non toccarsi gli occhi nel caso in cui si dovesse prendere in mano (cosa da evitare a mani nude e asciutte e solo in casi di necessità), in quanto il muco potrebbe causare irritazioni.

Alimentazione

La dieta di questo anfibio è costituita da invertebrati, in particolare da lombrichi, molluschi, insetti e miriapodi.

Riproduzione

 src=
Larva di salamandra

Durante il periodo degli amori il maschio si esibisce in un complesso rituale di corteggiamento, alla fine del quale lascia sul terreno una spermatofora, contenente gli spermatozoi, che viene raccolta dalla femmina tramite le labbra cloacali oppure, sempre il maschio, afferra la femmina dal sotto e deposita la spermatofora; si sposta poi di lato in modo che la femmina ci cada sopra.

Nella primavera successiva le femmine depongono larve in ruscelli, torrenti o altri corsi d'acqua ben ossigenati. Le larve possiedono branchie e quattro arti ben sviluppati. Le larve si differenziano da altre larve di urodeli per la presenza di macchie chiare alla base degli arti. In alcune popolazioni montane di salamandra pezzata, le femmine sono ovovivipare e danno alla luce piccoli completamente sviluppati, ma non pronti alla vita terrestre se non dopo i primi 5/6 mesi.

Il processo che viene svolto dalle salamandre pezzate ovovivipare è il seguente:

la femmina all'interno della pancia tiene le uova (un po' come il feto nella pancia della mamma); dopo qualche tempo le uova si schiudono (sempre nella pancia della femmina) e in seguito la femmina partorisce i piccoli.

Sistematica

La specie Salamandra salamandra presenta numerose sottospecie riconosciute, di cui 14 presenti in Europa. Alcune sono state in seguito ridescritte come specie separate.
In Italia è rappresentata da Salamandra salamandra salamandra propria delle regioni alpine e da Salamandra salamandra gigliolii, endemismo italico distribuito nelle Alpi Marittime e in tutto l'Appennino, sino alla Calabria.

 src=
Salamandra salamandra gigliolii
  • Salamandra salamandra almanzoris, della Sierra de Gredos,
  • Salamandra salamandra alfredschmidti, delle Asturie
  • Salamandra salamandra bejarae, della Spagna
  • Salamandra salamandra bernardezi, delle Asturie
  • Salamandra salamandra beschkovi, della Bulgaria (sottospecie discussa);
  • Salamandra salamandra crespoi, del Portogallo
  • Salamandra salamandra fastuosa, dei monti Cantabrici e Pirenei
  • Salamandra salamandra gallaica, del Portogallo
  • Salamandra salamandra gigliolii, dell'Appennino
  • Salamandra salamandra infraimmaculata, del Vicino Oriente, oggi più spesso considerata una specie a sé.
  • Salamandra salamandra longirostris, dell'Andalusia
  • Salamandra salamandra morenica, della Sierra Morena
  • Salamandra salamandra salamandra, dei Balcani, dell'Europa centro-orientale e delle Alpi e Prealpi italiane
  • Salamandra salamandra semenovi, del Kurdistan, oggi considerata sottospecie della Salamandra infraimmaculata
  • Salamandra salamandra terrestris, di Francia e Germania
  • Salamandra salamandra werneri, della Grecia (sottospecie discussa).

La salamandra nella cultura di massa

Magnifying glass icon mgx2.svgLo stesso argomento in dettaglio: Salamandra (zoologia) § Leggende, miti e simboli.

La salamandra pezzata è stata oggetto durante secoli di miti e credenze popolari, tra le quali figura quella secondo cui sarebbe in grado di sopravvivere nel fuoco. Questa credenza è totalmente falsa, e la pelle umida della salamandra la rende estremamente vulnerabile non solo a fonti di calore, ma anche al disseccamento lontano dall'acqua o da luoghi umidi. È parzialmente vera la credenza secondo la quale la salamandra sarebbe velenosa: le sue ghiandole cutanee possono infatti secernere una sostanza irritante per le mucose (bocca, occhi, ecc.); questa sostanza rappresenta una difesa contro i predatori, che vengono avvertiti del pericolo grazie alla colorazione aposematica della specie. Naturalmente per l'uomo non è pericolosa se non la si mette in bocca o se non ci si toccano gli occhi dopo averla maneggiata (cosa sconsigliabile date le malattie e i parassiti che potrebbe trasmettere).

Note

  1. ^ (EN) Kuzmin S. et al. 2008, Salamandra salamandra, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020.
  2. ^ (EN) Frost D.R. et al., Salamandra salamandra, in Amphibian Species of the World: an Online Reference. Version 6.0, New York, American Museum of Natural History, 2014. URL consultato il 3 ottobre 2014.

Bibliografia

  • R. Manenti, I siti riproduttivi di Anfibi nelle aree prealpine in Bollettino della Società Ticinese di Scienze naturali, 2008, 96:79-85.
  • R. Manenti, G. F. Ficetola e F. De Bernardi, Water, stream morphology and landscape: complex habitat determinants for the fire salamander Salamandra salamandra in Amphibia-Reptilia 30:7-15, 2009
  • Museo civico di Storia Naturale di Ferrara, Atlante on-line degli Anfibi e Rettili dell'Emilia-Romagna sul web

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori e redattori di Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia IT

Salamandra salamandra: Brief Summary ( италијански )

добавил wikipedia IT

La salamandra pezzata (Salamandra salamandra Linnaeus, 1758) è un anfibio urodelo appartenente alla famiglia Salamandridae.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori e redattori di Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia IT

Ugninė salamandra ( литвански )

добавил wikipedia LT
Ugninės salamandros paplitimo arealas

Ugninė salamandra (lot. Salamandra salamandra, angl. Fire Salamander, vok. Feuersalamander) – salamandrinių (Salamandridae) šeimos uodeguotasis varliagyvis. Rūšį 1758 m. pirmąkart aprašė švedų gamtininkas Karlas Linėjus.

Kūnas 15-25 cm ilgio, kartais gali siekti 30 cm, juodai geltonas, kartais su oranžinėmis dėmėmis. Vidinė pusė yra juodai pilka, išmarginta ryškių taškų. Patelės yra šiek tiek didesnės už patinėlius bei pasižymi mažesniu lytiniu dimorfizmu. Apvaisinimas vidinis.

Salamandros daugumą laiko praleidžia nuošaliose vietose, plyšiuose. Aktyviausios naktį. Minta smulkiais bestuburiais gyvūnais. Esant aukštai arba žemai oro temperatūrai (žiemos ir vasaros sezonui) būna neaktyvios. Salamandros yra sėslios ir daugelį metų gali gyventi toje pačioje vietoje. Ugninės salamandros gali gyventi iki 14 metų.

Salamandros nuo priešų ginasi nuodais. Didelės liaukos netoli akių ir per visą kūną besitęsiančios spalvotos juostos išskiria neurotoksinus.

Paplitimas

Ugninės salamandros paplitusios Vakarų, Vidurio, Pietų ir Pietryčių Europoje, Šiaurės Afrikoje ir Vidurio Rytuose. Europoje šiaurinė paplitimo riba praeina per Šiaurės ir Vidurio Vokietiją, į pietus palei Karpatus iki Ukrainos ir Rumunijos ir toliau į pietus per Bulgariją į Graikiją. Pietinė Arealo riba praeina plona paplitimo juosta Šiaurės Afrikoje nuo Maroko iki Alžyro.


Vikiteka

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LT

Ugninė salamandra: Brief Summary ( литвански )

добавил wikipedia LT

Ugninė salamandra (lot. Salamandra salamandra, angl. Fire Salamander, vok. Feuersalamander) – salamandrinių (Salamandridae) šeimos uodeguotasis varliagyvis. Rūšį 1758 m. pirmąkart aprašė švedų gamtininkas Karlas Linėjus.

Kūnas 15-25 cm ilgio, kartais gali siekti 30 cm, juodai geltonas, kartais su oranžinėmis dėmėmis. Vidinė pusė yra juodai pilka, išmarginta ryškių taškų. Patelės yra šiek tiek didesnės už patinėlius bei pasižymi mažesniu lytiniu dimorfizmu. Apvaisinimas vidinis.

Salamandros daugumą laiko praleidžia nuošaliose vietose, plyšiuose. Aktyviausios naktį. Minta smulkiais bestuburiais gyvūnais. Esant aukštai arba žemai oro temperatūrai (žiemos ir vasaros sezonui) būna neaktyvios. Salamandros yra sėslios ir daugelį metų gali gyventi toje pačioje vietoje. Ugninės salamandros gali gyventi iki 14 metų.

Salamandros nuo priešų ginasi nuodais. Didelės liaukos netoli akių ir per visą kūną besitęsiančios spalvotos juostos išskiria neurotoksinus.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LT

Plankumainā salamandra ( латвиски )

добавил wikipedia LV

Plankumainā salamandra jeb uguns salamandra (Salamandra salamandra) ir salamandru dzimtas (Salamandridae) suga, kas savvaļā sastopama Rietumeiropas, Dienvideiropas un Centrāleiropas lapkoku mežos, kur var paslēpties nokritušās koku lapās un apsūnojošos koku stumbros.[1][2] Austrijā un Šveicē tā sastopama Alpos augstumā 200—700 metri virs jūras līmeņa, retumis līdz 1300 metriem.[2]

Izskats un īpašības

 src=
Plankumainās salamandras āda ir mitra un to klāj toksiski izdalījumi
 src=
Oranžās morfas plankumainās salamandras

Plankumainā salamandra ir ļoti dekoratīva un krāšņa. Tās ķermenis ir melns ar spilgti dzelteniem vai oranžiem, neregulāriem plankumiem uz muguras un sāniem. Var sastapt īpatņus, kuriem ir melni plankumi uz dzeltena fona[1] vai arī pilnīgi melnas salamandras.[2][3] Tai ir liela, saplacināta galva, masīvs ķermenis, īsas un spēcīgas kājas. Tās garums ir līdz 20 cm, svars 20—45 g.[2] Uz ādas tai ir indīgi izdalījumi, kas sastāv no trīs neirotoksiskajām komponentēm (samandarīna, samandaridīna un samanderona). Toksiskās vielas galvenokārt izdalās caur muguras dziedzeru līniju un no žokļa dziedzera.[2] Inde aizsargā dzīvnieku no parazītiem un ienaidniekiem. Cilvēkam tā nav bīstama, bet, nonākot uz ādas, var izraisīt niezi.

Bioloģija

Plankumainās salamandras sastopamas dažādu lapkoku mežos, galvenokārt dižskābaržu un jauktu lapkoku mežos ar dižskābaržiem.[2] Tās parasti mājo mežmalās un strautu tuvumā. Plankumainā salamandra vairojas, nevis nēršot ikrus, bet gan dzīvdzemdējot kāpurus nelielos avotos un strautiņos. Kāpurs no ikra izšķiļas dzemdību brīdī.[4] Tā ir viena no retajām salamandru sugām, kura vairojas šādā veidā. Kāpura attīstība ikru stadijā notiek mātītes ķermenī.[5] Vairošanās sezona ir vienu reizi gadā, no februāra līdz oktobrim. Vienai mātītei sezonā ir 30—60 pēcnācēju.[2] Pēc sapārošanās mātīte kloākā, īpašā spermas savāktuvē noglabā spermu, kas tai ir derīga divus gadus.[2] Kāpurs pēc piedzimšanas var attīstīties dažu mēnešu laikā vai arī attīstība ārēju apstākļu ietekmē var izstiepties ilgāk kā gadu. Plankumainā salamandra dzīvo līdz 20 gadiem,[2] bet kāds īpatnis nebrīvē ir nodzīvojis pat līdz 50 gadiem.[5]

Tā barojas ar ļoti dažādiem bezmugurkaulniekiem, galvenokārt ar gliemežiem un zirnekļveidīgajiem. Aktīva nakts laikā, reizēm arī dienā, ja gaiss ir pietiekami mitrs, vismaz 85%. Plankumainā salamandra ziemo alās un iedobēs, vietās, kurās visu ziemu ir nemainīgs mitrums un temperatūra, ieslīgstot ziemas guļā.[2]

Plankumainā salamandra Latvijā

Plankumainās salamandras novērojumi Latvijā ir atzīmēti četros gadījumus — 1806. un­ 1893. gadā (Drimpelmaņa un Frībes grāmata[6]).[7] Ir minēts arī fakts, ka Sanktpēterburgas Zooloģijas muzejā atrodas viens īpatnis no Vidzemes. Tomēr mūsdienās valda uzskats, ka visi Latvijā sastaptie īpatņi ir bijuši izbēguši no terārijiem, jo plankumainās salamandras areāla ziemeļu robeža iet caur Vāciju un Karpatiem.[7]

Salamandra kā mājdzīvnieks

 src=
Salamandrai ir patīkama smarža, tā smaržo pēc vanilīna

Plankumainās salamandras bieži tiek turētas kā mājdzīvnieki. Salamandru turēšana un kopšana ir ļoti vienkārša. Tās jātur horizontālā terārijā ar ūdens un sauszemes daļu. Ūdens daļai jābūt seklai, bet sauszemes daļa jāveido no humusa un lapām. Dekorācijai visieteicamāk izmantot zarus, akmeņus un dzīvos augus. Ūdens temperatūrai jābūt 18—20 °C. Salamandru barību galvenokārt veido visu veidu dzīvi kukaiņicirceņi, mušas, kāpuri, vaboles, prusaki, tārpi. Terārijs ir regulāri jātīra un ūdens regulāri jāmaina, kā arī terāriju jānovieto tādā vietā, lai citi mājdzīvnieki netiktu tam klāt.

Interesanti fakti

Plankumainā salamandra netiek saukta par uguns salamandru tikai tāpēc, ka tai ir košs, ugunīgs izskats. Anglijā ir sena leģenda par šīs salamandras spēju dzīvot ugunī. Vienkārši to samērā bieži var novērot vecās ugunskuru vietās, slēpjoties zem apdegušiem kokiem.[5] Tai ir arī jauka smarža, jo tā smaržo pēc vanilīna.[5] Kad plankumainā salamandra maina ādu, tā veco ādu apēd.[5]

Atsauces

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autori un redaktori
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LV

Plankumainā salamandra: Brief Summary ( латвиски )

добавил wikipedia LV

Plankumainā salamandra jeb uguns salamandra (Salamandra salamandra) ir salamandru dzimtas (Salamandridae) suga, kas savvaļā sastopama Rietumeiropas, Dienvideiropas un Centrāleiropas lapkoku mežos, kur var paslēpties nokritušās koku lapās un apsūnojošos koku stumbros. Austrijā un Šveicē tā sastopama Alpos augstumā 200—700 metri virs jūras līmeņa, retumis līdz 1300 metriem.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autori un redaktori
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia LV

Vuursalamander ( холандски; фламански )

добавил wikipedia NL

Herpetologie

De vuursalamander, ook wel gevlekte landsalamander of goudsalamander (Salamandra salamandra) is een landbewonende salamander die behoort tot de familie echte salamanders (Salamandridae).

De vuursalamander is één van de grootste Europese amfibieën en heeft een onmiskenbaar kleurpatroon; een zwarte kleur met gele vlekken en strepen.[2] De vuursalamander heeft een gedrongen bouw en de ronde staart is relatief kort. De afstekende kleuren dienen om andere dieren af te schrikken; het is een vrij giftige soort. Er zijn 14 ondersoorten die aan de hand van het verspreidingsgebied en de afwijkende kleuren en tekeningen kunnen worden onderscheiden.

De ontwikkeling van de vuursalamander is bijzonder omdat geen eieren worden afgezet, maar deels ontwikkelde larven levend ter wereld worden gebracht. Soms komen ze zelfs volledig ontwikkeld ter wereld, wat uitzonderlijk is voor amfibieën. De vuursalamander komt voor in grote delen van Europa en leeft voornamelijk in beboste gebieden in relatief laaggelegen streken. Een ondersoort van de vuursalamander, Salamandra salamandra terrestris, komt ook voor in het zuiden van Nederland (Limburg) en in België.[3]

Uiterlijke kenmerken

 src=
De gifklieren van de salamander; duidelijk zichtbaar zijn de parotoïden (omcirkeld)
 src=
Sommige ondersoorten zijn sterk geel gekleurd, zoals S. s. terrestris

De vuursalamander is een opvallende soort door de aposematische kleuren. Dit zijn kleuren die dienen om natuurlijke vijanden af te schrikken. Het gehele lichaam heeft een overwegend zwarte basiskleur en een tekening van heldere gele pigmentvlekken tot strepen die sterk afsteken tegen de zwarte grondkleur. Er is echter veel variatie en sommige exemplaren zijn eerder geel met zwarte vlekken of strepen en ook exemplaren die vrijwel zwart zijn met enkele vlekken of landkaarttekeningen komen voor, de vlekken zijn soms oranje tot rood van kleur. De buikzijde is grijs en minder duidelijk gevlekt dan de rugzijde. De rugtekening verschilt vaak enigszins per ondersoort, zo heeft Salamandra salamandra fastuosa meestal duidelijke lengtestrepen op de rug. Salamandra salamandra gallaica heeft naast gele ook bloedrode en meer onregelmatige vlekken op voornamelijk de poten en kop. De eerste paar jaar na de metamorfose kan de tekening nog wat veranderen maar daarna blijft deze steeds hetzelfde, hierdoor zijn de salamanders individueel te herkennen.[3] De parotoïden of oorklieren zijn altijd gekleurd zodat ze goed opvallen, deze nier-vormige en naar elkaar toe gekromde gifklieren hebben duidelijk zichtbare poriën waardoor het gif naar buiten stroomt als het dier zich bedreigd voelt.[2] De huid is verder glad en heeft een glanzende en enigszins rubberachtige textuur die slijmerig aandoet maar niet zo aanvoelt.

De salamander heeft een vrij plompe bouw door het brede en ronde lichaam met een ronde staart die aan het einde is afgeplat. De staart heeft aan de onderzijde een lengtegroef en is duidelijk korter dan het lichaam, in tegenstelling tot de meeste Europese salamanders. De kop is groot en duidelijk afgesnoerd van het lichaam. Opvallend zijn de korte en stevige poten en kleine tenen wat een aanpassing is aan het leven op het land.[4]
De vrouwtjes worden gemiddeld iets groter dan de mannetjes en behoorlijk zwaarder tot 50 gram, mannetjes blijven ongeveer 20 gram.[5] Gedurende de voortplantingstijd hebben de mannetjes een sterk opgezwollen cloaca.[6]

De gemiddelde lengte van een Midden-Europese vuursalamander van de kop tot het puntje van de staart is zo'n 14 tot 17 centimeter, maar sommige exemplaren kunnen een totale lichaamslengte van wel 23 cm bereiken. In het zuiden van het verspreidingsgebied komen grotere exemplaren voor, zo is een waarneming van een vuursalamander uit Zuid-Portugal bekend die een lengte had van meer dan 25 cm.[6] Een salamander met een lengte van 19 centimeter kan een gewicht van 55 gram bereiken, zwangere vrouwtjes worden nog zwaarder. In Nederland blijft de salamander kleiner; de ondersoort die hier voorkomt wordt gemiddeld 16 centimeter, het langste exemplaar mat ruim 20 cm.[3]

Onderscheid met andere soorten

Van andere Europese soorten is de vuursalamander eenvoudig te onderscheiden. Er zijn enkele soorten die eenzelfde lichaamsbouw hebben zoals de alpenlandsalamander (Salamandra atra) en de Lanza's alpenlandsalamander (Salamandra lanzai) maar deze soorten zijn uniform zwart van kleur met hooguit kleine lichtere vlekjes.

Ook buiten Europa zijn er maar enkele soorten die moeilijk te onderscheiden zijn maar in het veld is determinatie eenvoudig; de Corsicaanse vuursalamander (Salamandra corsica) komt alleen voor op Corsica en de andere twee leven in Noord-Afrika, afgescheiden van alle andere soorten. Enkele soorten uit het Noord-Amerikaanse geslacht Ambystoma hebben een gelijkende bouw en tekening zoals de langteensalamander (Ambystoma macrodactylum) en de gevlekte salamander (Ambystoma maculatum). Deze zijn echter plomper gebouwd en missen de rijen huidklieren op rug en flanken, ook zijn de parotoïden niet goed zichtbaar.

De larven kunnen soms verward woorden met neotene exemplaren van de alpenwatersalamander maar zijn te onderscheiden aan de gele bovenzijde van de basis van de poten.[3]

Verspreiding en habitat

 src=
Huidige verspreiding van de vuursalamander.

De vuursalamander komt voor in grote delen van centraal en oostelijk en in delen van zuidelijk Europa: Albanië, Andorra, België, Bosnië en Herzegovina, Bulgarije, Duitsland, Frankrijk, Griekenland, Hongarije, Italië, Kroatië Liechtenstein, Luxemburg, Macedonië, Montenegro, Nederland, zuidelijk Oekraïne, Oostenrijk, zuidelijk Polen, Portugal, Roemenië, San Marino, Servië, Slowakije, Slovenië, Spanje, Tsjechië en Zwitserland. De soort ontbreekt onder meer in Scandinavië, Rusland en Groot-Brittannië. Het is onduidelijk of de vuursalamander ook in Turkije voorkomt. Op 9 september 2010 zijn twee exemplaren aangetroffen op Corsica bij Cascade d'Anglais.

Enkele voormalige ondersoorten die tegenwoordig als volwaardige soorten worden beschouwd, zoals Salamandra infraimmaculata, komen buiten Europa voor in Turkije, Israël, Irak en Iran. In de literatuur komt de vuursalamander hierdoor ook buiten Europa voor maar dit is dus achterhaald.[7]

De vuursalamander wordt gevonden van laaglanden op zeeniveau tot op een hoogte van 2150 meter boven zeeniveau in Tirol. De meeste exemplaren worden aangetroffen op een hoogte van 400 tot 700 meter boven zeeniveau.[6]

Habitat

De vuursalamander is een bewoner van bossen, voornamelijk loofbossen maar ook gemengde en soms ook naaldbossen. Het meest geschikt zijn koele, schaduwrijke en voedselrijke bossen, in het bijzonder matig vochtig wintereiken-beukenbossen. De salamander is al actief bij 10 graden boven nul en heeft een optimale temperatuur van ongeveer 15 tot 20 graden. In meer open gebieden zoals bergstreken wordt de salamander langs de begroeide oevers van wateren en in weilanden gevonden. De microhabitat bestaat uit de strooisellaag van bladeren, stukken schors, boomwortel en andere vochtige plaatsen als verlaten muizenholen, onder stenen, in en onder omgevallen boomstronken, in oude waterputten en in vochtige rotsspleten. Vuursalamanders graven zelf geen holen. De mens wordt niet geschuwd; in bewoonde gebieden worden natuurstenen muren gebruikt als schuilplaats.

In Nederland en België

In Nederland komt de vuursalamander voor op de vochtigere overgangen van essenbronbossen naar vochtig berken-zomereikenbos. Deze situatie is alleen aan te treffen in Zuid-Limburg, op de Maasdal-flanken nabij Bunde. Hier leeft de vuursalamander in de beekrijke hellingbossen. Deskundigen spreken ook van een zeer kleine (rest)populatie in de Achterhoek in vochtige beukenbossen. Onduidelijk is of daar sprake is van een relictpopulatie of dat er sprake is van recente migratie uit Duitsland. Enkele kilometers over de grens zijn in Duitsland nog vitale populaties aanwezig.[8][9]

In België komt de vuursalamander vooral voor ten zuiden van de Samber en de Maas. In Vlaanderen zijn er nog populaties in de Vlaamse Ardennen, Vlaams-Brabant en de Voerstreek. Ook in het Hallerbos, het Meerdaalwoud en het Zoniënwoud komt de salamander voor.[10] Op de Rodeberg bij Westouter is de salamander sinds de jaren 70 niet meer gezien.[11] Aan de Franse kant van Westouter (de Zwarteberg) zijn nog populaties bekend. Er worden inspanningen gedaan om een herkolonisatie van de Vlaamse kant teweeg te brengen door beboste verbindingszones aan te leggen en exemplaren uit andere gebieden te introduceren.[12][9]

Levenswijze

Opname van een kruipende vuursalamander

In het volwassen levensstadium mag de vuursalamander als strikt solitair levend worden aangemerkt. Over territoriaal gedrag bij adulte individuen is weinig bekend. Alleen in de winter tijdens de winterslaap kunnen groepjes vuursalamanders in dezelfde schuilplaats worden aangetroffen.[4] Ook gedurende de voortplantingstijd zoeken de dieren elkaar op om voor nageslacht te zorgen.

De vuursalamander is in tegenstelling tot vrijwel alle andere salamanders een zeer slechte zwemmer die nooit het water betreedt, behalve om de larven af te zetten. Zelfs hierbij gaat de salamander niet het water in maar steekt slechts de staart en cloaca onder water. Er zijn zelfs gevallen bekend van vrouwtjes die verdronken zijn nadat ze tijdens het baren in het water terechtkwamen.[13]

Vuursalamanders zijn uitgesproken nachtdieren en zoeken actief naar voedsel. Ze kruipen over de vochtige humuslaag van bosbodems op zoek naar prooien. 's Nachts wordt voornamelijk de reukzin gebruikt om prooien op te sporen. Overdag verstopt de salamander zich in holen of onder objecten. Alleen bij regen, vooral na een droge periode, worden de dieren ook overdag wel gezien en het zijn dan echte zichtjagers.

In het zuiden van het verspreidingsgebied is de salamander het gehele jaar actief, behalve in gebieden met een droge zomer. Hier wordt een estivatie of zomerrust gehouden waarbij de dieren zich terugtrekken in vochtige schuilplaatsen onder de grond. In de noordelijke delen van het verspreidingsgebied wordt vaak een winterslaap gehouden van december tot februari. De salamander schuilt dan in holen, tussen boomwortels of in gangen onder objecten zoals verlaten muizenholen. Als de temperaturen hoger zijn kunnen de dieren hun schuilplaatsen verlaten. In het Nederlandse Bunderbos werden op 30 december nog vele tientallen actieve exemplaren aangetroffen bij een buitentemperatuur van 9 °C.[3] Opmerkelijk is dat de salamander erg honkvast is en steeds terugkeert naar dezelfde overwinteringsplaats en uit onderzoek blijkt dat een schuilplaats 20 jaar lang werd bezocht door dezelfde salamanders. Hieruit blijkt dat de dieren een vorm van oriëntatievermogen moeten hebben om het landschap te leren kennen en zo terug te gaan naar de schuilplaats.[14] Tijdens zachte winters of in warme landen wordt de winterslaap overgeslagen en is de salamander het gehele jaar actief.

Voortplanting

 src=
Een mannelijke bruine kikker ziet per abuis een vrouwelijke vuursalamander aan voor een partner. Salamanders kennen geen paargreep of amplexus zoals bij kikkers voorkomt.

De paring vindt altijd plaats op het land in de maanden maart tot september maar meestal in juni. De vuursalamander kent een balts waarbij het mannetje eerst het vrouwtje besnuffelt, onder haar kruipt en het vrouwtje optilt. Met zijn staart worden kronkelende bewegingen gemaakt die de cloaca van het vrouwtje stimuleren. Als het vrouwtje geïnteresseerd, is zet het mannetje een spermatofoor af die door het vrouwtje wordt opgenomen.[6] Vrouwtjes kunnen spermatoforen maandenlang meedragen alvorens ze te bevruchten. Ze kunnen daarbij spermatoforen van meerdere mannetjes meedragen.[15]

De vuursalamander is eierlevendbarend; dit betekent dat het embryonale stadium (het ei) zich volledig in het moederdier voltrekt evenals een deel van het larvestadium. De draagtijd is relatief lang en kan oplopen tot 8 maanden. De overlevende larven worden door het wijfje aan de rand van ondiepe wateren afgezet. Een vrouwtje kan afhankelijk van haar grootte 4 tot 75 larven baren die direct zijn voorzien van kieuwen, gemiddeld worden 33 larven geboren.[3] Het vrouwtje laat zich hierbij achterwaarts half in het water zakken waarbij ze zich met de voorpoten vasthoudt aan de oever. Dit is het enige moment dat de vuursalamander het water betreedt.[16]

In tegenstelling tot de meeste Europese salamanders komen de larven altijd met vier volledig ontwikkelde voor- en achterpoten ter wereld. Zodra ze geboren worden begint het vrijzwemmende larvestadium, de larven zijn dan ongeveer 2,5 tot 3,5 centimeter lang. Wanneer de jongen na twee tot drie maanden de kieuwen verliezen, verlaten zij voorgoed het water. Soms overwinteren de larven om pas het volgende jaar te metamorfoseren.

Van een aantal ondersoorten is beschreven dat de jongen volledig ontwikkeld ter wereld komen. Deze zijn al in het moederdier gemetamorfoseerd en zijn daardoor net als hun ouders op het land aangepast. De juvenielen hebben geen kieuwen meer en kennen geen vrijzwemmend larvestadium. De jongen zijn ook groter dan de larven als ze gemetamorfoseerd worden geboren, zo'n 3,5 tot 5 cm. Een nadeel is dat er gemiddeld minder jongen worden geboren omdat de kans bestaat dat de uit het ei gekropen larven elkaar in het moederlichaam opeten. Van een aantal ondersoorten is bekend dat onbevruchte eitjes worden geproduceerd. Dit doet denken aan de pijlgifkikkers uit het geslacht Oophaga die onbevruchte eitjes afzetten om de larven te voeren.[17]

Afbeeldingen: larven

Salamandra salamandra bernardezi is de enige ondersoort waarvan bekend is dat altijd volledig gemetamorfoseerde jongen ter wereld worden gebracht. Deze vorm van ontwikkeling is ook waargenomen bij de ondersoorten Salamandra salamandra fastuosa en Salamandra salamandra gallaica en heel zelden Salamandra salamandra salamandra.[6]

De vuursalamander is pas na vier jaar volwassen.[4] In de natuur kan een leeftijd bereikt worden van 20 tot 25 jaar maar in gevangenschap kan de salamander zeer oud worden tot wel 50 jaar.[5] Een exemplaar dat in het zoölogisch museum Museum Koenig in Bonn in een terrarium werd gehouden leefde hier van 1863 tot 1913.[18]

Voedsel

Het voedsel van een volwassen vuursalamander verschilt van dat van een jonger exemplaar en bestaat uit kleine tot middelgrote ongewervelden. Voornamelijk landbewonende slakken worden gegeten en dan vooral naaktslakken behorend tot het geslacht Arion zoals de gewone wegslak. Er is beschreven dat de salamander de slakken bij hun favoriete voedsel (paddenstoelen) opwacht en verslindt.[19] Daarnaast hebben regenwormen een grote voorkeur. Prooien worden altijd in één keer verslonden.

Ook sommige geleedpotigen en de larven staan op het menu maar dit zijn altijd de wat tragere soorten omdat de salamander niet zo snel is. Voorbeelden zijn miljoenpoten, spinnen, pissebedden en rupsen.

Net als andere salamanders is de vuursalamander in het bezit van een zogenaamde schiettong die razendsnel naar buiten wordt gestoken en de prooi vastgrijpt en in de bek trekt. Vaak wordt een prooi ook gegrepen door het lichaam snel naar voren te bewegen in een springende beweging. Als de prooi eenmaal in de bek zit wordt deze door kleine tandjes in de onder- en bovenkaak en verhemelte vastgehouden en met schrokkende lichaamsbewegingen in de keel gebracht en doorgeslikt. Zowel de mond, tong als keel bevatten smaakpapillen.

Larven foerageren voornamelijk overdag en leven in het eerste levensjaar hoofdzakelijk van kleine kreeftachtigen zoals de watervlo. In het tweede levensjaar worden zoetwatervlokreeftjes het belangrijkst als basisvoedsel. In het derde levensjaar, het subadulte stadium, schakelt de vuursalamander direct over op wormen en naaktslakken. Bij voedselgebrek worden de larven kannibalistisch en eten elkaar op. Ook de larven van bruine kikkers en alpenwatersalamanders, die vaak in dezelfde watertjes aangetroffen kunnen worden, worden als voedsel beschouwd.

Vijanden en verdediging

 src=
Juvenielen zijn klein en nog niet zo giftig.
 src=
Verdedigingshouding.

Er is niet veel bekend over natuurlijke vijanden van de volwassen vuursalamander. Oudere exemplaren zijn waarschijnlijk te giftig om door andere dieren gegeten te worden. Vermoed wordt dat de salamander steeds giftiger wordt naarmate het dier ouder wordt of dat het gif steeds smeriger wordt.[6] De vuursalamander kent een verdedigingshouding waarbij het dier hoog op de poten gaat staan en de rug wordt gekromd. Ook wordt de kop omlaag gehouden, zodat de gifklieren goed zichtbaar zijn. Volwassen vuursalamanders kunnen hun gif tot wel een meter ver spuwen.

Gevallen met zowel huisdieren als met dieren uit dierentuinen hebben aangetoond dat consumptie van de vuursalamander dodelijk kan zijn[bron?]. Jongere exemplaren zijn nog niet zo giftig en worden met name gegeten door loopkevers (Carabidae) - vooral de paarse loopkever en de gekorrelde veldloopkever. Deze loopkevers vreten de salamanderlarven op vanaf de buik, waarna uiteindelijk alleen delen van de kop, staart en rug overblijven.

De larven worden daarnaast belaagd door vissen zoals de beekforel, bronforel en rivierdonderpad, aquatische waterinsecten zoals libellenlarven van de gewone bronlibel en de zuidelijke bronlibel, verschillende waterkevers en de waterspitsmuis[6]. Deze waterdieren vormen vooral een gevaar wanneer de larven door het stroomopwaarts drijven in dieper water belanden.

De belangrijkste verdediging is het schuwe gedrag; de salamander verschuilt zich een groot deel van zijn leven. Als een vijand toch een vuursalamander ontdekt wordt deze vaak afgeschrikt door de aposematische kleuring (schrikkleur) van de huid.

De vuursalamander scheidt bij bedreiging een vloeistof uit door de parotoïden en de huidklieren. De parotoïden of oorklieren zijn de grootste en belangrijkste gifklieren. Ze zijn duidelijk zichtbaar als nier-vormige kliercomplexen direct achter de ogen. Op de rug is een dubbele rij poriën zichtbaar evenals een enkele rij wrat-achtige bulten met openingen op iedere flank. Dit zijn de huidklieren en ook deze scheiden gifstoffen af. Het secreet bevat verschillende verbindingen waaronder de alkaloïden samandarine (C19H31NO), samandaridine (C21H31NO) en samanderon (C22H31NO2).[20]

De afscheiding is zeer giftig voor gewervelden en veroorzaakt spiercontracties en een hoge bloeddruk en kan bij de mens bij orale opname hallucinaties veroorzaken. Bij onderzoekers is bekend dat de verbinding hevige pijnen kan veroorzaken wanneer het in de ogen terechtkomt.

Een bijzonderheid is dat de salamander het gif uit de huidklieren kan persen en het zo naar een belager kan spuiten. Dit heeft als voordeel dat een vijand al voor een aanval met het gif in aanraking komt en zal vluchten. Hiermee voorkomt de salamander dat een vijand pas na een beet vergiftigd wordt en loslaat waarbij de salamander gewond kan raken.[21]

Vuursalamanders en de mens

 src=
De vuursalamander zou zijn kleur ontlenen aan het vuur waaruit hij geboren wordt.
 src=
Vuursalamanders zijn kwetsbaar op wegen.

De vuursalamander wordt al sinds de middeleeuwen beschouwd als een bijzondere soort die een rol speelt binnen de alchemie. Heel lang dacht men dat de vuursalamander immuun zou zijn voor vuur. De vuursalamander dankt zijn wetenschappelijke naam Salamandra salamandra aan het Perzische woord samandar; sām betekent vuur en andarūn betekent binnenin. Vroeger dacht men dat de vuursalamander vuurbestendig zou zijn wat achterhaald is; door de zeer dunne huid kan de salamander net als alle amfibieën juist zeer slecht tegen hitte. Een verklaring is het feit dat in het haardvuur geworpen houtblokken soms schuilende vuursalamanders bevatten waarna deze het vuur uit vluchten en het lijkt of de salamander 'uit het vuur wordt geboren'.
Men dacht vroeger zelfs dat asbest, dat bestaat uit zeer hittebestendige vezels, uit de huid van vuursalamanders bestond. Marco Polo beschreef al in de dertiende eeuw dat de Tataren waar hij te gast was kleding hadden die van 'salamanderhuid' zou zijn gemaakt en ontdekte dat het om een mineraal ging.[22] In 1676 werd tijdens een bijeenkomst van de Royal Society door een Chinese handelaar zogenaamde 'salamanderwol' (linum asbesti) getoond.[23][24]

In de moderne cultuur duikt de vuursalamander op in verschillende media zoals het boek Harry Potter en de Vuurbeker en de gelijknamige film, maar ook het Bommel-verhaal De vuur-salamander.

Bedreiging en bescherming

In Nederland en België is de vuursalamander een beschermde soort, de salamander is zeldzaam en komt op slechts enkele plaatsen voor.[25] Belangrijke bedreigingen voor de vuursalamander in Europa zijn aantasting van de habitat zoals verstoring van loofbossen en het aanplanten van naaldbossen. Het aanleggen van verkeerswegen heeft een negatieve impact op amfibieën omdat populaties elkaar moeilijker bereiken.[16] In gebieden waar vuursalamanders algemeen zijn worden jaarlijks vele exemplaren door auto's plat gereden. Ook veranderingen in het oppervlaktewater waarin de larven zich ontwikkelen spelen een rol. Voorbeelden zijn watervervuiling en de kweek van forellen in bergbeken; deze vissen eten de larven op. Een specifieke bedreiging van de Nederlandse populaties is het verdwijnen van bronbeekjes door verdroging waardoor de salamander zich niet meer kan voortplanten.[6]

Hoewel de populaties in Nederland klein waren ging deze niet achteruit. Vanaf 2008 is dit echter veranderd; tijdens excursies werden steeds vaker dode vuursalamanders gevonden waar tot voor kort geen duidelijke verklaring voor was. In 2010 werd een sterke achteruitgang gemeten met nog slechts 4% van de populatie in leven in 2013.[26][27] De oorzaak hiervan bleek een, voor de wetenschap nieuwe, schimmel te zijn; Batrachochytrium salamandrivorans.[28] Uit tests in laboratoria is gebleken dat slechts 10-17 dagen nadat de vuursalamander hiermee in contact komt, deze komt te overlijden. Diverse acties en onderzoeken zijn opgezet om het uitsterven van de specifieke soort vuursalamander die in Nederland voorkomt, Salamandra salamandra terrestris, tegen te gaan. Het wordt echter gevreesd dat deze schimmel zich niet zal beperken tot de vuursalamanders in Nederland maar uit kan groeien tot een ramp onder de amfibieën zoals Batrachochytrium dendrobatidis dit al eerder heeft veroorzaakt met het uitsterven van ten minste 200 soorten amfibieën wereldwijd. Op grond van recent internationaal onderzoek wordt ervan uitgegaan dat de gevreesde schimmel afkomstig is uit Azië en dat hij via de dierenhandel naar Europa is gekomen.[29][30]

In andere delen van Europa is de vuursalamander echter minder zeldzaam, in het noorden van de Pyreneeën worden bij een telling van twee proefvlakken 294 en 390 exemplaren per hectare gevonden, in een populatie in Westfalen (Duitsland) werd een aantal van 317 exemplaren vastgesteld.[6] Er zijn ook populaties bekend die sterk bedreigd worden zoals die rond de Spaanse stad Oviedo waar de salamander te lijden heeft gehad onder stadsuitbreidingen.

Handel in exotische dieren

De vuursalamander wordt wel in een terrarium gehouden als huisdier. Het is één van de grootste en bontst gekleurde Europese salamanders en wordt beschouwd als bijzonder decoratief. De salamander is daardoor wereldwijd zeer populair als huisdier in het terrarium. Vanwege de voorkeur voor wat koelere omgevingen is het aanschaffen van warmte-apparatuur niet nodig. Het is bovendien een rustige en trage soort die niet snel gestrest raakt. De salamander kan gevoerd worden met wormen, landslakken en kleine ongewervelden. Niet alleen particulieren houden de vuursalamander in gevangenschap, de soort is ook populair als modeldier vanwege het rustige karakter en makkelijk huisvesting.

In Nederland is de vangst van de salamander verboden maar in het buitenland gelden soms andere regels of is er minder aandacht voor handhaving op stroperij. De vuursalamander is in een deel van zijn areaal beschermd en mag niet worden gevangen. Sinds 1 januari 2017 is het nu legaal in Nederland om alle soorten vuursalamanders te houden, op voorwaarde dat ze in gevangenschap zijn gefokt en het bewijs hiervan kan worden getoond. Dit komt neer op de natte natuurbescherming, vervangt onder andere de Flora en Fauna-wet.[31] Alleen de soorten die gevonden worden op het Afrikaanse continent, zoals de Noord-Afrikaanse vuursalamander (Salamandra algira), worden echter ook internationaal beschermd omdat ze te boek staan als kwetsbaar.[32] De beschermingsstatus van de Corsicaanse vuursalamander wordt door het IUCN geclassificeerd als niet bedreigd.[33] Naast legaal verkregen dieren wordt er ook gestroopt, wat een negatieve impact heeft op de populaties van de verschillende ondersoorten.[2]

Taxonomie

De vuursalamander is een salamander (Caudata) die behoort tot de familie van de echte salamanders (Salamandridae). De echte salamanders zijn een pluriforme familie waartoe ook de watersalamanders uit de geslachten Triturus en Lissotriton behoren. Andere soorten uit het geslacht Salamandra lijken qua bouw sterk op de vuursalamander. Er is uiterlijk enige gelijkenis met de molsalamanders uit het geslacht Ambystoma maar deze salamanders zijn niet verwant.

De vuursalamander werd door Linnaeus in 1758 voor het eerst beschreven onder de naam Lacerta salamandra.[7] Tegenwoordig is het geslacht Lacerta een geslacht van de echte hagedissen (Lacertidae). Ook werd de salamander toegewezen aan geslachten als Gekko (tegenwoordig gekko's) en het niet meer erkende geslacht Triton (tegenwoordig Triturus). De vuursalamander heeft lange tijd Salamandra maculosa en -maculata als wetenschappelijke naam gehad. Er zijn tientallen synoniemen (verouderde namen) waardoor de literatuur niet altijd eenduidig is over deze soort.

Ondersoorten

 src=
De Corsicaanse vuursalamander (Salamandra corsica) uit Corsica was vroeger een ondersoort van de vuursalamander.
 src=
Salamandra infraimmaculata uit Israël was vroeger een ondersoort maar wordt tegenwoordig als aparte soort beschouwd.

De vuursalamander wordt in 13 verschillende ondersoorten onderverdeeld op basis van verschillende variaties. De meeste ondersoorten hebben een zeer beperkt verspreidingsgebied, soms komen verschillende ondersoorten binnen een gebied voor. Veel ondersoorten zijn van andere te onderscheiden door bepaalde kleuren en patronen. Soms wordt een ondersoort tot aparte soort verheven zoals Salamandra infraimmaculata. Deze soort werd tot 1995 als ondersoort van de vuursalamander gezien.[7] Andere voorbeelden zijn de Noord-Afrikaanse vuursalamander (Salamandra algira) en de Corsicaanse vuursalamander (Salamandra corsica) die endemisch is op het eiland Corsica.

Indeling

Soort vuursalamander (Salamandra salamandra)

De nominale ondersoort Salamandra salamandra salamandra heeft het grootste verspreidingsgebied. De ondersoort die in Nederland en België voorkomt is Salamandra salamandra terrestris. Het verspreidingsgebied van deze ondersoort overlapt die van Salamandra salamandra salamandra in het Rijn-Maingebied.[5]

Zie ook

Trivia

Referenties, bronvermelding en externe links

Referenties
  1. (en) Vuursalamander op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. a b c University of California - AmphibiaWeb, Salamandra salamandra.
  3. a b c d e f Raymond C M Creemers, Jeroen J C W van Delft, en anderen - Reptielen Amfibieën Vissen Onderzoek Nederland ism Nationaal Natuurhistorisch Museum Naturalis en European Invertebrate Survey Nederland, De Nederlandse Fauna 9: De Amfibieën en Reptielen van Nederland, KNNV Uitgeverij (distributie), 2009. ISBN 978 9050 113007.
  4. a b c Václav Laňka & Zbyšek Vít, Amphibians and Reptiles, Aventinum, Praag, 1985. ISBN 90-366-0639-X.
  5. a b c Biotropics, Feuersalamander Salamandra salamandra (LINNAEUS, 1758).
  6. a b c d e f g h i Nöllert, A & Nöllert, C, Die Amphibien Europas, Franckh-Kosmos Verlags-GmbH & Company, Stuttgart, 1992. ISBN 90-5210-419-0.
  7. a b c Darrel R. Frost - Amphibian Species of the World: an online reference - Version 6.0 - American Museum of Natural History, Salamandra salamandra.
  8. Vuursalamander in het Nederlands Soortenregister
  9. a b Kaarten met waarnemingen op waarneming.nl:
  10. Hylawerkgroep België - Vuursalamander - Website
  11. Regionaal Landschap West-Vlaamse Heuvels, De Bron vzw, de Milieu-Educatieve dienst van Stad Ieper & de provincie West-Vlaanderen - Het wilde leven aan de waterkant - Website
  12. Dirk Bauwens, Robert Jooris, Dominique Verbelen & Olivier Dochy - Poelen en amfibieën in West-Vlaanderen - Website
  13. Natuurbericht.nl - De vuursalamander: een salamander met watervrees!- Website
  14. Animal Diversity Web, Salamandra salamandra.
  15. Study shows the impact of polyandry on reproductive success in fire salamanders. Phys.org (29 november 2013). Geraadpleegd op 2 december 2013.
  16. a b RAVON / CBS, Handleiding voor het monitoren van amfibieën in Nederland.
  17. Amphibiaweb - Oophaga lehmanni - Website
  18. Bergfotos - Der Feuersalamander - Website
  19. The Living World of Molluscs - Enemies - Website
  20. Institut für Veterinärpharmakologie und -toxikologie - Gifte von Amphibien - Kleintier - Website
  21. Griffiths (1996), Pough et al. (1998)
  22. Wikibooks - The Travels of Marco Polo - Website
  23. Ebay Review - Asbestos and the Fire Salamander - Website
  24. Classic Encyclopedia - Asbestos - Website
  25. Ministerie van Economische Zaken, Landbouw en Innovatie - Soortendatabase bescherming: Vuursalamander - Website
  26. Spitzen-van der Sluijs, A., F. et al. (2013). Rapid enigmatic decline drives the fire salamander (Salamandra salamandra) to the edge of extinction in the Netherlands.
  27. Spitzen-van der Sluijs, A., F. Spikmans, W. Bosman, M. de Zeeuw, T. van der Meij, E. Goverse, M. Kik, F. Pasmans, A. Martel. 2013. Rapid enigmatic decline drives the fire salamander (Salamandra salamandra) to the edge of extinction in the Netherlands. Amphibia-Reptilia 34: 233-239.
  28. Martel, A. et al. - Batrachochytrium salamandrivorans sp. nov. causes lethal chytridiomycosis in amphibians - [1]
  29. Martel, A. e.a., 2014. Recent introduction of a chytric fungus endangers Western Palearctic salamanders. Science 346 (6209) pp. 630-631.
  30. Natuurbericht.nl - Europese salamanders bedreigd door Aziatische schimmelziekte - Website
  31. Salamandervereniging - Wetgeving omtrent salamanders - Website
  32. [2]
  33. IUCN - Salamandra corsica - Website

Bronnen

  • (nl) - Raymond C M Creemers, Jeroen J C W van Delft, en anderen - Reptielen Amfibieën Vissen Onderzoek Nederland ism Nationaal Natuurhistorisch Museum Naturalis en European Invertebrate Survey Nederland - De Nederlandse Fauna 9: De Amfibieën en Reptielen van Nederland - KNNV Uitgeverij (distributie) - 2009 - ISBN 9789050113007
  • Nöllert, A & Nöllert, C - Die Amphibien Europas (1992) - Uitgever Franckh-Kosmos Verlags-GmbH & Company - Stuttgart - ISBN 90-5210-419-0
  • Václav Laňka & Zbyšek Vít - Amphibians and Reptiles - 1985 - ISBN 90-366-0639-X - Uitgever = Aventinum, Praag
  • (de) - Biotropics - Feuersalamander Salamandra salamandra (LINNAEUS, 1758) - Website
  • (en) - Darrel R. Frost - Amphibian Species of the World: an online reference - Version 6.0 - American Museum of Natural History - Salamandra salamandra - Website Geconsulteerd 25 maart 2017
  • (en) - University of California - AmphibiaWeb - Salamandra salamandra - Website
  • (en) - Animal Diversity Web - Salamandra salamandra - Website

Externe links

Wikimedia Commons Mediabestanden die bij dit onderwerp horen, zijn te vinden op de pagina Salamandra salamandra op Wikimedia Commons.
Etalagester
Etalagester Dit artikel is op 8 juli 2009 in deze versie opgenomen in de etalage.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-auteurs en -editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NL

Vuursalamander: Brief Summary ( холандски; фламански )

добавил wikipedia NL

De vuursalamander, ook wel gevlekte landsalamander of goudsalamander (Salamandra salamandra) is een landbewonende salamander die behoort tot de familie echte salamanders (Salamandridae).

De vuursalamander is één van de grootste Europese amfibieën en heeft een onmiskenbaar kleurpatroon; een zwarte kleur met gele vlekken en strepen. De vuursalamander heeft een gedrongen bouw en de ronde staart is relatief kort. De afstekende kleuren dienen om andere dieren af te schrikken; het is een vrij giftige soort. Er zijn 14 ondersoorten die aan de hand van het verspreidingsgebied en de afwijkende kleuren en tekeningen kunnen worden onderscheiden.

De ontwikkeling van de vuursalamander is bijzonder omdat geen eieren worden afgezet, maar deels ontwikkelde larven levend ter wereld worden gebracht. Soms komen ze zelfs volledig ontwikkeld ter wereld, wat uitzonderlijk is voor amfibieën. De vuursalamander komt voor in grote delen van Europa en leeft voornamelijk in beboste gebieden in relatief laaggelegen streken. Een ondersoort van de vuursalamander, Salamandra salamandra terrestris, komt ook voor in het zuiden van Nederland (Limburg) en in België.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia-auteurs en -editors
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NL

Ildsalamander ( норвешки )

добавил wikipedia NO

Ildsalamander (Salamandra salamandralatin) kan bli opp til 30 cm lang. Den er gul og svart og har en giftig hudutsondring. Den finnes i Nord-Afrika, Vest-Asia og i Mellom-og Sør-Europa.

I folketroen trodde man at ildsalamanderen kunne tåle å stå i ilden uten å bli skadd. Bakgrunnen var at ildsalamandere lå i dvale i vedstabler, og når man kastet ved på bålet hendte det at dyr som lå å sov våknet opp og kom krypende ut. Dette er bakgrunnen for forestillingen om fabeldyret salamander knyttet til ild.[1]

Referanser

  1. ^ Walters, M. & Stacy, J. (2011). The world of animals (samlet utg.). Rolla, Missouri: My Father's World. ISBN 978-0890516171.CS1-vedlikehold: Flere navn: forfatterliste (link)

Eksterne lenker


StubbDenne artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull. Du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide eller endre den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NO

Ildsalamander: Brief Summary ( норвешки )

добавил wikipedia NO

Ildsalamander (Salamandra salamandra på latin) kan bli opp til 30 cm lang. Den er gul og svart og har en giftig hudutsondring. Den finnes i Nord-Afrika, Vest-Asia og i Mellom-og Sør-Europa.

I folketroen trodde man at ildsalamanderen kunne tåle å stå i ilden uten å bli skadd. Bakgrunnen var at ildsalamandere lå i dvale i vedstabler, og når man kastet ved på bålet hendte det at dyr som lå å sov våknet opp og kom krypende ut. Dette er bakgrunnen for forestillingen om fabeldyret salamander knyttet til ild.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia forfattere og redaktører
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia NO

Salamandra plamista ( полски )

добавил wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons

Salamandra plamista, jaszczur plamisty[6][7], jaszczur ognisty[6][7] (Salamandra salamandra) – gatunek płaza ogoniastego z rodziny salamandrowatych o charakterystycznym wyglądzie i szerokim zasięgu występowania. Prowadzi samotniczy, drapieżny tryb życia. Wyróżnia się liczne podgatunki. W Polsce podlega ochronie częściowej[8].

Nazwa

Nazwy naukowa i polska płaza prawdopodobnie sięgają rodowodem języka perskiego, w którym słowo to oznacza „żyjąca w ogniu”[9]. Może ono jednak pochodzić także od arabskiego słowa samandar, pod jaką nazwą salamandra funkcjonuje wciąż w arabskim i perskim[3].

Zwierzę to nazywano rozmaicie. Zaproponowano między innymi nazwę S. maculosa[2]. Kolejna nazwa Lacerta salamandra pojawiła się m.in. w 10. wydaniu linneuszowskiego Systema Naturae[3]. Rodzaj, w którym znajduje się dziś, przywrócił jej Joseph Nicolai Laurenti. Nowych nazw nie zaakceptowano, gdyż zgodnie z zasadami nazewnictwa zoologicznego właściwą jest używana do dziś Salamandra salamandra[3].

Morfologia

 src=
Zaznaczony gruczoł przyuszny
 src=
Oko i gruczoł przyuszny z bliska

Salamandra plamista to największy europejski przedstawiciel płazów ogoniastych[9]; osiąga długość 10–24 cm (maksymalnie 32 cm[6]). Zwierzę ma walcowate, krępe ciało. Jego głowa jest duża[9], płaska i szeroka[10], pysk – zaokrąglony[9], oczy – wyłupiaste, o okrągłych, ciemnych źrenicach[9]. Z boku głowy występują pokaźne pigmentowane[11] gruczoły przyuszne (parotydy)[6][12][13]. Szczęki dysponują dwoma rzędami drobnych zębów, inny rodzaj zębów rośnie na środku podniebienia. Boki zdobi 12 bruzd międzyżebrowych[9]. Pomiędzy bruzdami, na środku grzbietu ma dwa rzędy ujść gruczołów jadowych. Jad tych gruczołów, jak i parotydów, oraz ubarwienie skóry są środkami obrony przed drapieżnikami[14]. Masywne, stosunkowo krótkie i krótkopalczaste nogi tego płaza przystosowały się do życia naziemnego, nie wytwarzają błon pławnych ani modzeli[9]. Zarówno śródręcze, jak i śródstopie w większości kostnieje[15]. Mają po cztery palce u przednich łap, u tylnych – pięć[9]. Otwór kloakalny jest wąski i długi na 8–13mm[9].

Ogon typu lądowego[9], w przekroju okrągły i krótszy od reszty ciała[6], kończy się tępo[9].

Wilgotna i błyszcząca skóra[9] salamandry plamistej ubarwiona jest jaskrawo. Czarny i błyszczący wierzch ciała kontrastuje z żółtymi lub pomarańczowymi plamami bądź pasami. Występuje ogromna zmienność ubarwienia[16]. Spód ciała, pokryty cieńszą skórą, ma kolor szaroczarny[9] lub brązowoszary. Ubarwienie takie odgrywa dwie role: pomaga zwierzętom ukryć się w runie leśnym, a dla potencjalnego drapieżnika, który już je wypatrzył, stanowi ostrzeżenie o obecności substancji trujących w skórze potencjalnej zdobyczy[11]. Bardzo ciemne, szare okazy melanistyczne tego gatunku były brane za przedstawicieli salamandry czarnej, typowego gatunku wysokogórskiego, nie występującego w Polsce. Jednak zarówno osobniki całkowicie czarne, jak i albinotyczne notuje się rzadko[6]. U płazów albinizm jest cechą dziedziczną recesywną[17]. Nie spotyka się też dwóch osobników o takim samym układzie i kształcie plam[14][18].

Zaznacza się dymorfizm płciowy: samice przerastają samce[6], mają także bardziej masywną budowę[10][19]. Osobniki żeńskie mają też relatywnie krótsze kończyny[11], podczas gdy wysmuklejsze samce mają dłuższe, delikatniejsze nogi, a także zgrubiały u nasady ogon[10] i bardziej obrzękniętą kloakę[13]. Płcie nie różnią się ubarwieniem[10].

Gruczoły tego gatunku wydzielają gęsty, biało-żółty, gorzki w smaku jad, którego zapach niektórzy określają jako waniliowy[20]. Silnie drażni śluzówkę[9]. Powoduje także pieczenie[18]. Dla człowieka jest niegroźny, ale w razie przypadkowego kontaktu wydzielina gruczołów może podrażnić oczy, dlatego też zwierzęcia nie należy dotykać. Ustalono, że jad zawiera m.in. salamandrynę (samandarynę) zaliczaną do alkaloidów chinolizydynowych (jest to jeden z nielicznych wyjątków, gdyż alkaloidy zazwyczaj występują u roślin[21]).

 src=
Salamandra plamista w Oberrot w Badenii-Wirtembergii w Niemczech
 src=
Salamandra plamista w Pieninach

Występowanie

Występuje od Półwyspu Iberyjskiego na zachodzie (całe terytorium Portugalii, północna, południowa i zachodnia Hiszpania) aż do północno-zachodniej Turcji na wschodzie (według IUCN obecności salamandry w tym kraju nie potwierdzono[5]). Zamieszkuje całą Francję, z wyjątkiem niewielkich nadmorskich terenów na południu, całą Szwajcarię i Liechtenstein[5][22]. Spotyka się je w Andorze, San Marino i centralnych Włoszech, gdzie sięga do najbardziej wysuniętego na południe kontynentalnego obszaru kraju (nie obserwowano go jednak na Sycylii)[5][22]. Granica zasięgu przebiega następnie wybrzeżem Adriatyku, co wiąże się z obecnością płaza na całym obszarze Słowenii i w Chorwacji, nie licząc północnego wschodu tego państwa, a także bez wyjątku na terytoriach Bośni i Hercegowiny, Czarnogóry, Albanii, Macedonii Północnej[5][22]. Wschodnia granica zasięgu przebiega we wschodniej Grecji, a następnie w Bułgarii i Serbii[5][22]. Salamandra plamista żyje też w północnej i środkowej Rumunii oraz na niewielkim obszarze w południowo-zachodniej Ukrainie[5][22]. Na Węgrzech spotyka się ją tylko na północy i zachodzie kraju[5][22]. Północna granica zasięgu występowania biegnie w południowej Polsce, środkowych, a bardziej na zachód w północnych Niemczech, a następnie w południowo-wschodniej Holandii i Belgii[5][22]. Gatunek spotyka się także w Luksemburgu, w całych Czechach, a na Słowacji brakuje go jedynie na południu[5][22]. Napotyka się także informacje sugerujące występowanie w górach północnej i zachodniej Afryki[7] (np. Maroko[23]), a także w Izraelu, Iranie i Syrii[23].

Siedlisko salamandry plamistej

 src=
Przykładowe siedlisko salamandry plamistej

Prowadzi lądowy tryb życia. Siedliska dorosłych płazów nie ograniczają się do miejsc, w których występuje woda; można je spotkać w wilgotnych lasach liściastych, mieszanych, a rzadziej iglastych, na polanach, w obrębie skalistych zboczy, w buszu, a nawet na obszarach rolniczych[5], dolinach ze strumieniami, w południowej Europie w pobliżu osiedli ludzkich, na pastwiskach i łąkach. Dobrze sobie radzi w środowisku zmienionym, widuje się ją nawet w ogrodach[5]. Szczególnie lubi lasy bukowe[9], iglastych zaś unika, podobnie jak gleb wapiennych[10], w przeciwieństwie do piaskowców, margli[24], a według niektórych także granitów[25]. Bytuje także w otoczeniu roślinności śródziemnomorskiej[5]. Zamieszkuje głównie okolice podgórskie (lasy pogórza, regiel dolny[10]), w Alpach dochodzi zwykle do wys. 800 m n.p.m., a w polskich Karpatach i Sudetach od 250 do 1087 m n.p.m.[6][7], nie licząc Tatr – tam do 1000, rzadko 1300 m n.p.m.[26] Zasugerowano, że obecność na górskich pastwiskach może oznaczać, że w przeszłości porastał je las[5].

Podgatunki

Z powodu rozległego obszaru występowania gatunek ten obejmuje co najmniej 8 podgatunków. Różnią się one deseniem, ale nie na tyle, by można było je na tej podstawie wiarygodnie ustalić[11]. Odróżnia je także liczba młodych wydawanych na świat przez matkę[11]. W Polsce występuje środkowoeuropejski podgatunek nominatywny (Salamandra salamandra salamandra), ale prawdopodobnie na zachodnich ziemiach przebiega strefa graniczna tego podgatunku. Z kolei jego turecka populacja pod względem genetycznym znajduje się najbliżej grupy S. s. infraimmaculata[11].

  • Salamandra salamandra salamandra (Linneaus, 1758) – sięga południowo-wschodniej Francji na zachodzie, Półwyspu Bałkańskiego na południu, zajmując go w całości, wschodnich Niemiec i Polski na północy[4];
  • Salamandra salamandra alfredschmidti – niewyróżniana przez część źródeł; spotykana tylko w jednej dolinie (Tendi) w północnej Hiszpanii[4];
  • Salamandra salamandra almanzoris (Müller and Hellmich, 1935) – żyje w Gredos w środkowej Hiszpanii[4];
  • Salamandra salamandra bejarae (Mertens and Müller, 1940) – zamieszkuje centralną część Półwyspu Iberyjskiego[4];
  • Salamandra salamandra bernardezi (Gasser, 1978) – żyje w Asturii i Galicji[4];
  • Salamandra salamandra beschkovi (Obst, 1981)endemit bułgarskich gór Pirin[4];
  • Salamandra salamandra crespoi (Malkmus, 1983) – spotykana jedynie na południu Portugalii[4];
  • Salamandra salamandra fastuosa (Eiselt, 1958) syn. S. s. „bonnali” – jej zasięg występowania to północna część Półwyspu Iberyjskiego[4];
  • Salamandra salamandra galliaica (Nikolskii, 1918) – zamieszkuje Portugalię i północną Hiszpanię[4];
  • Salamandra salamandra gigliolii (Eiselt and Lanza, 1956) – żyje w środkowych i południowych Włoszech[4];
  • Salamandra salamandra hispanica (Mertens and Muller, 1940) – jako oddzielny podgatunek kwestionowana, być może syn. S. s. terrestris; spotykana jedynie w Prowincji Montseny[4];
  • Salamandra salamandra longirostris (Joger and Steinfartz, 1994) – pochodzi z południowej Hiszpanii[4];
  • Salamandra salamandra morenica (Joger and Steinfartz, 1994)Sierra Morenica w Hiszpanii[4];
  • Salamandra salamandra terrestris (Eiselt, 1958) – widywana w dużej części Francji, krajach Beneluksu i zachodnich Niemczech[4];
  • Salamandra salamandra werneri (Sochurek and Gayda, 1941) – niewyróżniana przez część źródeł; endemit greckiej góry Pelion[4].

Zasugerowano wyodrębnienie osobnych gatunków[11].

Poniższe uproszczone drzewo za M. Garcia-Paris et al. (2006) stworzone dzięki badaniom genetycznym 33 loci ukazuje pokrewieństwo pomiędzy podgatunkami iberyjskimi[27].


S. s. longirostris




S. s. bernardezi



S. s. fastuosa





S. s. gallaica



S. s. terrestris



Zachowanie

Salamandra w Górnej Austrii

Salamandra plamista jest zwierzęciem wilgociolubnym. Prowadzi samotny tryb życia, chociaż kilka, a nawet kilkadziesiąt osobników może zimować w jednym miejscu[9]. Jej aktywność przypada na noc[6]. Wyjątek stanowią samice podczas sezonu rozrodczego i zwierzęta obu płci podczas deszczowej pogody[11]. Dzień zwierzę zazwyczaj spędza dzień pod kłodami, w norach, rozpadlinach i wykrotach. Kryje się także pośród mchu[10]. Potrafi wykopać tunel o długości 40 cm i o szerokości zwykle 4–6 cm[9]. Na łowy wychodzi tylko nocą lub w ciepłe pochmurne i deszczowe dni[6]. Nie znosi upałów (jest wtedy nadzwyczaj osowiała i apatyczna). W ciepłym klimacie to na lato przypada spadek aktywności[11]. Poluje głównie na skąposzczety i nagie ślimaki[9]. W czasie polowania porusza się bardzo niezgrabnie, więc owady, pajęczaki lub wije udaje się jej chwycić tylko wyjątkowo. Bez pożywienia może obyć się kilka tygodni. Zaskoczona nie ratuje się ucieczką, lecz zamiera w bezruchu. Pływa słabo, a w przypadku stromych brzegów zbiornika nie może się wydostać i umiera[9]. Ponieważ ma stosunkowo silny jad oraz odstraszające ubarwienie i prowadzi nocny tryb życia, ma relatywnie niewielu wrogów. Zaliczają się do nich łososiowate i gatunek raka Procambarus clarkii[5]. Salamandra zapada w sen zimowy późno, na przełomie października i listopada, a nieraz na początku grudnia[9]. Czasem wykazuje aktywność nawet w czasie grudniowych ociepleń. Na wiosnę spotyka się ją już w marcu[18].

Rozmnażanie

Gody salamandry plamistej uzależnione są od warunków klimatycznych, odbywają się od kwietnia, także latem[9] i jesienią[6]. W obszarach o ciepłym klimacie reprodukcja może też odbywać się w najchłodniejszej porze roku[11]. Salamandry w tym okresie wyraźnie się ożywiają; podniecone samce penetrują okolicę w poszukiwaniu osobników płci przeciwnej, orientując się za pomocą węchu i wzroku. Często dochodzi między nimi do walk o wybrankę[11]. Zaobserwowano też (8 czerwca 1986) dwa samce w pozycji przypominającej ampleksus[28]. Parzenie odbywa się na lądzie lub też w płytkiej wodzie płynącej[10]. Występuje ampleksus brzuszny[9], po czym samiec wciska się pod swą partnerkę i mocno trzymając nogami jej korpus[12], unosi ją na swoim grzbiecie. Wydzielane przez samca spermatofory (skupienia plemników) samica zbiera swoimi wargami kloakalnymi[12]. Jaja są zapładniane w jajowodach, w górnej ich części[29]. Poród odbywa się po trwającej co najmniej pięć miesięcy ciąży (przyczyną jej wydłużenia może być chociażby zima)[9] zazwyczaj wiosną, po przebudzeniu; w kwietniu-maju samice szukają odpowiedniego miejsca (niezbyt bystrego potoku lub zbiornika płytkiej wody, np. kałuży obok źródła) i rodzą dobrze rozwinięte larwy[5], ewentualnie samica wydaje na świat jaja, z których potomstwo wylęga się bezpośrednio po porodzie (jajożyworodność), a u jednego z podgatunków młode po przeobrażeniu[9]. Sam poród przebiega z trudnością, bo salamandra musi przybrać odpowiednią pozę, zanurzając tylną część ciała, co przy kiepskich umiejętnościach pływackich może okazać się dla niej niebezpieczne, szczególnie gdy nurt jest zbyt rwący[9]. Rodzi przeważnie od 20 do 80[6][7] (według innych źródeł 10–50[9]), średnio 40 larw o długości 22–37 mm[6].

 src=
Larwa salamandry plamistej

Szarobrązowe metalicznie plamkowane kijanki mają wykształcone skrzela zewnętrzne (larwa reofilna) i oczy osadzone na niemałej głowie[9]. Mają płetwę ogonową, której brakuje u dorosłych, oraz przednie i tylne odnóża[9].

Larwy od urodzenia[11] polują na drobne skorupiaki i skąposzczety. Do ich pożywienia zaliczają się głównie reofilne bezkręgowce: Gammaridae, larwy jętek i muchówek, nieraz także Diaptomidae[11]. Są tak drapieżne, że czasami porywają się na większe od siebie zwierzęta wodne. Podobnie jak osobniki dorosłe nie prowadzą zbyt aktywnego trybu życia, spędzając większość czasu przy dnie zbiornika, chroniąc się wśród roślinności i kamieni. Polują z zasadzki[9]. Rosnąc, nie zmieniają zbytnio nawyków żywieniowych, co najwyżej przerzucają się na większą zdobycz[11]. Zazwyczaj spotyka się je w miejscach, gdzie nie ma pożerających je drapieżnych ryb[11]. Ich rozwój nie przebiega też w twardej wodzie[25]. Podczas wzrostu proporcje ciała niewiele się zmieniają[30]. Przeobrażenie następuje po trzech miesiącach, w lipcu – sierpniu (rzadziej w następnym roku), w zbiorniku wodnym[9].

Osiągnąwszy postać dorosłą różnią się od osobników w wieku reprodukcyjnym mniejszymi rozmiarami (mierzą około 6 cm długości) i nieco innym plamkowaniem, które zmienia się w wieku około 2 lat. Do rozmnażania gotowe są od trzech do czterech lat po przybraniu postaci dojrzałej[9][10][19].

Salamandra salamandra żyje około 10 lat w warunkach naturalnych, w hodowlanych – nieraz dwa razy dłużej[9]. Donoszono jednak o osobnikach żyjących na wolności jeszcze dłużej[18] – 24 lata[31].

Status

Większość populacji salamandry plamistej zachowuje się stabilnie, aczkolwiek w niektórych obszarach szczególnie dotkniętych działalnością ludzką (jak Ukraina[11]) obserwuje się spadek[5]. W efekcie całkowita liczebność gatunku obniża się[5].

Do zagrożeń dla tego zwierzęcia zalicza się utratę środowiska naturalnego (wylesianie[9]), zatrucie wód, odławianie m.in. w celach handlowych, drapieżnictwo ze strony introdukowanych ryb, niekorzystne warunki klimatyczne, jak susze[5], a także fragmentacja populacji. Dorosłe płazy giną pod kołami samochodów[5]. W Hiszpanii stworzenia te padają ofiarami grzybicy (chytridiomycosis)[5]. Pasożytują na nich także protisty: w jelitach Coccidium salamandrae, a w układzie rozrodczym Micrococcydium[32]. Inne niebezpieczeństwa niesie regulacja potoków górskich[9], gdyż betonowe ściany nie pozwalają na dojście do wody. Wiele z nich topi się. Poza tym szybki prąd wody powoduje, że larwy nie mają wystarczającej liczby kryjówek i ilości pokarmu. Masowe utonięcia dorosłych salamander mają miejsca także podczas ulewnych deszczów, gdy porywa je prąd[10].

Gatunek nie jest zagrożony (LC, least concernnajmniejszej troski). Obszar występowania zwierzęcia obejmuje obszary chronione, a niektóre populacje podlegają monitorowaniu (jak chociażby w Górach Złotych we wschodnich Sudetach)[5]. W Polsce gatunek od 2014 podlega częściowej ochronie[33][8], w latach 1952–2014 podlegał ochronie ścisłej[34][35][36][37][38][39]. Na Ukrainie znajduje się w czerwonej księdze[11][13]. Nie figuruje na liście CITES[9][13], obejmuje go natomiast aneks III do konwencji berneńskiej[11][13].

Salamandry stanowią dziś także zwierzęta domowe, trzymane w terrariach[13].

W kulturze

 src=
Salamandra w ognisku, 1902
 src=
Mityczna ognista salamandra

Zwierzę to znane jest człowiekowi od dawna. Wzmiankują o nim stare kroniki[9]. W przeszłości wierzono, że salamandry rodzą się i żyją w ogniu. Przesąd ten spowodowały liczne obserwacje ucieczki zwierząt kryjących się pośród drew rozpalanego ogniska[9][20].

Istnieją doniesienia o używaniu toksyn z gruczołów tych stworzeń jako pomoc w medytacji, podczas wchodzenia w trans i dla uzyskania halucynacji[40].

Podobnie jak niski lot jaskółki, spotkanie tego płaza w dzień wiązano z nadejściem deszczu[11].

Salamandra plamista jest symbolem Pogórza Kaczawskiego[14], znajduje się też w logo Gorczańskiego Parku Narodowego. Salamandra (złota w czarne plamy) w złotych płomieniach widnieje na chorągwi Torunia[41]. W okolicach Tatr płazy te nazywa się jaszczurami. Z tego powodu ciepłe źródła, gdzie w przeszłości często je widywano, nazywano Jaszczurówką. Podobną etymologię ma nazwa Jaszczurzyc, miejscowości leżącej blisko Orawic[26]. Nazwa zwierzęcia pojawia się w tytułach czasopism i nazwach organizacji (jak np. Polskie Towarzystwo Ochrony Przyrody „Salamandra”[42]).

Zobacz też

Przypisy

  1. Salamandra salamandra, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. a b Eric T.B. Francis, F.J. Cole: The anatomy of the salamander. Oxford: Clareddon Press, 1934, s. 2. [dostęp 2009-07-26].
  3. a b c d Eric T.B. Francis, F.J. Cole: The anatomy of the salamander. Oxford: Clareddon Press, 1934, s. 3. [dostęp 2009-07-26].
  4. a b c d e f g h i j k l m n o p q r William Jones: Salamandra Species & Subspecies Guide (ang.). Caudata Culture, 2005-06. [dostęp 2009-07-27].
  5. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v Sergius Kuzmin, Theodore Papenfuss, Max Sparreboom, Ismail H. Ugurtas, Steven Anderson, Trevor Beebee, Mathieu Denoël, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Maria Ogielska, Jaime Bosch, David Tarkhnishvili, Vladimir Ishchenko 2009, Salamandra salamandra [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2009, wersja 2018-2, DOI: 10.2305/IUCN.UK.2009.RLTS.T59467A11928351.en [dostęp 2019-02-17] (ang.).
  6. a b c d e f g h i j k l m Salamandra plamista. Zapytaj.onet.pl. [dostęp 2019-01-15].
  7. a b c d e Renata Kosińska, Marek Kosiński: Galeria autorska Renaty i Marka Kosińskich. zdjęcia.polska.pl. [dostęp 2009-07-24].
  8. a b Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 16 grudnia 2016 r. w sprawie ochrony gatunkowej zwierząt (Dz. U. z 2016 r., poz. 2183). [dostęp 2017-01-16].
  9. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak Agnieszka Bochenek, Wojciech Rozański: Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758) – Salamandra plamista. amphibia, 2007-05-19. [dostęp 2009-07-25]. [zarchiwizowane z tego adresu].
  10. a b c d e f g h i j Marian Młynarski: Płazy i gady Polski. Warszawa: Państwowe zakłady wydawnictw szkolnych, 1966, s. 28–29.
  11. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s Sergius L.S.L. Kuzmin Sergius L.S.L., Salamandra salamandra, AMPHIBIAWEB, 6 października 1999 [dostęp 2009-07-25] (ang.).
  12. a b c Ogród Fauny Polskiej ZOO Bydgoszcz. [dostęp 2014-05-19]. [zarchiwizowane z tego adresu (2009-02-01)].
  13. a b c d e f John Clare: Salamandra Fire and Alpine Salamanders (ang.). Caudata Culture, 2002-05. [dostęp 2009-07-27].
  14. a b c Ciekawostki Salamandra plamista. www.gorykaczawskie.pl. [dostęp 2009-07-24]. [zarchiwizowane z tego adresu].
  15. Vasco M. Tanner, Stephen L. Wood, Wilmer W. Tanner: The Great Basin Naturalist. T. XVIII. Phovo (Utah): Bringham Young University, 1958, s. 97. [dostęp 2009-07-26]. (ang.)
  16. SKN HERPETOLOGÓW przy Uniwersytecie Wrocławskim. Uniwersytet Wrocławski. [dostęp 2014-05-19]. [zarchiwizowane z tego adresu].
  17. Andrea Modesti, Stefano Aguzzi & Raoul Manenti. A case of complete albinism in Lissotriton vulgaris meridionalis. „Herpetology Notes”. 4, s. 395–396, 2011 (ang.).
  18. a b c d Wilfried Stichmann, Erich Kretzchmar: Zwierzęta. Warszawa: MULTICO Oficyna Wydawnicza1, 1998, s. 186, seria: Spotkania z przyrodą. ISBN 83-7073-185-6.
  19. a b Warmia i Mazury – Informator Turystyczno Przyrodniczy – Zwierzęta: Salamandra plamista. [dostęp 2009-07-25].
  20. a b Karczewski: żyjąca w ogniu. plfoto.com. [dostęp 2009-07-27].
  21. Metabolity wtórne. farmacjacmuj.pl. s. 6. [dostęp 2009-07-25].
  22. a b c d e f g h Mapa zasięgu według IUCN (ang.). IUCN. [dostęp 2009-07-24].
  23. a b AmphibiaWeb Species Map: Salamandra salamandra (ang.). Berkeley Mapping Point Mapping Service. [dostęp 2009-07-26].
  24. Eric T.B. Francis, F.J. Cole: The anatomy of the salamander. Oxford: Clareddon Press, 1934, s. 8. [dostęp 2009-07-26].
  25. a b Richard Hesse: Ecological Animal Geography. Londyn: Chapman & Hall, 1937, s. 417. [dostęp 2009-07-26].
  26. a b Poznaj Tatry. [dostęp 2009-07-24].
  27. M. Garcia-Paris, M. Alcobendas. DISPERSAL OF VIVIPARITY ACROSS CONTACT ZONES IN IBERIAN POPULATIONS. „Evolution”. 57 (1), s. 136, 2003. berekeley.edu (ang.).
  28. Ermi Zhao: Asiatic Herpetological Research. T. 5. Asiatic Herpetological Research Society, 1993, s. 153. [dostęp 2009-07-26].
  29. Olin E. Nelsen: Comparative Embriology of the Vertebrates. Nowy Jork Toronto Londyn: MacGraw-Hill Book Company, s. 191. [dostęp 2009-07-26]. (ang.)
  30. Ermi Zhao: Asiatic Herpetological Research. T. 5. Asiatic Herpetological Research Society, 1993, s. 158. [dostęp 2009-07-26].
  31. Alex Comfort: The Biology of Senescence. Nowy Jork: Rinehart & Company, 1956, s. 52. [dostęp 2009-07-26]. (ang.)
  32. J.R. Farmer: E. Ray Lankester: A Treatise on Zoology. T. 1: Introduction and Protozoa. Londyn: Adam & Charles Black, 1903, s. 345. [dostęp 2009-07-26].
  33. Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 6 października 2014 r. w sprawie ochrony gatunkowej zwierząt (Dz. U. z 2014 r., poz. 1348). [dostęp 2014-10-08].
  34. Dz.U. 1952 nr 45, poz. 307 Rozporządzenie Ministra Leśnictwa z dnia 4 listopada 1952 r. w sprawie wprowadzenia gatunkowej ochrony zwierząt. [dostęp 2014-10-08].
  35. Dz.U. 1984 nr 2, poz. 11. [dostęp 2014-10-08].
  36. Dz.U. 1995 nr 13, poz. 61 Rozporządzenie Ministra Ochrony Środowiska, Zasobów Naturalnych i Leśnictwa z dnia 6 stycznia 1995 r. w sprawie ochrony gatunkowej zwierząt. [dostęp 2014-10-08].
  37. Dz.U. 2011 nr 237, poz. 1419 Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 12 października 2011 r. w sprawie ochrony gatunkowej zwierząt. [dostęp 2015-02-02].
  38. Dz.U. 2004 nr 220, poz. 2237 Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 28 września 2004 r. w sprawie gatunków dziko występujących zwierząt objętych ochroną. [dostęp 2014-10-08].
  39. Dz.U. 2001 nr 130, poz. 1456 Rozporządzenie Ministra Środowiska z dnia 26 września 2001 r. w sprawie określenia listy gatunków zwierząt rodzimych dziko występujących objętych ochroną gatunkową ścisłą i częściową oraz zakazów dla danych gatunków i odstępstw od tych zakazów. [dostęp 2014-10-08].
  40. Ropucha i salamandra w medycynie i znachorstwie. Medycyna dawna i współczesna, 2008-05-09. [dostęp 2014-05-19].
  41. Barwy, flaga, chorągiew. www.torun.pl. [dostęp 2019-01-15].
  42. Polskie Towarzystwo Ochrony Przyrody Salamandra. [dostęp 2009-07-25].
p d e
Płazy ogoniasteCryptobranchoidea Kammmolchmaennchen.jpgSirenoidea Salamandroidea
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia POL

Salamandra plamista: Brief Summary ( полски )

добавил wikipedia POL

Salamandra plamista, jaszczur plamisty, jaszczur ognisty (Salamandra salamandra) – gatunek płaza ogoniastego z rodziny salamandrowatych o charakterystycznym wyglądzie i szerokim zasięgu występowania. Prowadzi samotniczy, drapieżny tryb życia. Wyróżnia się liczne podgatunki. W Polsce podlega ochronie częściowej.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia POL

Salamandra-de-fogo ( португалски )

добавил wikipedia PT

A salamandra-de-fogo, salamandra-comum ou salamandra-de-pintas-amarelas (Salamandra salamandra) é uma espécie de anfíbio caudado pertencente à família Salamandridae. É também conhecida regionalmente por salamântega, saramântiga, saramela ou saramaganta.[1]

A sua pele é característica de cor negra com manchas amarelas. Medem entre 14 e 20 cm de comprimento. As larvas são aquáticas mas o adulto é terrestre. A Salamandra-comum costuma aparecer depois de uma forte chuvada e eventualmente à noite.

Distribuição

As salamandras podem ser encontradas desde Portugal até regiões nórdicas a este como Polónia e a sul nas zonas balcânicas passando pela maior parte da zona central da Europa. Também estão presentes no continente africano, nomeadamente na costa mediterrânica. Regularmente abundam mais a altitudes moderadas como por exemplo entre os 400 e 1000 metros. Mas ainda assim podem ser encontradas por vezes em zonas de cota menos elevada. Por exemplo em Portugal habitam em grande número na Serra de Sintra que está a uma cota de 300 a 400 metros, no entanto podem ser encontradas em regiões mais baixas e/ou costeiras como é o caso de Peniche ou Fernão Ferro, no Seixal - Setúbal,Virtudes - Aveiras de Baixo. No entanto também são avistadas na zona da Amadora mais especificamente no Casal São Brás. Também podem ser avistadas no Parque Florestal de Monsanto que se situa na Serra de Monsanto, no concelho de Lisboa.

Subespécies

Várias subespécies da salamandra-de-fogo são reconhecidas. As subespécies S. s. fastuosa e S. s. bernadezi são vivíparas. As restantes são ovovivíparas.

Em Portugal existem duas ou mais subespécies: S. s. gallaica e S. s. crespoi (que ocorre apenas na região algarvia). Pondera-se a probabilidade da existência da subespécie S. s. bejarae no centro norte do país.

Lista de subespécies e zonas onde poderão ser encontradas:

Toxicidade

 src=
Samandrina
 src=
Glândulas parótidas

As salamandras são capazes de se defender ativamente de seus predadores. Elas adotam posturas anti-predatórias e são capazes de libertar pela pele, uma substância tóxica denominada samandrina. Esta substância é um alcalóide que provoca convulsões musculares e uma elevada pressão sanguínea, combinada com hiperventilação. As glândulas de veneno estão concentradas na zona do pescoço e na superfície dorsal. As áreas mais coloridas do animal normalmente coincidem com a localização dessas glândulas.

Mitologia

 src=
Ilustração de uma salamandra confortável no fogo.

Na mitologia grega as salamandras eram as representantes do elemento fogo, supostamente se originavam dele, eram capazes de viver nas chamas e ainda apagar o fogo. Os antigos egípcios representaram tais feitos nos seus hieróglifos e Aristóteles também relatou esses fatos.[carece de fontes?]

Cláudio Galeno, no entanto, negava a existência desses poderes ao dizer que as salamandras eram capazes de resistir um pouco ao fogo, acabando por sucumbir a ele.

A observação da saída de salamandras vivas de fogueiras, uma vez que muitas vezes escolhem abrigar-se ou hibernar no meio da lenha e escapam quando sentem a temperatura aumentar, sua coloração com manchas amarelas ou vermelhas contribuiu para este mito. Além disso, material feito de asbesto resistente ao fogo era vendido com o nome de "lã de salamandra", ajudando a perpetuar o mito.[2] O nome salamandra veio deste mito, uma vez que provém do grego para "réptil de fogo".[3]

Galeria

Referências

  1. Dicionário da língua portuguesa, Porto Editora
  2. «Sir Thomas Browne's Vulgar Errors III.xiv: The Salamander». Consultado em 12 de agosto de 2011
  3. «The Legendary Salamander». Consultado em 12 de agosto de 2011. Arquivado do original em 24 de agosto de 2011
  • Kuzmin, S. et al. 2004. Salamandra salamandra. In: IUCN 2007. 2007 IUCN Red List of Threatened Species. . Acessado em 12 de setembro de 2008.

 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia PT

Salamandra-de-fogo: Brief Summary ( португалски )

добавил wikipedia PT

A salamandra-de-fogo, salamandra-comum ou salamandra-de-pintas-amarelas (Salamandra salamandra) é uma espécie de anfíbio caudado pertencente à família Salamandridae. É também conhecida regionalmente por salamântega, saramântiga, saramela ou saramaganta.

A sua pele é característica de cor negra com manchas amarelas. Medem entre 14 e 20 cm de comprimento. As larvas são aquáticas mas o adulto é terrestre. A Salamandra-comum costuma aparecer depois de uma forte chuvada e eventualmente à noite.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autores e editores de Wikipedia
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia PT

Sălămâzdră de uscat ( романски; молдавски )

добавил wikipedia RO

Salamandra de uscat (Salamandra salamandra), numită și salamandră de foc,[2] este cea mai colorată specie dintre toate speciile de salamandre și tritoni. Este o prezentă obișnuită în centrul și sudul Europei, arealul ei întinzându-se până în nordul Africii și Orientul Mijlociu. În România se găsește în toate regiunile de dealuri și montane începând de la 200 m altitudine în pădurile de foioase (fag, stejar) și de conifere, lipsește numai în Dobrogea. Cel mai frecvent se găsește pe malul pârâurilor și lângă izvoare, în locurile cele mai umede cu covoare de mușchi. Este o creatură retrasă, petrecându-și majoritatea timpului ascunsă în crăpături umbroase, sub bușteni sau în alte locuri care-i oferă protecție și umezeală. Culoarea să reprezintă un avertisment pentru prădători, folosindu-se de ea pentru a se apăra. Are o piele toxică de culoare neagră cu pete galbene, având o textură elastică și alunecoasă. Salamandra de foc are mai multe rânduri de glande veninoase în spatele ochilor. Ea are labele scurte groase și puternice. Durată de viață: până la 3 ani. Lungime: 8-15 centimetri. Greutate: 113 de grame. Familia: Salamandridae. Număr de ouă: 2-7. Sezon de împerechere: martie-mai. Maturitate sexuală: aproximativ 10 luni. Durată eclozării: 30 de zile. Se hrănește în principal cu râme, larve și nevertebrate mărunte.

Note

  1. ^ S. Kuzmin, T. Papenfuss, M. Sparreboom, I. H. Ugurtas, S. Anderson, T. Beebee, M. Denoël, F. Andreone, B. Anthony, B. Schmidt, A. Ogrodowczyk, M. Ogielska, J. Bosch, D. Tarkhnishvili, V. Ishchenko (2009). Salamandra salamandra. Lista roșie a speciilor periclitate IUCN. Versiunea 2013.1. International Union for Conservation of Nature. Accesat în 28 septembrie 2013.Mentenanță CS1: Nume multiple: lista autorilor (link)
  2. ^ Salamandra de foc este reptila anului 2016, rador.ro

Bibliografie

  • Ion E. Fuhn. Fauna Republicii Populare Romîne. Vol. XIV. Amphibia. Fascicula 1. Editura Academiei Republicii Populare Romîne, București 1960, 289 p.
Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Sălămâzdră de uscat
Wikispecies
Wikispecies conține informații legate de Sălămâzdră de uscat

Legături externe

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autori și editori
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia RO

Sălămâzdră de uscat: Brief Summary ( романски; молдавски )

добавил wikipedia RO

Salamandra de uscat (Salamandra salamandra), numită și salamandră de foc, este cea mai colorată specie dintre toate speciile de salamandre și tritoni. Este o prezentă obișnuită în centrul și sudul Europei, arealul ei întinzându-se până în nordul Africii și Orientul Mijlociu. În România se găsește în toate regiunile de dealuri și montane începând de la 200 m altitudine în pădurile de foioase (fag, stejar) și de conifere, lipsește numai în Dobrogea. Cel mai frecvent se găsește pe malul pârâurilor și lângă izvoare, în locurile cele mai umede cu covoare de mușchi. Este o creatură retrasă, petrecându-și majoritatea timpului ascunsă în crăpături umbroase, sub bușteni sau în alte locuri care-i oferă protecție și umezeală. Culoarea să reprezintă un avertisment pentru prădători, folosindu-se de ea pentru a se apăra. Are o piele toxică de culoare neagră cu pete galbene, având o textură elastică și alunecoasă. Salamandra de foc are mai multe rânduri de glande veninoase în spatele ochilor. Ea are labele scurte groase și puternice. Durată de viață: până la 3 ani. Lungime: 8-15 centimetri. Greutate: 113 de grame. Familia: Salamandridae. Număr de ouă: 2-7. Sezon de împerechere: martie-mai. Maturitate sexuală: aproximativ 10 luni. Durată eclozării: 30 de zile. Se hrănește în principal cu râme, larve și nevertebrate mărunte.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia autori și editori
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia RO

Salamandra škvrnitá ( словачки )

добавил wikipedia SK

Salamandra škvrnitá (iné názvy: salamander škvrnitý, salamandra, salamander, zemný mlok; zastarano: zemský mlok, mlok zemný; lat. Salamandra salamandra)[1][2][3] je stredne veľký druh obojživelníka z čeľade salamandrovité (Salamandridae). Je to najrozšírenejší európsky zástupca čeľade rozšírený v Západnej Ázii, juhozápadnej Afrike a najmä v Južnej a Strednej časti Európy.

Najčastejšie sa zdržiavajú v blízkosti čistých lesných potôčikov a studničiek, kde sa rozmnožujú. Potravou sú im najmä dážďovky, mäkkýše alebo hmyz, ktoré lovia za súmraku a v noci.

Opis

Salamandra škvrnitá je robustný obojživelník s krátkymi končatinami, pomerne dlhým a silným chvostom a malou hlavou so zaguľatenou tlamou a vypuklými očami. Veľkosť i sfarbenie sa výrazne mení podľa niekoľkých poddruhov (pozri nižšie). Dospelý jedinec je dlhý 18 – 28 cm. Najčastejšie sa objavujú salamandry s čierno sfarbeným telom so žltými škvrnami alebo pruhmi. Koža je lesklá a hladká. V niektorých lokalitách sa objavujú aj poddruhy so škvrnami pomarančovo oranžovými až červenými. Svojim sfarbením sa blízko podobá americkým axolotlom a rovnako ako u nich majú jeho farebné škvrny výstražnú a odrádzajúcu funkciu. Pohlavia sa od seba sfarbením nelíšia.

Správanie

 src=
larva

Obýva najmä vlhké lesné lokality, lúky alebo polia v blízkosti vodných tokov, jazierok alebo studničiek, kam kladie každoročne svoje vajíčka, preferuje najmä listnaté alebo zmiešané lesy (ihličnaté zriedka). Vyskytuje sa však aj v podzemí, kde dokáže prežiť a aj metamorfovať[4]. Vyhľadáva predovšetkým podhorské lokality, najčastejšie vystupuje do nadmorskej výšky pod 1 200 m n. m.

Žije nočným spôsobom života, cez deň sa ukrýva pod listami, kmeňmi stromov, vetvami, v dierach v zemi alebo pod kameňmi, kde je chránená pred priamym slnečným žiarením. Zo svojich úkrytov často vylieza aj za daždivých a nepriaznivých dní. Jeho potravou sa stávajú najčastejšie malé až stredne veľké bezstavovce (dážďovky, stonožky, drobný hmyz, pavúky, červy, slimáky a iné). Na prelome októbra a novembra sa pred nepriaznivým zimným počasím schováva do podzemia, kde sa drží približne stála teplota.

Jed salamandrín, ktorý vylučuje zo žliaz za očami, nie je pre človeka príliš nebezpečný, ak sa však dostane napr. do očí spôsobuje zápal, zvonku dráždi sliznice. Pre menšie živočíchy, ktoré sa ju snažia napadnúť, môže spôsobiť silné svalové kŕče a zníženie krvného tlaku, spojené s náročnejším dýchaním.[5] Jed vo väčšom množstve potom môže takého živočícha aj zabiť. Vďaka tejto schopnosti nemá takmer žiadneho prirodzeného nepriateľa, najväčším nebezpečenstvom je pre ňu človek.

Rozmnožovanie

Pohlavne dospieva v 3. až 4. roku života. Pri párení samec samicu uchopí zospodu, odloží spermatofor na podklad a skĺzne na stranu, takže samica klesne na spermatofor.

Salamandra môže byť vajcoživorodá alebo živorodá. Niektorí autori zastávajú názor že živorodosť (viviparia) reprezentuje adaptívne prispôsobenie drsnejšiemu biotopu vo väčších nadmorských výškach. Živorodosť sa však mohla vyvinúť aj ako vedľajší produkt pri nedostatku živín[6]:

  • V podmienkach Strednej Európy (a všeobecne) je salamandra vajcoživorodá. Po vyvinutí vajec v jej tele kladie približne 40 (max. 70 [7]) lariev o dĺžke 2,2 – 3,2 cm, ktoré pred metamorfózou dorastajú na veľkosti až 8 cm.[7]
  • Salamandra dokáže používať na reprodukciu aj fylogeneticky odvodenú rozmnožovaciu stratégiu – živorodosť (čiže namiesto veľkého počtu vajíčok samica vytvorí niekoľko plne metamorfovaných mláďat, ktoré potom vyživuje)[8].

Larvymäsožravé, živia sa rybím poterom, drobnými kôrovcami alebo článkonožcami, často sa u nich prejavuje kanibalizmus. K premene u nich dochádza po troch mesiacoch, v júliauguste. V prírode sa dožívajú priemerne 20/25[5], v zajatí až 40 rokov.

Výskyt a početnosť

Na Slovensku je chránené podľa vyhlášky č. 24/2003 Z. z. Jej ochranu zabezpečuje aj bernský dohovor, ktorý ho uznáva ako prísne chránený druh, ktorý nesmie byť získavaný odchytom v prírode na účely chovu a je možné ho získať len z registrovaných chovov.

Je citlivá na zmeny ekosystému. Populácia salamandry klesá. Veľký podiel na tomto stave má najmä automobilová doprava, a tiež ničenie a znečisťovanie prírodných vodných tokov, jazierok a studničiek. Problémom je aj umelé vysadenie nových predátorov ako lososovité ryby a raky (Procambarus clarkii).

V Česku je podľa vyhlášky 395/1992 Zb. kriticky ohrozeným druhom. Druhy žijúce na území Česka potom možno držať v ľudskej starostlivosti len na základe udelenej výnimky zo zákona o ochrane prírody a krajiny č. 114/1992 Zb.

Podľa IUCN má štatút najmenej ohrozený.

Poddruhy

 src=
Poddruh S. s. gallaica.
  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa
  • S. s. gallaica
  • S. s. gigliolii
  • S. s. longirostris
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra – salamandra škvrnitá stredoeurópska
  • S. s. terrestris

Referencie

  1. [1]
  2. salamandra. In: Veľký slovník cudzích slov 2000
  3. salamander. In: Veľký slovensko-ruský slovník IV, Bratislava:Veda, S. 262
  4. Habitat features and distribution of Salamandra salamandra in underground springs. Acta Herpetologica; Dec2009, Vol. 4 Issue 2, s. 143 – 151
  5. a b Atlas živočíchov – salamandra škvrnitá [online]. Slovenská agentúra životného prostredia, [cit. 2011-10-20]. Dostupné online.
  6. Hernán J. Dopazo, Marcela Korenblum: Viviparity in Salamandra salamandra (Amphibia: Salamandridae): Adaptation or Exaptation? Herpetologica; Jun., 2000, Vol. 56 Issue 2, p144-152, 9p.
  7. a b ZWACH, Ivan. Obojživelníky a plazy Českej republiky. Praha : Grada Publishing, 2009.
  8. Buckley D; Alcobendas M; García-París M; Wake MH: Heterochrony, cannibalism, and the evolution of viviparity in Salamandra salamandra. Evolution & Development [Evol Dev] 2007 Jan-Feb; Vol. 9 (1), pp. 105-15.

Literatúra

  • Diesener & Reichholf (1997): Obojživelníky a plazy.
  • Moravec ed. (1994): Atlas rozšírenia obojživelníkov v SR.

Iné projekty

Zdroj

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori a editori Wikipédie
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SK

Salamandra škvrnitá: Brief Summary ( словачки )

добавил wikipedia SK

Salamandra škvrnitá (iné názvy: salamander škvrnitý, salamandra, salamander, zemný mlok; zastarano: zemský mlok, mlok zemný; lat. Salamandra salamandra) je stredne veľký druh obojživelníka z čeľade salamandrovité (Salamandridae). Je to najrozšírenejší európsky zástupca čeľade rozšírený v Západnej Ázii, juhozápadnej Afrike a najmä v Južnej a Strednej časti Európy.

Najčastejšie sa zdržiavajú v blízkosti čistých lesných potôčikov a studničiek, kde sa rozmnožujú. Potravou sú im najmä dážďovky, mäkkýše alebo hmyz, ktoré lovia za súmraku a v noci.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Autori a editori Wikipédie
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SK

Navadni močerad ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia SL

Navadni močerad ali pisani močerad (znanstveno ime Salamandra salamandra) je repata dvoživka. Zraste do 20 cm. Njegov hrbet in boki imajo rumene lise na črni podlagi, zaušesne žleze pa imajo za razliko od planinskega močerada številne pore. Vzorec je osebno značilen, tako da lahko prepoznavamo posamezne osebke[1]. Zadržuje se v bližini izvirov ali manjših gozdnih potokov, saj ima rad mokra tla. Močerad ima po vsem telesu strupne žleze, ki ga ščitijo pred plenilci, vendar človeku ni nevaren, razen če si strup zanesemo v oči ali usta. Zanj je značilno, da lahko regenerira svoje organe - ne samo izgubljene noge, ampak tudi bolj kompleksne organe, kot so ledvica, oči ter celo srce. Pari se spomladi in jeseni. Ličinke se razvijejo v telesu samice. Ob rojstvu imajo že razvite okončine. Nato živijo nekaj mesecev v vodi. Ne razlikujejo se veliko od odraslih močeradov, razen da imajo škrge in da so veliko manjše. Njegova življenjska doba je do dvajset let.

Podvrste

  • Salamandra salamandra salamandra je vzhodnejša podvrsta močerada, ki ima okroglaste rumene lise raztresene nepravilno po telesu.
  • Salamandra salamandra terrestris prebiva od zahodnega dela Nemčije do Francije in ima okroglaste rumene lise razvrščene v dveh vzdolžnih progah.

Navadni močerad v Sloveniji

V Sloveniji se navadni močerad nahaja v vlažnejših listnatih gozdovih v sredogorju.

Reference

  1. Sket B. s sod (ur.) (2003). Živalstvo Slovenije. Tehniška založba Slovenije, Ljubljana. str. 664. COBISS 123099392. ISBN 86-365-0410-4.

Viri

  • Cochran D.M. Ilustrirana enciklopedija živali, Dvoživke.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Avtorji in uredniki Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SL

Navadni močerad: Brief Summary ( шпански; кастиљски )

добавил wikipedia SL

Navadni močerad ali pisani močerad (znanstveno ime Salamandra salamandra) je repata dvoživka. Zraste do 20 cm. Njegov hrbet in boki imajo rumene lise na črni podlagi, zaušesne žleze pa imajo za razliko od planinskega močerada številne pore. Vzorec je osebno značilen, tako da lahko prepoznavamo posamezne osebke. Zadržuje se v bližini izvirov ali manjših gozdnih potokov, saj ima rad mokra tla. Močerad ima po vsem telesu strupne žleze, ki ga ščitijo pred plenilci, vendar človeku ni nevaren, razen če si strup zanesemo v oči ali usta. Zanj je značilno, da lahko regenerira svoje organe - ne samo izgubljene noge, ampak tudi bolj kompleksne organe, kot so ledvica, oči ter celo srce. Pari se spomladi in jeseni. Ličinke se razvijejo v telesu samice. Ob rojstvu imajo že razvite okončine. Nato živijo nekaj mesecev v vodi. Ne razlikujejo se veliko od odraslih močeradov, razen da imajo škrge in da so veliko manjše. Njegova življenjska doba je do dvajset let.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Avtorji in uredniki Wikipedije
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SL

Eldsalamander ( шведски )

добавил wikipedia SV

Eldsalamander (Salamandra salamandra) är ett groddjur i familjen salamandrar. Arten beskrevs för första gången vetenskapligt år 1758 av Carl von Linné.

Kännetecken

Fullt utvecklade individer uppnår i Centraleuropa en längd på 23 centimeter och en vikt på 40 gram. Besläktade arter i andra regioner, till exempel i Israel, kan bli betydligt större. Vikten varierar mycket under djurets liv. Det beror delvis på att de äter mycket vid god tillgång till föda. En väl utvecklad eldsalamander av 19 centimeters längd kan väga upp till 55 gram, och dräktiga honor ännu mer.

På djurets rygg är den svarta huden försedd med ett mönster av gula fläckar eller strimmor. Mönstrets färg kan även vara orange eller till och med röd. I undantagsfall förekommer eldsalamander utan mönster, eller som albino.

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av Central-, Syd- och Sydösteuropa. Den saknas i Skandinavien, Irland, Storbritannien och Nordösteuropa. Tidigare räknades några salamander i norra Afrika och Sydvästasien till Salamandra salamandra, men idag är de klassade som egna arter.

Föda

Eldsalamander livnär sig huvudsakligen av ryggradslösa djur, såsom gråsuggor, mjuka skalbaggar, daggmaskar och snäckor. Larverna äter dessutom hoppkräftor och andra vattenlevande kräftdjur, samt as.[1]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Tryckta källor

Noter

  1. ^ Dägg-, grod- och kräldjur (1988) s. 159–160
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia författare och redaktörer
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SV

Eldsalamander: Brief Summary ( шведски )

добавил wikipedia SV

Eldsalamander (Salamandra salamandra) är ett groddjur i familjen salamandrar. Arten beskrevs för första gången vetenskapligt år 1758 av Carl von Linné.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia författare och redaktörer
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia SV

Avrupa lekeli semenderi ( турски )

добавил wikipedia TR

Lekeli semender (Salamandra salamandra), Salamandridae familyasından bir semender türü.

Özellikleri

Kalın yapılı olan vücut boyu 25 cm kadar olabilir. Başın ön kısmı yuvarlak, erkeklerde anal bölge biraz daha kabarıktır. Sırt tarafı siyah, üzerinde sarı nadiren de kırmızı lekeler bulunur. Lekelerin şekil ve dizilişi çok değişiktir. Alt tarafı siyahımsı gri ve sarımsı lekelelidir.

Yaşam alanları

Dağlık ve tepelik bölgelerdeki nemli orman ve ağaclık kısımlarda yaşar. Buralarda yaprak altı, kökler arası, taş araları ve oyuklarda gizlenir. Barınma ve gündüz gizlendikleri yerler sudan uzak değildir. Yağmurlu havalarda gündüz de dışarıda görülebilir. Deniz seviyesinden 300-2000m yüksekliklerde yaşar.

Avlanma ve beslenme

Geceleri avlanan türün besinlerini solucan ve genellikle yumuşak vücutlu böcek türleri teşkil eder.

Üreme

Bir dişi 20-40 kadar veya daha fazla larva suya bırakır.Bu larvalar başkalaşım geçirerek ana canlıya benzer hale gelir.

Türkiye'de yayılışı

Türkiye'de Erzincan, Bitlis, Adana, Mersin, Hatay ve Güneydoğu Anadolu Bölgesi'nde yayılım gösteren örnekler eskiden Salamandra salamandra türü altında ele alınırken, şimdi Türk semenderi [1] (Salamandra infraimmaculata ) adıyla ayrı tür olarak sınıflandırılmaktadır.

Galeri

Kaynakça

Stub icon İki yaşamlılar ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia yazarları ve editörleri
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia TR

Avrupa lekeli semenderi: Brief Summary ( турски )

добавил wikipedia TR

Lekeli semender (Salamandra salamandra), Salamandridae familyasından bir semender türü.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia yazarları ve editörleri
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia TR

Саламандра вогняна ( украински )

добавил wikipedia UK

Поширення

Саламандра плямиста живе в лісах і пагорбистій місцевості більшої частини Східної, Південної та Центральної Європи, а також у північній частині Близького Сходу.

Західна межа ареалу захоплює територію Португалії, схід і північ Іспанії, а також Францію. Північна межа ареалу доходить до півночі Німеччини та південній частині Польщі. Східна межа досягає території українських Карпат, Румунії та Болгарії. Дані про популяцію цього виду на сході Туреччини потребують підтвердження.

Також ареал включає в себе території Греції, Угорщини, Італії, Албанії, Андорри, Австрії, Швейцарії, Бельгії, Боснії і Герцеговини, Хорватії, Чехії, Люксембургу, Македонії, Сербії, Чорногорії. Вид не зустрічається на Британських островах.

На території України вид зустрічається в Закарпатській, Івано-Франківській, Чернівецькій та Львівській[2] областях, де живе у букових і смерекових лісах Карпат, піднімається до верхньої межі лісу, населяє криволісся і полонини, зустрічається на узліссях і зрубах. Надає перевагу біотопам з товстим шаром лісової підстилки та моху.

 src=
Маленька саламандра на околиці села Мала Уголька
 src=
Саламандра в с. Мала Уголька
 src=
Вогняна саламандра у всій красі

Чисельність

Вивчення чисельності саламандр у різні сезони активності у Закарпатті показує наявність 3-5 особин на 100 метрів маршруту. У залісених долинах гірських річок Карпат чисельність дорослих та цьоголітків вища і може досягати 45-50 особин на квадратний кілометр. У Карпатському біосферному заповіднику найвища щільність цих тварин в Угольско-Широколужанському масиві, де вона становить 12-80 особин на гектар. Серед цих тварин 60 % представлено дорослими особинами, близько 30 % напівдорослими і 10 % молодими.

Матеріали абсолютних обліків личинок саламандр у декількох ділянках Чернівецької та Івано-Франківської областей у 2003—2005 роках свідчать про невисоку чисельність тварин у цьому регіоні. Так в околицях селища Долішній Шепіт (Вижницький район Чернівецької області) середня чисельність личинок становить 8.2 особин на квадратний метр площі водойми. В Горганському заповіднику і Івано-Франківській області ці ж цифри становили 4.9 і 6.3 особин на квадратний метр.

В інших ділянках ареалу (Швейцарські Альпи) щільність тварин в одній з популяцій істотно вища (1116 ос./га) і 51 % тварин тут представлено самцями, 40,5 % самицями і 5 % молодими. Розміри індивідуальних ділянок у самців становлять 30 квадратних метрів, у самиць — 25. Разом з цим чисельність популяцій саламандр тут скорочується за рахунок зменшення виживання дорослих тварин. При цьому розрахунки свідчать, що чисельність цих амфібій може залежати від двох показників: виживання дорослих тварин та поповнення популяції особинами нових генерацій.

Опис

 src=
Вогняна саламандра
Feuersalamander portrait.jpg

Найбільші хвостаті земноводні України, загальна довжина дорослих тварин досягає 150 — 250 мм. У земноводних цього виду масивні голова і тулуб, круглий у поперечному розтині хвіст. Очі великі, позаду них розміщені опукло-довгасті отруйні залози — паротиди. На передніх кінцівках по 4, на задніх по 5 пальців, плавальні перетинки не розвинуті. Тіло сегментовано 10-12 вдавлюваннями, так званими костальнийми (реберними) борознами, які переходять на передню частину хвоста. Піднебінні зуби мають вигляд двох S — подібних рядів. Забарвлення тіла чорне (маскувальне та застережливе) з яскраво-жовтими плямами неправильної форми (деякі особини можуть їх не мати), малюнок мінливий. Статевий диморфізм виявляється у більш опуклій формі клоаки самців (виразніше виявляється у шлюбний період). Самиці дещо більші й відрізняються деякими пропорціями тіла. Личинки, окрім розмірів, відрізняються від дорослих тварин зовнішніми зябрами, наявністю на спинному боці й хвості шкіряної складки та темно-сірим забарвленням з невиразно розвиненими плямами (є також дрібні золотисті цяточки, що надають тілу золотистого відтінку).
Отрута шкірних залоз плямистої саламандри діє на нервову систему і є доволі токсичною для ссавців, її середня смертельна доза становить 1.2 мг на 1 кг маси жертви. Не виключено, що захисна функція шкірних виділень також пов'язана з їхньою антигрибковою та антибактеріальною дією.
Дані про мінливість забарвлення та візерунку плямистої саламандри в Україні обмежені, хоча виділення багатьох підвидів у Західній Європі пов'язано саме з цими ознаками. Мінливість зовнішньоморфологічних (розмірних) ознак українських саламандр вивчена лише частково. Так, відомо, що самці прикарпатської вибірки відрізнялися більш вузькою головою й паротидами, а також дещо коротшим хвостом порівняно з тваринами із Закарпаття. Не виключено, що ці відміни пов'язані з міжпопуляційною мінливістю.

Поведінка

Саламандри характеризуються виразною прив'язаністю до одних і тих самих ділянок. Так близько 20 % особин у Карпатському біосферному заповіднику були знайдені через рік у радіусі 20-25 м від точки мічення, а ще через 4 роки тут відзначені 10-15 % від кількості мічених тварин. Початок активності навесні значною мірою визначається погодними умовами, однак у Карпатах ці земноводні пробуджуються після зимової сплячки досить рано — у березні-квітні. Відзначені випадки появи та пересування саламандр в лютому (як правило у теплу зиму) прямо по ділянках снігу. На зимівлю йдуть у вересні-листопаді. Зимують групами в підземних сховищах, у порожнинах під коренями дерев, під камінням, у норах, льохах і підвалах. Дорослі тварини звичайно ведуть присмерково-нічний спосіб життя, однак при підвищенні вологості повітря в похмурні чи дощові дні до 90 % і більше можуть бути активними і вдень. Останнє характерне і для самиць в період розмноження. Денними прихистками саламандри зазвичай слугують трухляві пні, волога листова підстилка, порожнини під каменями хоча також були відзначені випадки, коли вони самостійно рили нори у м'якому ґрунті. Природні вороги саламандри — змії (звичайний та водяний вуж), птахи (водомороз, пронурок), ссавці (кабан). Личинками саламандр можуть харчуватися багато видів водяних хребетних — риби, тритони, жаби, а також личинки водяних жуків.

Розмноження

Сезон розмноження розтягнутий майже на весь період літньої активності, але найчастіше парування припадає на червень-липень. Паруванню передує складна та оригінальна шлюбна церемонія. Запліднення може відбуватися як в воді так і на суші. Самець відкладає на ґрунт сперматофор, після чого самиця захоплює його клоакою. Сперматозоїди у сперматеці самиці можуть зберігати здатність до запліднення протягом трьох років. Відомі випадки парування, коли самиці мали вже розвинених зародків у яйцеводах. Яйця розвиваються у тілі самки близько 5-10 місяців. Вагітність та народження личинок може відбуватися не тільки протягом двох сезонів (відхід вагітних самиць на зимівлю в листопаді і народження личинок по закінченні зимівлі — приблизно у квітні), але й протягом одного року. У всякому випадку, існують відмінності в циклах розмноження самиць, що населяють регіони, розташовані на різних висотах. Так, на високогір'ї Карпат самиці народжують один раз на два роки, на передгір'ях та низькогір'ї — щороку. Однією з цікавих особливостей біології є здатність розмножуватися в умовах печер. Так, в Угольському лісництві Карпатського заповідника у печерах з постійною температурою близько 9 °C саламандри активні цілорічно, а їхні личинки відзначені у штольнях заказника «Кузій» у постійних водоймах. Через 5-10 місяців після запліднення самиця протягом 7-10 днів народжує у воду сформованих личинок або відкладає яйця з розвинутими личинками. Існують відмінності у розмірах новонароджених личинок: на високогір'ї їхня довжина становить близько 45 мм, на низькогір'ї — близько 30 мм. Одна самка народжує від 2 до 70 личинок (найчастіше 25-30). Личинкам цього виду характерне явище канібалізму, який виявляється не тільки на стадії активного живлення, але й при їх перебуванні у яйцеводах (тут вони можуть живитися не лише незаплідненими яйцями, але й іншими личинками). Розвиток личинок у природі звичайно триває 3-3,5 місяців, хоча за лабораторних умов при температурі близько 20 °C ці строки скорочуються приблизно до одного місяця. У деяких випадках личинки не завершують метаморфоз перед зимівлею, але в цей період вони ведуть активний спосіб життя, про що свідчить вміст їхніх шлунків. Такий самий феномен відомий також для популяцій саламандр у Центральній Іспанії, де розвиток личинок розтягується на період до двох років. Личинок саламандри плямистої можна зустріти в невеликих чистих затінених струмках, де тримаються ділянок із слабкою течією. Хімічний аналіз води нерестових водойм показав, що вони характеризуються рН 6,1-9,4, твердістю (мекв./л) 0,4-2,4, лужністю (мекв.) 0,2-1,9. Метаморфоз триває до кінця серпня — початку вересня. Статевозрілими саламандри стають на 3-4-му році життя при загальній довжині тіла близько 120 мм (самці) та 140 мм (самиці)

Харчування

До складу живлення дорослих саламандр входять різні види безхребетних (гусінь метеликів, двокрильців, дощові черви, рідше — павуки, жуки тощо) та хребетних (личинки інших видів земноводних). Порівняння раціонів наземних саламандр, тритонів та безхвостих амфібій свідчить про те, що за складом живлення саламандри стоять ближче до безхвостих амфібій, ніж до тритонів. У живленні личинок чимало видів реофільних безхребетних: бокоплави, личинки обиденок та двокрилих.

Генетика

Описів хромосомного набору саламандр з України немає, однак, судячи з результатів їх вивчення у Західній Європі, каріотип цих амфібій найвірогідніше також характеризується набором з 24 двуплечих хромосом (2n = 24, NF = 48). Рівні гетерозиготності саламандр Карпат та цих амфібій з дещо західніших популяцій Європи істотно відрізняються: Hexp = 0,01 і 0,0026 відповідно. Представники різних підвидів у Західній Європі (S. s. salamandra і S. s. terrestris) в природних умовах часто схрещуються між собою. В Німеччині наявна 140-кілометрова зона, у якій відбувається їх гібридизація. Порівняння генотипів плямистої та альпійської саламандри Лантца (S. lantzai) показує, що генетична відстань (DNei) між ними становить 0,87. Саламандри Іберійського півострова, яким притаманне живонародження або яйцеживонародження, не відрізняються між собою за генами, що містяться в мітохондріях. Плямиста саламандра характеризується одним з найвищих у тварин цієї групи рівнів вмісту ДНК в ядрі — 68,5 пг, однак внутрішньовидова мінливість цього показника незначна, хоча порівняння розміру генома саламандр підвидів S. s. salamandra і S. s. terrestris дає відміну 8 %.[3]

Галерея

Література


Джерела

  1. Sergius Kuzmin, Theodore Papenfuss, Max Sparreboom, Ismail H. Ugurtas, Steven Anderson, Trevor Beebee, Mathieu Denoël, Franco Andreone, Brandon Anthony, Benedikt Schmidt, Agnieszka Ogrodowczyk, Maria Ogielska, Jaime Bosch, David Tarkhnishvili, Vladimir Ishchenko (2009). Salamandra salamandra: інформація на сайті МСОП (версія 2009) (англ.) 14 December 2008
  2. Фауністичне розмаїття Львівщини / К. Татаринов // Праці Наукового товариства ім. Шевченка. — Л., 2001. — Т. VII: Екологічний збірник. Екологічні проблеми природокористування та біорозмаїття Львівщини. — С. 159—169.
  3. Фауна амфибий Украины: вопросы разнообразия и таксономии. Сообщение 1. Хвостатые амфибии (Caudata) / Е. М. Писанец // Збірник праць Зоологічного музею. — 2005. — Вип. 37. — С. 85-99.(рос.)

Посилання

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Автори та редактори Вікіпедії
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia UK

Kỳ giông lửa ( виетнамски )

добавил wikipedia VI

Kỳ giông lửa[cần dẫn nguồn] (danh pháp hai phần: Salamandra salamandra) có lẽ là loài kỳ giông được biết đến nhiều nhất ở châu Âu. Trên lưng nó có đốm hoặc sọc vàng ở một mức độ không nhất định; một số mẫu có màu đen hoàn toàn còn ở một số mẫu khác màu vàng chiếm chủ yếu. Sắc đỏ và da cam đôi khi có xuất hiện, hoặc thay thế hoặc pha trộn với màu vàng tùy theo phân loài. Kỳ giông lửa có thể có tuổi thọ rất dài. Một cá thể kỳ giông được ghi nhận là đã sống trong hơn 50 năm ở Bảo tàng Koenig, một bảo tàng lịch sử tự nhiên Đức.

Môi trường sống, tập tính và chế độ ăn

 src=
Kỳ giông lửa

Kỳ giông lửa sinh sống trong các khu rừng Trung Âu và phổ biến hơn ở các vùng đồi núi. Chúng ưa thích rừng rụng lá, do chúng muốn ẩn nấp trong đám lá rụng và xung quanh thân cây phủ đầy rêu. Chúng cần suối, ao nhỏ với nước sạch trong môi trường sống của chúng cho sự phát triển của ấu trùng. Cho dù trên mặt đất hoặc trong nước, kỳ nhông lửa khó bị phát hiện. Chúng dành nhiều thời gian để ẩn bên dưới đá, gỗ hoặc các vật khác. Chúng hoạt động vào buổi tối và ban đêm, nhưng vào những ngày mưa, chúng cũng hoạt động vào cả ban ngày. Chế độ ăn uống của kỳ giông lửa bao gồm các loài côn trùng, nhện, giun đất và ốc sên, nhưng cũng thỉnh thoảng ăn sa giông và ếch nhái non. Con mồi nhỏ bị chộp trong răng lá mía hoặc vào nửa sau của lưỡi nơi con mồi dính vào. Kỳ giông lửa có thể phát triển đến chiều dài 15–25 xentimét (5,9–9,8 in).[3] Khối lượng của nó khoảng 40 gam.

Phân bố

Kỳ giông lửa có mặt ở hầu hết vùng nam và trung châu Âu. Chúng chủ yếu được tìm thấy ở khoảng độ cao từ 400 mét (1.300 ft) tới 1.000 mét (3.300 ft). Tuy nhiên ở vùng Balkan hoặc Tây Ban Nha thì chúng có mặt cả ở những nơi cao hơn thế.

 src=
Phân bố tại châu Âu
Video quay một cá thể kỳ giông sống trong tự nhiên ở Áo

Phân loài

Nhiều phân loài kỳ giông lửa được công nhận. Được biết đến nhiều nhất là S. s. fastuosaS. s. bernadezi,.

  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa (hay bonalli)
  • S. s. gallaica
  • S. s. gigliolii
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra
  • S. s. terrestris
  • S. s. werneri

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ S. Kuzmin, T. Papenfuss, M. Sparreboom, I. H. Ugurtas, S. Anderson, T. Beebee, M. Denoël, F. Andreone, B. Anthony, B. Schmidt, A. Ogrodowczyk, M. Ogielska, J. Bosch, D. Tarkhnishvili, V. Ishchenko (2009). Salamandra salamandra. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2013.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 28 tháng 9 năm 2013.
  2. ^ 10th edition of Systema Naturae
  3. ^ Griffiths, R (1996). Newts and Salamanders of Europe. London: Academic Press.

Tham khảo

Liên kết ngoài

 src= Phương tiện liên quan tới Salamandra salamandra tại Wikimedia Commons


Hình tượng sơ khai Bài viết Bộ Có đuôi này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia tác giả và biên tập viên
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia VI

Kỳ giông lửa: Brief Summary ( виетнамски )

добавил wikipedia VI

Kỳ giông lửa[cần dẫn nguồn] (danh pháp hai phần: Salamandra salamandra) có lẽ là loài kỳ giông được biết đến nhiều nhất ở châu Âu. Trên lưng nó có đốm hoặc sọc vàng ở một mức độ không nhất định; một số mẫu có màu đen hoàn toàn còn ở một số mẫu khác màu vàng chiếm chủ yếu. Sắc đỏ và da cam đôi khi có xuất hiện, hoặc thay thế hoặc pha trộn với màu vàng tùy theo phân loài. Kỳ giông lửa có thể có tuổi thọ rất dài. Một cá thể kỳ giông được ghi nhận là đã sống trong hơn 50 năm ở Bảo tàng Koenig, một bảo tàng lịch sử tự nhiên Đức.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia tác giả và biên tập viên
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia VI

Огненная саламандра ( руски )

добавил wikipedia русскую Википедию
 src=
Огненная саламандра, стадия личинки

Процесс размножения огненных саламандр изучен не до конца. К тому же известны существенные различия в циклах размножения у саламандр данного вида в зависимости от места обитания и его высотой над уровнем моря.[5]

Период размножения обычно начинается ранней весной. В это время у самца в районе клоаки становится заметнее выпуклая железа, производящая сперматофор.

Два подвида огненных саламандр — S. s. fastuosa и S. s. bernardeziживородящие животные, самка не откладывает яйца, а производит на свет личинок или, иногда, даже особей, полностью прошедших метаморфоз. Остальные подвиды практикуют яйцеживорождение. Известны редкие случаи (при содержании в неволе), когда самка откладывала яйца, но даже в таких случаях личинки вылупляются очень быстро.

Представители вида достигают половой зрелости в возрасте 3 лет. Продолжительность жизни в естественной среде до 14 лет, некоторые экземпляры доживали до 50 лет в неволе.

Образ жизни

 src=
Огненная саламандра в защитной позиции
Видео — саламандра в движении

Огненная саламандра предпочитает лиственные или смешанные леса, предгорные и горные местности, берега рек. В горной местности встречается на высоте до 2 км над уровнем моря. У огненных саламандр замечена достаточно сильная привязанность к определённому постоянному месту обитания.[5]

Ведёт преимущественно ночной и сумеречный образ жизни. Плохо переносит высокие температуры. Избегает солнечных лучей, днём прячется под упавшими деревьями, камнями, в трухлявых пнях, заброшенных норах, во влажных укромных местах. Хотя её конечности не приспособлены к роющим действиям, иногда саламандра самостоятельно роет норы в мягком грунте.[5] В дождливые дни при высокой влажности воздуха (около 90 % и более) может проявлять обычную активность, за что жители украинских Карпат иногда называют её «дождевой ящерицей».[10]

Огненная саламандра — животное малоподвижное, передвигается по земле медленно, её тело при этом слегка изгибается, а хвост свободно волочится.[11] Плавает плохо (может даже утонуть в глубокой воде), поэтому к водоёмам подходит только в период размножения. Питается различными беспозвоночными: гусеницами бабочек, личинками двукрылых, пауками, слизнями, дождевыми червями, также может употреблять в пищу мелких тритонов и молодых лягушек. Свою добычу саламандра ловит резко бросившись вперёд всем телом, а затем пытается проглотить целиком.[11]

С октября-ноября обычно уходит на зимовку до марта. Зиму проводят спрятавшись под корнями деревьев, под толстым слоем опавших листьев, часто большими группами от двадцати до нескольких сотен экземпляров.[5]

Естественными врагами в природе для саламандр являются змеи (обыкновенный и водяной уж), хищные рыбы, птицы и кабаны.

Подвиды

 src=
Подвид S. s. gallaica
  • Salamandra salamandra salamandra Linneaus, 1758 — номинативный подвид, обитает на территории Балканского полуострова, севера Италии, восточной Германии, на юго-востоке Франции и в Карпатах[12].
  • Salamandra salamandra alfredschmidti
  • Salamandra salamandra almanzoris Müller and Hellmich, 1935
  • Salamandra salamandra bejarae Mertens and Müller, 1940
  • Salamandra salamandra bernardezi Gasser, 1978 — встречается в испанской провинции Астурия и на севере Испании.[12]
  • Salamandra salamandra beschkovi Obst, 1981
  • Salamandra salamandra crespoi Malkmus, 1983
  • Salamandra salamandra fastuosa (bonalli) Eiselt, 1958
  • Salamandra salamandra galliaca Nikolskii, 1918
  • Salamandra salamandra gigliolii Eiselt and Lanza, 1956
  • Salamandra salamandra hispanica Mertens and Muller, 1940
  • Salamandra salamandra infraimmaculata
  • Salamandra salamandra longirostris Joger and Steinfartz, 1994
  • Salamandra salamandra morenica Joger and Steinfartz, 1994
  • Salamandra salamandra semenovi
  • Salamandra salamandra terrestris Eiselt, 1958 — распространён на территории Франции и западной Германии.[12] Подвид отличается более мелкими средними размерами.[5]

Охрана

Огненная саламандра занесена в Красную книгу Украины и отнесена ко II категории (уязвимые виды).[13] В Европе вид находится под защитой Бернской конвенции по охране европейских видов дикой фауны и их мест обитания, заключённой в 1979 году (указана в приложении III — «Виды животных, подлежащие охране»)[14].

Огненная саламандра в культуре

Огненная саламандра всегда привлекала к себе большое внимание со стороны человека во многом благодаря своему необычному внешнему виду. Известны мифы и легенды связанные с огненной саламандрой, её изображение используется в качестве символики. У древних людей вызывал непонимание факт «появления» саламандры из огня, который в реальности объясняется просто: если люди бросали в костёр влажное бревно, со спрятавшейся в нём от солнца саламандрой, влажное дерево гасило огонь, а сама саламандра выползала наружу.

В 2003 году на Украине Национальным банком была введена в оборот памятная монета «Саламандра», посвящённая огненной саламандре — единственному виду саламандр, который водится на Украине. Монета изготовлена из золота, её номинал равен двум гривнам.[15][16]

"Саламандра" - так называется Bonus Track с альбома Хелависы "Люцифераза (Deluxe)", релиз которого состоялся 14.12.2018.

Примечания

  1. 1 2 Жизнь животных. Том 5. Земноводные. Пресмыкающиеся / под ред. А. Г. Банникова, гл. ред. В. Е. Соколов. — 2-е изд. — М.: Просвещение, 1985. — С. 39. — 399 с.
  2. 1 2 3 Ананьева Н. Б., Боркин Л. Я., Даревский И. С., Орлов Н. Л. Пятиязычный словарь названий животных. Амфибии и рептилии. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1988. — С. 33. — 10 500 экз.ISBN 5-200-00232-X.
  3. Кузьмин С. Л. Земноводные бывшего СССР. — М.: Товарищество научных изданий КМК, 2012. — 2-е изд. — С. 65. — 370 с. — ISBN 978-5-87317-871-1
  4. Описание и ареал Архивная копия от 4 апреля 2008 на Wayback Machine (англ.) на сайте Global Amphibian Assessment
  5. 1 2 3 4 5 6 Писанец Е. М. Амфибии Украины (справочник-определитель земноводных Украины и сопредельных территорий). — Киев: Зоологический музей ННПМ НАН Украины, 2007. — С. 58-66. — ISBN 966-02-4176-3.
  6. Описание вида (англ.) на сайте AmphibiaWeb
  7. «Ядовитые амфибии Часть 3. Танцующая в огне» на сайте Bufo-do Путь жабы
  8. Б.Н. Орлов, Д.Б. Гелашвили, А.К. Ибрагимов. Ядовитые животные и растения СССР: Справочное пособие для студентов вузов по спец. «Биология». — Москва: Высшая школа, 1990. — 272 с. — ISBN 5-06-001027-9.
  9. Описание вида (англ.) на сайте Animal Diversity Web Университета Мичигана
  10. Зенкевич Л.А. Земноводные и пресмыкающиеся // Жизнь животных. — Москва: Просвещение, 1969. — Т. 4.
  11. 1 2 Сосновский И. П. Амфибии и рептилии леса. — Москва: Лесная промышленность, 1983. — С. 26-30.
  12. 1 2 3 Справочник по подвидам огненной саламандры (англ.) на сайте Caudata.org
  13. Список названий животных, занесённых в Красную книгу Украины
  14. Текст Бернской конвенции (англ.)
  15. НБУ вводит в обращение памятную монету «Саламандра» номиналом 2 гривни
  16. Описание и фото памятной монеты на сайте Национального банка Украины (неопр.) (недоступная ссылка). Проверено 14 декабря 2007. Архивировано 16 декабря 2007 года.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Авторы и редакторы Википедии
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia русскую Википедию

Огненная саламандра: Brief Summary ( руски )

добавил wikipedia русскую Википедию
 src= Огненная саламандра, стадия личинки

Процесс размножения огненных саламандр изучен не до конца. К тому же известны существенные различия в циклах размножения у саламандр данного вида в зависимости от места обитания и его высотой над уровнем моря.

Период размножения обычно начинается ранней весной. В это время у самца в районе клоаки становится заметнее выпуклая железа, производящая сперматофор.

Два подвида огненных саламандр — S. s. fastuosa и S. s. bernardezi — живородящие животные, самка не откладывает яйца, а производит на свет личинок или, иногда, даже особей, полностью прошедших метаморфоз. Остальные подвиды практикуют яйцеживорождение. Известны редкие случаи (при содержании в неволе), когда самка откладывала яйца, но даже в таких случаях личинки вылупляются очень быстро.

Представители вида достигают половой зрелости в возрасте 3 лет. Продолжительность жизни в естественной среде до 14 лет, некоторые экземпляры доживали до 50 лет в неволе.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Авторы и редакторы Википедии
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia русскую Википедию

火蠑螈 ( кинески )

добавил wikipedia 中文维基百科

火蠑螈學名Salamandra salamandra),又名真螈火螈,可能是歐洲最為著名的一種蠑螈。牠們呈黑色,有黃色斑點或斑紋。一些標本甚至是全黑或以黃色為主色,有時會有紅色及橙色的。牠們的壽命可以非常長,在德國亞歷山大·柯尼希博物館(Museum Alexander Koenig)就有一隻火蠑螈達50歲。火蠑螈在歐洲中古時期,在人們心中曾與煉金術、魔法有個糾葛不清的神秘關聯,以沙羅曼達之名著稱,因此在後來這個名稱被拉丁化作為蠑螈的學名

生態

火蠑螈棲息在南歐中歐的山區森林。牠們喜歡生活在落葉林,可以躲在枯葉下或樹幹內。牠們需要細小的清溪讓幼體成長。不論是在陸地或水中,火蠑螈都不起眼。牠們大部份時間都會躲藏在石頭、木或其他物件之下。

火蠑螈於晚上活動,而在雨季白天也很活躍。牠們吃多種昆蟲蜘蛛蚯蚓蛞蝓,有時會吃細小的脊椎動物,如蠑螈青蛙。牠們會以犁齒咬住或以舌頭的後部黏住獵物。火蠑螈可以長達20厘米。

火蠑螈得名可能是源自古老的故事:火蠑螈經常躲在樹幹的洞中,當人拿這些木來燒時,熱力將牠們從火中迫出來,彷彿牠們是從火中爬出來一樣。

繁殖

雄性及雌性火蠑螈非常相似,但到了繁殖期,雄螈的的生殖腺會漲大。當雄螈留意到對象時,就會阻塞其行走路線,以下顎磨擦雌螈示愛。接著雄螈會跟著雌螈,抓著雌螈交配。雄螈會排出精囊到地上,再將雌螈的泄殖腔接觸精囊。若成功,雌螈會吸入精子進行體內受精。當受精卵孵化時,雌螈會將幼螈排到水中。一些亞種的幼體會在母體繼續生長,直到完全變態後才出生。

毒性

當火蠑螈被掠食者抓住時,就會主動保護自己。除了會擺出對抗的姿勢外,牠們的皮膚也會分泌高毒性的毒素,例如神經毒素蝾螈碱。這種生物鹼會造成嚴重的肌肉痙攣高血壓換氣過度。火蠑螈的毒腺集中於身體的某些位置,尤其是在頭部及背部的皮膚表面。皮膚上的斑紋很多時就是這些毒腺所在。大部份分泌物可以有效抵抗細菌真菌的感染,而有些分泌物則會對人命構成危險(会失明)。

分佈

火蠑螈的影片。

火蠑螈分佈在南歐中歐。牠們生活在海拔400-1000米的地方。除了德國北部低至海拔25米外,其他較低的地方很少會見到牠們。在巴爾幹半島西班牙,牠們可以生活在較高的海拔。

亞種

火蠑螈已知有幾個亞種。當中最特別的對稱紋亞種(S. s. fastuosa)及(bernadezi)是唯一胎生的亞種,其他的都是卵胎生的。

 src=
呈橙色的火蠑螈。
  • S. s. alfredschmidti
  • 西班牙亞種(S. s. almanzoris
  • 貝哈爾亞種(S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • 對稱紋亞種(S. s. fastuosa
  • 西南歐亞種(S. s. gallaica
  • 義大利亞種(S. s. gigliolii
  • 大斑亞種(S. s. infraimmaculata
  • S. s. longirostris - Los Barrios Fire Salamander
  • S. s. morenica
  • 指名亞種(S. s. salamandra
  • 西亞亞種(S. s. semenovi
  • 西歐亞種(S. s. terrestris
  • S. s. Werneri

參考

外部連結

 src= 维基共享资源中相关的多媒体资源:火蠑螈  src= 维基物种中的分类信息:火蠑螈 规范控制  title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
维基百科作者和编辑
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 中文维基百科

火蠑螈: Brief Summary ( кинески )

добавил wikipedia 中文维基百科

火蠑螈(學名:Salamandra salamandra),又名真螈、火螈,可能是歐洲最為著名的一種蠑螈。牠們呈黑色,有黃色斑點或斑紋。一些標本甚至是全黑或以黃色為主色,有時會有紅色及橙色的。牠們的壽命可以非常長,在德國亞歷山大·柯尼希博物館(Museum Alexander Koenig)就有一隻火蠑螈達50歲。火蠑螈在歐洲中古時期,在人們心中曾與煉金術、魔法有個糾葛不清的神秘關聯,以沙羅曼達之名著稱,因此在後來這個名稱被拉丁化作為蠑螈的學名

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
维基百科作者和编辑
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 中文维基百科

ファイアサラマンダー ( јапонски )

добавил wikipedia 日本語
ファイアサラマンダー Salamandra salamandra MHNT 1.jpg
ファイアサラマンダー Salamandra salamandra
保全状況評価 LOWER RISK - Least Concern
(IUCN Red List Ver.2.3 (1994))
Status iucn2.3 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 両生綱 Amphibia : 有尾目 Caudata 亜目 : イモリ亜目 Salamandroidea : イモリ科 Salamandridae : サラマンドラ属 Salamandra : ファイアサラマンダー S. salamandra 学名 Salamandra salamandra
(Linnaeus, 1758) 和名 ファイアサラマンダー
マダラサラマンドラ
ヨーロッパサラマンダー 英名 Fire Salamander

ファイアサラマンダーSalamandra salamandra)は、ヨーロッパに生息する陸生有尾類。古来サラマンダー(火蜥蜴)と称されてきたのは本種である。Salamandra はギリシャ語の「火のトカゲ」または毒を発射するという意味の(ファイアー)が語源。

形態[編集]

 src=
オレンジの斑点を持つ個体

全長15-25cm。稀に30cmに及ぶ。体色は黒地に警戒色として鮮やかな黄色(まれにオレンジ色)や赤色の斑点や縞がある。

ずんぐりした体と短くがっしりした四肢、太く短い指、胴体よりやや短い円筒状の尾を持つ。後頭部の両側と、背中の正中線にそって2列に並んで顆粒状の毒腺がある。ファイアサラマンダーの毒腺の大きさは有尾類中最大である。オスはメスよりやや体が小さく、特に繁殖期では総排泄孔がより膨れている。

[編集]

 src=
Samandarin の構造

有尾類の多くが外敵からの防御のため皮膚から有毒あるいは刺激性の分泌物を出す。これの毒は表皮につく雑菌や寄生虫を防ぐ役にも立っているらしい。ファイアサラマンダーの場合は サマンダリン (Samandarin (C19H31NO2)), Samandaridin (C21H31NO), Samanderon (C22H31NO2) というアルカロイド系の神経毒を持つ。これは全ての脊椎動物に対して有効な、過呼吸を伴う筋肉の痙攣と高血圧をもたらす毒物である。

 src=
耳腺

毒腺は後頭部の両側にある耳腺と背部の正中線に沿った部分に集中している。ファイアサラマンダーの毒腺は骨格筋に囲まれており、その力で乳白色の毒液を高速(秒速 300 cm)で正確に相手を狙って噴射することができる。ここから発射する毒液が炎のように見えた為、ファイアーサラマンダーと呼ばれるようになったとも考えられている。このような技のため、ファイアサラマンダーは他種と比べてごく少量の毒で身を守ることができるようだ。有尾類の毒はコレステロール派生物であり、生産に大量のエネルギーを要し、エネルギー貯蔵の役割も果たしているという説もある。

下位分類[編集]

 src=
ポルトガルファイアサラマンダー(S. s. gallaica)
 src=
フランスファイアサラマンダー(S. s. terrestris)[1]

以下の亜種が知られる。

  • Salamandra salamandra alfredschmidti テンディファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra almanzoris スペインファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra bejarae グレドスファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra bernardezi イベリアファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra beschkovi
  • Salamandra salamandra crespoi クレスポイファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra fastuosa ピレネーファイアサラマンダー
    最大でも15cmに満たない小型亜種。吻端から背面、尾にかけて2本の太い黄色い縦縞が入るのが一般的。幼体を出産することもある。
  • Salamandra salamandra gallaica ポルトガルファイアサラマンダー
    体形は太く、尾が短い。成長に伴い耳腺や瞼を中心に黄斑の周辺に赤い斑点が現れることがある。
  • Salamandra salamandra gigliolii イタリアファイアサラマンダー
    一般的に大きな黄斑があり、中にはそれぞれが結合して全身ほぼ黄色になる個体もいる。
  • Salamandra salamandra longirostris ロスバリオスファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra morenica モレニカファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra salamandra マダラファイアサラマンダー
  • Salamandra salamandra terrestris フランスファイアサラマンダー
    一般的に吻端から背面、尾にかけて2本の黄色い縦縞が入る。まれに全身ほぼ黄色の個体もいる。アルビノやオレンジの個体もいる。

生態[編集]

 src=
雪の上で活動するファイアサラマンダ

暗く湿った場所を好む。一番多く生息するのは、近くに繁殖に使える水場がある落葉樹林混合林林床で、ほとんどの時間を石や倒木の下、木の根の隙間、他の動物の掘った穴などの隠れ家で過ごす。ファイアサラマンダーは空間認識能力に優れており、餌を取りに出歩いた後は、元の隠れ家に帰る。主に視覚、補助的に嗅覚によってランドマークとなる地形を覚えて帰り道を判別する。特に繁殖期になると、オス同士は縄張り争いをすることがある。お互いに立ち上がってレスリングを行うこともある。

餌を取りに出るのは主に夜間だが、雨の後などは日中でも出てくることがある。少しでも光がある時は、視覚に頼って獲物を探し、動きと形状とサイズで餌と判断したものに喰い付く。この場合食べ物の匂いがしても動かないものには反応しない。逆に完全な闇の中では嗅覚が主になり、動かなくても匂いがすれば喰い付く。これは特に変態直後数週間の学習が強く働いており、この時期に匂いはあるが動かない餌のみ、あるいは匂いの無い動く餌のみしか与えなければ、もう一方の感覚での捕食は上手くできなくなる。本種のの光受容器は、暗所で機能する杆体細胞が56%を占めており、人間の視力では完全な闇である10 - 4 ルクスの弱光下でも視覚を使った採餌や隠れ家への帰り道を辿ることが出来る。色覚もある。

獲物は粘液腺に富む舌を伸ばして捕えるか、直接噛み付くかして丸呑みする。ミミズ・ナメクジ・クモ・飛ばない昆虫やその幼虫、さらには小さな両生類などさまざまな地上性の小動物を食べる。

変温動物なので極端な温度の時は不活発になる。ヨーロッパ北方に分布する個体は冬の一番寒い時期にはほとんど動かない。

外敵[編集]

 src=
S.s.salamandraの亜成体

成体のファイアサラマンダーは外敵に襲われると、相手に耳腺をかざすような警告姿勢をとる。警戒色のためもあり、自然界には成熟したファイアサラマンダーを好んで襲う天敵といえるような動物はいない。毒液の射出はファイアサラマンダーにとって最後の武器であり、よほど追い詰められないと行わない。飼育下で飼い主を狙って撃つような事故は未だ起こったことが無いらしい。皮膚の毒腺のため、外部寄生虫も見られないが、肝臓口腔粘膜線虫などが寄生していることはよくある。 まだ力の弱い幼体・亜成体のファイアサラマンダーは、オサムシ類などの肉食昆虫に襲われることがある。その際必ず腹部から食べられ、背中の皮膚と頭部と尾部は食べ残される。

まだ毒腺をもたない幼生のときが最も危険である。ヤゴなどの水生昆虫やマスカジカなどの魚類、同種の幼生も含めた水生両生類のよい餌になる。

生活環[編集]

生後4-5年で性成熟する。繁殖期になると、オスの総排泄孔は顕著に膨れ上がり、中で精包を作る。

ファイアサラマンダーの多くは卵胎生である。交接は他の有尾類とは違い陸上で行われる。多くの亜種では夏、オスは交配可能なメスを嗅覚に従って見つける。鼻孔の中にあるヤコブソン器官が交配相手の性フェロモンを探知するとされる。オスはメスを下から前肢を絡めるように抱え、落とした精包をうまく身体をずらしてメスが総排泄孔にくっつきやすくする。卵はメスの卵管の中で孵化してそのまま成長する。8-9か月後(多くは春先)の夜、メスは単独で水辺に行き、後半身を水につけて四肢のある全長 25-35mm の幼生を産む。高地の個体群は1年おきにしか出産しないことが知られている。幼生の数は母親のサイズや栄養状態によって異なるが、平均30仔、最大70仔程度である。精子は数年間保存が可能で、続く産卵期には交接無しで出産できる。陸上で変態の終わった数体の幼体を産む亜種としては、スペインに分布する S.s.fastuosa の一部(同一個体でも幼生を産んだり幼体を産んだりする)とS.s.bernadeziS.s.alfredschmidtiがある。温暖で水場に乏しい乾燥した気候に対する適応と考えられる。この場合、幼生は母親の卵管の中で無精卵を食べて成長する。他の幼生を共食いすることもある。これは、母親によって栄養が与えられる真の胎生である。

 src=
ファイアサラマンダーの幼生。矢印は外鰓

幼生は温暖な地方では4週間ほど、寒冷な高地では3-6か月で変態し 50-70 mm の幼体になって陸に上る。変態はまず尾のヒレが消失し、四肢が太くなり、皮膚の色が変わり始める。次に頭部の形状が変化し、舌とまぶたと目が発達する。最後に外鰓が消失する。皮膚の色の発達は変態後にもしばらく続き、視覚刺激によってパターンが変わっていく。地面が黒い土の所では黒い部分が多くなり、黄色い土のところでは黄色い部分が発達するとしたカンメラーの実験は信憑性が無い。

成長に伴って脱皮を行う。環境が悪いときは特に頻繁に脱皮を行う。脱皮中は毒が出せず無防備になるので、通常は夜間に隠れ家で行われる。しばしば脱皮前は3日間くらい絶食することがある。脱皮はまず木や石に吻端をこすりつけ、頭部の皮を首までずり下げる。脱皮不全を起すときは、よくこの段階で引っかかってしまい、そのまま窒息死してしまうことがある。さらに肩と胸まで皮を脱ぐと、あとは靴下を脱ぐときのように一まとめに体を抜いてしまう。脱皮殻はそのまま食べてしまうことが多い。新しい皮膚はまだ湿り気が多く、脆弱で敏感なので、何とか皮を乾かそうと手足を伸ばす様がよく見られる。

非常に長命であり、ドイツの Museum Koenig で飼育されていた個体は1863-1913年の50年間に渡り飼育されていた。

分布[編集]

 src=
ファイアサラマンダーの分布図

ファイアサラマンダーは右の図の様に南欧中欧東欧に生息する。分布の北限はドイツからポーランドにかけて。東はカルパティア山脈にそってウクライナルーマニアまで。南はブルガリアを越えてギリシャイタリア へ。西はフランスを越えてイベリア半島までである。スカンディナビアイギリスアイルランドには生息しない。多くは標高 400-1000 m の山地に生息する。ドイツではもっと低地にも見られる。逆にバルカン半島スペインではもっと高地にも見られる。

以下はかつて亜種とされていたが現在は独立種に昇格したものである。

 src=
コルシカサラマンダー

人間との関係[編集]

毒腺から乳白色の汁を出すところから、ミルクが好物で寝ている牝牛を襲って乳を飲みつくすという悪名も着せられた。

ドイツの Salamander Schuh GmbH (ザラマンデル製靴社)では広告にファイアサラマンダーの Lurchi が活躍する子供向け漫画を1937年から使用している。Lurchi と森の仲間達が(靴をうまく利用して)冒険を繰り広げるという物語である。Lurchi は人形やぬいぐるみが発売されるほど人気のあるキャラクターだという。

スペインナバラ州ではSALA Salamandraという銘柄の赤ワインが生産されている。ラベルにはファイアサラマンダーのシルエットが描かれている。

 src=
シュネーベルク鉄道の車両

オーストリアニーダーエスターライヒ州の最高峰シュネーベルクではファイアサラマンダーの模様をペイントしたラック式鉄道が運行されている。

幼生の生育する水場の破壊・生息地の分断・化学物質による汚染などが原因で確実に数を減らしており、ウクライナ・ドイツ・スイス・オーストリアなどの国別のレッドリストに入っている。1979年のベルン会議では保護動物とされ、その流れで1992年のEU生息地指令付属書I に記載され、Natura2000による生息地の保全が進んでいる。

それ以外にも、生息地を横断する道路の下を通って移動できるトンネルの設置、繁殖池の設置、繁殖に使われる水場のコンクリート護岸の撤去、隠れ家になるシェルターの設置、出産期の生息地への車両の一時的立ち入り制限などの方策が採られている。

参考文献[編集]

  • 松井正文著『両生類の進化』(東京大学出版会) ISBN 4-13-060163-6
  • 碓井益雄著『イモリと山椒魚の博物誌』(工作舎) ISBN 4-87502-211-5
  • 荒俣宏著『世界大博物図鑑』第4巻[両生・爬虫類](平凡社) ISBN 4582518230
  • William E. Duellman, Linda Trueb "Biology of Amphibians" (Johns Hopkins Univ Pr) ISBN 0-8018-4780-X
  • Richard A. Griffiths "Newts and Salamanders of Europe" (Princeton Universal Press) ISBN 0-12-303955-X

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、ファイアサラマンダーに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにファイアサラマンダーに関する情報があります。

外部リンク[編集]

  • Kuzmin, S. et al. 2004. Salamandra salamandra. In: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species.
 title=
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
ウィキペディアの著者と編集者
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 日本語

ファイアサラマンダー: Brief Summary ( јапонски )

добавил wikipedia 日本語

ファイアサラマンダー(Salamandra salamandra)は、ヨーロッパに生息する陸生有尾類。古来サラマンダー(火蜥蜴)と称されてきたのは本種である。Salamandra はギリシャ語の「火のトカゲ」または毒を発射するという意味の(ファイアー)が語源。

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
ウィキペディアの著者と編集者
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 日本語

불도롱뇽 ( корејски )

добавил wikipedia 한국어 위키백과

불도롱뇽(fire salamander, Salamandra salamandra)은 유럽에서 유명한 도롱뇽목의 종이다.

몸은 검은색이며 노란 점이나 줄무늬가 있다. 일부 종들은 거의 완전히 검은색이며 그 밖의 다른 종들은 주로 노란색이다. 빨간색과 주황색의 색조가 보이는 경우가 있으며 아종에 따르면 노란색과 겹치거나 노란색에 대체되는 양상을 보인다.[2] 불도롱뇽은 수명이 매우 길 수 있다. 독일 자연사 박물관(Museum Koenig)에서 50년 이상 생존한 종이 있다.

분포

오스트리아의 자연 속 불도롱뇽 영상.

Nominae Herpetofaunae Europaeae: Salamandra salamandra (Linnaeus, 1758)

다음의 국가에서 볼 수 있다.

아종

  • S. s. alfredschmidti
  • S. s. almanzoris - Spotted Fire Salamander
  • S. s. bejarae
  • S. s. bernardezi
  • S. s. beschkovi
  • S. s. crespoi
  • S. s. fastuosa (bonalli) - Yellow Striped Fire Salamander
  • S. s. gallaica - Portuguese Fire Salamander
  • S. s. gigliolii
  • S. s. morenica
  • S. s. salamandra - Spotted Fire Salamander, Nominate subspecies
  • S. s. terrestris - Barred Fire Salamander
  • S. s. werneri

사진

각주

  1. Salamandra salamandra. 《멸종 위기 종의 IUCN 적색 목록. 2013.1판》 (영어). 국제 자연 보전 연맹. 2009. 2013년 9월 28일에 확인함.
  2. Eric T.B. Francis (1934). “The anatomy of the Salamander”. Oxford: Clarendon Press. 2013년 1월 12일에 확인함.
лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia 작가 및 편집자
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 한국어 위키백과

불도롱뇽: Brief Summary ( корејски )

добавил wikipedia 한국어 위키백과

불도롱뇽(fire salamander, Salamandra salamandra)은 유럽에서 유명한 도롱뇽목의 종이다.

몸은 검은색이며 노란 점이나 줄무늬가 있다. 일부 종들은 거의 완전히 검은색이며 그 밖의 다른 종들은 주로 노란색이다. 빨간색과 주황색의 색조가 보이는 경우가 있으며 아종에 따르면 노란색과 겹치거나 노란색에 대체되는 양상을 보인다. 불도롱뇽은 수명이 매우 길 수 있다. 독일 자연사 박물관(Museum Koenig)에서 50년 이상 생존한 종이 있다.

лиценца
cc-by-sa-3.0
авторски права
Wikipedia 작가 및 편집자
изворно
посети извор
соработничко мреж. место
wikipedia 한국어 위키백과