Angular Solomon's Seal

Getrams, Polygonatum odoratum (Mill.) Druce, är en mångformig ört i familjen Sparrisväxter.

Beskrivning

Getrams är flerårig ört. Blommorna är vita med långsmala klockor som hänger ned från stammen, ofta i par, särskilt nedtil på stammen. Längd upp till 2 cm.

Bären är blåsvarta och giftiga^[1]. De liknar blåbär, och lockar till förtäring. Getramsbär

Förtäring ger huvudvärk, ont i magen, illamående och diarré. Om mer än 10 bär förtärts, ring Giftinformationscentralen 010-456 67 00, måndag - fredag, klockan 09 - 17 för råd. Vid brådskande fall ring 112 och begär Giftinformation.

Första hjälpen: Ge dryck.

Habitat

Getrams förekommer i naturen i Europa och Asien.

I Sverige finns getrams i Götaland, Svealand och längs Norrlands kust. Saknas i fjällen.

I Norge upp till 1 200 m ö h.

Utbredningskartor

• Norden [1]
• Norra halvklotet [2]
  • I östligaste Asien visas gränslinjer för underarterna P. var. maxmowiczii och P. var. pluriflorum (Storrams).

Biotop

Berghällar, torrbackar, steniga småskogar.

Användning

• Den torkade jordstammen kan användas vid bakning av nödbröd.
• Inom folkmedicinen har beredningar av jordstammen använts för mjukgörning.

Etymologi

Polygonatum betyder med många hörn och syftar på den kantiga stjälken.

Artepitetet odoratum anges i Den virtuella floran missvisande betyda välluktande, av latin odor. Emellertid kan odor betyda såväl vällukt som stank.^[2] Odoratum skall således rätteligen tolkas som stinkande, vilket passar väl för getramsblommans ganska fräna lukt.

Ordledet get i växtens namn syftar på en getabocks dåliga lukt. Samma sak gäller bygdemålnamnet bockablad och liknande.

Bygdemål

Namn Trakt Referens Kommentar Bockblad Detta namn används även för vattenklöver Kantkonvalj ^[3] I början av 1800-talet var det svenska namnet Kantig Konvall Kopattar Detta namn används även för klockljung Salomos sigill Lär på något sätt anspela på rotstockens utseende, oklart hur Vitrot

Synonymer

Bilder

• Getramsblomma

• Liljekonvaljblommor

• Båbär

Källor

1. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 83. ISBN 91-20-04445-3
2. ^ Christian Cavallin: Latinskt skol-lexikon, Beijers Bokförlagsaktiebolag, Stockholm 1910, sida O/66
3. ^ J.W.Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org

Externa länkar

• Den virtuella floran
• Wikimedia Commons har media som rör Getrams.
  Bilder & media