nomes no trilho de navegação
Tail: 20-27mm
Hing foot: 18-21mm (Banfield, 1974)
Synaptomys borealis is a microtine rodent. They have a stocky build, with short legs and a tail which is slightly longer than their hind foot (Wilson et al, 1999). Their ears are relatively small and their nose is blunt. The pelage is coarse and appears ruffled, the colour varies from grayish brown to chestnut brown on their dorsal side and pale gray ventrally (Banfield, 1974). The bicoloured tail is brown above and white below (Wilson et al, 1999).
Synaptomys borealis can be identified by several cranial features. They have a short rostrum, projections on the upper incisors, and mandibular incisors which are thin and pointed. They can be differentiated from their closest relative, Synaptomys cooperi, (southern bog lemmings) by the absence of closed triangles on their mandibular molars and a palate which extends in a sharply pointed, backward projecting spine (Banfield, 1974).
Flank glands of adult males are often clearly marked by a patch of white hair (Banfield, 1974). Females possess eight teats of which two are pectoral pairs and two are inguinal pairs. Synaptomys cooperi has six mammae (Banfield, 1974).
Northern bog lemmings do not have any significant sexual dimorphism.
Range mass: 27 to 35 g.
Range length: 122 to 144 mm.
Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry
Sexual Dimorphism: sexes alike
Synaptomys borealis primarily live in burrows among sedges and grasses (Wilson et al, 1999). They can be found where moisture levels are high and growth of sedges and grasses are sufficient to provide cover as well as act as their food supply (Wilson et al, 1999). During the snow free months this species is active both above and below ground, though most activity at this time occurs below ground to avoid predation by the high diversity of mammalian and avian predators (Wilson et al, 1999). During the winter months this risk of predation is lowered and most activity occurs above ground. Lemmings construct globular nests composed of mosses, grasses, and sedges at ground level just beneath the snow in the winter months and build their nests underground in the summer months (Banfield, 1974). They remain active year-round.
Foraging activities are largely confined to runway systems where vegetation is harvested and either consumed or removed to underground nests via escavated burrow systems (Wilson et al, 1999).
Synaptomys borealis primarily frequent sphagnum-Labrador tea-black bogs but they are also found to live among deep, moist spruce woods, wet, subalpine meadows, and alpine tundra (Mead et al, 1992).
Habitat Regions: temperate ; terrestrial
Terrestrial Biomes: tundra ; savanna or grassland ; mountains
Wetlands: bog
Northern bog lemmings (Synaptomys borealis) occur across North America from Labrador to southern Alaska. They are uncommon in northwestern and eastern Canada. There is an isolated population south of the St. Lawrence River in the Northern Appalachian Mountains (Banfield, 1974).
Their geographic range is thought to be explained by their high affinity for boreal habitats, these boreal forests have been retreating northward along with S. borealis.
The first fossil record of Synaptomys was found in the Wisconsin Glacial age deposits in the Great Basin, where they are no longer found. Evidence suggests that a glacial meltwater stream provided a local environment which was more mesic and supported a restricted population of lemmings in this canyon-bottom region (Mead et al, 1992).
Biogeographic Regions: nearctic (Native )
Northern bog lemmings primarily feed on sedges and grasses. They actively clip sedges, grasses, and leafy plants to line the above ground runways between burrow entrances (Wilson et al, 1999). Runways without clippings indicate an abandoned burrow system (Banfield, 1974).
Positive effects are unknown, though it is likely that the presence of Northern bog lemmings contributes to a healthy ecological community.
None known.
Perception Channels: tactile ; chemical
US Federal List: no special status
CITES: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: least concern
The breeding season for S. borealis extends from May to late August. Their litter sizes ranges from two to eight, with an average size of four to five young per litter (Wilson et al, 1999). Female S. borealis are capable of breeding one day after giving birth and are thus capable of having two or three litters per breeding season (Wilson et al, 1999). This indicates the potential for rapid population growth under ideal environmental conditions, though they tend to be uncommon throughout their range.
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Synaptomys borealis és una espècie de rosegador de la família dels cricètids. Viu al Canadà i els Estats Units, des d'Alaska a l'oest fins al Labrador a l'est. S'alimenta d'herba i ciperàcies. El seu hàbitat natural són les zones humides amb plantes herboses que li serveixen de refugi i aliment. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1] El seu nom específic, borealis, significa 'boreal' en llatí.[2]
Synaptomys borealis és una espècie de rosegador de la família dels cricètids. Viu al Canadà i els Estats Units, des d'Alaska a l'oest fins al Labrador a l'est. S'alimenta d'herba i ciperàcies. El seu hàbitat natural són les zones humides amb plantes herboses que li serveixen de refugi i aliment. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie. El seu nom específic, borealis, significa 'boreal' en llatí.
Der Nördliche Moorlemming (Synaptomys borealis) ist ein Nagetier in der Unterfamilie der Wühlmäuse.
Die Art erreicht eine Gesamtlänge von 102 bis 150 mm, inklusive eines 15 bis 30 mm langen Schwanzes. Sie hat 14 bis 22 mm lange Hinterfüße sowie 11 bis 15 mm lange Ohren, die deutlich aus dem Fell hervorragen. Das Gewicht variiert zwischen 21,7 und 48,0 g.[1] Das grobe und fransige Fell des Nördlichen Moorlemmings ist oberseits graubraun bis kastanienbraun, während die Unterseite von hellgrauem Fell bedeckt ist. Weiterhin ist der kurze Schwanz oberseits braun und unterseits weiß. Auf den Körperseiten der Männchen kann sich ein kleiner weißer Fleck befinden, der eine Drüse markiert.[2] Wie beim Südlichen Moorlemming kommen an der Basis der Ohren helle orangebraune Stellen vor.[3]
Weibchen besitzen zwei Paar Zitzen auf der Brust sowie zwei Paar Zitzen in der Leistenregion. Beim Südlichen Moorlemming kommen dagegen nur drei Paar Zitzen vor.[2] Ein weiteres Kennzeichen der nördlichen Art sind die stark nach innen geneigten äußeren Kanten der oberen Backenzähne und die gleichartig geneigten inneren Kanten der unteren Backenzähne.[4] Dreieckige Höcker auf den unteren Molaren fehlen.[2]
Das Verbreitungsgebiet des Nördlichen Moorlemmings erstreckt sich über weite Teile Kanadas und Alaskas, mit Ausnahme der nördlichen Tundra und Neufundlands. Im Süden erreicht die Art nördliche Bereiche einzelner US-amerikanischer Bundesstaaten. Wie der deutsche Name andeutet bevorzugt sie Moore, die mit Torfmoosen (Sphagnum), Sauergrasgewächsen (Cyperaceae) oder Süßgräsern bedeckt sind. Der Nördliche Moorlemming kann sich an andere feuchte Biotope anpassen.[5][1] In Gebirgen kann die Art bis zu einer Höhe von 2300 Metern angetroffen werden.[1]
Dieser Moorlemming kann zu jeder Tages- und Jahreszeit aktiv sein. Er legt in der Grasschicht Trampelpfade an oder benutzt vorhandene Pfade, die andere Nagetiere geschaffen haben. Das Nest besteht aus verwobenen Gräsern und Blättern. Es wird in der flachen Vegetation oder in unterirdischen Höhlen versteckt, die im Winter im Schnee liegen. Unterirdische Unterschlüpfe werden selbst gegraben oder von anderen Tieren übernommen.[1]
Als Nahrung werden Süßgräser, Sauergräser, Arten der Gattung Steinbrech (Saxifraga) sowie Fingerkräuter (Potentilla) angenommen. Überreste dieser Pflanzen konnten in den Exkrementen des Nördlichen Moorlemmings nachgewiesen werden. Vermutlich verträgt er auch eine Art der Lorbeerrosen (Kalmia), die für andere Wirbeltiere giftig ist.[1] Manchmal werden kleinere Weichtiere, wie Schnecken gefressen.[4]
Bei Weibchen kommen zwischen Mai und Anfang September mehrere Würfe vor. Nach einer vermuteten Trächtigkeit von drei Wochen werden 2 bis 9 Jungtiere geboren, meist 4 oder 5. Die Geschlechtsreife tritt nach 5 bis 6 Wochen ein.[3][1] Weibchen können sich schon einen Tag nach der Geburt des Nachwuchses erneut paaren.[3]
Die Art stellt für mehrere Raubvögel, Marder und Füchse ein wichtiges Beutetier dar.[1]
Die IUCN stuft den Nördlichen Morrlemming als nicht bedroht (Least concern) ein. Die Art tritt zwar nicht häufig auf, sie hat aber ein großes Verbreitungsgebiet und ist in mehreren Schutzgebieten präsent. Größere Bedrohungen liegen nicht vor.[5]
Der Nördliche Moorlemming (Synaptomys borealis) ist ein Nagetier in der Unterfamilie der Wühlmäuse.
The northern bog lemming (Synaptomys borealis) is a small North American lemming. It is one of two species in the genus Synaptomys, the other being the southern bog lemming.
They have cylindrical bodies covered with long grey or brown fur with pale grey underparts. A patch of rust-coloured hair is seen at the base of the ears. They have small eyes, a hairy snout, and a short tail. They have 16 teeth and their upper incisors are grooved. They are 13 cm long with a 2-cm tail, and weigh about 30 g.
These animals are found in wet northern forests, bogs, tundra, and meadows in Canada, Alaska, northern Washington, Minnesota, and New England. They feed on grasses, sedges, other green vegetation, and mosses, as well as snails and slugs. Their droppings are green. Predators include owls, hawks, mustelids, and snakes. They are listed as "Species of Special Concern" for protection and preservation by the State of Minnesota [3]
Female lemmings have two or three litters of four to six young in a year. The young are born in a nest in a burrow or concealed in vegetation.
They are active year-round, day and night. They make runways through the surface vegetation, and also dig burrows. They burrow under the snow in winter. These animals are often found in small colonies. Lemming populations go through a 3- or 4-year cycle of boom and bust.
The northern bog lemming (Synaptomys borealis) is a small North American lemming. It is one of two species in the genus Synaptomys, the other being the southern bog lemming.
Synaptomys borealis Synaptomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
Synaptomys borealis Synaptomys generoko animalia da. Karraskarien barruko Arvicolinae azpifamilia eta Cricetidae familian sailkatuta dago.
le Campagnol-lemming boréal (Synaptomys borealis) est une espèce de rongeurs de la famille des Cricétidés.
On le trouve au Canada et aux États-Unis. Il vit dans une grande variété d'habitats humides. On le trouve notamment dans les prairies de haute altitude, dans les forêts de pins, de sapins et d'épicéas, les tourbières de sphaignes et dans les zones ripariennes[1].
le Campagnol-lemming boréal (Synaptomys borealis) est une espèce de rongeurs de la famille des Cricétidés.
De noordelijke lemmingmuis (Synaptomys borealis) is een zoogdier uit de familie van de Cricetidae. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Richardson in 1828.
De soort komt voor in Canada en de Verenigde Staten.
Bronnen, noten en/of referentiesDe noordelijke lemmingmuis (Synaptomys borealis) is een zoogdier uit de familie van de Cricetidae. De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Richardson in 1828.
Moczarnik północny[2] (Synaptomys borealis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Kanadzie i na Alasce, a także w niewielkim stopniu na południe od granicy kanadyjsko-amerykańskiej[3].
Zamieszkuje wilgotne tereny porośnięte turzycami i innymi trawami, które zapewniają gryzoniom schronienie i pożywienie; preferuje łąki i torfowiska, a także tundrę. Jeden podgatunek nietypowo zamieszkuje tereny porośnięte bylicą w południowej Kolumbii Brytyjskiej[3]. W chłodniejszej epoce plejstocenu gryzonie te występowały także w Wielkiej Kotlinie, daleko na południe od współczesnego zasięgu[4].
Zwierzęta te są aktywne przez cały rok. Okres rozrodczy przypada na czas od maja do sierpnia. Ciąża trwa trzy tygodnie, w miocie rodzi się od 2 do 8 młodych (typowo 4). Samica może wydać na świat kilka miotów w ciągu roku, przynajmniej część samic rozmnaża się już w roku urodzenia[3][5].
Gryzonie te mają od 110 do 140 mm długości i masę ciała 27-35 g[5].
Synaptomys borealis jest uznawany za gatunek najmniejszej troski. Chociaż nigdzie nie jest pospolity, to jego zasięg jest bardzo duży, a wymagania środowiskowe stosunkowo niewielkie[3][5].
Moczarnik północny (Synaptomys borealis) – gatunek gryzonia z rodziny chomikowatych, występujący w Kanadzie i na Alasce, a także w niewielkim stopniu na południe od granicy kanadyjsko-amerykańskiej.
Nordlig myrlämmel (Synaptomys borealis[2][3][4][5][6][7]) är en däggdjursart som först beskrevs av Richardson 1828. Synaptomys borealis ingår i släktet myrlämlar, och familjen hamsterartade gnagare.[8][9] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[8]
Denna myrlämmel blir 102 till 150 mm lång, inklusive en 15 till 30 mm lång svans. Den har 14 till 22 mm långa bakfötter och 11 till 15 mm långa öron. Vikten varierar mellan 21,7 och 48 g.[10] Arten har en grov och fransig päls på ovansidan som är gråbrun till kastanjebrun. Undersidan är täckt av ljusgrå päls och dessutom är svansen uppdelad i en brun ovansida samt en vit undersida. Honor har två par spenar på bröstet och två par nära ljumsken. Honor av Synaptomys cooperi har däremot bara tre par spenar. Nordlig myrlämmel saknar dessutom fullständiga trekantiga knölar på molarerna i underkäken. På hannarnas kroppssidor kan det finnas en liten fläck med vitt hår som täcker en körtel.[11] Liksom hos den andra arten i samma släkte förekommer en blek orangebrun fläck vid öronen.[12]
Tandformeln är I 1/1 C 0/0 P 0/0 M 3/3, alltså 16 tänder. På framsidan av de övre framtänderna finns breda rännor. Den yttre kanten av de övre kindtänderna samt den inre kanten av de nedre kindtänderna lutar starkt inåt.[13]
Denna gnagare förekommer i Nordamerika. Utbredningsområdet sträcker sig över nästan hela tempererade delen av Kanada, över södra Alaska och över vissa nordliga delstater av övriga USA. Habitatet utgörs av träsk eller andra fuktiga områden med gräs, buskar eller träd som vegetation.[1]
I bergstrakter når nordlig myrlämmel ibland 2300 meter över havet.[10]
Arten skapar stigar genom att trampa på den låga växtligheten och den använder stigar som skapades av andra sorkar. Nordlig myrlämmel kan vara aktiv på dagen och på natten. Den skapar bon av ihop flätat gräs som placeras i växtligheten på marken eller i underjordiska håligheter. Under vintern ligger håligheterna i snön.[10]
Enligt undersökningar av artens avföring äter den gräs, halvgräs, arter av bräckesläktet och arter av fingerörtssläktet. Arten kan även äta Kalmia microphylla som är giftig för andra ryggradsdjur. Djuret har flera olika fiender som rovlevande fåglar, mårddjur och rävar.[10]
Honor kan ha flera kullar mellan maj och september. Per kull föds 2 till 9 ungar, oftast 4 eller 5.[10] Redan en dag efter födelsen kan honan para sig igen. Uppskattningsvis varar dräktigheten tre veckor. Unga nordliga myrlämlar blir könsmogna efter 5 till 6 veckor.[12]
Wikispecies har information om Synaptomys borealis.
Nordlig myrlämmel (Synaptomys borealis) är en däggdjursart som först beskrevs av Richardson 1828. Synaptomys borealis ingår i släktet myrlämlar, och familjen hamsterartade gnagare. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Inga underarter finns listade.
Synaptomys borealis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Richardson mô tả năm 1828.[2]
Bài viết liên quan đến họ gặm nhấm Cricetidae này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Synaptomys borealis là một loài động vật có vú trong họ Cricetidae, bộ Gặm nhấm. Loài này được Richardson mô tả năm 1828.
북부늪레밍(Synaptomys borealis)은 비단털쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 작은 북아메리카 레밍이다. 늪레밍속에 속하는 2종의 하나로 나머지 종은 남부늪레밍이다. 원통형 몸과 함께 회색 또는 갈색의 긴 털을 갖고 있으며, 하체는 연한 회색빛을 띤다. 귀 아래에 적갈색 털 반점을 나 있다. 작은 눈과 털이 나 있는 주둥이와 짧은 꼬리를 갖고 있다. 16개의 이빨을 가지고 있으며 앞 윗니는 홈이 나 있다. 2cm의 꼬리와 함께 몸길이는 13cm, 몸무게는 약 30g이다.[1] 캐나다와 알래스카, 워싱턴주 북부, 뉴잉글랜드의 습윤 북부 숲과 늪, 툰드라, 목초지에서 발견된다. 풀과 사초속 식물, 기타 초본 식물, 이끼를 먹고, 달팽이와 민달팽이를 먹기도 한다. 배설물은 녹색이다. 포식자는 올빼미와 매, 곰, 뱀이 포함된다. 암컷 레밍은 4~6마리의 새끼를 두세번 낳는다. 땅 아래 굴 속 또는 숨겨진 풀 속의 둥지에서 새끼를 낳는다. 연중, 낮과 밤 모두 활동적이다.
북부늪레밍(Synaptomys borealis)은 비단털쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 작은 북아메리카 레밍이다. 늪레밍속에 속하는 2종의 하나로 나머지 종은 남부늪레밍이다. 원통형 몸과 함께 회색 또는 갈색의 긴 털을 갖고 있으며, 하체는 연한 회색빛을 띤다. 귀 아래에 적갈색 털 반점을 나 있다. 작은 눈과 털이 나 있는 주둥이와 짧은 꼬리를 갖고 있다. 16개의 이빨을 가지고 있으며 앞 윗니는 홈이 나 있다. 2cm의 꼬리와 함께 몸길이는 13cm, 몸무게는 약 30g이다. 캐나다와 알래스카, 워싱턴주 북부, 뉴잉글랜드의 습윤 북부 숲과 늪, 툰드라, 목초지에서 발견된다. 풀과 사초속 식물, 기타 초본 식물, 이끼를 먹고, 달팽이와 민달팽이를 먹기도 한다. 배설물은 녹색이다. 포식자는 올빼미와 매, 곰, 뱀이 포함된다. 암컷 레밍은 4~6마리의 새끼를 두세번 낳는다. 땅 아래 굴 속 또는 숨겨진 풀 속의 둥지에서 새끼를 낳는다. 연중, 낮과 밤 모두 활동적이다.
