Kungsljus (Verbascum thapsus) är en art i familjen flenörtsväxter som förekommer i stora delar av Eurasien. I Norden finns den ända upp till Norrbotten i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligaste Finland. Arten växer på torra platser, till exempel steniga backar, grusbankar, berghällar och öppna gläntor i skogar.[1]
Kungsljus är en stor, tvåårig ört, som blir upp till 2 m hög, med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Växten blommar andra året.[1] Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning eftersom dessa ytterst fina men styva grenar skadar betesdjurens mun. Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare. Kungsljusets blommor är protogyna, det vill säga pistillens märke är färdigt och moget innan ståndarknapparna öppnat sig. Blommorna är svagt välluktande.
Arten är mångformig och tre underarter kan urskiljas:
Under senare år har några andra underarter föreslagits, men deras status är osäker.
Kungsljus är Blekinges landskapsblomma.[2]
Namnet kungsljus lär komma av att man förr i tiden doppade vinterståndarna av kungsljus i tjära och använde det som en fackla[3]. Släktnamnet Verbascum förekommer som växtnamn redan hos Plinius men är av osäker härledning.
subsp. thapsus
subsp. giganteum (Willk.) Nyman
subsp. montanum (Schrad.) Bonnier & Layens
Kungljusets ludna blad har använts vid framställning av fnöske, även om det är tickor och framför allt fnösktickan som förknippas med fnösktillverkning.[6][1] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[7] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[8] och kläder,[9][7] men har främst förknippats med eldmakande.[10][11]
.JPG)
Wikimedia Commons har media som rör Kungsljus.
Kungsljus (Verbascum thapsus) är en art i familjen flenörtsväxter som förekommer i stora delar av Eurasien. I Norden finns den ända upp till Norrbotten i Sverige, Trondheim i Norge och i sydligaste Finland. Arten växer på torra platser, till exempel steniga backar, grusbankar, berghällar och öppna gläntor i skogar.
Kungsljus är en stor, tvåårig ört, som blir upp till 2 m hög, med rak, hård stjälk, som avslutas med en lång smal blomspira. Växten blommar andra året. Hela örtståndet är täckt av ett ljust, grågult ludd som skyddar det mot uttorkning och skador från solstrålning. Detta ludd består av färglösa, mycket fina, men utspärrat greniga hår, varigenom växtens yta ser ut att vara överspunnen av en spindelvävslik beklädnad. Enstaka större grenhår, som kan ses med en vanlig lupp, höjer sig över det övriga luddet, och skyddar växten mot betning eftersom dessa ytterst fina men styva grenar skadar betesdjurens mun. Blomkronan är svagt olikbladig (zygomorf). I ståndarkransen är zygomorfismen tydligare. Kungsljusets blommor är protogyna, det vill säga pistillens märke är färdigt och moget innan ståndarknapparna öppnat sig. Blommorna är svagt välluktande.
