Pisonia és un gènere de plantes amb flor de la família de les nictaginàcies.
Pisonia és un gènere de plantes amb flor de la família de les nictaginàcies.
Die Pisonia, eingedeutscht auch Pisonie genannt, ist eine Pflanzengattung innerhalb der Familie der Wunderblumengewächse (Nyctaginaceae). Das Verbreitungsgebiet ist pantropisch. Auf einigen Pazifikinseln sind Pisonia-Bäume und -Sträucher die dominierenden Pflanzenarten. Als Zierpflanze verwendet wird die Art Pisonia umbellifera.
Pisonia-Arten sind verholzende Pflanzen: Bäume und Sträucher, manchmal Lianen. Die Pflanzenteile sind meist behaart und einige Arten besitzen Dornen.
Die gegenständig bis wechselständig angeordneten Laubblätter sind in Blattstiel und Blattspreite gegliedert. Die einfache Blattspreite ist ganzrandig.
Pisonia-Arten sind meist zweihäusig getrenntgeschlechtig (diözisch). Die seiten- oder entständigen Blütenstände enthalten viele Blüten. Die meist eingeschlechtigen, manchmal zwittrigen Blüten sind radiärsymmetrisch und fünfzählig. Die männlichen Blüten enthalten sechs bis zehn Staubblätter.
Die Samen einiger Pisonia-Arten sind von zähflüssigem Schleim überzogen und auf der Samenoberfläche gibt es kleine Haken. Wie bei Samen anderer Baum-Arten führt dies zur Anheftung des Samens an Vögel, die sich auf den Ästen der Bäume niederlassen (siehe Epizoochorie). Bei Pisonia-Arten kommt es jedoch vor, dass sich sehr viele Samen an einen Vogel anheften, wodurch der Vogel unter Umständen flugunfähig wird. Kann er sich nicht mehr von den Samen befreien, so verhungert er, oder wird leichte Beute für Jäger. Bisher ist nicht geklärt, warum sich einige Pisonia-Arten in diese Richtung entwickelt haben, die den Tod der Vögel bedingt.[1]
Die Gattung Pisonia wurde 1703 durch Charles Plumier in Nova Plantarum Americanarum Genera. Paris, S. 7 und Tafel 11 aufgestellt. Der Gattungsname Pisonia ehrt den Arzt und Botaniker Willem Piso. Die Etablierung dieses Dedikationsnamens und die Klassifizierung der Gattung ist von etlichen Widersprüchlichkeiten und Kuriositäten geprägt.[2] Für die endgültige Durchsetzung des Namens Pisonia ist Carl von Linné verantwortlich, der ihn unter Berufung auf Hans Sloane, Philip Miller und William Houstoun, von denen er grundlegende Informationen über die Gattung bekommen hatte, übernahm.[3][4][5] Die gültige Erstveröffentlichung der Gattung Pisonia wurde 1753 durch Carl von Linné in Species Plantarum, 2, Seite 1026 aufgestellt. Als Lektotypusart wurde 1911 Pisonia aculeata L. durch Paul Carpenter Standley in Contributions from the United States National Herbarium. Smithsonian Institution, Volume 13, 11, S. 386 festgelegt.[6] Synonyme für Pisonia L. sind: Calpidia Thouars, Ceodes J.R.Forst. & G.Forst., Heimerlia Skottsb., Heimerliodendron Skottsb., Rockia Heimerl, Timeroya Benth. orth. var., Timeroyea Montrouz., Torrubia Vell., Torrukia Vell.[7]
Es gibt 15 bis 50 (10 bis 75) Pisonia-Arten (Auswahl):
Die Pisonia, eingedeutscht auch Pisonie genannt, ist eine Pflanzengattung innerhalb der Familie der Wunderblumengewächse (Nyctaginaceae). Das Verbreitungsgebiet ist pantropisch. Auf einigen Pazifikinseln sind Pisonia-Bäume und -Sträucher die dominierenden Pflanzenarten. Als Zierpflanze verwendet wird die Art Pisonia umbellifera.
நச்சுக்கொட்டை கீரை (Pisonia) என்பது அஞ்சு மணி செடிவகையைச் சார்ந்த பூக்கும் தாவரம் ஆகும். இதன் குடும்பப்பெயர் நைடைனசியா (Nyctaginaceae) ஆகும். இவை ஆஸ்திரேலியா, இந்தோ பசிப்பிக் நாடுகள், மற்றும் இந்தியா போன்ற நாடுகளில் காணப்படுகிறது. இதன் இலைகள் மூலிகை மருந்தாக பயன்படுகிறது.
நச்சுக்கொட்டை கீரை (Pisonia) என்பது அஞ்சு மணி செடிவகையைச் சார்ந்த பூக்கும் தாவரம் ஆகும். இதன் குடும்பப்பெயர் நைடைனசியா (Nyctaginaceae) ஆகும். இவை ஆஸ்திரேலியா, இந்தோ பசிப்பிக் நாடுகள், மற்றும் இந்தியா போன்ற நாடுகளில் காணப்படுகிறது. இதன் இலைகள் மூலிகை மருந்தாக பயன்படுகிறது.
Pisonia is a genus of flowering plants in the four o'clock flower family, Nyctaginaceae. It was named for Dutch physician and naturalist Willem Piso (1611–1678).[3] Certain species in this genus are known as catchbirdtrees, birdcatcher trees or birdlime trees because they catch birds.[4] The sticky seeds are postulated to be an adaptation of some island species that ensures the dispersal of seeds between islands by attaching them to birds, and also allows the enriching of coralline sands. (Should a fledgling fall to the ground, become entangled in the Pisonia's sticky seeds, and be unable to free itself, then it will starve, and so enrich the soil within the tree's rootzone.[4]) These island species include P. brunoniana of Australasia and Polynesia and P. umbellifera, which is widespread in the tropical Indo-Pacific region.
Pisonia alba in Hyderabad, India
Pisonia is a genus of flowering plants in the four o'clock flower family, Nyctaginaceae. It was named for Dutch physician and naturalist Willem Piso (1611–1678). Certain species in this genus are known as catchbirdtrees, birdcatcher trees or birdlime trees because they catch birds. The sticky seeds are postulated to be an adaptation of some island species that ensures the dispersal of seeds between islands by attaching them to birds, and also allows the enriching of coralline sands. (Should a fledgling fall to the ground, become entangled in the Pisonia's sticky seeds, and be unable to free itself, then it will starve, and so enrich the soil within the tree's rootzone.) These island species include P. brunoniana of Australasia and Polynesia and P. umbellifera, which is widespread in the tropical Indo-Pacific region.
Pisonia es un género de plantas de la familia Nyctaginaceae. Algunas especies, por ejemplo Pisonia brunoniana de Nueva Zelanda, isla Norfolk, Hawái, Pisonia umbellifera, y posiblemente Pisonia grandis muy distribuida en la región tropical Indo-Pacífica, se refieren a árboles atrapapájaros, debido a su pegajosas semillas.
Son arbustos, árboles o trepadoras leñosas, frecuentemente armadas con espinas, brotes espolonados cortos frecuentemente presentes; plantas dioicas. Hojas opuestas o subopuestas (alternas), enteras, pecioladas. Inflorescencias axilares o terminales en cortos brotes espolonados axilares, cimas paniculadas, a veces capituliformes, umbeliformes o corimbiformes, flores pediceladas, 1–3 bractéolas pequeñas sobre el pedicelo y no directamente en la base del cáliz; flores estaminadas con el cáliz rotáceo, campanulado o tubular, con (4) 5 lobos pequeños, estambres 5–10, desiguales, connados en la base, exertos, pistilodio presente; flores pistiladas comúnmente mucho más pequeñas que las estaminadas, el tubo del cáliz más angosto que el de las estaminadas, con 5 lobos pequeños, estaminodios presentes, frecuentemente formando un disco dentado bajo, adnado a la base estipitiforme del ovario tan alto como este último y con anteras no funcionales, ovario estrechado en la base, estigma fimbriado, exerto. Antocarpo coriáceo (en Nicaragua) o carnoso, parte apical libre del cáliz comúnmente retenida, superficie con bandas longitudinales de 1 o varias hileras de glándulas pediculadas.[1]
El género fue descrito por Carlos Linneo y publicado en Species Plantarum 2: 1026. 1753.[1][2]
Pisonia: nombre genérico que fue nombrada por el físico y naturalista holandés Willem Piso (1611-1678)
|coauthors=
(ayuda) Pisonia es un género de plantas de la familia Nyctaginaceae. Algunas especies, por ejemplo Pisonia brunoniana de Nueva Zelanda, isla Norfolk, Hawái, Pisonia umbellifera, y posiblemente Pisonia grandis muy distribuida en la región tropical Indo-Pacífica, se refieren a árboles atrapapájaros, debido a su pegajosas semillas.
Pisoniat on ihmekukkakasvien heimoon kuuluva kasvisuku.
Pisoniat ovat pensaita tai pieniä puita tai puuvartisia köynnöksiä, enimmillään 30 metriä pitkiä. Kuori on ohut, pehmeä ja kermanvärinen. Nahkeat tai paperimaiset lehdet sijaitsevat vastakkain, tai vuorotellen. Pienet kukat kasvavat erikoistuneiden kukkaversojen päihin. Hede- ja emikukat ovat erilaisia, hedekukissa 6-10 hedettä.[1][2]
Eräiden tämä suvun puiden siemenet ovat todella tahmeita. Hyönteiset takertuvat niihin, samoin kuin hyönteisiä tavoittelevat linnut. Siemeniä voi tarttua lintuihin niin paljon, että ne menettävät lentokykynsä. Tahmeiden siementen hyöty on kuitenkin siinä, että ne voivat kulkeutua lintujen mukana kaukaisiin paikkoihin. Lähiympäristöönsä puu taas leviää katkeileivien oksiensa avulla - maahan pudonnut oksa juurtuu helposti.[3]
Pisoniat on ihmekukkakasvien heimoon kuuluva kasvisuku.
Pisoniat ovat pensaita tai pieniä puita tai puuvartisia köynnöksiä, enimmillään 30 metriä pitkiä. Kuori on ohut, pehmeä ja kermanvärinen. Nahkeat tai paperimaiset lehdet sijaitsevat vastakkain, tai vuorotellen. Pienet kukat kasvavat erikoistuneiden kukkaversojen päihin. Hede- ja emikukat ovat erilaisia, hedekukissa 6-10 hedettä.
Eräiden tämä suvun puiden siemenet ovat todella tahmeita. Hyönteiset takertuvat niihin, samoin kuin hyönteisiä tavoittelevat linnut. Siemeniä voi tarttua lintuihin niin paljon, että ne menettävät lentokykynsä. Tahmeiden siementen hyöty on kuitenkin siinä, että ne voivat kulkeutua lintujen mukana kaukaisiin paikkoihin. Lähiympäristöönsä puu taas leviää katkeileivien oksiensa avulla - maahan pudonnut oksa juurtuu helposti.
Pisonia est un genre de plantes de la famille des Nyctaginaceae.
Les espèces de Pisonia sont des plantes ligneuses : des arbres et des arbustes, parfois des lianes. Les parties de la plante sont principalement velues et certaines espèces ont des épines.
Les feuilles opposées aux feuilles disposées en alternance sont divisées en pétiole et en limbe. Le limbe est simple.
Les espèces de Pisonia sont généralement dioïques. Les inflorescences présentes sur ou près de l'inflorescence contiennent de nombreuses fleurs. Les fleurs principalement unisexuées, parfois hermaphrodites, ont un symétrie radiale et sont par cinq. Les fleurs mâles contiennent six à dix étamines.
Les graines de certaines espèces de Pisonia sont recouvertes de mucus visqueux et de petits crochets. Elles sont supposées être une adaptation de certaines espèces insulaires qui assurent la dispersion des graines entre les îles en s'attachant aux oiseaux et permettent également d'enrichir les sables coralliens. Chez des espèces de Pisonia, cependant, il arrive que de nombreuses graines s'attachent à un oiseau, ce qui peut rendre l'oiseau incapable de voler. S'il ne peut plus se libérer des graines, il meurt de faim ou devient une proie facile pour les chasseurs. Jusqu'à présent, il n'est pas clair pourquoi certaines espèces de Pisonia se sont développées dans cette direction, ce qui provoque la mort des oiseaux. Des études récentes ont émis l'hypothèse que la mort de l'oiseau constituerait une technique de propagation de l'arbre pour favoriser l'apport d'engrais nécessaire au jeune plant via la décomposition de la carcasse de l'animal[1].
La répartition est pantropicale[1]. Dans certaines îles du Pacifique, les Pisonia sont des espèces végétales dominantes.
Pisonia est un genre de plantes de la famille des Nyctaginaceae.
Ratiklė (lot. Pisonia) – dyvinutinių (Nyctaginaceae) šeimos augalų gentis.
ir kt.
Skėtinė ratiklė (Pisonia umbellifera)
Ratiklė (lot. Pisonia) – dyvinutinių (Nyctaginaceae) šeimos augalų gentis.
Pisonia é um género botânico pertencente à família Nyctaginaceae.
Pisonia é um género botânico pertencente à família Nyctaginaceae.
Pisonia[1] är ett släkte av underblomsväxter. Pisonia ingår i familjen underblomsväxter.[1]
Pisonia är ett släkte av underblomsväxter. Pisonia ingår i familjen underblomsväxter.
Пизо́ния (лат. Pisonia) — род вечнозеленых растений семейства Никтагиновые (Nyctaginaceae).
Название этого рода образовано от фамилии нидерландского физика и натуралиста из Амстердама Виллема Писо (нидерл. Willem Piso, 1611—1648).
Растения выделяют липкое вещество, благодаря которому они получили название «дерево-птицелова».
Многие из них весьма декоративны главным образом благодаря своим ярким цветкам, собранным обычно в верхушечные соцветия, и крупным пурпурным, красным, оранжевым или белым прицветникам, служащим для привлечения насекомых-опылителей. Иногда цветет крошечными белыми трубчатыми цветками, вслед за которыми развиваются липкие плоды.
Виды пизонии — деревья и кустарники, произрастающие в тропиках и субтропиках. В природе большинство видов этого небольшого рода встречается на островах южной части Тихого океана: Норфолк, Квинсленд, Новая Зеландия. Но некоторые из них можно встретить и в Австралии и даже на Гавайских островах и материковой Америке.
Некоторые никтагиновые используются в народной медицине.
Род включает около 10 видов[2] деревьев и кустарников:
Пизо́ния (лат. Pisonia) — род вечнозеленых растений семейства Никтагиновые (Nyctaginaceae).
Название этого рода образовано от фамилии нидерландского физика и натуралиста из Амстердама Виллема Писо (нидерл. Willem Piso, 1611—1648).