dcsimg
Image of arctic aster
Creatures » » Plants » » Dicotyledons » » Composite Family »

Arctic Aster

Eurybia sibirica (L.) G. L. Nesom

Comments

provided by eFloras
Eurybia sibirica is known from the northern Rocky Mountains and the northern Pacific Coast northward, becoming frequent in Alaska, Yukon, and in the boreal forest region of the continental Northwest Territories; it crosses into Siberia to reach Scandinavia (R. Elven 1989). In British Columbia, northern individuals belong to E. sibirica, not E. pygmaea (contra G. W. Douglas et al. 1998–2002, vol. 1), and southern specimens sometimes are E. merita. G. L. Nesom (1994b) recognized three varieties, two of which have been reported from North America (var. sibirica and var. gigantea). At present, however, given the great phenotypic plasticity of this species, it appears preferable not to recognize varieties, pending studies on the validity of these entities. Eurybia sibirica has often been confused at its southern range limit with E. merita, from which it differs by its often more low-cespitose habit (versus more erect habit, but smaller individuals may be similar in this respect), usually more serrate leaves (versus subserrate to nearly entire), and subequal, foliaceous, purplish phyllaries (versus unequal, non-foliaceous, purple-margined). At the southern end of its range, near the Canada–United States border, E. sibirica is usually found at higher elevations than its congener, there at its northern limit. Aster sibiricus forma albinus Lepage is merely a color variant of the species and is not recognized here.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of North America Vol. 20: 368, 370, 371, 459, 485 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
editor
Flora of North America Editorial Committee
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Description

provided by eFloras
Plants (1–)5–60 cm; clonal and clumped, eglandular; rhizomes creeping to ascending, scaly, woody with age. Stems 1–5+, usually ascending, sometimes decumbent, often purplish, sometimes branched basally, flexuous, proximally sparsely villous, distally usually densely villous, sometimes lanate. Leaves: cauline (dark green abaxially, paler grayish green adaxially), firm, ± markedly veined, margins coarsely and sometimes irregularly serrate, sometimes (distal) serrulate or entire, villoso-ciliate, teeth mucronate, slightly incurved, apices obtuse to acute, mucronate, abaxial faces glabrescent to scabridulous, sparsely villous along veins, adaxial sparsely to ± densely villous or villoso-strigose; proximal winged-petiolate to sessile, petiole bases sheathing, blades spatulate, obovate to oblanceolate, or ovate (smaller than mid), 9–50 × 3–22 mm, bases attenuate to tapering and (in sessile) subclasping; mid short-petiolate to subpetiolate or sessile, blades lanceolate to lance-ovate, oblong to oblanceolate, or obovate to spatulate, 25–95 × 6–35 mm, gradually reduced distally, bases rounded or subauriculate to widely attenuate or cuneate; distal (arrays) sessile, lanceolate, lance-ovate, or elliptic to oblanceolate, 8–60 × 1–12 mm, rapidly reduced distally. Heads 1–50, borne singly or in open corymbiform arrays. Peduncles villous; bracts 0–3, sometimes immediately subtending heads, lanceolate or spatulate to linear-lanceolate, leaflike or phyllary-like distally (bases indurate, margins purplish), mostly foliaceous, villous. Involucres campanulate, 6–9 mm, shorter than pappi. Phyllaries 30–80 in 3–4(–5) series, sometimes wholly purplish, usually ± oblong-lanceolate to oblanceolate, sometimes linear-lanceolate (innermost), subequal or ± unequal, membranous, bases indurate, ± rounded, dark green zones lanceolate or truncate at base, in distal 1 / 3 – 4 / 5 + (outer, often foliaceous, sometimes bractlike and surpassing involucres) to 1 / 4 – 2 / 3 (inner), margins hyaline, often purplish, narrowly scarious, erose, densely villoso-ciliate, apices squarrose, acute, apiculate, faces villous. Ray florets 12–50; corollas white to pale violet or purple, 7–17.5 × 0.8–1.8 mm. Disc florets 25–125; corollas yellow becoming purplish, 5–8.1 mm, slightly ampliate, tubes longer than funnelform throats, lobes erect, triangular, 0.5–1.1 mm. Cypselae brown, fusiform, compressed, 2.5–3.7 mm, ribs 7–10 (stramineous), faces strigillose; pappi of dark cinnamon or reddish tan (sometimes apically clavellate) bristles 5.5–7.5 mm, ± equaling disc corollas. 2n = 18.
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of North America Vol. 20: 368, 370, 371, 459, 485 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
editor
Flora of North America Editorial Committee
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Synonym

provided by eFloras
Aster sibiricus Linnaeus, Sp. Pl. 2: 872. 1753; A. beringensis Gandoger; A. giganteus (Hooker) Rydberg; A. montanus R. Brown; A. montanus var. giganteus (Hooker) Torrey & A. Gray; A. richardsonii Sprengel; A. richardsonii var. giganteus Hooker; A. sibiricus subsp. richardsonii (Sprengel) Á. Löve & D. Löve; A. sibiricus var. giganteus (Hooker) A. Gray; Eurybia sibirica var. gigantea (Hooker) G. L. Nesom
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Missouri Botanical Garden, 4344 Shaw Boulevard, St. Louis, MO, 63110 USA
bibliographic citation
Flora of North America Vol. 20: 368, 370, 371, 459, 485 in eFloras.org, Missouri Botanical Garden. Accessed Nov 12, 2008.
source
Flora of North America @ eFloras.org
editor
Flora of North America Editorial Committee
project
eFloras.org
original
visit source
partner site
eFloras

Notes

provided by EOL authors
The efloras link brings up the page for Takakia ceroatophylla. the correct link is: http://www.efloras.org/florataxon.aspx?flora_id=1&taxon_id=242321661
license
cc-by-nc
original
visit source
partner site
EOL authors

Eurybia sibirica ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Eurybia sibirica, o àster siberià és una espècie de planta herbàcia perenne que és planta nativa del nord-oest d'Amèrica i el nod d'Europa, anant d'Escandinàvia al Canadà.[1] Es troba en zones obertes dels voscos boreals subàrtics. És d'aspecte similar a Eurybia merita. Les flors es produeixen a l'estiu amb flòsculs de color porpra pàl·lid grocs.[2][3][2]

Referències

 src= A Wikimedia Commons hi ha contingut multimèdia relatiu a: Eurybia sibirica Modifica l'enllaç a Wikidata
  1. «Eurybia sibirica». NatureServe Explorer. NatureServe. [Consulta: 14 juny 2007].
  2. 2,0 2,1 Brouillet, Luc. Flora of North America. 20. Oxford University Press, 2006, p. 370. «Eurybia sibirica»
  3. Flora Europaea. Cambridge University Press. «Aster sibiricus»
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Eurybia sibirica: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA

Eurybia sibirica, o àster siberià és una espècie de planta herbàcia perenne que és planta nativa del nord-oest d'Amèrica i el nod d'Europa, anant d'Escandinàvia al Canadà. Es troba en zones obertes dels voscos boreals subàrtics. És d'aspecte similar a Eurybia merita. Les flors es produeixen a l'estiu amb flòsculs de color porpra pàl·lid grocs.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Eurybia sibirica

provided by wikipedia EN

Eurybia sibirica, commonly known as the Siberian aster or arctic aster, is an herbaceous perennial native to north western North America and northern Eurasia. It is found largely in open areas of subarctic boreal forests, though it is also found in a wide variety of habitats in the region. It is similar in appearance to Eurybia merita, but their ranges overlap only near the border between the US and Canada, where E. sibirica is generally found at higher elevations.

Eurybia sibirica is a perennial herb up to 60 cm (2 feet) tall, spreading by means of thin underground rhizomes. The plant produces flower heads either one at a time or in dense flat-topped arrays of 2–50 heads. Each head contains 12–50 white, purple, or pale violet ray florets surrounding 25–125 yellow disc florets.[3] The involucral bracts are reddish-purple (anthocyanic).[4]

Distribution and habitat

Eurybia sibirica is present in much of the subarctic region of world, in northwestern North America and Northern Europe and Northern Asia. It is common in northern Asia (Buryatia, Yakutia, Mongolia, Japan, Chinese Province of Heilongjiang and other parts of North of China).[3] It is also found in European Russia and Scandinavia, as well as northern and western Canada (Alberta, British Columbia, and all 3 Arctic provinces) and United States (Alaska plus the mountains of Washington, Idaho, and Montana).[5] It is found at heights ranging from sea level up to 2200 metres in sandy or gravely soils in disturbed or open areas of boreal forests. It is also present in wet meadows, in open areas of aspen and spruce woods and along riparian thickets. In addition, it is common growing in sandy or gravelly stream flats, along stream banks and the shores of lakes, on bluffs, in sand dunes and other sandy places, and in both sub-alpine and mountain meadows.[6]

Subspecies[2]
  • Eurybia sibirica subsp. sibirica
  • Eurybia sibirica subsp. subintegerrima (Trautv.) Greuter

References

  1. ^ "Eurybia sibirica". NatureServe Explorer. NatureServe. Archived from the original on 2007-09-29. Retrieved 2007-06-14.
  2. ^ a b "Eurybia sibirica (L.) G.L.Nesom". The Global Compositae Checklist (GCC) – via The Plant List. Note that this website has been superseded by World Flora Online
  3. ^ a b "Eurybia sibirica". Flora of China – via eFloras.org, Missouri Botanical Garden, St. Louis, MO & Harvard University Herbaria, Cambridge, MA.
  4. ^ Hitchcock, C.L. and A. Cronquist. 1987. Flora of the Pacific Northwest, an Illustrated Manual. University of Washington Press, Seattle and London.
  5. ^ "Aster sibiricus". Flora Europaea. Edinburgh: Royal Botanical Garden. 2008.
  6. ^ Brouillet, Luc (2006). "Eurybia sibirica". In Flora of North America Editorial Committee (ed.). Flora of North America North of Mexico (FNA). Vol. 20. New York and Oxford – via eFloras.org, Missouri Botanical Garden, St. Louis, MO & Harvard University Herbaria, Cambridge, MA.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Eurybia sibirica: Brief Summary

provided by wikipedia EN

Eurybia sibirica, commonly known as the Siberian aster or arctic aster, is an herbaceous perennial native to north western North America and northern Eurasia. It is found largely in open areas of subarctic boreal forests, though it is also found in a wide variety of habitats in the region. It is similar in appearance to Eurybia merita, but their ranges overlap only near the border between the US and Canada, where E. sibirica is generally found at higher elevations.

Eurybia sibirica is a perennial herb up to 60 cm (2 feet) tall, spreading by means of thin underground rhizomes. The plant produces flower heads either one at a time or in dense flat-topped arrays of 2–50 heads. Each head contains 12–50 white, purple, or pale violet ray florets surrounding 25–125 yellow disc florets. The involucral bracts are reddish-purple (anthocyanic).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Eurybia sibirica ( French )

provided by wikipedia FR

Eurybia sibirica, communément connue sous le nom d’Aster de Sibérie ou Aster arctique, est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Asteraceae. Son aire de répartition s'étend du nord-ouest de l'Amérique du Nord et de l'Eurasie septentrionale, depuis la Scandinavie jusqu'au Canada.

Liste des sous-espèces et variétés

Selon The Plant List (7 août 2014)[1] :

  • sous-espèce Eurybia sibirica subsp. subintegerrima (Trautv.) Greuter

Selon Tropicos (7 août 2014)[2] (Attention liste brute contenant possiblement des synonymes) :

  • variété Eurybia sibirica var. gigantea (Hook.) G.L. Nesom
  • variété Eurybia sibirica var. sibirica
  • variété Eurybia sibirica var. subintegerrima (Trautv.) G.L. Nesom

Réparation et habitat

Répartition

Eurybia sibirica est présente dans les régions subarctiques, notamment au nord-ouest de l'Amérique du Nord, et dans le Nord eurasien. Elle est commune dans le Nord de la Russie, en Mongolie, dans le nord du Japon et dans la province du Heilongjiang en Chine[3].

Amérique du Nord

L'espèce se rencontre dans les provinces occidentales du Canada, notamment dans l'Alberta, la Colombie britannique et les trois provinces arctiques, tout comme aux États-Unis, dans les États de Washington, Idaho et Montana.

Scandinavie

On en trouve en un seul endroit en Norvège, à Røros près du lac Aursunden. C'est la botaniste Thekla Resvoll qui les y a découvertes en 1897. C'est le seul endroit connu où elles se trouvent en Scandinavie. Eurybia sibirica a failli disparaître de Norvège en raison de divers travaux entre autres hydroélectriques en 1922. Il ne restait en 1975 que quatre spécimens. Des mesures de protection furent prises, mesures qui portèrent leurs fruits puisqu'on dénombrait 800 spécimens en 1988[4].

Habitat

Notes et références

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Eurybia sibirica: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Eurybia sibirica, communément connue sous le nom d’Aster de Sibérie ou Aster arctique, est une espèce de plantes herbacées vivaces de la famille des Asteraceae. Son aire de répartition s'étend du nord-ouest de l'Amérique du Nord et de l'Eurasie septentrionale, depuis la Scandinavie jusqu'au Canada.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Sibirstjerne ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Sibirstjerne er en vakker blomst i kurvplantefamilien, og er sjelden og utrydningstruet i Norge. Den har sin hovedutbredelse i taigaen i Sibir og Nord-Amerika.

Sibirstjerne er en flerårig urt med krypende jordstengler og en dunhåret stengel. Bladene er eggformet til lansettformet, og enkelte blader er sagtannete. Korgene sitter enkeltvis eller noen få sammen, og hver korg blir ca. 2,5 cm bred. Blomstene er fiolette og rødbrune, og planten blir opptil 20 cm høy. Sibirstjerne blomstrer fra midten av juli frem til midten av august.

Idag finnes sibirstjerne kun ett sted i Norge, på Sakrisvollen på Røros ved Aursunden. Her ble den funnet av Thekla Resvoll i 1897, og dette er eneste kjente voksested i Skandinavia. Den er kraftig truet av utrydning og står oppført på Norsk rødliste. Sibirstjerna står i fare for å dø ut på grunn av oppdemming i forbindelse med vannkraft, et intensivt jordbruk ned mot vannkanter og plukking. Den er fredet flere ganger, og det er nå forbudt å plukke blomsten.

I 1970 var det bare én plante igjen og grunneier Jorunn Sakrisvoll tok på eget initiativ et ansvar for å redde sibirstjerna. Fra 1975 til 1988 økte antallet derfor fra fire stykker til over 750 stykker. Sakrisvoll ble i 1984 tildelt Statens Naturvernråds hedersrose for sitt arbeid for å bevare denne sjeldne blomsten.

Forsøk på å utplante sibirstjerne andre steder på Røros har til nå vært mislykket, og arten er fullstendig avhengig av intensiv skjøtsel i lang tid fremover. Sibirstjerne er Røros' offisielle kommuneblomst, og Fylkesmannen i Sør-Trøndelag bidrar med økonomisk støtte til å ta vare på sibirstjerna på Sakrisvollen.

Sibirstjerne ble tidligere regnet til den store slekten Aster, som Aster sibiricus. Av og til er plantene ved Aursunden blitt regnet som en egen art, eller underart, A. subintegerrimus. Etter at Aster ble splittet opp, ble sibirstjerne plassert i slekten Eurybia, som Eurybia sibirica subsp. subintegerrima.

Kilder

  • C. Grey-Wilson og M. Blamey; norsk utgave T. Faarlund og P. Sunding (1992). Teknologisk Forlags store illustrerte flora for Norge og Nord-Europa. Teknologisk Forlag. s. 396. ISBN 82-512-0355-4.
  • Sibirstjerne i Artsdatabanken. Besøkt 30. april 2016.

Referanser

  1. ^ «Rødliste 2015». Artsdatabanken. 18. november 2015. Besøkt 21. januar 2019.

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Sibirstjerne: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Sibirstjerne er en vakker blomst i kurvplantefamilien, og er sjelden og utrydningstruet i Norge. Den har sin hovedutbredelse i taigaen i Sibir og Nord-Amerika.

Sibirstjerne er en flerårig urt med krypende jordstengler og en dunhåret stengel. Bladene er eggformet til lansettformet, og enkelte blader er sagtannete. Korgene sitter enkeltvis eller noen få sammen, og hver korg blir ca. 2,5 cm bred. Blomstene er fiolette og rødbrune, og planten blir opptil 20 cm høy. Sibirstjerne blomstrer fra midten av juli frem til midten av august.

Idag finnes sibirstjerne kun ett sted i Norge, på Sakrisvollen på Røros ved Aursunden. Her ble den funnet av Thekla Resvoll i 1897, og dette er eneste kjente voksested i Skandinavia. Den er kraftig truet av utrydning og står oppført på Norsk rødliste. Sibirstjerna står i fare for å dø ut på grunn av oppdemming i forbindelse med vannkraft, et intensivt jordbruk ned mot vannkanter og plukking. Den er fredet flere ganger, og det er nå forbudt å plukke blomsten.

I 1970 var det bare én plante igjen og grunneier Jorunn Sakrisvoll tok på eget initiativ et ansvar for å redde sibirstjerna. Fra 1975 til 1988 økte antallet derfor fra fire stykker til over 750 stykker. Sakrisvoll ble i 1984 tildelt Statens Naturvernråds hedersrose for sitt arbeid for å bevare denne sjeldne blomsten.

Forsøk på å utplante sibirstjerne andre steder på Røros har til nå vært mislykket, og arten er fullstendig avhengig av intensiv skjøtsel i lang tid fremover. Sibirstjerne er Røros' offisielle kommuneblomst, og Fylkesmannen i Sør-Trøndelag bidrar med økonomisk støtte til å ta vare på sibirstjerna på Sakrisvollen.

Sibirstjerne ble tidligere regnet til den store slekten Aster, som Aster sibiricus. Av og til er plantene ved Aursunden blitt regnet som en egen art, eller underart, A. subintegerrimus. Etter at Aster ble splittet opp, ble sibirstjerne plassert i slekten Eurybia, som Eurybia sibirica subsp. subintegerrima.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Sibirisk aster ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Sibirisk aster (Eurybia sibirica) är en perenn örtväxt som förekommer i nordvästra Nordamerika och i norra Eurasien, från Skandinavien till Kanada. Den återfinns främst i öppna områden i subarktisk skogsmark, men även i en mängd andra biotoper. Till sin morfologi påminner den om Eurybia merita med vilken den har ett litet överlappande utbredningsområde på gränsen mellan USA och Kanada, där E. sibirica vanligtvis återfinns på högre höjder än E. merita.

En synonym till den sibiriska asterna är den för skandinavien beskrivna Aursundsastern (Aster subintegerrimus) som kategoriserade som en mycket sällsynt växt, endast känd från trakten av Røros i östra Norge. När den först hittades 1897 vid sjön Aursunden strax nordost om Røros av den norska botanisten fru Thekla Resvoll. Professor Axel Blytt i Oslo bestämdes den till Aster sibiricus L.. År 1915 hittades samma växt på några andra ställen vid samma sjö. Den väckte igen stort intresse och undersöktes närmare av fru Resvoll och professor C. H. Ostenfeld i Köpenhamn. Den förra har beskrivit växlokalerna och växsättet, den senare har undersökt artkaraktärerna och funnit, att växtens rätta namn bör, åtminstone tills vidare, fastställde den till Aster subintegerrimus.

Källor

  • Delar av artikeln är översatt från engelska wikipedias artikel Eurybia sibirica, läst 2009-04-20
  • Aursunds-aster i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Sibirisk aster: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Sibirisk aster (Eurybia sibirica) är en perenn örtväxt som förekommer i nordvästra Nordamerika och i norra Eurasien, från Skandinavien till Kanada. Den återfinns främst i öppna områden i subarktisk skogsmark, men även i en mängd andra biotoper. Till sin morfologi påminner den om Eurybia merita med vilken den har ett litet överlappande utbredningsområde på gränsen mellan USA och Kanada, där E. sibirica vanligtvis återfinns på högre höjder än E. merita.

En synonym till den sibiriska asterna är den för skandinavien beskrivna Aursundsastern (Aster subintegerrimus) som kategoriserade som en mycket sällsynt växt, endast känd från trakten av Røros i östra Norge. När den först hittades 1897 vid sjön Aursunden strax nordost om Røros av den norska botanisten fru Thekla Resvoll. Professor Axel Blytt i Oslo bestämdes den till Aster sibiricus L.. År 1915 hittades samma växt på några andra ställen vid samma sjö. Den väckte igen stort intresse och undersöktes närmare av fru Resvoll och professor C. H. Ostenfeld i Köpenhamn. Den förra har beskrivit växlokalerna och växsättet, den senare har undersökt artkaraktärerna och funnit, att växtens rätta namn bör, åtminstone tills vidare, fastställde den till Aster subintegerrimus.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Eurybia sibirica ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Eurybia sibirica là một loài thực vật có hoa trong họ Cúc. Loài này được (L.) G.L.Nesom mô tả khoa học đầu tiên năm 1995.[1]

Chú thích

  1. ^ The Plant List (2010). Eurybia sibirica. Truy cập ngày 4 tháng 6 năm 2013.

Liên kết ngoài

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Eurybia sibirica  src= Wikispecies có thông tin sinh học về Eurybia sibirica


Bài viết về chủ đề Phân họ Cúc này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Eurybia sibirica: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI

Eurybia sibirica là một loài thực vật có hoa trong họ Cúc. Loài này được (L.) G.L.Nesom mô tả khoa học đầu tiên năm 1995.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI