Chaetodipus hispidus are fairly large mice in comparison to other pocket mice. They have heavier hindlimbs compared to their forelimbs. The soles of their hind feet are hairless. These mice have tails less than half the total length of their body with little or no hair on the tail (Chaetodipus hispidus 1999). Another unique feature that many of the mice in this species has is tail-tip albinism. The cause for this phenomenon is not completely understood, but it is another feature that sets apart this species (Stangl, et al 1995). They show definite bicoloration; the belly has light coloring, and the back has olive buff hairs. The average external measurements for a Texan specimen is body length of 198 mm, tail length of 93 mm, and ear length of 10 mm (Davis and Schmidly 1994).
Range mass: 30 to 47 g.
Other Physical Features: endothermic ; bilateral symmetry
Sandy soil scattered with some vegetation is usually the ideal environment for these pocket mice. They are most common in shortgrass priaries, grasslands, or near the growth by fence rows. The best explanation for their choice of habitat is probably the way they make their homes. They dig burrows into the soil, starting with a hole an inch in diameter straight into the ground. C. hispidus create many openings to their burrow, but usually end up piling all the dirt near one opening to camouflage the others. They usually plug these openings during the daytime. These burrows serve as food storage and nesting sites, as well (Davis and Schmidly 1994).
Terrestrial Biomes: savanna or grassland
In the United States, the range of these creatures extends from the western Great Plains to the eastern Rockies and southeastern Arizona, and from northern Mexico to North Dakota (Chaetodipus hispidus 1999).
Biogeographic Regions: nearctic (Native )
C. hispidus are generally seed eaters, but have been known to consume insects. Their diet include seeds of cactus, evening primrose, and winecup, while the insects are usually grasshoppers, caterpillars, and beetles (Caire, et al 1989).
Only as late as 1983 were these mice classified under the genus Chaetodipus. Previously they were part of the genus Perognathus. However, taxonomic research has supported the grouping that all spiny-rumped mice, including the Hispid pocket mouse, fall into a new genus named Chaetodipus (Caire, et al 1989).
Perception Channels: tactile ; chemical
C. hispidus are abundant in the wild. They seem to have built-in mechanism to control the population, since it has been found that there are periodic fluctuations. This can probably be attributed to the variables that surround the litter size (Stangl, et al 1995). They are preyed upon by a wide variety of predators, such as coyotes, skunks, snakes, hawks, and owls, but seem to maintain a healthy levels of their population (Chaetodipus hispidus 1999).
US Federal List: no special status
IUCN Red List of Threatened Species: least concern
While they do perform good works, C. hispidus is greatly disliked in the farming industry because they carry away the produce the farmers have worked hard to grow. As seed eaters, the mice also dig up the seeds of cantaloupe, peas, watermelon, squash, and other small grains that have been already been planted (Davis and Schmidly 1994).
Ranchers are protective of C. hispidus because they eat the seeds of weeds. This is beneficial because harmful weeds no longer spring up to pose danger to the livestock. These little pocket mice perform a great service for ranchers (Davis and Schmidly 1994).
Their nests are usually composed of dry grass and weeds. While the breeding season peaks from May to June, some of the far south Texas specimens may mate all year long. The average litter size is about 6 young, but the precise number is variable with climate, location, and availability of resources (Wild Animals of North America 1995). Very little is known about the gestation period or growth and development periods of the young.
Key Reproductive Features: gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual
Chaetodipus hispidus és una espècie de rosegador de la família dels heteròmids. Viu a Nord-amèrica, on el seu àmbit de distribució s'estén des de Dakota del Nord (Estats Units) fins a l'estat de Mèxic (Mèxic). Els seus hàbitats naturals són els herbassars de pins i ginebres, les planes d'herba curta i mixta, els herbassars de mesquite, les praderies d'herba alta i les rouredes de serrat. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.[1]
Chaetodipus hispidus és una espècie de rosegador de la família dels heteròmids. Viu a Nord-amèrica, on el seu àmbit de distribució s'estén des de Dakota del Nord (Estats Units) fins a l'estat de Mèxic (Mèxic). Els seus hàbitats naturals són els herbassars de pins i ginebres, les planes d'herba curta i mixta, els herbassars de mesquite, les praderies d'herba alta i les rouredes de serrat. Es creu que no hi ha cap amenaça significativa per a la supervivència d'aquesta espècie.
Die Mexikanische Rauhaar-Taschenmaus (Chaetodipus hispidus) ist ein Nagetier in der Familie der Taschenmäuse, das in zentralen Bereichen Nordamerikas vorkommt. Der deutsche Name bezieht sich auf den Fundort des Typusexemplars in Mexiko (Bundesstaat Tamaulipas).[1]
Mit einer Gesamtlänge von 152 bis 230 mm, einer Schwanzlänge von 72 bis 113 mm und einem Gewicht von 15 bis 60 g ist die Art ein mittelgroßer bis großer Gattungsvertreter. Sie hat 22 bis 29 mm lange Hinterfüße und 10 bis 13 mm lange Ohren. Das kurze und dichte Fell der Oberseite hat eine graubraune Farbe mit olivgrüner Schattierung, während die Unterseite mit weißlichem Fell bedeckt ist. Weiterhin ist der Schwanz oberseits braun und unterseits weiß. Am Ende des Schwanzes befindet sich eine Quaste.[2][3]
Das Verbreitungsgebiet dieser Taschenmaus reicht vom US-amerikanischen Bundesstaat North Dakota bis etwa nach Mexiko-Stadt. Die Art bewohnt die Prärie, andere Grasländer und offene Eichenwälder. Sie bevorzugt sandigen Grund, kann jedoch auf Lehmböden oder in teilweise felsigen Gebieten vorkommen.[4]
Erwachsene Individuen leben nur zusammen, wenn Weibchen paarungsbereit sind. Jedes Exemplar hat ein etwa 0,3 Hektar großes Revier, ist nachtaktiv und hält sich meist auf dem Boden auf. Am Tage ruht die Mexikanische Rauhaar-Taschenmaus in ihrem unterirdischen Bau, der auch als Vorratsspeicher dient. Die Nahrung besteht hauptsächlich aus Samen sowie aus grünen Pflanzenteilen und Insekten. In nördlichen Gebieten fällt die Art im Winter zeitweilig in Hungerstarre (Torpor), sie hält jedoch keinen Winterschlaf. Südliche Populationen können das ganze Jahr aktiv sein.[2][3]
Die Fortpflanzung ist im Norden auf Frühling und Sommer begrenzt. In diesen Regionen haben Weibchen allgemein zwei Würfe pro Jahr mit 2 bis 9 Nachkommen pro Wurf. Gewöhnlich werden 5 oder 6 Jungtiere pro Wurf geboren. Die Geschlechtsreife tritt nach etwa 60 Tagen ein. Nur wenige Mexikanische Rauhaar-Taschenmäuse erreichen ein Alter von zwei Jahren.[2][3]
Die Art frisst sowohl Samen von Unkräutern als auch Samen von Nutzpflanzen. Es sind keine nennenswerten Bedrohungen bekannt. Die IUCN listet die Mexikanische Rauhaar-Taschenmaus als nicht gefährdet (Least Concern).[4]
Die Mexikanische Rauhaar-Taschenmaus (Chaetodipus hispidus) ist ein Nagetier in der Familie der Taschenmäuse, das in zentralen Bereichen Nordamerikas vorkommt. Der deutsche Name bezieht sich auf den Fundort des Typusexemplars in Mexiko (Bundesstaat Tamaulipas).
The hispid pocket mouse (Chaetodipus hispidus) is a large pocket mouse native to the Great Plains region of North America. It is a member of the genus Chaetodipus.
The hispid pocket mouse occurs across the Great Plains from southern North Dakota to central Mexico, and west from the Missouri River to the foot of the Rocky Mountains. It is not found in far-eastern portions of the states Kansas or Missouri.
This mouse is one of the largest pocket mice. Its pelage is bristley (hispidus means "bristley"), yellowish with black hairs interspersed above. It has a distinct, buffy lateral line and white underparts.
There are four recognized subspecies:
Hispid pocket mice inhabit a variety of upland habitats, but are most abundant in areas with sandy soils and patches of bare ground. They are also found in areas with rocky, loamy soils. Hispid pocket mice are not found in rocky prairie, and seem to avoid sand dunes and riparian zones. These mice prefer a vegetation mix of short- to mid-grasses, shrubs, forbs, cacti and/or yucca.
Essentially granivores, the diet of the hispid pocket mouse consists primarily of seeds it selectively gathers, though these mice do consume some insects and leaves.
Burrows are always dug in friable soil and have two to three entrances, often plugged. Unlike other pocket mice the hispid pocket mouse often leaves a conspicuous mound of earth about the burrow entrance (like the mounds of pocket gophers, but significantly smaller).
Hispid pocket mice are solitary.
Not much is known about the reproduction of this species. Adult males have been recorded with enlarged testes from March through October, and pregnant females have been trapped in July and August. The length of the breeding season suggests females can bear two or more litters a year.
The hispid pocket mouse (Chaetodipus hispidus) is a large pocket mouse native to the Great Plains region of North America. It is a member of the genus Chaetodipus.
Chaetodipus hispidus Chaetodipus generoko animalia da. Karraskarien barruko Perognathinae azpifamilia eta Heteromyidae familian sailkatuta dago.
Chaetodipus hispidus Chaetodipus generoko animalia da. Karraskarien barruko Perognathinae azpifamilia eta Heteromyidae familian sailkatuta dago.
Chaetodipus hispidus est une espèce qui fait partie des mammifères Rongeurs de la famille des Heteromyidae. Ce sont des souris à poches[1], c'est-à-dire à larges abajoues, et à poil dur. Cet animal vit au Mexique et aux États-Unis.
L'espèce a été décrite pour la première fois en 1858 par un ornithologue et un ichtyologiste américain, Spencer Fullerton Baird (1823-1887).
Selon Mammal Species of the World (version 3, 2005) (27 nov. 2012)[2] :
Chaetodipus hispidus est une espèce qui fait partie des mammifères Rongeurs de la famille des Heteromyidae. Ce sont des souris à poches, c'est-à-dire à larges abajoues, et à poil dur. Cet animal vit au Mexique et aux États-Unis.
L'espèce a été décrite pour la première fois en 1858 par un ornithologue et un ichtyologiste américain, Spencer Fullerton Baird (1823-1887).
De ruige goffer (Chaetodipus hispidus) is een zoogdier uit de familie van de wangzakmuizen (Heteromyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Baird in 1858.
De soort komt voor in Mexico en de Verenigde Staten.
Bronnen, noten en/of referentiesDe ruige goffer (Chaetodipus hispidus) is een zoogdier uit de familie van de wangzakmuizen (Heteromyidae). De wetenschappelijke naam van de soort werd voor het eerst geldig gepubliceerd door Baird in 1858.
Chaetodipus hispidus[3][5][6][7] är en däggdjursart som först beskrevs av Baird 1858. Chaetodipus hispidus ingår i släktet Chaetodipus och familjen påsmöss.[8][9]
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[8] Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.[3]
Individerna blir 152 till 230 mm långa (med svans), svanslängden är 72 till 113 mm och vikten ligger mellan 15 och 60 g. Arten har 22 till 29 mm långa bakfötter och 10 till 13 mm långa öron. Ovansidan är täckt av kort och tät gråbrun päls med olivgrön skugga och på undersidan finns vitaktig päls. Även svansen är uppdelad i en brun ovansida och en vit undersida. Dessutom har svansen längre hår vid spetsen. I varje käkhalva förekommer 1 framtand, ingen hörntand, 1 premolar och tre molarer.[10][11]
Denna gnagare förekommer i centrala Nordamerika och norra Centralamerika. Utbredningsområdet sträcker sig från North Dakota i USA till regionen kring Mexico City. Habitatet utgörs av prärien och andra gräsmarker samt av öppna ekskogar. Arten föredrar sandig jord men kan även leva på lera samt i delvis klippiga områden.[1]
När honan inte är brunstig lever varje exemplar ensam. Individernas revir är cirka 0,3 hektar stort. De är nattaktiva och vistas främst på marken. Födan utgörs främst av frön samt av gröna växtdelar och insekter. Chaetodipus hispidus vilar i underjordiska bon och där skapas ett förråd. Under den kalla årstiden förekommer ingen riktig vinterdvala men gnagaren intar ofta ett stelt tillstånd (torpor). Populationer i södra delen av utbredningsområdet kan vara aktiv hela året.[10][11]
Fortplantningen sker i kyliga regioner under våren och sommaren och i varma områden hela året. Hos nordliga populationer har honor två kullar per år och per kull föds 2 till 9 ungar (oftast 5 eller 6). Ungarna blir efter cirka 60 dagar könsmogna. Chaetodipus hispidus lever i sällsynta fall upp till två år.[10][11]
Arten äter frön av ogräs och av nyttoväxter.[10] Det är inga allvarliga hot för gnagaren kända. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Wikispecies har information om Chaetodipus hispidus.
Chaetodipus hispidus är en däggdjursart som först beskrevs av Baird 1858. Chaetodipus hispidus ingår i släktet Chaetodipus och familjen påsmöss.
Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.
Chaetodipus hispidus là một loài động vật có vú trong họ Chuột kangaroo, bộ Gặm nhấm. Loài này được Baird mô tả năm 1858.[2]
Bài viết về một loài thuộc bộ Gặm nhấm này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn. Chaetodipus hispidus là một loài động vật có vú trong họ Chuột kangaroo, bộ Gặm nhấm. Loài này được Baird mô tả năm 1858.
거친털주머니생쥐(Chaetodipus hispidus)는 주머니생쥐과에 속하는 설치류의 일종이다. 북아메리카 그레이트플레인스의 토착종이다. 거친털주머니생쥐속에 속한다.
거친털주머니생쥐는 노스다코타주 남부 지역부터 멕시코 중부까지, 서쪽으로 미주리 강부터 로키 산맥 구릉 지대까지 그레이트플레인스에 걸쳐 발견된다. 캔자스주 또는 미주리주와 같은 동쪽 지역에서는 발견되지 않는다.
