Klänglilja (G. superba) är en art i familjen tidlöseväxter. Den förekommer i tropiska områden i både Afrika och Asien och kan odlas som krukväxt i Sverige.
Arten har en knöllik jordstam. Stjälkarna är ofta klängande, till 2,5 meter. Bladen är strödda, motsatta eller kransställda, skaftlösa, ofta med ett klänge i toppen. Blommorna kommer i bladvecken och är hängande. Kalkbladen är fria, bakåtdragna, gula till röda eller purpurfärgade, ofta tvåfärgade. Kalkbladskanterna kan vara släta, krusiga eller vågiga. Ståndarna strålar utåt och pistillen är böjd i en rät vinkel vid basen. Hela växten är giftig men koncentrationen är störst i rotstocken [1].
Två varieteter erkänns; var. superba och var. graminifolia.
Knölarna planteras vågrätt några cm under jordytan. Behöver en väldränerad, näringsrik jord och hålls jämnt fuktig under tillväxtperioden. Placeras i sol eller halvskugga. Vintertid förvaras knölarna helt torrt.
Några av de gamla artnamnen används som sortnamn för att skilja olika typer som förekommer i odling.
var. superba
var. graminifolia (Franchet) Hoenselaar
Klänglilja (G. superba) är en art i familjen tidlöseväxter. Den förekommer i tropiska områden i både Afrika och Asien och kan odlas som krukväxt i Sverige.
Arten har en knöllik jordstam. Stjälkarna är ofta klängande, till 2,5 meter. Bladen är strödda, motsatta eller kransställda, skaftlösa, ofta med ett klänge i toppen. Blommorna kommer i bladvecken och är hängande. Kalkbladen är fria, bakåtdragna, gula till röda eller purpurfärgade, ofta tvåfärgade. Kalkbladskanterna kan vara släta, krusiga eller vågiga. Ståndarna strålar utåt och pistillen är böjd i en rät vinkel vid basen. Hela växten är giftig men koncentrationen är störst i rotstocken .
Två varieteter erkänns; var. superba och var. graminifolia.
Gloriosa superba