Het meeldauwlieveheersbeestje (Halyzia sedecimguttata) is een kever uit de familie lieveheersbeestjes of Coccinellidae.
Dit lieveheersbeestje eet net zoals het citroenlieveheersbeestje geen bladluizen, maar een plantenschimmel genaamd meeldauw. Zowel de larve als de imago eten schimmels, maar omdat het volwassen lieveheersbeestje kan vliegen draagt de soort ook bij aan de verspreiding van de meeldauw. Het lieveheersbeestje leeft voornamelijk in bosrijke gebieden met loofbomen en komt voor in grote delen van Europa waaronder Nederland en België, maar is niet overal algemeen.
De kleur van deze soort is oranje met meestal 16 witte vlekken op de dekschilden, de vlekken op het halsschild zijn vaak meer oranje gekleurd. Een typisch kenmerk zijn de lichtgekleurde randen van dekschilden in het midden waardoor de schilden open lijken te staan. De schildranden zijn sterk verplat en enigszins doorzichtig en de twee voelsprieten zijn wat langer dan bij andere soorten. Ook aan weerszijden van het halsschild zijn doorzichtige delen aanwezig.
Het meeldauwlieveheersbeestje (Halyzia sedecimguttata) is een kever uit de familie lieveheersbeestjes of Coccinellidae.
Sekstenprikket marihøne (Halyzia sedecimguttata) er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Sekstenprikket marihøne er mellom 5 og 7 millimeter lang. Dekkvingene er orange med seksten hvite flekker. Brystskjoldet og hodet er orange med flere gule flekker.
Sekstenprikket marihøne finnes på løvfellende trær.
Sekstenprikket marihøne (Halyzia sedecimguttata) er en av marihønene (Coccinellidae), en av de mange polyphage billene.
Pokropka (Halyzia sedecimguttata) – gatunek chrząszcza z rodziny biedronkowatych.
Chrząszcz o lekko przypłaszczonym, ale wypukłym, owalnym ciele długości od 5 do 7 mm[1] lub 8 mm[2]. Przedplecze owalne, o wszystkich kątach regularnie zaokrąglonych, przykrywające całkowicie oczy, ubarwione ceglasto z niewyraźnymi, jasnożółtymi plamami. Na każdej z pomarańczowożółtych pokryw osiem jasnych plamek. Boczne krawędzie pokryw rozjaśnione, silnie odstające na boki, a epipleury równej szerokości, tylko u wierzchołka zwężone i jakby ścięte. Na pierwszym widocznym sternicie linie zabiodrowe niewyraźne, ćwierćkoliste[1].
Biedronkowaty ten żeruje na grzybach z gatunków: Sphaerotheca mors-uvae i Phyllactinia suffulta. Spotykany głównie na drzewach liściastych, zwłaszcza w miejscach wilgotnych. Zimuje w ściółce na suchych stanowiskach[3].
Owad palearktyczny, znany z Europy, Kaukazu, Azji Mniejszej i Syberii[3].
Pokropka (Halyzia sedecimguttata) – gatunek chrząszcza z rodziny biedronkowatych.
Chrząszcz o lekko przypłaszczonym, ale wypukłym, owalnym ciele długości od 5 do 7 mm lub 8 mm. Przedplecze owalne, o wszystkich kątach regularnie zaokrąglonych, przykrywające całkowicie oczy, ubarwione ceglasto z niewyraźnymi, jasnożółtymi plamami. Na każdej z pomarańczowożółtych pokryw osiem jasnych plamek. Boczne krawędzie pokryw rozjaśnione, silnie odstające na boki, a epipleury równej szerokości, tylko u wierzchołka zwężone i jakby ścięte. Na pierwszym widocznym sternicie linie zabiodrowe niewyraźne, ćwierćkoliste.
Biedronkowaty ten żeruje na grzybach z gatunków: Sphaerotheca mors-uvae i Phyllactinia suffulta. Spotykany głównie na drzewach liściastych, zwłaszcza w miejscach wilgotnych. Zimuje w ściółce na suchych stanowiskach.
Owad palearktyczny, znany z Europy, Kaukazu, Azji Mniejszej i Syberii.
Halyzia sedecimguttata sau buburuza portocalie, este o specie din familia Coccinellidae. Comună în zonele păduroase, și larvele și adulții se hrănesc în principal cu mucegai și ocazional cu afide. Ca aspect, elitrele sunt de culoare portocaliu deschise, iar punctele, în număr de șaisprezece, sunt albe-maronii deschise. Deși neobișnuit, specia s-a stabilit abia în secolul al XX-lea și acum este comună în unele părți din Europa și Insulele Britanice.
Halyzia sedecimguttata sau buburuza portocalie, este o specie din familia Coccinellidae. Comună în zonele păduroase, și larvele și adulții se hrănesc în principal cu mucegai și ocazional cu afide. Ca aspect, elitrele sunt de culoare portocaliu deschise, iar punctele, în număr de șaisprezece, sunt albe-maronii deschise. Deși neobișnuit, specia s-a stabilit abia în secolul al XX-lea și acum este comună în unele părți din Europa și Insulele Britanice.
Sextonfläckig sköldpiga, Halyzia sedecimguttata[1] är en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Den ingår i släktet Halyzia och familjen nyckelpigor.[1]
Täckvingarna är ljust gulbruna med 16 vita fläckar, av vilka fyra sitter i den främsta tvärraden. Även halsskölden är ljust gulbrun med fyra blekgula fläckar och en likaledes blekgul mittlinje. Sällsynt förekommer det individer med endast 12 till 14 vita fläckar på täckvingarna. Även halssköldens blekgula fläckar kan vara otydliga. Huvudet är blekgult med ljusorange antenner. Även benen är ljust orangefärgade. Kroppen är 5 till 7 mm lång.[2]
Den sextonfläckiga sköldpigan finns i större delen av Europa utom den sydöstra delen och Island[3] samt vidare österut genom Vitryssland, Ukraina, Ryssland, Georgien, Turkiet, Armenien, Azerbajdzjan och Kazakstan till Mongoliet, norra Kina och Japan[4]. I Sverige förekommer arten i hela landet, men främst i Götaland och Svealand.[5] I Finland förekommer arten främst i de södra delarna av landet, med relativt få fynd norr om Mellersta Österbotten – Kajanaland.[6]
Habitatet utgörs av torra lövskogar, parker, skogsbryn, häckar[4] och trädgårdar[2]. Både larven och den fullbildade insekten lever främst på mjöldaggssvampar[2], i synnerhet Phyllactinia guttata och Podosphaera mors-uvae, men kan också ta bladlöss, även på barrträd[4].
Arten är aktiv från april till oktober/november[2][7]. Den övervintrar i vissna löv eller i sprickor och andra håligheter på trädstammar.[7]
Sextonfläckig sköldpiga, Halyzia sedecimguttata är en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Den ingår i släktet Halyzia och familjen nyckelpigor.