Die Flechtenwanzen (Microphysidae) sind eine mit nur 29 Arten bekannte Familie der Wanzen (Heteroptera). Aus der Paläarktis sind 27 Arten beschrieben. Zwei Arten kommen nur in Nordamerika vor. In Europa sind sie mit 17 Arten in zwei Gattungen, Loricula und Myrmedobia, vertreten.[1][2][3]
Die Flechtenwanzen sind sehr klein und erreichen zwischen 1,2 und knapp 3 Millimeter Körperlänge.[2] Der Kopf dieser Wanzen ist in etwa dreieckig. Die Männchen sind immer langflügelig (makropter). Die Halbdecken (Hemielytren) sind voll entwickelt. Sie besitzen Punkt- beziehungsweise Stirnaugen (Ocelli) und ähneln in ihrem äußeren Erscheinungsbild kleinen Vertretern der Blumenwanzen (Anthocoridae). Die Weibchen haben verkürzte Flügel ohne Membran, ihre Ocellen sind verkümmert und der Hinterleib (Abdomen) ist meist ähnlich wie bei Blattläusen verbreitert. Sie haben daher ein völlig anderes Erscheinungsbild als die Männchen und ähneln meist kleinen, kugeligen Käfern. Alle Tarsen (Füße) sind zweigliedrig. Der Saugrüssel (Rostrum) ist dreigliedrig.
Die Wanzen leben zwischen Flechten (Lichen) und Moosen (Bryophyta), an Stämmen von älteren Bäumen, seltener auch am Boden. Flechtenwanzen ernähren sich unspezifisch von Eiern, Larven und erwachsenen kleinen Arthropoden wie Rinden-, Schild- und Blattläusen, Springschwänzen, Fliegenlarven, Fransenflüglern oder Milben.
Die Männchen sind in der Fortpflanzungszeit sehr flugaktiv. Sie werden dann auch an Gräsern, krautigen Pflanzen oder Gehölzen außerhalb der Larven- und Weibchenlebensräume gefunden. Die Überwinterung erfolgt im Eistadium. Die Wanzen bilden eine Generation im Jahr.
Die Flechtenwanzen werden in 5 rezente Gattungen und etwa 30 rezente Arten gegliedert.[1][3][4][2] Die Gattung Ciorulla wird einer eigenen Unterfamilie Ciorullinae zugeordnet, während die restlichen Gattungen als Microphysinae zusammengefasst werden. Myrmedobia wird von manchen Autoren als Untergattung von Loricula betrachtet.
Die Flechtenwanzen (Microphysidae) sind eine mit nur 29 Arten bekannte Familie der Wanzen (Heteroptera). Aus der Paläarktis sind 27 Arten beschrieben. Zwei Arten kommen nur in Nordamerika vor. In Europa sind sie mit 17 Arten in zwei Gattungen, Loricula und Myrmedobia, vertreten.
The Microphysidae are a very small family of bugs, comprising only 5 extant genera.
Until recently, many authors considered these bugs to belong within the family Anthocoridae.
The following genera belong to this family:
Subfamily Microphysinae
The Microphysidae are a very small family of bugs, comprising only 5 extant genera.
Microphysidae Dohrn, 1859, è una famiglia di Insetti dell'Ordine dei Rincoti Eterotteri (Cimicomorpha Miroidea). Comprende specie di piccoli insetti predatori.
I Microphysidae sono insetti di piccole dimensioni, con il corpo lungo al massimo 2 mm ma robusto. Le antenne sono lunghe quanto il capo, composte da 4 articoli; il rostro è pure esso composto da 4 segmenti.
Sono presenti sia forme alate sia forme brachittere. Le ali anteriori sono ben sviluppate nei maschi, mentre nelle femmine sono più brevi dell'addome per essere prive della zona membranosa. La zona sclerificata mostra la suddivisione in due parti, il clavo e il corio; quest'ultimo si prolunga in una subregione triangolare distale, detta cuneo, carattere costante in tutta la superfamiglia dei Miroidei.
Le zampe sono più o meno allungate, con tarsi composti da 2 articoli e pretarso terminante con due unghie distali e privo di pulvilli.
La famiglia comprende insetti con regime dietetico zoofago. Sono predatori di piccoli Artropodi che, in generale, fanno capo ai raggruppamenti dei Collemboli, degli Psocotteri e degli Afidi[1].
La famiglia costituisce il raggruppamento minore della vasta superfamiglia dei Miroidei. Si suddivide in quattro generi, di cui due, Loricula e Myrmedobia, comprendono 7 specie a distribuzione paleartica[1][2].
Microphysidae Dohrn, 1859, è una famiglia di Insetti dell'Ordine dei Rincoti Eterotteri (Cimicomorpha Miroidea). Comprende specie di piccoli insetti predatori.
Microphysidae er en familie av insekter som tilhører tegene, en gruppe av nebbmunner. Disse små tegene er rovdyr som suger ut kroppsvæsker fra ulike smådyr. De ligner mest på nebbteger (Anthocoridae), men ser ut til å være nærmere beslektet med bladtegene (Miridae).
Gruppen omfatter ca. 30 kjente arter fordelt på fem slekter. Det er funnet 17 arter i Europa og fire i Norge. Alle beskrevne arter lever i Holarktis, men det er kjent en, til nå ubeskrevet, art fra Sør-Afrika.
Små (1 – 3 mm), gjerne brunlige teger. Særlig nymfene er påfallende pæreformede sett ovenfra. Hodet er lengre enn bredt, med små fasettøyne. Hos de palearktiske artene er det stor forskjell mellom kjønnene: hannene er gjerne slanke og langvingede, hunnene trinne med reduserte vinger. De artene som lever i Nord-Amerika har mye mindre forskjeller mellom kjønnene.
Microphysidae finnes ofte på barken av trær, sørlig om den er kledt med lav og moser. De er rovdyr som lever av ulike små leddyr, for eksempel midd og spretthaler. De kan også finnes mellom løvstrø på bakken. Vanligvis finner man ikke kjønnene sammen, hanner og hunner har muligens noe forskjellig biologi.
Microphysidae er en familie av insekter som tilhører tegene, en gruppe av nebbmunner. Disse små tegene er rovdyr som suger ut kroppsvæsker fra ulike smådyr. De ligner mest på nebbteger (Anthocoridae), men ser ut til å være nærmere beslektet med bladtegene (Miridae).
Gruppen omfatter ca. 30 kjente arter fordelt på fem slekter. Det er funnet 17 arter i Europa og fire i Norge. Alle beskrevne arter lever i Holarktis, men det er kjent en, til nå ubeskrevet, art fra Sør-Afrika.
Blåsskinnbaggar (Microphysidae) är en liten familj i insektsordningen halvvingar.
Blåsskinnbaggar är små halvvingar med en kroppslängd på omkring 1,2 till 3 millimeter. Flest beskrivna arter finns i den palearktiska regionen, men i familjen finns även några arter som hör till den nearktiska regionen.
De blåsskinnbaggar som förekommer i den palearktiska regionen uppvisar ofta en tydlig könsdimorfism, genom att hanen har fullt utvecklade vingar medan honan har en bredare och mer rundad eller droppformad bakkropp än hanarna och förkortade vingar.
Blåsskinnbaggar lever på rov och födan utgörs av ägg, larver och fullvuxna individer av andra mindre leddjur som sköldlöss, bladlöss, hoppstjärtar, trips och kvalster. De är främst trädlevande insekter och honorna hittas ofta på trädstammar som är bevuxna med mossor och lavar. Särskilt äldre träd erbjuder därför lämpliga livsmiljöer. Under parningstiden flyger hanarna aktivt omkring och söker efter honor. De kan då hittas i gräs, örter och buskar nedanför eller omkring träd som hyser honor. Övervintringen sker som ägg.
Blåsskinnbaggar (Microphysidae) är en liten familj i insektsordningen halvvingar.
Blåsskinnbaggar är små halvvingar med en kroppslängd på omkring 1,2 till 3 millimeter. Flest beskrivna arter finns i den palearktiska regionen, men i familjen finns även några arter som hör till den nearktiska regionen.
De blåsskinnbaggar som förekommer i den palearktiska regionen uppvisar ofta en tydlig könsdimorfism, genom att hanen har fullt utvecklade vingar medan honan har en bredare och mer rundad eller droppformad bakkropp än hanarna och förkortade vingar.
Blåsskinnbaggar lever på rov och födan utgörs av ägg, larver och fullvuxna individer av andra mindre leddjur som sköldlöss, bladlöss, hoppstjärtar, trips och kvalster. De är främst trädlevande insekter och honorna hittas ofta på trädstammar som är bevuxna med mossor och lavar. Särskilt äldre träd erbjuder därför lämpliga livsmiljöer. Under parningstiden flyger hanarna aktivt omkring och söker efter honor. De kan då hittas i gräs, örter och buskar nedanför eller omkring träd som hyser honor. Övervintringen sker som ägg.
Microphysidae
Microphysidae — семейство полужесткокрылых из подотряда клопов.
Клопы очень мелких размеров. Тело дорсовентрально уплощённые, часто имеет тёмный окрас. Самец полнокрылый, габитуально напоминают мелких Anthocoridae. У самца брюшко округло расширено к середине, надкрылья либо немного короче брюшка, либо покрывают его сверху, но не заходят за его вершину, перепоночка всегда отсутствует. Глазки есть (у самки мелкие). Хоботок из четырёх члеников. Надкрылья самца с кунеусом. Формула лапок 2-2-2[1].
Живут эти клопы в подстилке, во мху и на стволах старых деревьев[1].
В составе семейства:
Microphysidae — семейство полужесткокрылых из подотряда клопов.
