Piper methysticum és una espècie de planta conreada de la família Piperàcies. Encara que no és citat en cap diccionari normatiu, vulgarment es coneix aquesta planta amb el nom força generalitzat de kava o kava-kava. Es conrea des de temps antics a diverses illes de la regió de l'oest del Pacífic, principalment a Vanuatu però també a Hawaii, Micronèsia, Fiji, Samoa i Tonga. Allí rep diversos noms com ava,yaqona, sakau.
És un arbust de 2-3 m d'alçada que té un gran rizoma molt ramificat del que en surten gran quantitat d'arrels d'un color negrós en l'exterior i blanquinós en l'interior. Les inflorescències són espigues de petites flors. Creix a mitja ombra i necessita molta aigua (2.000 litres de pluja anual) i temperatures mitjanes d'entre 20 a 35 °C. Es reprodueix únicament per via vegetativa i es recull la planta quan té uns quatre anys d'edat.
S'utilitza com a planta psicoactiva (eficaç en casos de depressió i potser en càncer d'ovaris i leucèmia) especialment per la seva concentració en kavalactona. El seu ús continuat, molt popular en els llocs d'origen, pot tenir efectes desfavorables i contraindicacions.
Dosificació:
El nom de Kava es refereix tant a la planta com a la beguda obtinguda a partir de l'arrel. La beguda es prepara triturant les arrels de la planta i s'ha fet servir durant segles en cerimònies per la gent de Polinèsia habitants de les illes del Sud del Pacífic. Les primeres descripcions del Kava provenen d'un botànic que viatjava amb l'expedició del capità James Cook. Cook va explicar que quan hi havia un esdeveniment important (cerimònies religioses, casaments, cerimònies de benvinguda...), la gent del poble prenia la beguda com a "trencagel". Això significa que tenia una acció calmant per facilitar la interacció social. Això pot ser un anàleg de l'alcohol en la societat occidental, però amb la diferència que el kava no està relacionat amb actes violents com pot succeir amb l'etanol. Generalment cada persona en bevia dues o tres tasses mesclat amb llet de coco. El Kava també es bevia com un intoxicant lleuger en reunions socials menys formals.
Els principis actius del kava són components lipídics anomenats kavalactones o kavapirones. Les principals kavalactones són la kavaina, dihidrokavaina, metisticina, dihidrometisticina, yangonina i desmetoxiyangonina. Aquestes lactones no són solubles en aigua i en la tradicional preparació del kava es produeix una emulsió on aquests principis actius són suspesos en aigua. En canvi, les lactones són solubles en alcohol i alguns olis vegetals. Les investigacions han demostrat que el kava actua com a relaxant muscular, analgèsic i anestèsic.
Estudis recents han demostrat que el kava també produeix els següents efectes: Cicatrització de ferides, refredats, espasmes, convulsions, trastorns del tracte urinari, inflamació de l'úter, prolapse vaginal, reducció del pes, anestèsia, anorèxia, antipsicòtic, artritis, asma, càncer, lesió cerebral, cistitis, depressió, mareig, gonorrea, hemorroides, infeccions, trastorns, renals, trastorns menstruals, migranya, neuroprotector, dolor, molèstia estomacal, ansietat, infeccions de la pell.
Avui en dia es considera que algunes de les kavalactones són les responsables dels efectes farmacològics del Kava-kava, com per exemple la kavaina. El rizoma de kava d'alta qualitat conté entre 5.5 i 8,3% de kavalactones. Els extractes medicinals que s'usen en Europa contenen entre 30 i 85% de kavalactones, depenent del mètode d'extracció (etanòlica, acetònica o CO₂ supercrític). Normalment es fa servir en forma de preparacions sòlides o líquides, amb una dosi de 50 a 210 mg de kavalactones. En alguns països s'utilitza en homeopatia. Com a agent ansiolític, el kava es recomana normalment en una dosi de 40-70 mg de kavalactones, 3 vegades al dia. En alguns països com Alemanya adverteixen que la dosis diària no pot excedir els 300 mg. La dosis per a l'insomni és de 210 mg de kavalactones 1 hora abans d'anar a dormir.
En general no hi ha hagut moltes notificacions d'efectes adversos, possiblement per la infranotificació o bé per una bona tolerància d'aquests preparats. Els efectes adversos més freqüents són:
Les Autoritats Sanitàries alemanyes han retirat del mercat i suspès de comercialització productes a base de l'espècie vegetal Kava-Kava (Piper methysticum), degut a l'aparició de casos de toxicitat hepàtica, alguns d'ells greus. Fins fa poc, el kava era considerada una herba segura. Però un nombre creixent de casos en persones han plantejat series preocupacions respecte a la seguretat del kava. Amb base a aquests casos les agències d'Austràlia, Canadà, Gran Bretanya, França, Alemanya, Irlanda, Portugal i Estats Units van prohibir la venda de kava. El 2001 Espanya també s'hi va sumar a aquesta llista.
Les reaccions d'hepatotoxicitat solen produir-se després d'ingerir quantitats altes de Kava-Kava o kavalactones (més de 210 mg de kavalactones). L'inici dels símptomes dura entre tres setmanes i quatre mesos després de començar la teràpia. El mecanisme d'acció dels efectes hepatotòxics es desconeix. La hipòtesi pot ser un mecanisme immunoalèrgic.Com a factors de risc es cita el dany hepàtic i les alteracions de les funcions hepàtiques incloent la ingestió de begudes alcohòliques. S'ha de tenir en compte que els estudis preclínics disponibles actualment són de qualitat dubtosa, i la informació d'aquests estudis aporta substancialment molt poc per explicar el risc d'hepatotoxicitat per Kava-kava.
S'ha vist que el kava inhibeix diversos enzims del citocrom P-450. Això dóna lloc a una gran probabilitat d'interaccions amb medicaments.
Piper methysticum és una espècie de planta conreada de la família Piperàcies. Encara que no és citat en cap diccionari normatiu, vulgarment es coneix aquesta planta amb el nom força generalitzat de kava o kava-kava. Es conrea des de temps antics a diverses illes de la regió de l'oest del Pacífic, principalment a Vanuatu però també a Hawaii, Micronèsia, Fiji, Samoa i Tonga. Allí rep diversos noms com ava,yaqona, sakau.
Pepřovník opojný (Piper methysticum) zvaný též Kava kava je druh rostliny z čeledi pepřovníkovitých. Rostlina má dlouhou tradici v používání v západním Pacifiku. Je podobný pepřovníku černému, s nímž má podobné srdcové listy. Vůní připomíná pepř černý.
Má už od historických dob velký význam v náboženství, politice a kultuře v oblasti Tichého oceánu. V tomto regionu se rostlina těší velké úctě. Na Fidži se označuje jako yaqona a svazky jejích kořenů jako sevusevu (dar). Ceremonie pití kavy na Fidži doprovází důležité politické a společenské události a přivítání důležitých osobností je s konzumací kavy vždy spojeno.
V tomto článku byl použit překlad textu z článku Pieprz metystynowy na polské Wikipedii.
Pepřovník opojný (Piper methysticum) zvaný též Kava kava je druh rostliny z čeledi pepřovníkovitých. Rostlina má dlouhou tradici v používání v západním Pacifiku. Je podobný pepřovníku černému, s nímž má podobné srdcové listy. Vůní připomíná pepř černý.
Kava eli kavapippuri (Piper methysticum) on pippurikasveihin kuuluva viljelykasvi, joka on kotoisin läntiseltä Tyyneltämereltä. Siitä käytetään eri kielissä nimityksinä muiden muassa ʻawa (havaijiksi), 'ava (samoaksi), yaqona (fidžiksi) ja sakau (pohnpeiksi). Nimitystä kava käytetään sekä kasvista että siitä valmistettavasta päihdyttävästä juomasta.
Kavakasvista valmistetaan päihdyttävää juomaa, jota käytetään Polynesian saarilla ja Australiassa, usein rituaaleissa. Juoma valmistetaan kasvin juurista puristamalla niistä päihdyttävä neste ja suodattamalla se kankaan läpi juomakelpoiseksi. Vaikuttavia aineita ovat kavalaktonit.[1][2]
Juomalla on lievä päihdyttävä vaikutus, joka ei ole verrattavissa yleisemmin käytettäviin päihteisiin kuten alkoholiin, vaan on ennemminkin bentsodiatsepiinien kaltainen. Vaikutukset ovat rentous ja suuremmilla annoksilla väsymys.lähde?
Juoman ei ole todettu aiheuttavan riippuvuutta, mutta sen jatkuva käyttö voi aiheuttaa iho-oireita kuten kutinaa ja hilseilyä. Tämä johtuu siitä, että kavan käyttö voi rasittaa maksaa, ja voi aiheuttaa vakavia maksavaurioita, mikäli käytetään muita kasvin osia kuin juurta.[3]
Kavakasvista valmistettavaa juomaa käytetään myös lääkkeenä mm. ahdistukseen, sosiaalisten tilanteiden pelkoon sekä unensaantiin. Kava rentouttaa ja poistaa estoja kuten alkoholi tai bentsodiatsepiinit, mutta itsekontrolli pysyy normaalina.Lähteet
Aiheesta muualla
Kava eli kavapippuri (Piper methysticum) on pippurikasveihin kuuluva viljelykasvi, joka on kotoisin läntiseltä Tyyneltämereltä. Siitä käytetään eri kielissä nimityksinä muiden muassa ʻawa (havaijiksi), 'ava (samoaksi), yaqona (fidžiksi) ja sakau (pohnpeiksi). Nimitystä kava käytetään sekä kasvista että siitä valmistettavasta päihdyttävästä juomasta.
Kava (Piper methysticum) is een plant uit de familie Piperaceae. Het is een gewas dat al sinds de oudheid wordt geteeld op eilanden in de Stille Oceaan. Andere namen zijn 'awa' (Hawaï), 'ava ' (Samoa),' yaqona ' (Fiji) en 'sakau' (Pohnpei). Verder wordt het ook vaak 'kawa', 'kawa kawa' of 'kava kava' genoemd. Het woord kava heeft betrekking op zowel de plant als de drank die ermee wordt bereid. Kava wordt verbouwd vanwege een aantal stoffen die hem tot een genot- en geneesmiddel maken.
Van kava bestaan meerdere cultivars, de grootste verscheidenheid bestaat op Vanuatu, dat ook wel het 'thuisland van de kava' ('Home of the Kava') wordt genoemd. Oorspronkelijk werd het gewas uitsluitend geteeld op de eilanden van de Stille Zuidzee zoals Hawaï, Micronesia, Vanuatu, Fiji, Samoa en Tonga. In de tweede helft van de twintigste eeuw werd de plant ook geteeld op de Salomonseilanden. Alleen op Vanuatu en Fiji wordt de soort commercieel verbouwd.
Kava is een heester. De plant maakt geen tot zeer weinig vrouwelijke bloemen die bovendien geen vrucht geven, zelfs wanneer zij handmatig worden bestoven. De soort kan zich daardoor niet geslachtelijk voortplanten. De plant wordt doorgaans vermeerderd door stekken. De plant gedijt het best in een nat klimaat met veel warmte (20-35 °C) en relatieve luchtvochtigheid van 70-100%, in de (half)schaduw. De soort heeft de voorkeur voor een losse bodem die veel lucht de wortels laat bereiken en die goed afwatert.
De planten werden traditioneel pas geoogst vanaf het vierde jaar, omdat oudere planten meer werkzame stoffen bevatten. Toch worden sinds de jaren 80 van de twintigste eeuw ook jongere planten geoogst. Naarmate de planten ouder worden, groeien zij nog maar weinig in de hoogte (tot circa 2 m). De groei zit vooral in het wortelstelsel en het aantal staken. De wortels van een volwassen plant gaan tot 60 cm diep.
De bladeren en stengels bevatten zeer giftige stoffen die onder andere ernstige leverschade kunnen veroorzaken. Alleen de wortel wordt gebruikt. Deze bevat een groot aantal psychoactieve stoffen. Om die stoffen vrij te maken wordt de wortel gekauwd, gemalen of gestampt. Bij de kauwmethode wordt de wortel in stukjes gehakt die in de mond worden genomen. Na enige tijd kauwen wordt de brij in een kom gespuugd, met water gemengd en gefilterd door kokosvezel. Bij het malen worden stukjes verse wortel in een vijzel vermalen met een weinig water, ook de wortels zelf leveren vocht. Het stampen gebeurt tamelijk eenvoudig op een grote steen met een kei.
Bij al deze bereidingen ontstaat een emulsie van druppeltjes werkzame stoffen in een zetmeelachtige oplossing. De smaak is enigszins scherp, de kleur varieert van grijs tot lichtbruin en glazig groen. De emulsie wordt vermengd met koud water en zo snel mogelijk gedronken. De werking van kava die op deze manier wordt bereid is veel krachtiger dan wanneer hij wordt bereid als thee.
De sterkte hangt ook af van de soort, de versheid en de kweekwijze. Door drogen en veroudering verliest kava aan kracht.
Een half uur na het drinken van de bereide kava begint de werking die circa twee uur aanhoudt, daarna nemen de effecten af, en zijn ze circa acht uur na inname verdwenen. In volgorde van optreden zijn de effecten:
De slaap die volgt op gebruik van kava wordt ervaren als verkwikkend. Bij ontwaken zijn geen effecten meer voelbaar, er is geen gevoel van katerigheid.
Farmacologisch is kava niet verslavend, al kan wel een psychische afhankelijkheid ontstaan. De actieve bestanddelen worden kavalactonen genoemd, waarvan er 18 zijn geïdentificeerd. Ze zijn alle psychoactief. Slechts zes van deze stoffen hebben merkbare effecten. Hun onderlinge verhouding verschilt van plant tot plant en daardoor kunnen ook de effecten variëren. Verse kava bevat de meeste kavalactonen. Hoe hoger in de plant, hoe minder werkzame bestanddelen. In de wortel, stronk en stammen worden concentraties kavalactonen van respectievelijk 15%, 10% en 5% aangetroffen.
Het gebruik van kava is betrekkelijk veilig. In de tweeduizend jaar dat het wordt gebruikt heeft het een uitstekende reputatie opgebouwd. Deze reputatie is in het begin van de twintigste eeuw vrij snel omgeslagen nadat ernstige leverproblemen optraden bij vooral westerse gebruikers.
In de westerse wereld wordt kava gepresenteerd als een natuurlijk middel tegen stress en angststoornissen. In 2006 maakte de University of Aberdeen bekend dat kava bruikbaar zou kunnen zijn bij de behandeling van leukemie en eierstokkanker. Bij in-vitroproeven remde een extract van kava in alcohol een verantwoordelijk gen.
Begin van deze eeuw ontstond grote bezorgdheid over de veiligheid van het gebruik van commerciële kavaproducten[1]. Meerdere malen werd ernstige leververgiftiging gemeld, waarbij bij enkele personen leverfalen optrad, na het gebruik van supplementen met kava-extract. Hoewel er nooit een verband kon worden bewezen tussen het gebruik van kavawortel en deze gevallen, voelden de verantwoordelijke autoriteiten door de ernst van de gevallen de noodzaak om in te grijpen.
In 2002 werd in het Verenigd Koninkrijk de verkoop, import en het verstrekken van de meeste kavaproducten verboden. In Nederland, Frankrijk en Zwitserland werd kava in alle vormen volledig verboden. Canada legde de verkoop stil, maar na aanpassing van de wetgeving werd deze in 2004 weer vrijgegeven[2]. In de Verenigde Staten publiceerde het Center for Disease Control (CDC) een rapport[3] waarin met name voor de giftigheid voor de lever wordt gewaarschuwd, net als de FDA, de Amerikaanse voedsel- en geneesmiddelenautoriteit).[4].
Alle ophef stimuleerde onderzoek. Er werden giftige stoffen in de plant aangetroffen. Met name het alkaloïde pipermethystine zou verantwoordelijk kunnen zijn voor de gevallen van leververgiftiging, zo bleek uit onderzoeken met levercellen in vitro. De stof komt echter niet voor in de wortel, maar in de groene delen. Een andere stof die werd gevonden was flavokaïne B, deze zou kunnen bijdragen aan de giftigheid. Flavokaïne B komt wel voor in de wortels.
Nadat was vastgesteld dat pipermethystine de meest schadelijke stof was, bleek dat in de kava die commercieel werd geëxporteerd naar Noord-Amerika en Europa grote hoeveelheden groene delen voorkwamen. Deze delen worden in de landen van oorsprong niet gebruikt. Deze feiten leverden een verklaring voor het feit dat leverschade wel in Europa en Noord-Amerika voorkwam, maar niet bij de traditionele gebruikers.
Bronnen, noten en/of referentiesKava (Piper methysticum) is een plant uit de familie Piperaceae. Het is een gewas dat al sinds de oudheid wordt geteeld op eilanden in de Stille Oceaan. Andere namen zijn 'awa' (Hawaï), 'ava ' (Samoa),' yaqona ' (Fiji) en 'sakau' (Pohnpei). Verder wordt het ook vaak 'kawa', 'kawa kawa' of 'kava kava' genoemd. Het woord kava heeft betrekking op zowel de plant als de drank die ermee wordt bereid. Kava wordt verbouwd vanwege een aantal stoffen die hem tot een genot- en geneesmiddel maken.
Kava (Piper methysticum) (Piper er latin for «pepper», methysticum er gresk for «berusende») er en gammel kulturplante i det vestlige Stillehav. Andre navn for kava er ’awa (Hawaii), ’ava (Samoa), yaqona (utt. «yanggåna») eller «grog» (Fiji), og sakau (Pohnpei).
Ordet kava viser både til planten og drikken som utvinnes av røttene (eller bladene, som på Vanuatu). Kava brukes i stillehavsområdene Polynesia (inkludert Hawaii), Vanuatu, Melanesia, og i noen deler av Mikronesia. I senere år har kava blitt introdusert til Australia, som et skadereduserende tiltak. Som kjent har svært mange australske urinnvånere store alkoholprobemer, og dette initiativet var et forsøk fra urinnvånernes ledere på å få til en overgang til kavabruk til erstatning for alkohol.
Kava har en bedøvende og beroligende effekt. De aktive ingrediensene kalles kavalactoner. I vår del av verden markedsføres kavaekstrakt over Internett ofte som «Kava-kava», som et naturmiddel mot stress, søvnløshet og angst. Ved ekstremt overdrevent forbruk av kava kan helseproblemer som kortpustethet, grå og skjellete hud, leverskader, underernæring, samt forandringer i røde og hvite blodlegemer og blodplater forekomme.[1] Planten er ført opp på listen over reseptpliktige legemidler i Norge, i motsetning til resten av Europa.[trenger referanse]
Kava er i slekt med svart pepper, begge har hjerteformete blader og blomster tilsvarende blomsterpiggen til anthurium. Kava har også en smak av pepper.
Kava er en viktig gjenstand i tradisjonell gavebytteøkonomi på Fiji, og presenteres i seremonier i form av en flette laget av hele tørkede røtter av planten.
Kava inneholder ikke alkohol. Den brukes i seremonielle sammenhenger hovedsakelig av menn på flere øygrupper i Stillehavet. Kvinner som tilhører høvdingesjiktet kan også være med. Det er mer sjelden at vanlige kvinner deltar. Bruk i rekreasjonsøyemed forekommer stadig oftere, særlig i urbane strøk.
Kavadrikken fremstilles av tørkede røtter på Fiji, eller av ferske blad på Vanuatu. Den fijianske varianten av kava har mildere virkning enn kava man får servert på Vanuatu.
Kavadrikken på Fiji lages ved at man støter tørkede røtter til fint pulver som etterpå blandes med vann. Ettersom det er viktig å unngå trevler og store biter i kavabollen anvender fijianere sammenbrettet tøystykke for å vaske ut kun de fineste partiklene og de aktive ingredienser. Det sies at stoff som anvendes av Fiji-indere til å lage sari er det beste for formålet.
All seriøs drikking av kava på Fijiøyene krever et minimum av rituale. Drikken serveres fra et rundt trau som bare brukes til dette formål. Alle serveres fra felles kopp laget av et halvt kokosnøttskall. Koppen blir først gitt til den personen som regnes å ha høyest rang blant de tilstedeværende. Påfølgende rekkefølge er situasjonsavhengig – kava serveres først de høyest respekterte gjester, eller andre etter rang i det tradisjonelle hierarkiet. Før en mottar koppen med kava klapper man hendene sammen i stumt klapp bula, tar koppen med begge hender og drikker i alt på en gang, mens resten av tilstedeværende utfører tre sakte bula.
På Fijiøyene forventes det at man under seremoniell drikking av kava er anstendig kledd. Dette innebærer at fijiiske menn har sulu (et ca. meter bred og halvannen til to meter lang tøystykke som bæres som lendeklede) på seg.
Kava (Piper methysticum) (Piper er latin for «pepper», methysticum er gresk for «berusende») er en gammel kulturplante i det vestlige Stillehav. Andre navn for kava er ’awa (Hawaii), ’ava (Samoa), yaqona (utt. «yanggåna») eller «grog» (Fiji), og sakau (Pohnpei).
Ordet kava viser både til planten og drikken som utvinnes av røttene (eller bladene, som på Vanuatu). Kava brukes i stillehavsområdene Polynesia (inkludert Hawaii), Vanuatu, Melanesia, og i noen deler av Mikronesia. I senere år har kava blitt introdusert til Australia, som et skadereduserende tiltak. Som kjent har svært mange australske urinnvånere store alkoholprobemer, og dette initiativet var et forsøk fra urinnvånernes ledere på å få til en overgang til kavabruk til erstatning for alkohol.
Kava har en bedøvende og beroligende effekt. De aktive ingrediensene kalles kavalactoner. I vår del av verden markedsføres kavaekstrakt over Internett ofte som «Kava-kava», som et naturmiddel mot stress, søvnløshet og angst. Ved ekstremt overdrevent forbruk av kava kan helseproblemer som kortpustethet, grå og skjellete hud, leverskader, underernæring, samt forandringer i røde og hvite blodlegemer og blodplater forekomme. Planten er ført opp på listen over reseptpliktige legemidler i Norge, i motsetning til resten av Europa.[trenger referanse]
Kava er i slekt med svart pepper, begge har hjerteformete blader og blomster tilsvarende blomsterpiggen til anthurium. Kava har også en smak av pepper.
Kava er en viktig gjenstand i tradisjonell gavebytteøkonomi på Fiji, og presenteres i seremonier i form av en flette laget av hele tørkede røtter av planten.
Kava inneholder ikke alkohol. Den brukes i seremonielle sammenhenger hovedsakelig av menn på flere øygrupper i Stillehavet. Kvinner som tilhører høvdingesjiktet kan også være med. Det er mer sjelden at vanlige kvinner deltar. Bruk i rekreasjonsøyemed forekommer stadig oftere, særlig i urbane strøk.
Kavadrikken fremstilles av tørkede røtter på Fiji, eller av ferske blad på Vanuatu. Den fijianske varianten av kava har mildere virkning enn kava man får servert på Vanuatu.
Kavadrikken på Fiji lages ved at man støter tørkede røtter til fint pulver som etterpå blandes med vann. Ettersom det er viktig å unngå trevler og store biter i kavabollen anvender fijianere sammenbrettet tøystykke for å vaske ut kun de fineste partiklene og de aktive ingredienser. Det sies at stoff som anvendes av Fiji-indere til å lage sari er det beste for formålet.
All seriøs drikking av kava på Fijiøyene krever et minimum av rituale. Drikken serveres fra et rundt trau som bare brukes til dette formål. Alle serveres fra felles kopp laget av et halvt kokosnøttskall. Koppen blir først gitt til den personen som regnes å ha høyest rang blant de tilstedeværende. Påfølgende rekkefølge er situasjonsavhengig – kava serveres først de høyest respekterte gjester, eller andre etter rang i det tradisjonelle hierarkiet. Før en mottar koppen med kava klapper man hendene sammen i stumt klapp bula, tar koppen med begge hender og drikker i alt på en gang, mens resten av tilstedeværende utfører tre sakte bula.
På Fijiøyene forventes det at man under seremoniell drikking av kava er anstendig kledd. Dette innebærer at fijiiske menn har sulu (et ca. meter bred og halvannen til to meter lang tøystykke som bæres som lendeklede) på seg.
Pieprz metystynowy (Piper methysticum) znany też jako Kava – gatunek roślin z rodziny pieprzowatych. Pochodzi z wysp Mikronezji i Vanuatu[2]. Roślina o długiej tradycji uprawy na wyspach zachodniego Pacyfiku. Inne nazwy lokalne: ʻawa (Hawaiʻi), ʻava (Samoa), yaqona (Fidżi) i sakau (Pohnpei). Termin „kava” odnosi się także do naparu sporządzonego z tej rośliny.
Kava od dawna ma znaczenie religijne, polityczne i kulturowe na obszarze Pacyfiku[4]. Używana jest od tysięcy lat w celach leczniczych, relaksacyjnych i kulturowych.
W tradycyjnej postaci kava spożywana jest na większości wysp południowego Pacyfiku. Stopień sformalizowania rytuału picia kavy zależy od danej tradycji i kultury, niemniej niemal całym Pacyfiku kava jest napojem spożywanym jako absolutnie niezbędny dodatek do wszelkiego rodzaju spotkań, wydarzeń towarzyskich, politycznych i religijnych. Kava jest ważnym symbolem tożsamości narodów Pacyfiku, stąd jej wizerunki można znaleźć min. na monetach, flagach i banknotach[5].
Jednocześnie istnieją spore różnice pomiędzy poszczególnymi kulturami spożywania kavy. Na wyspach Vanuatu kava spożywana jest niemalże wyłącznie w postaci bardzo mocnego napoju przygotowywanego ze świeżych korzeni pieprzu metystynowego. Tradycyjnie zarezerwowana była dla mężczyzn, obecnie spożywana jest również przez kobiety. W ostatnich dekadach pojawiło się wiele miejskich kava barów (tzw. nakamale), w których serwowana jest świeża i bardzo mocna kava. W pozostałych częściach Pacyfiku kavę przygotowuje się z suszonych korzeni pieprzu metystynowego i często z bardzo dużą ilością wody, co skutkuje względnie słabym napojem, który może być spożywany w dużo większych ilościach niż mocna i gęsta kava na Vanuatu. Na Fidżi kavę spożywa się praktycznie w dowolnym momencie dnia i często częstuje się nią turystów i gości. Kavę na Fidżi piją zarówno mężczyźni, jak i kobiety. Na wyspach Tonga bardzo rozwodnioną kavę piją przede wszystkim mężczyźni podczas wieczornych spotkań[5].
W ostatnich latach kultura picia kavy rozprzestrzeniła się poza wyspy Pacyfiku. Kava jest szczególnie popularna w Nowej Zelandii, Australii i Stanach Zjednoczonych, zarówno wśród diaspory z wysp Pacyfiku, jak i nowych użytkowników zainteresowanych jej potencjalnym leczniczym i relaksującym działaniem[6][7].
Choć kava ma lekkie działanie psychoaktywne, nie stwierdzono, by można się od niej uzależnić[8]. Spożywana jest na ogół jako napój powstający poprzez zmieszanie zmielonych suszonych lub świeżych korzeni z wodą. Zawiera grupę co najmniej sześciu nierozpuszczalnych w wodzie styrylopironów, tzw. kawalaktonów (m.in. metystycynę, jangoninę, kavainę i ich dihydropochodne). Za efekty psychotropowe i spazmolityczne odpowiedzialne są prawdopodobnie kawalaktony. Efekty działania kavy zależą w dużej mierze od dawki, ale także i od warunków i formy konsumpcji. Kava oddziałuje najsilniej przyjmowana na pusty żołądek. Jej efekty odczuwa się już po kilku minutach od spożycia, a utrzymywać mogą się do kilku godzin. Generalnie działanie kavy można porównać w pewnym stopniu do odwrotnego działania kofeiny – uspokaja, ułatwia sen i skłania do lenistwa[9].
Przy normalnym spożyciu kava ma lekkie działanie relaksujące powodując rozluźnienie mięśni i stan beztroski przy jednoczesnej jasności umysłu. W przeciwieństwie do alkoholu kava poskramia skłonność do agresji, gniewu i hałasowania[10]. Charakterystycznym uczuciem towarzyszącym spożywaniu kavy jest lekkie mrowienie w ustach i gardle (jak po znieczuleniu); niektórzy doświadczają po jej wypiciu przyjemnego mrowienia w okolicach genitaliów, które zwiększa przyjemność czerpaną z uprawiania seksu. Niektóre gatunki kavy mogą działać jak lekki euforiat poprawiając humor i pobudzając elokwencję. Ze względu na te właściwości kava uznawana jest za lekarstwo na depresję i stany lękowe[10][11].
Bardzo trudne jest nadmierne spożycie kavy ze względu na konieczność konsumpcji stosunkowo ogromnej ilości rośliny (której smak może dla wielu osób być trudny do zaakceptowania). Niemniej konsumowana w bardzo dużych ilościach i w krótkim czasie kava może powodować problemy z równowagą (ciężki chód, zaburzenia widzenia) i silną senność.
Kava jest często stosowana jako alternatywa dla alkoholu i pomoc w walce z uzależnieniami[10], dodatkowo polepszając zdrowie psychiczne u osób ją zażywających[12].
Mieszkańcy wysp Pacyfiku od wieków stosowali kavę do leczenia takich schorzeń jak: wszelkiego rodzaju infekcje, bóle mięśni, bóle menstruacyjne, reumatyzm, zaparcia, choroby skóry, problemy z oddychaniem, astma, choroby układu moczowego, bezsenność i nadpobudliwość[13]. Współczesne badania potwierdzają skuteczność stosowania kavy w łagodzeniu i leczeniu stanów lękowych i bezsenności[14].
Obserwowana od wielu dekad zależność między częstym spożywaniem kavy, a niską zachorowalnością na raka, została zbadana i potwierdzona naukowo w 2000 roku[15]. Od tego czasu pojawia się coraz więcej badań, które sugerują, że kava może być skuteczna w zapobieganiu i leczeniu raka płuc[16][17], pęcherza[18] i jelita grubego[19].
Na początku XXI wieku pojawiły się doniesienia o możliwej szkodliwości dla wątroby wywołanej spożywaniem niektórych preparatów uzyskanych z kavy[20][21]. Początkowo mówiono o kilkudziesięciu przypadkach problemów z wątrobą, jednak powiązania większości przypadków hepatotoksyczności ze spożywaniem preparatów kavy okazały się niejasne lub błędne[20]. Na 82 przypadki potencjalnego uszkodzenia wątroby, opisane do 2002 roku, ostatecznie jedynie 3 uznano za możliwie związane z używaniem farmaceutyków na bazie kavy[22]. Przyczyny tego bardzo rzadkiego (1 na 60-120 milionów pacjentów[23]) występowania hepatotoksyczności wspomnianych preparatów na bazie kavy nie zostały wówczas określone ani w pełni udowodnione[21][24].
W związku z podejrzeniami o hepatotoksyczność Unia Europejska wprowadziła zakaz importu preparatów kavy[25]. Późniejsze badania wykazały, że przyczyną tych rzadkich problemów był potencjalnie sposób produkcji preparatów przeznaczonych na rynek zachodni oraz jakość wykorzystywanego do ich produkcji materiału roślinnego: były one otrzymywane poprzez ekstrakcję całych roślin rozpuszczalnikami organicznymi, etanolem lub acetonem, podczas gdy w metodach tradycyjnych przeprowadza się ekstrakcję wodą wyłącznie korzeni; ponadto stwierdzono, że pod koniec XX wieku mogło dojść do przypadków wykorzystywania materiału roślinnego złej jakości, np. zaatakowanego przez pleśń[26][27]. Wyjaśniło to brak problemów zdrowotnych związanych z używaniem kavy na wyspach południowego Pacyfiku, gdzie jest ona spożywana od setek lat[20], a także i brak jakichkolwiek wcześniejszych doniesień o potencjalnej szkodliwości kavy w samej Europie, gdzie preparaty na bazie kavy wykorzystywano już co najmniej od 1885 roku[28].
W badaniu klinicznym z roku 2009 stwierdzono brak szkodliwości codziennego przyjmowania przez miesiąc 1,25 g kawalaktonów w formie tabletek uzyskanych z tradycyjnego wodnego ekstraktu roślinnego. Środek ten wykazywał korzystne działanie uspokajające i przeciwdepresyjne. Autorzy pracy przypisali hepatotoksyczność niektórych preparatów kavy sprzedawanych w Europie niewłaściwej procedurze ich produkcji[29][30]. Wyniki tych badań skłoniły Unię Europejską do podjęcia działań mających na celu zniesienie zakazu importu i handlu produktami farmaceutycznymi na bazie kavy[31]. Obrót kavą w UE jest regulowany przez każde państwo indywidualnie. W roku 2012 jedynym krajem UE, w którym obrót i posiadanie kavy były zakazane, była Polska, natomiast organizacje rządowe kilku innych państw UE, np. Niemiec, Francji i Wielkiej Brytanii, wydały ostrzeżenia o ryzyku związanym ze spożywaniem tego produktu[32].
W czerwcu 2014 roku Sąd Administracyjny Republiki Federalnej Niemiec ostatecznie zniósł zakaz handlu produktami na bazie kavy na terenie Niemiec uznając dotychczas istniejące ostrzeżenia i zakazy za „niezgodne z prawem” i „nieuzasadnione”[33][34][35].
Najczęstszym skutkiem ubocznym przyjmowania dużych ilości kavy jest suchość i swędzenie skóry. Zjawisko to na wyspach Fiji określane jest mianem kani kani[36]. Przypadłość ta występuje jedynie tymczasowo i zanika wraz z zaprzestaniem stosowania kavy[37].
Zalecenie, aby po spożyciu pieprzu metystynowego nie prowadzić pojazdów i obsługiwać maszyn[21], nie dotyczy dawek leczniczych (do 180 mg kavalaktonów), a konieczność takiego ograniczenia dla dawek większych nie została dotychczas (2013) zweryfikowana naukowo[38].
Wykazano, że pieprz metystynowy może powodować interakcje z wieloma lekami poprzez hamowanie ich eliminacji przez wątrobowe izoenzymy CYP1A2, CYP2C9, CYP2C19, CYP2D6, CYP3A4 cytochromu P450. Szczególnie ryzykowne jest stosowanie suplementów diety i leków ziołowych zawierających w składzie pieprz metystynowy podczas leczenia depresji, zaburzeń lękowych i innych schorzeń psychicznych, gdyż wiele leków przeciwdepresyjnych i przeciwpsychotycznych podlega metabolizmowi z udziałem wymienionych izoenzymów cytochromu P450[39].
Na mocy ustawy z dnia 20 marca 2009 r. o zmianie ustawy o przeciwdziałaniu narkomanii posiadanie roślin żywych, suszu, nasion, wyciągów oraz ekstraktów z kava kava stało się w Polsce nielegalne[40]. Polska była wówczas jedynym państwem UE, w którym posiadanie tej rośliny było całkowicie zakazane[32].
W grudniu 2016 r. Główny Inspektorat Sanitarny wydał uchwałę zalecającą usunięcie gatunku z listy substancji zakazanych na mocy ustawy o przeciwdziałaniu narkomanii[41]. Rekomendację oparto na przeprowadzonej analizie dostępnych informacji na temat rośliny, na bazie których stwierdzono, że: „kava nie działa na ośrodkowy układ nerwowy w stopniu powodującym zagrożenie zdrowia lub życia ludzi, jak również nie ma dowodów na powodowanie szkód społecznych poprzez używanie tej substancji”[41].
Na mocy rozporządzenia Ministra Zdrowia w sprawie wykazu substancji psychotropowych, środków odurzających oraz nowych substancji psychoaktywnych pieprz metystynowy od 21 sierpnia 2018 nie jest już klasyfikowany jako środek odurzający grupy I-N, zatem jego posiadanie zostało zalegalizowane[42].
Pieprz metystynowy (Piper methysticum) znany też jako Kava – gatunek roślin z rodziny pieprzowatych. Pochodzi z wysp Mikronezji i Vanuatu. Roślina o długiej tradycji uprawy na wyspach zachodniego Pacyfiku. Inne nazwy lokalne: ʻawa (Hawaiʻi), ʻava (Samoa), yaqona (Fidżi) i sakau (Pohnpei). Termin „kava” odnosi się także do naparu sporządzonego z tej rośliny.
Kava eller kava kava (Piper methysticum forster) är en pepparväxt som finns på de tropiska öarna i Stilla Havet. Namnet härrör från det polynesiska ordet ´awa´ som beskriver den bittra och fräna smaken av dess rot.[1]
Växten är mest känd för sina psykotropa egenskaper vars psykoaktiva substituenter benämns som kavalaktoner. Dess rot används för att bereda kavadrycken vars egenskaper värdesätts högt inom Stilla-havs öarnas kultur. [2]Kava har en lugnande och avslappnande effekt och ger en känsla av välbefinnande.[2]Den har fått internationell uppmärksamhet genom kliniska studier och används som behandling mot ångest, depression, sömnrubbningar och stress.[3] De negativa effekterna av Kava har debatterats och ett fåtal studier visar på en koppling mellan bruk av kava och levertoxicitet.[4]
Kavadrycken har länge konsumerats i lång tid och har en utbredd popularitet på Stilla havets öar. På Fiji är den klassad som nationaldryck. Framställningen består i att rötterna av kavaväxten mjukas upp genom att blandas antingen med vatten eller med kokonötsvatten.[5]
För Stilla havets öar besitter den ett ceremoniellt värde då den används vid giftermål, begravningar, namngivningsceremonier, samt för att lösa relationella konflikter. [6][7]
Användningen av Kava har även spritt sig till andra delar av världen och det finns nu mer än 90 Kavabarer i USA. Exporten från Stilla havets öar har fördubblats de senaste tretton åren.[8]
Den farmakologiska effekten av Kava är anxiolytisk och euforisk. Den kan således användas som substitut för alkohol, eftersom den samtidigt inte inducerar det aggressiva tillståndet som ett alkoholrus ofta gör.[9]
Konstituenter
Kavas effekt ges av dess cykliska estrar som kallas kavalaktoner. I kavaväxten har det total upptäckts 18 olika kavalaktoner och nästan hela den farmakologiska aktiviteten har kunnat hänföras till sex specifika kavalaktoner (methysticin, dihydromethysticin, kavain, dihydrokavain, demethoxiyangonin och yangonin). Dessa förekommer främst i roten och rotstammen och avtar i koncentration med ökad höjd i växten. I figur 1 ses skelettstrukturer av dessa sex psykotropa kavalaktoner.[10]
Kavalaktonerna kan delas in i två grupper baserat på om det existerar en dubbelbindning mellan C5-C6 och C7-C8 kolen. Om kavalaktonen endast har en av dessa dubbelbindning kallas det en enolid. Om båda existerar kallas det en dienolid. Dessa olika attributen påverkar de kemiska egenskaperna av kavalaktonen.[2]
Alla kavalaktoner har även en fenylgrupp efter C8-kolet och variansen av de olika substituenter bundna till dessa fenylgrupper påverkar också de kemiska egenskaperna av kavalaktonen.[2]
Farmakodynamik
Den neurofarmakologiska profilen är inte helt känd, men följande farmakologiska egenskaper har identifierats och beskrivits:
* Kavalaktonen Yangonin har en selektiv, dock inte särskilt potent, affinitet för CB1-receptorn.[3]
* Kavalaktonen Kavain har in-vitro setts interagera med GABAA-subreceptorn.[9]
* Blockering av Na+- kanaler.[11]
* Inhibering av Monoaminoxidas-B (MAO-B) enzymets aktivitet.[12]
* Blockering av Cyclooxygenas (COX).[13]
* Låg beroendepotential på grund av uppnådd tröskeldos för dopamininhibierande Yangonin[14].
Nedan kommer de olika neurofarmakolgiska processerna för kava att beskrivas tydligare och deras möjliga koppling till olika kliniska effekter såsom ångestdämpning, neuroprotektion, antiflammatorisk och låg beroendepotential.
Yangonins affinitet för CB1 och dess potentiella ångestdämpande effekt
Yangonins observerade interaktion med CB1-receptorn skulle kunna förklara de ångestdämpande effekterna som fås av Kava-extrakt. Studier visar att substanser som blockerar CB1-receptorn, till exempel rimonabant och taranabant, dämpar ångestsymptom. Om blockering av CB1-receptorn medför ökade ångestsymptom, borde kavas bindande till CB1-receptorn dämpa ångestkänslor. Vilket ger en möjlig förklaring till kavas anxiolytiska effekt. [3]
Kavains affinitet för GABAA
En förklaring som kan klargöra den relativt oförstådda farmakologiska identitet av Kava, är interaktionen mellan kavalaktonen kavain och GABAA-receptorn, detta är en icke-selektiv interaktion, det vill säga att den sker mellan alla subreceptorer av GABAA-receptorn, dock finns det en varians i bindningsaffinitet. Tidigare har man trott att Kavain åstadkommer detta genom att fästa på den allosteriska bindningsytan för bensodiazepiner (bzp). Men studier där bzp-substansen Flumazenil användes visade på ingen inhibering av den farmakologiska effekten av Kavain, vilket antas hända om både substanserna hade bundit till samma yta, då det hade blivit svårare för Kavain att fästa.[9]
Kavains höga bindningsaffinitet till GABAA-receptorer kan också förklara kavas förmåga att dämpa ångest. Anledningen är att patologisk ångest orsakas av en neuronal hyperexcitabilitet, d.v.s överreaktion av stimuli, i stressaxeln (HPA-axeln). Vid patologisk ångest är HPA-axeln aktiverad till en nivå där den inte tillräckligt kan regleras av kroppen. Aktivering av GABA-systemet kan inhibera denna överaktivitet av HPA-axeln och då möjliggöra för kroppen att minska nivån och då motverka patologisk ångest.[15]
Kava och Na+- kanaler
Na + -kanaler spelar en essentiell roll i kroppens nervsystem och Kavas inhiberande effekt kan möjligtvis kopplas till dess neuroprotektiva egenskaper (se: hälsoeffekter). Kavalaktonen Kavain har i studier uppvisat en relation till den elektriska spänningen i nervsystemet, mätt i millivolt, och en blockering av natriumkanaler. Vid -100 milliVolt var IC50-värdet 744.9, medan vid en sänkning till -80 mV sjönk IC50-värdet till 178.8. Studien visade att effekten av Kavain medför en ökad sannolikhet att natriumkanalen befinner sig i sitt inaktiverade tillstånd.[11]
Kava och MAO-B-enzymet
Med hjälp av ligand bindnings analyser kunde det observeras att kavalaktonera hade en blockerande effekt på MAO-B-enzymets aktivitet. Den inhiberande effekten varierade mellan kavalaktonerna med följande ordning: demethoxyyangonin> methysticin> yangonin> dihydrokavain> kavain. Vid jämförelse med den irreversibla inhibitorn levo-deprenyl kunde det ses att inhiberingen från kavalaktonerna var reversibel då de kunde tvättas bort efter bindning. Detta skulle kunna vara en ytterligare förklaring till Kavas ångestdämpande effekter men fortsatta studier behöves göras kring detta ämne.[12]
Antiinflammatoriska egenskaper: Kava och COX I och II
Via mätning av Cyklooxygenasets syreupptag vid kavanvändningen, såg man att aktiviteten av både Cykloxygenas I och II inhiberades av kavalaktoner. Vid ett flertal fall erhålls då effektivare inhibering, än vid användning av konventionella anti-inflammatoriska läkemedlen som t.ex aspirin och ibuprofen. Även om mer forskning krävs för att säkert fastställa denna effekt, så ger dessa upptäckter stöd för att kava har antiinflammatoriska egenskaper.[16]
Låga beroendepotential
En förklaring till kavas låga beroendeeffekt kunde fastställdes efter att man observerat att doser högre än 120 mg/kg medförde en sänkning av den dopaminerga koncentrationen i mesolimbiska dopaminsystemet (MDS). MDS är en signalbana i hjärnan som har en essentiell roll i utveckling av beroende.
Detta gav grund till teorin att förekomsten av kavalaktonen Yangonin, vars tröskelvärde just ligger vid 120 kg/mg, sänker beroendepotentialen av Kava. Yangonin stimulerar glycinera receptorer vilket medför en minskning av de dopaminerga projektionerna i MDS. Dopaminutsöndring i MDS förekommer i den neurofarmakologiska profilen av alla beroendeframkallande droger.[17] Minskning av dopaminutsöndring, till följd av uppnådd tröskeldos för Yangonin ger Kava dess icke beroendeframkallande karaktär.[14]
Ruset varierar med styrkan av drycken. Vid en moderat dos erhåller användaren ett tillstånd av välbefinnande och harmoni, där sociala interaktioner känns enkla och naturliga. Både synen och hörseln skärps. Ilskan försvinner helt, vilket gör att brukaren uppfattar sig att ha kontroll över sitt omdöme och moraliska resonemang. [2]
Vid överdriven konsumtion får brukaren en känsla av att kroppen saktar ner; att synen inte fungerar lika bra för att identifiera visuella objekt; att ljud blir svårare att förstå och att de blir mindre behagliga. Personen får ett behov av att lägga sig ner till följd av en känsla av utmattning och somnar till slut.[2]
En brukare ger mer personlig beskrivning enligt följande:
"Kava tar över ens sinne. Inte bokstavligt, men någonting förändras i de processer där information förs in, tas emot eller leder till olika aktioner. Tänkande påverkas definitivt av Kava, men inte på samma sätt som med koffein, nikotin, alkohol eller marijuana. Jag skulle personligen karakterisera förändringen jag upplevde som att gå från linjär progression av information till ett större tillstånd av befinnande och harmoni med att vara. Minnet tycktes bli förstärkt, medan vilja att utesluta yttre information var högt önskat, med mycket fokus på störningseffekter från ljus, rörelser, ljud o.s.v. Lugn och frid var väldigt viktigt för att upprätthålla den inre känslan av stillhet. Mina sinnen verkade vara ovanligt skarpa, så till och med viskningar lät högt och höga ljud var extremt störande." [2]
Studier från Tyska federala institutet för medicinala råd (BfArM), har visat på en koppling mellan Kava och levertoxicitet. Det har lett till restriktioner när det gäller både dess medicinska och rekreationella användande runt om i världen.[4] Dessa studier har kritiserats för att de inte använt traditionella sorter av Kava som inte har använts i traditionellt bruk, utan så kallad "två-dagars kava". Det är en stam som är mycket billigare att odla, men innehållande betydligt högre andel levertoxiska kemikalier än de stammar som använts inom traditionell konsumtion.[18]
Problematisering av dess studier även att det endast finns två fall av allvarlig hepatotoxicitet inom inhemsk användning i Stilla havsområdet. Eftersom Kava konsumtionen är så pass utbredd kring öarna i Stilla havet borde andelen kliniska fall varit högre ifall det misstänkta sambandet var så pass starkt som det har påståtts.[19]
Kava har bannlysts i Europa med hänvisning till rapportering av levertoxicitet .[20] Många av växtens förespråkare har, med hänvisning till kritiken mot dessa studier, tryckt på för minskande restriktioner. Det internationella kava rådet (IKEC), är en organisation skapad av Vanuatus Europeiska ambassadör Roy Mickey Joy som jobbar för att återetablera kavahandeln mellan Stilla havets öar och Europa. [4]
På senare tid har arbetet för en legalisering av kava gått framåt. I Tyskland lyftes bannlysningen av Kava, även fast stränga restriktioner fortfarande kvarstår. Kanada har följt i samma spår och år 2014 blev det lagligt att producera och sälja produkter om man erhållit en licens. [21]
I Sverige är det olagligt för hälsokostaffärer att sälja kava, men det är tillåtet att importera från utlandet.[22]
Den anxiolytiska och levertoxiska effekterna av kava har fått mest uppmärksamhet i samhället. Men ett flertal andra existerar.
Positiva
Positiva hälsoeffekterna förutom ångestdämpande är till exempel: antiepileptisk, neuroprotektiv, försvagning av de menopausala symptomen, analgesisk, och som läkemedel för insomnia .[5][23]
Negativa
Ett flertal patologiska effekter förutom levertoxicitet existerar. Dessa involverar: muskeldegradation, irritation i hjärnhinnan, kava dermopati (fjällig hudklåda), inflammation i talgkörtlarna, samt möjligtvis en carcinogen effekt.[23]
Kava eller kava kava (Piper methysticum forster) är en pepparväxt som finns på de tropiska öarna i Stilla Havet. Namnet härrör från det polynesiska ordet ´awa´ som beskriver den bittra och fräna smaken av dess rot.
Växten är mest känd för sina psykotropa egenskaper vars psykoaktiva substituenter benämns som kavalaktoner. Dess rot används för att bereda kavadrycken vars egenskaper värdesätts högt inom Stilla-havs öarnas kultur. Kava har en lugnande och avslappnande effekt och ger en känsla av välbefinnande.Den har fått internationell uppmärksamhet genom kliniska studier och används som behandling mot ångest, depression, sömnrubbningar och stress. De negativa effekterna av Kava har debatterats och ett fåtal studier visar på en koppling mellan bruk av kava och levertoxicitet.
Перець п'янкий, чи кава[1], кава-кава (лат. Piper methysticum) — вид рослин роду Перець родини Перцеві.
Сама назва кава (kava, kava-kava) походить з тонганської і маркізької мов, і буквально означає «гіркий»;[1] інші назви включають 'awa (Гаваї)[2], 'ava (Самоа)[3], yaqona (Фіджі)[4], sakau (Понпеї)[5], malok чи malogu (деякі райони Вануату)[6].
Слово кава вживається як щодо рослини, так і до напою, отримуваному з його коріння. Екстракт коріння має заспокійливу дію, його традиційно вживають майже по всій Океанії (Полінезія, Меланезія, частково Мікронезія) для розслаблення без порушення ясності розуму. Активні складники кави одержали назву кавалактонів.
Рослину вперше описав німецький науковець Георг Форстер під час другої експедиції Джеймса Кука.
Перець п'янкий добре росте на пухких, добре дренованих ґрунтах, оскільки корінню потрібний доступ повітря. У природі зростає в місцях зі значною кількістю опадів (2 000 мм/рік). Ідеальні умови для росту — 20-35 °C при відносній вологості повітря 70–100 %. Рослині шкодить надмірне сонячне світло, особливо на ранній стадії зростання.
Статеве розмноження культурної форми відсутнє. Жіночі квітки трапляються рідко, і не приносять плодів навіть після ручного запилення. Розмножують каву-каву переважно живцями[7].
Збір традиційно здійснюють на четвертий рік після посадки: у старіших рослинах вищі концентрації кавалактонів. Досягнувши висоти 2 м, кава-кава перестає рости у висоту, тільки розширяючи своє стебло і даючи додаткові стебла. Коріння сягає глибини 60 см.
Кореневище містить близько 50 % крохмалю, а також смолу, багату на кавалактони, ароматичні неазотисті речовини (метистицин, каваїн і інші найбільш активні з них належать до дигідро-5,6 кавалактонів)[8]. У рослині також виявлені алкалоїди, два в кореневищі, й один в листі; флавокавіни, етиловий спирт, фітостерол, цетони й органічні кислоти.
Традиційний спосіб споживання кореню — розжовування, розмелювання чи розтовчування. Розмелюють коріння прямо в руці, використовуючи шматок коралу замість товкачика. Води додають небагато, бо свіжий корінь виділяє досить вологи під час роздрібнення. Товчіння здійснюють на великому камені за допомогою цурки. Після цього корінь кладуть у холодну воду й відразу ж споживають. Смак злегка пекучий, чіткі смакові відтінки залежать від того, чи було використана суха чи свіжа речовина, й від інших чинників. Колір — зелений від коричнюватого до непрозорого зеленуватого.
З кореня виробляють екстракт — препарат «Стресплант», що має седативний, снодійний, знеболюючий ефекти, протимікробну дію стосовно патогенних коків, збудників кишкових інфекцій, володіє помірною діуретичною і спазмолітичною властивостями. В Америці поширений чай з перцю п'янкого, що має заспокійливі і тонізуючі властивості[9].
У фармацевтичному виробництві кавалактони екстрагують з рослини, використовуючи такі розчинники, як надкритичний діоксид вуглецю[10], ацетон і етанол. Отримувані препарати містять від 30 до 90 відсотків кавалактонів. При такому способі залишається певна кількість домішок неясного складу, визначити якість сировини теж становить трудність.
Схожа рослина Piper excelsum також відома як «маорійська кава» чи «кавакава» (kawakawa), іноді змішується з кавою. Незважаючи на те, що ці рослини виглядають схоже, вони являють собою різні, хоч і споріднені види. Кавакава — невелике дерево, ендемік Нової Зеландії, і воно використовується в традиційній медицині і маорійській культурі. Як зауважує Новозеландське Кавове Товариство, «з усієї ймовірності, кава була відома першим поселенцям Аотеароа [Нової Зеландії]. Також можливо, що (так само, як полінезійські мігранти, що оселилися на Гаваях) маорійські дослідники захопили з собою трохи кави. На жаль, клімат більшої частини Нової Зеландії виявився надто холодним для вирощування кави і тому маорійські поселенці втратили свою священну рослину»[11]. Далі, «у Новій Зеландії, де природні умови надто суворі для кави, маорійці дали назву „кава-кава“ схожій рослині Piperaceae M. excelsum, у пам'ять про рослини кави, що безсумнівно, привезли з собою і безуспішно намагалися вирощувати. Маорійське слово kawa також має значення „церемоніальний протокол“, що є відсиланням до стилізованого споживання наркотичних речовин, типового в полінізійських суспільствах»[6]. У традиційній медицині кавакава використовується для лікування шкірних інфекцій, ран і порізів, і (у вигляді чаю) при розладах шлунка й інших дрібних нездужаннях[12].
Перець п'янкий, чи кава, кава-кава (лат. Piper methysticum) — вид рослин роду Перець родини Перцеві.
Сама назва кава (kava, kava-kava) походить з тонганської і маркізької мов, і буквально означає «гіркий»; інші назви включають 'awa (Гаваї), 'ava (Самоа), yaqona (Фіджі), sakau (Понпеї), malok чи malogu (деякі райони Вануату).
Слово кава вживається як щодо рослини, так і до напою, отримуваному з його коріння. Екстракт коріння має заспокійливу дію, його традиційно вживають майже по всій Океанії (Полінезія, Меланезія, частково Мікронезія) для розслаблення без порушення ясності розуму. Активні складники кави одержали назву кавалактонів.
Piper methysticum G.Forst., 1786
Пе́рец опья́няющий, или кава, или кава-кава (лат. Píper methýsticum) — растение; вид рода Перец семейства Перечные.
Словом «кава» называют как растение, так и напиток, получаемый из его корней. Экстракт из корней обладает успокаивающим действием, и его традиционно принимают для расслабления без нарушения ясности ума. Активные составные части кавы названы кавалактонами.
Растение было описано немецким учёным Георгом Форстером во время второй экспедиции Джеймса Кука. Полинезийцы жевали корни растения, получая от этого эффект, сходный с опьянением.
В Америке широко распространён чай из этого растения, обладающий успокаивающим и тонизирующим свойством.
В медицине используются корни растения, содержащие крахмал (43 %), тонизирующие вещества и флавокавины (3-20 %)[2]. Применяется как успокаивающее и снотворное средство.
В противоположность кофе и алкоголю, и многим лекарственным средствам, кава не вызывает зависимости и не характеризуется ростом толерантности. Медицинская литература иногда заявляет, что кава обладает «потенциалом злоупотребления» потому что «производит мягкую эйфорию и помогает расслабиться». Обычно напиток средней силы начинает действовать через 20-30 минут и действие длится примерно 2,5 часа, но может быть ощущаемо до 8 часов. Из-за этого рекомендуется разделять приёмы на 50 минут. Некоторые описывали более долгие эффекты после употребления, до 2 дней, в том числе чувство ясности ума, терпения и лёгкости отношения к неудачам. Эффекты кавы чаще всего сравнивают с алкоголем или с большой дозой диазепама.
Ощущения, в порядке появления: лёгкое онемение языка и губ (а кожа вокруг губ может показаться необычно бледной); повышенная разговорчивость и дружелюбность, чистота мышления, спокойствие, расслабление мускулатуры, ощущение здоровья и счастья. Как и в случае с другими веществами, затрагивающими ГАМК-рецепторы, может также появиться парадоксальная дисфория. Онемение рта вызвано двумя кавалактонами, вызывающими сокращение сосудов и действующими как местные анестетики. Эти анестетики также могут вызвать ощущение онемения желудка. Иногда это ощущение путают с тошнотой.
Эффекты широко разнятся в зависимости от выбора растения и количества. Крепкий напиток действует быстрее, даёт меньше стимуляции, глаза становятся чувствительными к свету, они вскоре становятся сонными и затем (не позже 30 минут) возникает глубокий сон без сновидений. В противоположность алкоголю после пробуждения не возникает каких-либо физических или психических побочных эффектов. Однако сон обычно очень «расслабляющий и глубокий», и употребивший напиток просыпается более бодрым и активным, чем обычно (хотя употребление очень крепкого напитка иногда может вызвать сонливость на следующий день). Несмотря на то, что высокие дозы могут вызвать сон без сновидений, после употребления умеренного количества напитка многие описывали лёгкий сон и яркие сновидения.
Хроническое употребление большого количества кавы на протяжении 3 и более месяцев иногда может вызвать появление жёлтой, чешуйчатой кожи и раздражения глаз, которые пропадают после прекращения приёма. Симптомы схожи с недостатком витамина B3, однако они сохраняются и после употребления избыточного количества витамина B3.
В 2001 году были выражены опасения насчёт безопасности коммерческих продуктов кавы. Были заявления о токсичности для печени от людей, употреблявших пищевые добавки, содержащие экстракт кавы (но таких заявлений не было ни от кого, кто употреблял каву традиционным способом).
Опасения о вреде кавы для печени и последующие законодательные ограничения в некоторых странах произошли из-за использования веток и листьев растения (содержащих токсины) в противоположность традиционному использованию только корней. Более того, использовались спиртовые или ацетоновые экстракты, а не только водные.
В ноябре 2008 года Европейский союз отменил торговый запрет на кава-каву, который был наложен из-за обвинений в токсичности для печени, что с тех пор было опровергнуто более современными научными исследованиями.
Из-за негативного влияния на печень [источник не указан 1086 дней] использование растения в медицинских целях запрещено в ряде стран (в частности, в 2003 году на Украине, о чём было выдано соответствующее распоряжение Государственного Фармакологического Центра Украины), в составе не только биологически активных добавок (БАД), но и лекарственных средств.
На территории России перец опьяняющий (Кава-Кава) включён в «список сильнодействующих и ядовитых веществ» (ПККН), запрещено его использование в составе БАДов к пище[3]. То есть, покупка экстракта из корней этого растения в интернете в настоящее время в России будет считаться уголовным преступлением по статье «Контрабанда».
В Германии, где впервые в 2002 году был инициирован запрет растения, с 2007 года ведутся активные переговоры об отмене ограничений и возврате легального статуса Кава, в том числе и для фармацевтической промышленности. В переговорах участвуют фармацевтические компании, государственные контролирующие органы и независимые научно-экспертные организации. Во время переговоров консультативная комиссия Е (подразделение немецкого органа по здравоохранению BFARM) выразила свои возражения относительно необоснованного запрета растения, которое используется в Полинезии более 2000 лет. В настоящее время безопасность кава-кава в Германии активно исследуется в серии испытаний на животных[4].
Пе́рец опья́няющий, или кава, или кава-кава (лат. Píper methýsticum) — растение; вид рода Перец семейства Перечные.
Словом «кава» называют как растение, так и напиток, получаемый из его корней. Экстракт из корней обладает успокаивающим действием, и его традиционно принимают для расслабления без нарушения ясности ума. Активные составные части кавы названы кавалактонами.
卡瓦醉椒(英语:kava 或 kava-kava;学名:Piper methysticum),亦譯為卡瓦胡椒、毒椒等,卡瓦的其他名稱包括' awa(夏威夷),' waava(薩摩亞),yaqona(斐濟),sakau(波納佩)和 malok 或 malogu(瓦努阿圖的部分地區)。為胡椒科灌木,主產於西太平洋地區。從美拉尼西亞至波利尼西亞之間廣闊的地域——斐濟、湯加、薩摩亞等地均為常見的嗜好品。
卡瓦這個名字來自湯加語和馬克薩斯語[1],卡瓦醉椒的其他名字有:ʻawa(夏威夷)、ava(薩摩亞)、yaqona(斐濟)及sakau(波納佩)等。另外上述名字亦指使用卡瓦醉椒進行的儀式。
卡瓦被認為會傷害肝臟,其中之一是因為其涉及:卡瓦與某些影響肝臟的藥物及酒精的相互作用。肝酶可以分解其他藥物。但卡瓦會阻礙肝酶,防止肝酶分解其他藥物,導致它們積聚並損害肝臟。因此,沒有肝損傷的人 和 不服用影響肝臟的藥物的人 可能能夠以適當的劑量安全地使用卡瓦酒約一至兩個月。[8]
斐濟、湯加、薩摩亞等地均為常見的嗜好品。其根用於製成可作為鎮靜劑和麻醉劑的飲料,具體做法是將其根乾燥,搗成粉狀,與水混勻,或直接與水共搗,製成濕漉的泥水狀液體便可。飲用時,口中多有麻痹感,之後有醉酒樣的酩酊感。
劑量:如果以標準含有 3%~20% kavalactone 的卡瓦根粉為基準,並且,kavalactone 一天不超過 250毫克的建議量,其一天標準的卡瓦根粉的用量為:1250~8333毫克 (1.25~8.33公克)。[9]
但許多太平洋島民每天消耗這種植物的劑量遠遠高於這個劑量,但沒有不良影響。這也意昧著,可以隨時調整卡瓦的比例,從而調整強度,直到達到令人滿意的效果。[10]
可放鬆生理和精神。可作為利尿劑、生殖泌尿道的殺菌劑、胃腸的滋補藥,減輕肌肉痙攣和疼痛。有助於焦慮性疾病、失眠、壓力造成的疾病、更年期的症狀和尿道感染。
卡瓦的品種及其使用的方式很大程度上會影響效果的性質。[11]
卡瓦在大多數國家仍然合法。法規通常將其視為可添加食品原料或膳食補充劑。
卡瓦醉椒在斐濟等大洋洲諸島的土著作為儀式或藥用的飲料。然後出口到歐美地區作為健康食品般出售給人飲用,不過在加拿大和德國因認為它會損害肝功能而一度被禁,不過分別在 2012年和 2014年取消禁制。
太平洋島國-萬那杜已通過立法,以法律規範出口的卡瓦是經過精選的高質量產品。瓦努阿圖禁止出口或消費質量不好的卡瓦品種或不適合食用的植物部分(如葉子和莖)。[18]
|author1=
和|last1=
只需其一 (帮助) |date=
中的日期值 (帮助) 引文格式1维护:日期与年 (link) |date=
中的日期值 (帮助) 引文格式1维护:日期与年 (link) |date=
中的日期值 (帮助) 引文格式1维护:日期与年 (link) |date=
中的日期值 (帮助) |date=
中的日期值 (帮助) |date=
中的日期值 (帮助) 卡瓦醉椒(英语:kava 或 kava-kava;学名:Piper methysticum),亦譯為卡瓦胡椒、毒椒等,卡瓦的其他名稱包括' awa(夏威夷),' waava(薩摩亞),yaqona(斐濟),sakau(波納佩)和 malok 或 malogu(瓦努阿圖的部分地區)。為胡椒科灌木,主產於西太平洋地區。從美拉尼西亞至波利尼西亞之間廣闊的地域——斐濟、湯加、薩摩亞等地均為常見的嗜好品。
卡瓦這個名字來自湯加語和馬克薩斯語,卡瓦醉椒的其他名字有:ʻawa(夏威夷)、ava(薩摩亞)、yaqona(斐濟)及sakau(波納佩)等。另外上述名字亦指使用卡瓦醉椒進行的儀式。
カヴァ(kava、学名Piper methysticum)はコショウ科の潅木、またそれから作られる南太平洋のメラネシアからポリネシアにまたがる地域――フィジー、トンガ、サモアなどで飲用される嗜好品。カヴァラクトンと総称されるいくつかの向精神物質群を含む。カヴァ(kava)はトンガ語であり、カバ、カバカバ、カヴァカヴァとも表記される。またカヴァを使った儀式もその名で呼ばれることがある。ハワイ語ではアヴァ('awa)、フィジー語ではヤンゴーナ(yangona)、ポーンペイ語ではシャカオ(sakau)という。
根を乾燥させ、粉状にして水に混ぜるか、あるいはそのまま水で揉み出したものを漉した泥水様の液体がカヴァ茶で、これを飲用する。カヴァ自体の植生域はハワイからニューギニアまでと広い。
カヴァの効果は鎮静作用を主とする。飲用時、口内の痺れを覚えることが多い。アルコールは含有しないが、酒に酔った時のような酩酊感がある。カヴァラクトンにはベンゾジアゼピンと似た抗不安、催眠作用がある[1]。
カヴァは現在のところ南太平洋諸島域、その他の多くの国々で規制されておらず合法である。 しかしカヴァの成分を抽出し製造されたサプリメント剤による、重篤な肝臓障害を含む健康被害が欧米諸国で発生しており、これらの例には専門家による疑問の声も存在するものの[2]、医薬品として規制管理されつつあり、日本においても厚生労働省が2002年11月28日付けで、販売監視強化の通達を都道府県に出している。
肝機能障害などの副作用はクサノオウ、セイヨウオトギリ、エキナセア、紅茶きのこ、混合中国ハーブなどのハーブと併用して発生したという報告が複数ある [2]。
米国ではサプリメントとして販売されているが、米国ハーブ製品協会(AHPA)はクラス2b:妊娠中に使用しないハーブ、2c:授乳期間中に使用しないハーブ、2b:特定の使用制限のあるハーブとしている[2]。
カヴァはオセアニアの社会で宗教的、あるいは社会的な儀礼に用いられ、重要視されてきた。
現在、ハワイではカヴァを振る舞う「アヴァ・バー」が営業されるようになっている。また、二日酔い止めの薬としても使用されているようである。[3]
カヴァ(kava、学名Piper methysticum)はコショウ科の潅木、またそれから作られる南太平洋のメラネシアからポリネシアにまたがる地域――フィジー、トンガ、サモアなどで飲用される嗜好品。カヴァラクトンと総称されるいくつかの向精神物質群を含む。カヴァ(kava)はトンガ語であり、カバ、カバカバ、カヴァカヴァとも表記される。またカヴァを使った儀式もその名で呼ばれることがある。ハワイ語ではアヴァ('awa)、フィジー語ではヤンゴーナ(yangona)、ポーンペイ語ではシャカオ(sakau)という。
根を乾燥させ、粉状にして水に混ぜるか、あるいはそのまま水で揉み出したものを漉した泥水様の液体がカヴァ茶で、これを飲用する。カヴァ自体の植生域はハワイからニューギニアまでと広い。
カヴァの効果は鎮静作用を主とする。飲用時、口内の痺れを覚えることが多い。アルコールは含有しないが、酒に酔った時のような酩酊感がある。カヴァラクトンにはベンゾジアゼピンと似た抗不安、催眠作用がある。
カヴァは現在のところ南太平洋諸島域、その他の多くの国々で規制されておらず合法である。 しかしカヴァの成分を抽出し製造されたサプリメント剤による、重篤な肝臓障害を含む健康被害が欧米諸国で発生しており、これらの例には専門家による疑問の声も存在するものの、医薬品として規制管理されつつあり、日本においても厚生労働省が2002年11月28日付けで、販売監視強化の通達を都道府県に出している。
肝機能障害などの副作用はクサノオウ、セイヨウオトギリ、エキナセア、紅茶きのこ、混合中国ハーブなどのハーブと併用して発生したという報告が複数ある 。
米国ではサプリメントとして販売されているが、米国ハーブ製品協会(AHPA)はクラス2b:妊娠中に使用しないハーブ、2c:授乳期間中に使用しないハーブ、2b:特定の使用制限のあるハーブとしている。