dcsimg

Terčovka bublinatá ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Terčovka bublinatá (Hypogymnia physodes, syn. Parmelia physodes) je lišejník z čeledi terčovkovité, které patří do vřeckovýtrusných hub. Je to jeden z nejčastějších lišejníků u nás.[1] Stélka je několik cm velká, lupenitá, šedavá s odstíny zelené a hnědé. Plodničky houby se vytvářejí jen výjimečně.

Charakteristika

Zatímco na svrchní straně je terčovka bublinatá zelenavá, na spodní je černá. Nemá však rhiziny - příchytné kořínky. Na okrajích tvoří rtovité sorály, místa, kde vznikají malé soredie sloužící k vegetativnímu rozmnožování.

Výskyt

Tato terčovka roste hojně od nížin do podhůří, na vhodných místech tvoří poměrně velké nárůsty na kmenech i na větvích stromů. Můžeme ji najít celoročně. V oblibě má zejména kyselou borku dřevin, ale někdy se vyskytuje i na mrtvém dřevě, vzácně pak na horninách.

Její hojnost je dána faktem, že je velmi toxikotolerantní (snáší poměrně velké imise), ve velmi postižených oblastech se však nevyskytuje - proto slouží i jako bioindikátor.

Reference

  1. http://www.multiweb.cz/bylinky/strana409.htm
Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Terčovka bublinatá: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Terčovka bublinatá (Hypogymnia physodes, syn. Parmelia physodes) je lišejník z čeledi terčovkovité, které patří do vřeckovýtrusných hub. Je to jeden z nejčastějších lišejníků u nás. Stélka je několik cm velká, lupenitá, šedavá s odstíny zelené a hnědé. Plodničky houby se vytvářejí jen výjimečně.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Hypogymnia physodes ( German )

provided by wikipedia DE
Wissenschaftlicher Name Hypogymnia physodes (L.) Nyl.

Hypogymnia physodes, auch Blasenflechte genannt, ist eine der häufigsten Laubflechten in Österreich und Deutschland.

Beschreibung

Die Flechte wächst rosettig oder unregelmäßig und besitzt ein graues, tief geteiltes, blättriges Lager (Flechtenkörper). Diese Art sitzt dem Untergrund eng auf, besitzt jedoch keine eigenen Haftfasern an der Unterseite. Die Lappenenden sind im Alter oft lippenartig aufgebogen und brechen staubig auf (Sorale).

Standort

Die Blasenflechte ist vor allem an Nadelbäumen und Laubbäumen mit saurer Borke (Birken, Eichen, Schwarzerle) und auch auf silikatischem Gestein vom Tiefland bis über die Baumgrenze zu finden. In montanen Lagen bildet sie mit Arten der Gattungen Pseudevernia und Platismatia oft eine Massenvegetation. In landwirtschaftlich intensiv genutzten Regionen fehlt sie dagegen fast vollständig.[1]

Besonderheiten

Hypogymnia physodes gilt als Zeigerart für saure Standorte und profitierte etwa von saurem Regen. Durch den Rückgang der Umweltverschmutzung, insbesondere der Schwefelbelastung, findet diese Art schlechtere Lebensbedingungen vor. Besonders in stark landwirtschaftlich genutzten Gebieten mit einer hohen Stickstoffbelastung (basisch) ist sie seltener geworden.

Hypogymnia physodes hat sich im standardisierten Verfahren der Flechtenexposition zur Erfassung der integralen Wirkung von Luftverunreinigungen als Bioindikator bewährt.[2]

Inhaltsstoffe

 src=
Strukturformel von Olivetol

Durch Extraktion mit Ethanol oder Ether kann aus der Blasenflechte Olivetol gewonnen werden, der Gehalt beträgt bis zu 2,6 %.[3]

Literatur

Weblinks

 src= Commons: Hypogymnia physodes – Sammlung von Bildern, Videos und Audiodateien

Einzelnachweise

  1. Isabelle Franzen-Reuter: Auswirkungen experimenteller Stickstoffgaben auf den Stickstoffgehalt ausgewählter Epiphyten. In: Gefahrstoffe – Reinhalt. Luft. 73, Nr. 4, 2013, ISSN 0949-8036, S. 159–166.
  2. VDI 3799 Blatt 2:1991-10 Messung von Immissions-Wirkungen; Ermittlung und Beurteilung phytotoxischer Wirkungen von Immissionen mit Flechten; Verfahren der standardisierten Flechtenexposition (Measurement of immission effects; measurement and evaluation of phytotoxic effects of ambient air pollutants (immissions) with lichens; method of standardized lichen exposure). Beuth Verlag, Berlin, S. 4.
  3. http://www.doiserbia.nb.rs/img/doi/0352-5139/2011/0352-51391100087S.pdf.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia Autoren und Herausgeber
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Hypogymnia physodes: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Hypogymnia physodes, auch Blasenflechte genannt, ist eine der häufigsten Laubflechten in Österreich und Deutschland.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia Autoren und Herausgeber
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Sormipaisukarve ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Sormipaisukarve (Hypogymnia physodes) on puiden oksilla ja kivipinnoilla kasvava jäkälälaji. Sen yläpinta on vihertävänharmaa, kasvualustaa vasten painuva alapinta on musta.[2]

Sormipaisukarvetta pidetään ilman puhtauden indikaattorina: parhailla paikoilla sen kasvuruusukkeet kasvavat viisisenttisiksi, mutta saasteisilla paikoilla ne jäävät alle sentin kokoisiksi.[3]

Lähteet

Tämä sieniin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Sormipaisukarve: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI

Sormipaisukarve (Hypogymnia physodes) on puiden oksilla ja kivipinnoilla kasvava jäkälälaji. Sen yläpinta on vihertävänharmaa, kasvualustaa vasten painuva alapinta on musta.

Sormipaisukarvetta pidetään ilman puhtauden indikaattorina: parhailla paikoilla sen kasvuruusukkeet kasvavat viisisenttisiksi, mutta saasteisilla paikoilla ne jäävät alle sentin kokoisiksi.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Kvistlav ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Kvistlav eller vanlig kvistlav (Hypogymnia physodes) er en lavart med thallus opp til 8–10 cm i diameter. Den er rosettdannende eller uregelmessig og ganske løst festet til underlaget. Undersiden er svart uten festetråder. Kvistlav vokser normalt på kvister, greiner og trestammer, særlig på fattigbarkstrær, men også på annet trevirke og stein. Etablerer seg raskt i granplantefelt. Meget vanlig i hele landet.

Innenfor slekten kvistlav (Hypogymnia) er seks arter beskrevet i Norge. De andre er:

  • Seterlav (Hypogymnia austerodes)
  • Granseterlav (Hypogymnia bitteri)
  • Sukkerlav (Hypogymnia farinacea)
  • Kulekvistlav (Hypogymnia tubulosa)
  • Randkvistlav (Hypogymnia vittata)

Eksterne lenker

Litteratur

biologistubbDenne biologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Kvistlav: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Kvistlav eller vanlig kvistlav (Hypogymnia physodes) er en lavart med thallus opp til 8–10 cm i diameter. Den er rosettdannende eller uregelmessig og ganske løst festet til underlaget. Undersiden er svart uten festetråder. Kvistlav vokser normalt på kvister, greiner og trestammer, særlig på fattigbarkstrær, men også på annet trevirke og stein. Etablerer seg raskt i granplantefelt. Meget vanlig i hele landet.

Innenfor slekten kvistlav (Hypogymnia) er seks arter beskrevet i Norge. De andre er:

Seterlav (Hypogymnia austerodes) Granseterlav (Hypogymnia bitteri) Sukkerlav (Hypogymnia farinacea) Kulekvistlav (Hypogymnia tubulosa) Randkvistlav (Hypogymnia vittata)  src=

Kvistlav på en stein

 src=

Kvistlav på en kvist

 src=

Kvistlav som vokser på barken til en trestamme

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Pustułka pęcherzykowata ( Polish )

provided by wikipedia POL
Hypogymnia physodes G5 (1).JPG
Hypogymnia physodes a4 (2).JPG

Pustułka pęcherzykowata (Hypogymnia physodes (L.) Nyl.) – gatunek grzybów należący do rodziny tarczownicowatych (Parmeliaceae)[1]. Ze względu na współżycie z glonami zaliczany jest do porostów[2].

Systematyka i nazewnictwo

Pozycja w klasyfikacji według Index Fungorum: Parmeliaceae, Lecanorales, Lecanoromycetidae, Lecanoromycetes, Pezizomycotina, Ascomycota, Fungi[1].

Po raz pierwszy takson ten zdiagnozował w roku 1753 Karol Linneusz nadając mu nazwę Lichen physodes. Obecną, uznaną przez Index Fungorum nazwę nadał mu w roku 1896 William Nylander, przenosząc go do rodzaju Hypogymnia[1].

Niektóre synonimy naukowe[3]:

  • Ceratophyllum physodes (L.) M. Choisy 1951
  • Imbricaria physodes (L.) DC. 1805
  • Lichen physodes L. 1753
  • Lobaria physodes (L.) Hoffm. (1908
  • Parmelia physodes (L.) Ach. 1803
  • Parmelia platyphylla (Ach.) Röhl. 1813
  • Physcia physodes (L.) Frege 1812

Nazwa polska według Krytycznej listy porostów i grzybów naporostowych Polski[2].

Morfologia

Tworzy listkowatą, rozetkowatą lub nieregularną i głęboko wcinaną plechę heteromeryczną o średnicy 2-6 cm. Plecha na górnej stronie ma barwę szarą lub szarozieloną i jest luźno przyczepiona do podłoża. Dolna strona plechy jest w środku czarna, na brzegach brunatna. Chwytników brak. Kora występuje zarówno na górnej, jak i dolnej stronie. Plecha kilkakrotnie dzieli się na nieregularne odcinki o długości 1-2 cm, które zachodzą na siebie, lub stykają się brzegami. Białe lub białozielonawe urwistki powstają na odwiniętej ku górze części kory górnej, wargowate soralia znajdują się na granicy kory górnej i dolnej[4]. Reakcje barwne: kora K + żółty, K –, KC –, P + jasnożółty, rdzeń KC + pomarańczowoczerwony, P + pomarańczowoczerwony, K –, C–[5]

Plecha zawiera glony protokokkoidalne. Apotecja lekanorowe mają średnicę 2-8 mm, ale powstają bardzo rzadko[4]. Wyrastają na krótkich, lejkowatych trzoneczkach lub półtrzoneczkach. Mają brązowe tarczki i trwały, cienki brzeżek plechowy. W workach jest po 8 zarodników askospor, są one jednokomórkowe, bezbarwne, elipsoidalne i mają rozmiary 5,5-5,8 × 4-5 μm Pyknidia występują rzadko. Powstające w nich pyknokonidia mają kształt pręcika i rozmiary 5,5-5,8 × 4-5 μm[5].

Metabolity wtórne

Kora górna zawiera atranorin i chloroatranorin, rdzeń kwas physodiowy i niewielkie ilości kwasu metylphysodiowego i kwasu trójhydroxyphysodiowego, physodaliowego i protocetrariowego[5].

Występowanie i siedlisko

Jest szeroko rozprzestrzeniona na okołobiegunowych obszarach półkuli północnej, ale występuje również na obszarach o ciepłym klimacie, zanotowano jej występowanie również w Republice Południowej Afryki oraz na kilku wyspach na półkuli południowej[6]. W Polsce jest bardzo pospolita[4].

Siedliskiem pustułki pęcherzykowatej jest głównie kora drzew iglastych i liściastych. Czasami występuje na drewnie, słomianych dachach, wyjątkowo można ją spotkać na ziemi i podłożu skalnym[2].

Jest to najczęściej wykorzystywany gatunek w lichenoindykacji[4]. Należy do IV grupy w skali porostowej.

Przypisy

  1. a b c Index Fungorum (ang.). [dostęp 2013-11-12].
  2. a b c Wiesław Fałtynowicz: The Lichenes, Lichenicolous and allied Fungi of Poland.Krytyczna lista porostów i grzybów naporostowych Polski. Kraków: Instytut Botaniki im. W. Szafera PAN, 2003. ISBN 83-89648-06-7.
  3. Species Fungorum (ang.). [dostęp 2013-11-12].
  4. a b c d Hanna Wójciak: Porosty, mszaki, paprotniki. Warszawa: Multico Oficyna Wydawnicza, 2010. ISBN 978-83-7073-552-4.
  5. a b c Consortium of North American Lichen Herbaria. [dostęp 2014-06-02].
  6. Discover Life Maps. [dostęp 2014-04-18].
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Pustułka pęcherzykowata: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
Hypogymnia physodes G5 (1).JPG Hypogymnia physodes a4 (2).JPG

Pustułka pęcherzykowata (Hypogymnia physodes (L.) Nyl.) – gatunek grzybów należący do rodziny tarczownicowatych (Parmeliaceae). Ze względu na współżycie z glonami zaliczany jest do porostów.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Blåslav ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Blåslav (Hypogymnia physodes) är en lavart[1] som ingår i släktet Hypogymnia, och familjen Parmeliaceae.[2][3]

Blåslav är en av Sveriges och Europas absolut vanligaste lavar. Den kan nog till och med räknas som den vanligaste laven på hela det norra halvklotet.

Blåslaven trivs bäst på stammar och grenar av diverse träd och buskar, men förekommer också på stenar och klippor. Underlag skapade av människa är också lämpliga såsom gärdesgårdar, gamla lador, staket, hustak med mera, ja till och med bilar som parkerats för länge i naturen duger bra.

Bålen är bladlik, ljusgrå på ovansidan och mörkbrun till nästan svart på undersidan. Inne i bålen bildas ett luftrum och laven ser därför lite uppblåst ut. Många bålflikar är öppna och på insidan av dessa öppningar bildas små vegetativa spridningsenheter

Blåslav är snarlik Kavernularia (Cavernularia hultenii) men den arten är klart mindre till storleken. Den har dessutom håligheter på bålens undersida (vilken är mörkt brun och med håligheterna liknar det knäckebröd), vilket blåslav aldrig har.

Källor

  1. ^ Nyl. in Nylander (1896) Lich. Envir. Paris, p. 39
  2. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
  3. ^ LIAS: A Global Information System for Lichenized and Non-Lichenized Ascomycetes. Rambold G. (lead editor); for detailed information see http://liaslight.lias.net/About/Impressum.html and http://liasnames.lias.net/About/Impressum.html, 2011-03-09

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Blåslav: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Blåslav (Hypogymnia physodes) är en lavart som ingår i släktet Hypogymnia, och familjen Parmeliaceae.

Blåslav är en av Sveriges och Europas absolut vanligaste lavar. Den kan nog till och med räknas som den vanligaste laven på hela det norra halvklotet.

Blåslaven trivs bäst på stammar och grenar av diverse träd och buskar, men förekommer också på stenar och klippor. Underlag skapade av människa är också lämpliga såsom gärdesgårdar, gamla lador, staket, hustak med mera, ja till och med bilar som parkerats för länge i naturen duger bra.

Bålen är bladlik, ljusgrå på ovansidan och mörkbrun till nästan svart på undersidan. Inne i bålen bildas ett luftrum och laven ser därför lite uppblåst ut. Många bålflikar är öppna och på insidan av dessa öppningar bildas små vegetativa spridningsenheter

Blåslav är snarlik Kavernularia (Cavernularia hultenii) men den arten är klart mindre till storleken. Den har dessutom håligheter på bålens undersida (vilken är mörkt brun och med håligheterna liknar det knäckebröd), vilket blåslav aldrig har.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV