Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen elefantdjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant,[1] samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.
Elefanter är en jämförelsevis ung grupp i ordningen snabeldjur (Proboscidea). Ordningen snabeldjur uppkom under senare eocen för 55 miljoner år sedan i norra Afrika.[2] Inom gruppen utvecklades ett flertal familjer som idag är utdöda som Moeritheriidae, Deinotheriidae, Gomphotheriidae och Mammutidae. Dessa taxa liknade alla dagens elefanter men räknas inte till samma familj. Några av de nämnda grupperna levde fram till senaste istiden samtidigt med elefanterna. Elefanterna utvecklades ur familjen Gomphotheriidae under miocen för ungefär 6 miljoner år sedan med släkten som Primelephas[2] och Stegotetrabelodon.
Ett förenklat kladogram för familjen visas här nedan:
Släktet Elephas uppkom under tidigt pliocen i Afrika och spred sig sedan över Eurasien.[2] En av de mest kända utdöda arterna i släktet är Elephas antiquus. De nordligaste fossilfynden av arten är känt från Thüringen och södra Polen. Till släktet hör även några utdöda dvärgformer som levde under pleistocen på sydostasiatiska öar och på öar i Medelhavet. Sedan slutet av pleistocen är släktet begränsat till Asien och idag finns bara arten asiatisk elefant (Elephas maximus) kvar. Släktet Loxodonta är bara känt från Afrika sedan mellersta pliocen.[2]
Idag finns tre arter av ordningen snabel- eller elefantdjur kvar som alla tillhör familjen elefanter. :[1]
Familj: Elephantidae
Vissa auktoriteter kategoriserar även dvärgelefant som god art och ger den då det vetenskapliga namnet Loxodonta pumilio. Taxonet förekommer i tropisk regnskog i Gabon, Kongo-Brazzaville och Kamerun. Denna artstatus motsägs dock av många andra auktoriteter som menar att det kan röra sig om mindre individer av skogselefant. Inga genetiska studier som hittills genomförts på individer i den centralafrikanska regionen indikerar en fjärde art.[3]
En korsning mellan afrikansk och asiatisk elefant föddes i Chester Zoo i England på 1970-talet. Denna hybrid är den enda kända för vetenskapen. Elefanten dog vid nio dagars ålder men är ändå ett bevis på att arterna kan hybridisera. Dock vet man inte om denna hybrid var fertil.[4]
Elefanterna är stora däggdjur med läderartat tjock hud, tjocka ben, stora öron och snabel. De vuxna djuren har betar av elfenben, hos asiatiska elefantkor är de dock sällan synliga. Det är de översta framtänderna (inte hörntänder) som hos vissa individer når en längd av 3,30 meter. Tandformeln är I 1/0 C 0/0 P 3/3 M 3/3, alltså 26 tänder.[2]
Den kraftiga snabeln har bildats av att överläppen och nosen vuxit samman och snabeln består av omkring 400[källa behövs] muskler. Den afrikanska elefantens snabel har två "fingrar" längst ut på snabeln, medan den asiatiska har ett.[5]
Elefanter har fyra stora kindtänder. Dessa tänder ersätts sex gånger under elefantens livstid genom att den nya tanden växer ut från bakre delen av käken och skjuter fram den nedslitna tanden, som tappas bit för bit.[6] När den sista uppsättningen tänder har slitits ut svälter elefanten ihjäl.
Elefanten växer hela livet och deras storlek varierar därför mycket, men stora afrikanska elefanttjurar (elefanthannar) blir drygt 3 meter i mankhöjd och väger då över 5 ton. Den tyngsta elefanten som påträffats var en afrikansk elefanttjur som sköts 1978 i Angola. Den hade möjligen en mankhöjd på 4,2 meter, en vikt på 12 ton (andra data nämner 4,0 meter och 10 ton[7]) och en längd på över 10 meter (från snabelspets till svansspets).[8] En högre men inte så tung elefant sköts 1978 i Namibia.[9]
Honornas spenar ligger på bröstet mellan de främre extremiteterna liksom hos primater och sirendjur.[10] Födelsekanalens öppning ligger inte direkt under svansen utan lite mer på buken mellan de bakre extremiteterna. Så faller kalven vid födelsen bara 0,7 meter istället för 1,7 meter.
Under medeltiden antogs av vissa naturforskare att elefanter saknar armbågsled och knä[11] men senare kom fram att så är inte fallet.[12] Knäets konstruktion möjliggör däremot en vinkel av nästan 180 grader mellan lårben och skenben. Med denna egenskap är elefanter unik bland fyrfota däggdjur, annars har bara den tvåfota människan detta särdrag. Även angående meniskernas och korsbandens konstruktion liknar elefanter människan. Knäleden hos äldre elefanter är ofta utsatt för artros.[13]
Elefanter går på topparna av sina tår men de har ytterligare tår vid bakfoten som ibland betecknas som "sjätte tå".[14]
Vuxna elefanter lever på olika sätt. Honorna är utpräglade flockdjur medan vuxna hanar mestadels lever ensamma även om de ibland bildar mindre grupper, men de är inte alls lika sammansvetsade som en flock med honor. De vuxna hanarnas (också kallade tjurar) umgänge med honorna begränsas mest till parningen.
En flock med elefantkor består förutom av modern med sina kalvar även av andra nära släktingar som moderns syskon och mostrar. Flocken leds av familjegruppens äldsta medlem, den s.k. matriarken. Studier av livet i elefantflockar har visat att de sociala banden är mycket starka. Elefanterna visar många beteenden som har tolkats som att de känner både glädje och sorg. Man har observerat elefanter i det vilda som har försökt hjälpa andra skadade medlemmar i gruppen och stannat i närheten av en livlös kropp i timmar eller t.o.m. dagar efter att en medlem i gruppen dött. Man har många gånger även observerat elefanter som begraver en död gruppmedlem med kvistar, löv mm. Få andra djur visar intresse för döende eller döda individer av den egna arten på samma vis.[15] Om en kalv föds död kan en elefanthona dröja kvar vid kroppen länge efter att resten av flocken gett sig av. Det finns också observationer av en afrikansk elefantko som med hjälp av sin snabel bar sin döda kalv med sig i flera dagar innan hon lämnade den.[16] Elefanter som varit åtskilda en tid återförenas ofta under frambringandet av trumpetande ljud och berör varandra med snablarna.
Elefanten är det landdjur som har den största hjärnan, den väger drygt 5 kg. Den anses också vara ett av de mest intelligenta djuren. Det visar sig bl.a. i förmåga att samarbeta för att lösa problem, tillverka enkla redskap, visa medkänsla för sina artfränder mm. Test med elefanter har även visat att de har ett självmedvetande och känner igen sin egen spegelbild. Förutom människan är det få djur som visar dessa egenskaper.[17]
Den afrikanska elefanterna kan med sina två "fingrar" längst ut på snabeln fatta tag om saker, medan de asiatiska elefanten rullar sin snabel runt föremålet. Elefanter använder sin snabel till många olika saker, från att plocka upp föda, slita loss blad och grenar från träd, till att svalka kroppen genom att sprida sand och vatten på ryggen.
Elefanter är växtätare och konsumerar vanligen 100 till 150 kg växtmaterial per dag, sällan upp till 225 kg.[2] Deras föda består av gräs, löv, frukter och små grenar och kvistar. Snabeln används för att slita av gräs och kvistar. Elefantens betar kan användas för att skala bark av träden för att äta. Med sina stora kindtänder mal de sönder maten.
Elefanter är väldigt beroende av vatten och håller sig aldrig för långt borta från ett vattenhål. De dricker upp till 200 liter vatten per dag. Elefanterna lever tillsammans i grupper av honor och ungar. Grupperna består av cirka 20 individer, som är sociala och har starka familjeband. De äldre korna är de som hittar vattnet vid torrperioder och styr hjorden. Elefanter vandrar ofta långa sträckor för att hitta föda och vatten under torrperioden. De springer sällan men uppretade elefanter kan vanligtvis komma upp i 40 km/h (den högsta hastigheten som uppmätts var 48 km/h).
Elefanterna blir könsmogna vid tolv till fjorton års ålder och får kalvar vartannat till vart fjärde år. Dräktigheten varar i cirka 2 år. De starka sociala banden visas också genom en stor omsorg för avkomman. Förutom modern deltar även flockens övriga vuxna medlemmar i omvårdnaden.
Elefantens uppgivna livslängd är ofta överdriven, men mellan 40 och 60 år är normalt. Den äldsta dokumenterade elefanten levde i Taipeis zoo och blev 86 år gammal.[18][19]
På grund av sin storlek och sitt levnadssätt med flockar har elefanter nästan inga naturliga fiender. Bara i enstaka fall faller ungdjur offer för större kattdjur som lejon och tiger.[20] Under istiden utgjorde dessutom kattdjur av underfamiljen Machairodontinae (ibland kallat sabeltandstigrar) ett hot. Till exempel var arter av släktet Homotherium i vissa regioner skickliga jägare på Columbiamammuten.[21]
Enligt en afrikansk legend fick elefanten sin långa snabel då en krokodil bet den i näsan och inte släppte taget förrän näsan blivit tre meter lång, denna berättelse har återgivits av bland annat Rudyard Kipling i Just så-historier från 1902. Elefanter har även spelat huvudrollen i ett flertal filmer och barnböcker, däribland Dumbo och Babar. Elefanten är maskot för Republikanska partiet i USA. Några idiom som syftar på elefanter är vit elefant som beskriver en kostsam egendom, och elefanten i rummet som syftar på något som inte nämns men är påtagligt för alla.
Aveln av elefanter i djurparker är fortfarande liten. Sedan den första elefanten föddes i Europa 1902 har det fötts cirka 400 djur i fångenskap. Flertalet av dem som föddes före 1980 har inte uppnått avelsduglig ålder. Liknande statistik uppvisar Amerika och Asien, varför djurparkerna än idag inte är självförsörjande på elefanter.
Elefanter förekommer i två svenska djurparker: Kolmårdens djurpark och Borås djurpark. Dessutom fanns det mellan 1930 och 1992 elefanter på Skansen i Stockholm. Även Furuviksparken och Parken Zoo har tidigare hållit elefanter.
I Sverige föddes den första elefanten 2001 i Borås Djurpark. Sedan dess har det fötts ytterligare fyra afrikanska elefanter i Sverige, alla i Borås djurpark. Kolmårdens påtänkta avelsgrupp fick olyckligtvis avlivas efter att den blivit smittad av tuberkulos i början av 2000-talet, under den första dokumenterade dräktigheten hos asiatisk elefant i Sverige. I juli 2013 utgjordes elefantgruppen i Kolmårdens djurpark av tre vuxna honor och en nyfödd kalv av hankön. Ungen avlades genom konstbefruktning av modern Bua. Bua kom liksom honan Sao Noi 2004 till Sverige som en gåva av Thailands kung till Sveriges konung.[22]
Elefanten har räknats som ett storvilt och var en av de fem arterna som rika västerländska storviltsjägare förr i tiden skulle jaga i Afrika. Idag är handel med elefantbetar förbjuden. De är dock ett eftertraktat byte bland tjuvskyttar, då deras betar av elfenben har ett högt värde. Dels används dessa till hantverk, dels anses de ha medicinska effekter.
Vilda elefanter har tämjts av människan i tusentals år för att användas som hjälpreda i både jord och skogsbruk. Framförallt är det den asiatiska elefanten som används i dessa syften.
Elefanter har använts i ett flertal krig, däribland de puniska krigen.
Wikimedia Commons har media som rör Elefanter.
Elefanter (Elephantidae) är en familj inom däggdjursordningen elefantdjur. Elefanterna är den enda familjen av snabeldjur som inte dött ut. Familjen elefanter omfattar asiatisk elefant, afrikansk stäppelefant och afrikansk skogselefant, samt mammutar och ett antal andra utdöda grupper av elefanter.
