Borneonnorsulähde? (Elephas maximus borneensis) on Borneon saaren koillisosassa Sabahissa elävä aasiannorsun populaatio, jonka alkuperä ja luokittelu ovat pitkään olleet kiistanalaisia. Borneonnorsuja on Malesian ja Indonesian valtioiden alueille jakautuneena yhteensä noin 1500 yksilöä.[2]
Borneonnorsu eroaa muista aasiannorsuista mm. pienemmän kokonsa, suurempien korvien, suorempien syöksyhampaiden, pidemmän hännän ja yleisesti pyöreämmän muotonsa puolesta.[2][3]
Historiallisten tietojen mukaan borneonnorsu kuitenkin polveutuu Sulun sulttaanin 1600-luvulla saarelle tuomista kesytetyistä ykslöistä, ja olisi näin eronnut joko intian- tai sumatrannorsusta korkeintaan muutamia satoja vuosia sitten. Sen alalajiasema ja suojeluarvo on siksi kiistetty.[4][3][2]
DNA:n perusteella borneonnorsu kuitenkin näyttää edustavan pitkään, satoja tuhansia vuosia muista erossa elänyttä itsenäistä kehityslinjaa, joka eroaa yhtä paljon kuin muut alalajit toisistaan. Sen suojeluarvo on siksi korkea.[4][2][3] Sen onkin epäilty polveutuan sukupuuttoon kuolleeksi oletetusta jaavannorsusta, jonka ihminen olisi siirtänyt Borneolle ennen sen häviämistä alkuperäiseltä elinsaareltaan Jaavalta.[5]
Borneonnorsulähde? (Elephas maximus borneensis) on Borneon saaren koillisosassa Sabahissa elävä aasiannorsun populaatio, jonka alkuperä ja luokittelu ovat pitkään olleet kiistanalaisia. Borneonnorsuja on Malesian ja Indonesian valtioiden alueille jakautuneena yhteensä noin 1500 yksilöä.
Borneonnorsu eroaa muista aasiannorsuista mm. pienemmän kokonsa, suurempien korvien, suorempien syöksyhampaiden, pidemmän hännän ja yleisesti pyöreämmän muotonsa puolesta.
Historiallisten tietojen mukaan borneonnorsu kuitenkin polveutuu Sulun sulttaanin 1600-luvulla saarelle tuomista kesytetyistä ykslöistä, ja olisi näin eronnut joko intian- tai sumatrannorsusta korkeintaan muutamia satoja vuosia sitten. Sen alalajiasema ja suojeluarvo on siksi kiistetty.
DNA:n perusteella borneonnorsu kuitenkin näyttää edustavan pitkään, satoja tuhansia vuosia muista erossa elänyttä itsenäistä kehityslinjaa, joka eroaa yhtä paljon kuin muut alalajit toisistaan. Sen suojeluarvo on siksi korkea. Sen onkin epäilty polveutuan sukupuuttoon kuolleeksi oletetusta jaavannorsusta, jonka ihminen olisi siirtänyt Borneolle ennen sen häviämistä alkuperäiseltä elinsaareltaan Jaavalta.
Gajah kalimantan (Elephas maximus borneensis) adalah subspesies dari gajah asia dan dapat ditemukan di Kalimantan Utara dan Sabah. Asal usul gajah kalimantan masih merupakan kontroversi. Terdapat hipotesis bahwa mereka dibawa ke pulau Kalimantan. Pada tahun 2003, penelitian DNA mitokondria menemukan bahwa leluhurnya terpisah dari populasi daratan selama pleistosen, ketika jembatan darat yang menghubungkan Kalimantan dengan kepulauan Sunda menghilang 18.000 tahun yang lalu.[1] Spesies ini kini berstatus kritis akibat hilangnya sumber makanan, perusakan rute migrasi dan hilangnya habitat mereka. Dilaporkan pada tahun 2007 hanya terdapat sekitar 1.000 gajah.
Gajah kalimantan (Elephas maximus borneensis) adalah subspesies dari gajah asia dan dapat ditemukan di Kalimantan Utara dan Sabah. Asal usul gajah kalimantan masih merupakan kontroversi. Terdapat hipotesis bahwa mereka dibawa ke pulau Kalimantan. Pada tahun 2003, penelitian DNA mitokondria menemukan bahwa leluhurnya terpisah dari populasi daratan selama pleistosen, ketika jembatan darat yang menghubungkan Kalimantan dengan kepulauan Sunda menghilang 18.000 tahun yang lalu. Spesies ini kini berstatus kritis akibat hilangnya sumber makanan, perusakan rute migrasi dan hilangnya habitat mereka. Dilaporkan pada tahun 2007 hanya terdapat sekitar 1.000 gajah.
De Borneodwergolifant (Elephas maximus borneensis) is een ondersoort van de Aziatische olifant die op Borneo voorkomt en die in september 2003 is onderscheiden dankzij DNA-technieken. Hoewel ze al eerder bekend waren, dacht men eerder dat ze geïntroduceerd waren.
De dieren splitsten zich volgens DNA-analyses circa 300.000 jaar geleden af van de vorm op het vasteland. Zo'n 18.000 jaar geleden zouden ze geïsoleerd geraakt zijn toen de landbruggen tussen Borneo en het vasteland verdwenen.[1] Een andere hypothese stelt dat de ondersoort afstamt van een populatie olifanten die oorspronkelijk elders leefde. Dit wordt gestaafd door archeologisch-geschiedkundig onderzoek. De oude hypothese stelde dat de Oost-Indische Compagnie in 1750 olifanten schonk aan de sultan van Sulu, al was de oorsprong van die olifanten onzeker: Maleisië, India en Sumatra waren kandidaten, wat zou betekenen dat de Borneose olifant recent afstamt van een andere soort, wat wordt tegengesproken door het genetisch onderzoek.[1] Het archeologisch-geschiedkundig onderzoek stelt dan weer dat een sultan van het eiland Java enkele olifanten van dit eiland aan de sultan Sulu zou hebben geschonken. Het zou dan gaan om de nu uitgestorven Javaanse ondersoort Elephas maximus sondaicus. Om nog onduidelijke redenen werden olifanten van Sulu naar Borneo overgebracht. Toen de olifanten op Java in de 18de eeuw uitstierven toen het eiland gekoloniseerd werd, bleef deze unieke ondersoort dankzij de populatie op Borneo bestaan. Meer onderzoek is echter nodig om deze hypothese te staven.[2]
Door hun isolatie van de andere ondersoorten konden ze kenmerken ontwikkelen die andere Aziatische olifanten niet hebben. Zo zijn ze kleiner, hebben ze grotere oren, een langere staart en rechtere slagtanden. Ook zou hun karakter milder zijn dan dat van de olifanten van het vasteland.
De ondersoort wordt bedreigd door het verlies van zijn habitat, voornamelijk om plaats te ruimen voor palmolieplantages.[2]
De Borneodwergolifant (Elephas maximus borneensis) is een ondersoort van de Aziatische olifant die op Borneo voorkomt en die in september 2003 is onderscheiden dankzij DNA-technieken. Hoewel ze al eerder bekend waren, dacht men eerder dat ze geïntroduceerd waren.
Borneoelefant (Elephas maximus borneensis;[2] ibland pygméelefant[3]) är en underart till asiatisk elefant. Den upptäcktes på ön Borneo 2003. Världsnaturfonden klassar arten som utrotningshotad och räknar med att det finns cirka 1 500 exemplar kvar i vilt tillstånd.
Borrneoelefanten, som trots sitt alternativnamn pygméelefant inte är märkbart mindre än andra sydostasiatiska varianter av asiatisk elefant, lever på norra och nordöstra delen av Borneo. Den har tidigare ansetts vara en förvildad population[2] från en tidigare grupp elefanter som importerats från Indien. Efter molekylära studier anses den dock numera som ursprunglig på ön.
En nära släkting (ibland betraktad som samma underart) finns på ön Sumatra.[2] Även den är utrotningshotad, på grund av försämring av dess habitat och konkurrens med människans expansion på ön.
Borneoelefant (Elephas maximus borneensis; ibland pygméelefant) är en underart till asiatisk elefant. Den upptäcktes på ön Borneo 2003. Världsnaturfonden klassar arten som utrotningshotad och räknar med att det finns cirka 1 500 exemplar kvar i vilt tillstånd.
Borrneoelefanten, som trots sitt alternativnamn pygméelefant inte är märkbart mindre än andra sydostasiatiska varianter av asiatisk elefant, lever på norra och nordöstra delen av Borneo. Den har tidigare ansetts vara en förvildad population från en tidigare grupp elefanter som importerats från Indien. Efter molekylära studier anses den dock numera som ursprunglig på ön.
En nära släkting (ibland betraktad som samma underart) finns på ön Sumatra. Även den är utrotningshotad, på grund av försämring av dess habitat och konkurrens med människans expansion på ön.
Borneo fili ya da Borneo pigme fili Borneo'nun kuzeydoğusunda yaşar. Taksonomik sınıflandırması hâlâ tartışmalıdır. Elephas maximus borneensis alt türü olarak sınıflandırılabilmek için geniş çaplı morfometrik ve genetik çalışmaların sonuçlanmasını beklemektedir.1986 yılından beri Elephas maximus Dünya Doğa ve Doğal Kaynakları Koruma Birliği (IUCN) tarafından son üç kuşaktır (65 ila 70 yıl) popülasyonu en az %50 azaldığı için soyunun tükenme riski çok yüksek olan tehlikedeki türler arasında listelenir. Türün karşısındaki en önemli tehditler yaşam alanı yokolması ve yaşam alanı parçalanmasıdır.[1]
18. yüzyılda Sulu Sultanı filleri Borneo'ya getirerek ormana salmıştır.[2] Borneo fil popülasyonunun olası kaynak popülasyonlar ile DNA analizi yapılarak karşılaştırılması sonucu Borneo filinin kökeninin Sunda kökenli olduğu ve Borneo'ya özgü olduğu görülmüştür. Borneo fillerinin genetik ayrılığı evrimsel olarak kayda değer birim (en:Evolutionarily significant unit) olarak tanınmalarına hak kazandırır.[3]
|erişim_tarihi= görmezden gelindi (yardım)KB1 bakım: Birden fazla ad: yazar listesi (link) Borneo fili ya da Borneo pigme fili Borneo'nun kuzeydoğusunda yaşar. Taksonomik sınıflandırması hâlâ tartışmalıdır. Elephas maximus borneensis alt türü olarak sınıflandırılabilmek için geniş çaplı morfometrik ve genetik çalışmaların sonuçlanmasını beklemektedir.1986 yılından beri Elephas maximus Dünya Doğa ve Doğal Kaynakları Koruma Birliği (IUCN) tarafından son üç kuşaktır (65 ila 70 yıl) popülasyonu en az %50 azaldığı için soyunun tükenme riski çok yüksek olan tehlikedeki türler arasında listelenir. Türün karşısındaki en önemli tehditler yaşam alanı yokolması ve yaşam alanı parçalanmasıdır.
18. yüzyılda Sulu Sultanı filleri Borneo'ya getirerek ormana salmıştır. Borneo fil popülasyonunun olası kaynak popülasyonlar ile DNA analizi yapılarak karşılaştırılması sonucu Borneo filinin kökeninin Sunda kökenli olduğu ve Borneo'ya özgü olduğu görülmüştür. Borneo fillerinin genetik ayrılığı evrimsel olarak kayda değer birim (en:Evolutionarily significant unit) olarak tanınmalarına hak kazandırır.
Voi Borneo (Danh pháp khoa học: Elephas maximus borneensis) hay còn gọi là Voi lùn Borneo hay đơn giản là Voi lùn là một phân loài của loài voi châu Á sinh sống tại đảo Borneo của Indonesia. Nạn chặt phá rừng, săn bắn và tiếp xúc với người là những yếu tố đe dọa tương lai của voi lùn. Quỹ Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế ước tính số lượng voi lùn trên đảo Borneo không vượt quá 1.500. Phần lớn chúng sống trong vùng đất do Malaysia quản lý.
Đây là loài voi nhỏ nhất thế giới, có đuôi dài và ngà thẳng. Voi lùn trưởng thành chỉ cao 2,4 mét (lùn hơn loài voi châu Á khoảng từ 30–60 cm), mập hơn, mặt trông có vẻ con nít hơn và đuôi dài hơn - gần chạm đất. Giống voi lùn thường có chiều cao trung bình 2,5 m, là loài động vật quý hiếm của Sabah. chỉ sống tại rừng Borneo, có đuôi dài, tai to và khuôn mặt dễ thương. Khi phân tích DNA, các nhà khoa học mới phát hiện ra rằng loài voi lùn sống trên đảo Borneo là một chi phụ của loài voi châu Á và bắt đầu bảo tồn chúng như một loài riêng.
Địa bàn cư trú chủ yếu của loài voi lùn là ở những trảng rộng, thấp hoặc thung lũng những con sông, những nơi mà người dân tại Malaysia và Indonesia đang tích cực khai thác gỗ hay lập trang trại trồng cọ. Hiện nay có khoảng 1.500 con voi lùn Borneo còn sống trong tự nhiên, chủ yếu ở bang Sabah. Chúng đang bị đe dọa sẽ tuyệt chủng do nạn khai thác gỗ tràn lan và săn bắn trái phép.
Hầu như người ta không biết gì về loài voi lùn khác thường này cho đến tận ngày nay. Gần đây, người ta phát hiện ra chúng chỉ có duy nhất tại hòn đảo nhiệt đới Borneo. Và cuộc sống của loài voi này đang bị đe dọa, đặc biệt là mối nguy hiểm từ những kẻ săn trộm voi. Trong năm 2013, có sự kiện 10 con voi lùn, loài động vật quý hiếm trên thế giới, chết trong một khu bảo tồn của Malaysia trên đảo Borneo và giới chức nghi chúng nhiễm chất độc.
10 con voi chết thuộc một đàn và có độ tuổi từ 4 tới 20. Chúng đều tử vong vì xuất huyết bên trong cơ thể và nằm khá gần nhau. Trong một trường hợp, họ thấy một voi con ba tháng tuổi lay xác mẹ của nó. Nhà chức trách không thấy bất kỳ vết thương nào trên cơ thể chúng nên họ loại trừ khả năng chúng bị giết bởi những kẻ săn trộm. Những tổn thương trong hệ tiêu hóa của chúng khiến giới chức nghi chúng ngộ độc cấp tính.
Đôi khi voi cũng tấn công người, đã có sự kiện Một thiếu nữ mất mạng vì voi lùn tấn công dữ dội. Nạn nhân đã mất mạng vì bị một con voi lùn tại Sabah, Malaysia dùng ngà tấn công dữ dội. Voi lùn là loài vật rất hiếm gặp, do vậy việc bị nó tấn công càng hy hữu. Rất có thể họ đã hoảng sợ khi trông thấy một con voi đực. Tốc độ của voi đực rất nhanh. Hành vi của chúng cũng luôn khiến con người khó lường. Hai du khách đi cùng nạn nhân có ý định chụp ảnh với voi, khiến chúng hoảng loạn. Trong lúc nổi điên, chiếc ngà nhọn của một con voi đã đâm xuyên người cô gái 25 tuổi, khiến nạn nhân lập tức tắt thở.
Voi Borneo (Danh pháp khoa học: Elephas maximus borneensis) hay còn gọi là Voi lùn Borneo hay đơn giản là Voi lùn là một phân loài của loài voi châu Á sinh sống tại đảo Borneo của Indonesia. Nạn chặt phá rừng, săn bắn và tiếp xúc với người là những yếu tố đe dọa tương lai của voi lùn. Quỹ Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế ước tính số lượng voi lùn trên đảo Borneo không vượt quá 1.500. Phần lớn chúng sống trong vùng đất do Malaysia quản lý.
[{{fullurl:wikispecies:{{{wikispecies}}}|uselang=ru}} Систематика
на Викивидах]
Борнейский слон, или Карликовый слон Борнео[источник не указан 34 дня] (Elephas maximus borneensis), — подвид азиатского слона, обитающий на северо-востоке острова Калимантан.
Его происхождение остаётся предметом дискуссий, поскольку он описан в 1950 году шри-ланкийским зоологом Паулюсом Дераниягала[en] по фотографии в журнале National Geographic, а не по живым экземплярам, как того требуют правила описания видов[1]. Окончательное определение таксономического статуса подвида борнейского слона возможно только после проведения полноценного морфометрического и генетического исследования, чего пока не сделано и по причине чего данный подвид не является общепризнанным. С 1986 года борнейский слон был занесён в Красную книгу МСОП по причине того, что популяция сократилась как минимум на 50 % в течение последних трёх поколений (60—75 лет). Борнейскому слону грозит потеря мест обитания, деградация и разделение (фрагментация) популяции[2].
Археологическими данными не подтверждается существование слонов на Калимантане ранее XVIII века, что соответствует распространённой на острове легенде, будто бы слоны много лет назад были завезены сюда по приказу султана архипелага Сулу и затем оставлены в местных джунглях[1]. Проведённые в 2003 году тесты на ДНК показывают родство борнейских слонов с подвидом Elephas maximus indicus. Однако, согласно тому же исследованию, популяция борнейских слонов эволюционировала независимо на протяжении порядка 30000 лет[3].
Борнейский слон, или Карликовый слон Борнео[источник не указан 34 дня] (Elephas maximus borneensis), — подвид азиатского слона, обитающий на северо-востоке острова Калимантан.
Его происхождение остаётся предметом дискуссий, поскольку он описан в 1950 году шри-ланкийским зоологом Паулюсом Дераниягала[en] по фотографии в журнале National Geographic, а не по живым экземплярам, как того требуют правила описания видов. Окончательное определение таксономического статуса подвида борнейского слона возможно только после проведения полноценного морфометрического и генетического исследования, чего пока не сделано и по причине чего данный подвид не является общепризнанным. С 1986 года борнейский слон был занесён в Красную книгу МСОП по причине того, что популяция сократилась как минимум на 50 % в течение последних трёх поколений (60—75 лет). Борнейскому слону грозит потеря мест обитания, деградация и разделение (фрагментация) популяции.
Археологическими данными не подтверждается существование слонов на Калимантане ранее XVIII века, что соответствует распространённой на острове легенде, будто бы слоны много лет назад были завезены сюда по приказу султана архипелага Сулу и затем оставлены в местных джунглях. Проведённые в 2003 году тесты на ДНК показывают родство борнейских слонов с подвидом Elephas maximus indicus. Однако, согласно тому же исследованию, популяция борнейских слонов эволюционировала независимо на протяжении порядка 30000 лет.
婆罗洲象（学名：Elephas maximus borneensis），又称加里曼丹象、婆羅洲矮象、婆罗洲侏儒象等，原來被当作外来亞洲象的野化种群。2003年被认为应属于亞洲象的一个独立亚种，但其原生地目前尚无定论。[1]
婆罗洲象个头比其它亚洲象还要小一倍。現在被認為是源自巽他群岛的驯化亚种。目前主要生存于婆罗洲岛北部沙巴。只剩下1500头左右。
婆罗洲象一直以来被认为是近代由人类引入，是其他地区亚洲象的后裔，并非当地的原生物种。一直到2003年以美国人唐·梅尔尼克为主的学者才以DNA检验比对为论据提出不同意见。
婆罗洲岛上没有发现过象的化石，而当地土著的土语中也没有象这个词，是以有学者认为婆罗洲象是近代被人类从亚洲其他地区带进婆罗洲的。
在20世纪50年代，依解剖上的差异，如较小的头盖骨和牙齿的变形等，婆罗洲象曾被归类于亚洲象的一个亚种。但同时有动物学家指出婆罗洲的大象种群看上去与其它亚洲象不同,它们的头骨更小，象牙也存在一些差异。
当地史书记载了爪哇国王向苏禄国苏丹赠送两头驯象的历史，而后来这些驯象在婆罗洲西部繁衍野化。1521年斐迪南·麥哲倫抵达汶莱时，记载了当地国王以丝绸装饰驯象的事迹。但到了1770年，欧洲的访问者没再看到这种习俗，反之记述了当地人在丰收之后狩猎野生象群的景象。尽管早前汶莱与马辰都有王室养象的记录，但当地人一向没有捕捉或驯化当地野象的传统。
2003年，美国纽约哥伦比亚大学环境研究和保护中心的唐·梅尔尼克（Don Melnick）与来自美国、印度和马来西亚的同事研究了婆罗洲大象的DNA。他们收集了婆罗洲北部马来西亚部分的20只大象的粪便和血液样本，从中分离出一个线粒体和5个染色体基因。然后比较这些基因与南亚地区数百头大象的相应基因。2003年的比较结果，婆罗洲大象与任何已知大象种群都存在很大差异，无论是野生还是驯养种群。婆罗洲象应该归于一独特的亚种。[2]
研究结果发现婆罗洲象并非近代才出现。它们和其他亚洲象明显不同，作者推测婆罗洲象是三十万年前婆罗洲和亚洲大陆分离後，所誕生的新亚種。
然而，由于婆罗洲一直没发现象的化石，因此婆罗洲可能不是本亚种的原生地，因此，综合上述分子学、生物考古与当地历史文献等资料，婆罗洲象很可能是已在爪哇岛上绝迹的亚洲象的亚种——爪哇象（Elephas maximus sondaicus）的孑遗[3]。
